Få någon annan att inse att h*n måste sluta?

Allmänt
1

Hej!

Jag undrar: hur påverkar man någon så att denna inser att det är dags att sluta snusa? Går det överhuvudtaget?

Min pojkvän har snusat i mer än halva sitt liv och han är ens inte 30 år än. Han snusar en dosa portion om dagen, motionerar inte och skulle kunna leva på kaffe och snus. Han är förslappad och energilös. Dessutom går det ut över vårt samliv, då jag är en färsk icke-nikotinist och vi inte kan pussas mer än två gånger om dagen (när han borstat tänderna).

Jag slutade som sagt själv för nästan 45 dagar sen, efter åtta år som rökare och snusare (kvinna, 25 år gammal). Jag har kämpat med näbbar och klor för att bli fri från nikotinmissbruket sedan början på 2012, då jag slutade ett halvår. Sen tog jag en cigg och lyckades inte sluta förrän tio månader senare - men jag lyckades!

Jag VET att jag är obehaglig/nyfrälst/dum i huvudet som ens tror att det finns en chans att kunna påverka honom så att han inser att han borde sluta, jag vet hur det var att vara mitt uppe i missbruket och få panik av bara tanken på att sluta. Men jag VET också att han skulle må så himla mycket bättre, med mer energi, mer livsglädje, en piggare livsstil, mer motion, mer sex, mer aptit på både mat och livet. Jag älskar honom så himla, himla mycket, jag vill att han ska må så underbart som jag gör, och inte dö ifrån mig i förtid om trettio år.

Jag slutade själv med Allen Carr och whyquit.com och har försökt få honom att läsa något av de alternativen. Jag har skickat otaliga länkar till denna sidan, haft otaliga diskussioner om nikotin, hur underbart jag mår, hur “lätt” det är att sluta… jag har till och med idkat högläsning för honom. Inget hjälper och han blir snarare bara irriterad på mig.

Finns det något sätt att få honom att öppna ögonen? För mig var det Carr som fick mig att inse sanningen, men jag hade länge velat men inte trott att det var möjligt att sluta. Min pojkvän lever fortfarande i förnekelse och tror att snuset gör hans liv bättre, fast övertygad om att han aldrig skulle kunna vara lycklig utan snus… :frowning:

Jag är tacksam för alla tips, råd och historier!

2

Jag förstår honom helt och fullt, levt så i 31 års tid… skulle min fru legat på sådär skulle det varit skottpengar på henne… självklart har du helt rätt… jag har självklart upplevt den fantastiska förändring du pratar om… men han är inte själv mogen att ta steget… det måste han själv våga… visst ge små hintar… visa att det självklart e möjligt… men jag förstår honom… jag blev kallsvettig då jag hörde någon berätta att det gick an att sluta snusa… för det visste jag inte gick alls…

3

Tack för ditt svar! Jag får fortsätta med mina små hintar och försöka att inte ligga på… Men det är så jobbigt att se honom må som han gör, när han skulle kunna må så mycket bättre.

Din resa har förresten varit en stor inspiration för mig, tack för att du delat med dig! :slight_smile:

4

Lycka till Jajo… prata högt om ditt välmående med andra så fort han är i närheten…
Risken finns att han blir avundsjuk… men pressa aldrig…
Så roligt att jag haft del i din resa… Lycka till…

5

Otroligt bra gjort att sluta snusa fastän din pojkvän fortsätter. Det hade jag nog haft väldigt svårt att klara. Min man har alltid haft en negativ inställning till snus och rynkat på pannan när jag snusat men han har aldrig tjatat. Det tror jag inte hade fungerat. Man vet ju ändå hans inställning och blir påverkad i alla fall. Lycka till i din kamp mot snuset, när du vunnit den och mår super kommer förhoppningsvis din pojkvän bli inspirerad och våga ta steget.

6

Tack för svaret, Motivation!

Det var lite kämpigt med hans snusdosor i början, den första tiden fick han gömma dem och inte snusa så att jag såg. Jag klarade inte ens av att se en oöppnad dosa i kylen, än mindre se honom stoppa in en snus. Men vi ses bara på helgerna, så min läketid i veckorna gjorde att jag kom över det rätt snabbt.

Däremot gjorde jag helt fel när jag slutade ett halvår 2012 - då pussade jag nämligen honom hela tiden och fick därmed i mig nikotin varje helg… Och jag som undrade varför jag var så sur varje måndag och tisdag! Nu är det nolltolerans på nikotinpussar.

Jag är nästan den enda i hela hans umgänge som inte snusar (jag var stolt när jag klarade av att fira valborg med femton snusare!), så han får ju hela tiden negativ uppmuntran av att se alla sina vänner sitta och snusa.

Men jag kan ju inte annat än hoppas att han blir avundsjuk på min nya livsglädje och energi, även om han blev inte särskilt avundsjuk när jag slutade ett halvår senast (så vitt jag vet). Fast jag ska inte ge upp hintarna om det ljuva livet utan snus! :slight_smile:

7

Jag tror på dig Jajo! Att du ser nackdelarna med snusen och inte faller i fällan: “men titta vad många som snusar och ser så glada och pigga ut…” gör nog en stor skillnad. Det är bara att kämpa på i ullstrumporna. Det blir bättre och lättare och nu vet du ju att du inte ska ta in något nikotin alls, ever.

8

Kan du övertyga honom att sluta så är det en bedrift, lite som att gå på vatten.

Under mina år som snusare har jag aldrig hållit upp / slutat för att omgivningen har så önskat. Jag har däremot hela tiden önskat att jag aldrig börjat. Uppenbarligen är de flesta missbrukare så funtade att desto mer omgivningen tjatar desto mindre blir motivationen. För min egen del växte motivationen under flera år. För att nå en gräns där jag kunde lägga av. I backspegel så var det ganska enkelt att sluta, har kanske förträngt den värsta perioden. Omgivningen önskan hade som sagt ingen verkan. Däremot har detta forum betytt väldigt mycket samt givetvis att jag var riktigt,riktigt, riktigt… trött på snuset.

Du kanske kan övertyga honom. Fast jag tror att det bäste vore om någon i hans kamratkrets slutade först.

Lycka till. Du har en svår uppgift framför dig.

9

Tack Motivation och LarsG för era peppande ord och era tankar.

Jag är ju egentligen fullkomligt på det klara med att han inte kommer - eller bör - sluta för någon annans skull än sin egen. Jag hade nog inte velat umgås med honom om han varit på mig när jag var storsnusare och rökte, om han hade tjatat på mig om att sluta… Så jag ska lägga ner och bara försöka vara subtilt peppande.

Samtidigt stör jag mig enormt på tassandet kring snuset, att en ska vara försiktig så att snusaren inte blir “än mer envis och vägrar sluta” eller att “tjat bara får motsatt effekt” - det är ju en drog vi talar om! Jag borde egentligen tjata dygnet runt och med alla medel till buds försöka få honom att sluta förstöra sin kropp och kasta bort sina pengar! :slight_smile:

10

Bra jobbat Jaio med ditt nikotinslut!

Jag förstår mkt väl din iver och glädje över hur du gärna vill få med din pojkvän på denna underbara resa. Tyvärr är det så att han själv måste få möjlighet att få själv komma till den punkt mentalt då han är redo att göra resan, av egen vilja. Detta kan du inte påverka på ett lätt sätt utan att det blir konflikt eller att det blir taggar utåt.

Hur hade du tyckte själv om ngn i din närhet varit på dig med ditt nikotinmissbruk sisådär 5-7 år in i träsket? Du hade agerat med näbbar och klor utåt för att skydda dig själv och försvara ditt missbruk, antar jag. Så gör de flesta när de blir påtvingade ngt. Han befinner sig i ett helt annat stadie än du…

Jag har under min resa lyckats påverka, ofrivilligt, 2 st personer i min närhet att sluta med snuset.
Personerna tror jag har själva varit mottagliga, villiga eller gått och funderat ett tag på hur de skall kunna sluta men fått den sista pushen att ta steget. Det jag har gjort eller bidragit med är att lyfta de fördelar jag märkt av för egen del. De sakerna jag pratat om har även dessa personerna kunnat identifierat sig med och sett som problem som de också velat komma tillrätta med. Bränsletillförsel s a s. För att få med ngn så är deras egna mottaglighet A o O, annars går det inte.
Lycka till!

11

Tack för ditt svar och dina kloka ord, Perseus! :slight_smile:

Det är sant som du säger, jag hade antagligen sparkat bakut med full kraft om någon försökt få mig att sluta - det vill säga innan jag insåg att det faktiskt går. Min pojkvän är ju - tack vare att jag är ett odjur som tjatar - lite mer upplyst. Det är en sann kamp att hålla sig från att predika för honom, dagarna i ända…

Men jag fick lite ny eld på glöden från annat håll - en av våra närmsta vänner avslöjade igår att hon varit snusfri (men tyvärr inte nikotinfri än…) i tre månader. Det påverkar förhoppningsvis min pojkvän lite, plus att han på nära håll får se att cold turkey är (anser jag) den enda vägen. Men jag ska vänta in honom, tids nog blir han nog mottaglig på allvar.