3:e dagen som snusfri nu..Har försökt många ggr, måste pröva med kanske hjälp av detta forum...Och snusfriheten har varit sisådär. Går faktiskt bäst när jag är med kompisen eller utanför hemmet. När jag är ensam hemma kryper snusdjävulen fram och IDAG har han inte varit tyst många ggr...Snart övertygar jag mig själv om att jag borde köpa snus istället för att plåga mig såhär..!? Det skulle ju vara lätt att inte börja igen om bara snusdjävulen kunde hålla sig borta!!! Jag har bitit ihop käkarna så mycket idag så jag börjar få ont i huvudet pga det. Lycka till alla vi snusare..just ja, f.d snusare !
3:e dagen är väl bland de värsta! Från och med idag blir det bara bättre!! Lycka till, hoppas du klarar det den här gången..
Tack för peppen! Dag 4 idag. Solen skiner och vädret är underbart vintervårigt ute. Njutit utomhus på förmiddagen och har inte saknat snuset så värst. Men visst kryper tankarna fram att jag ger upp! Men än så länge har jag inte gått till affären. Jag har inge snus hemma, det skulle vara min förlust. Upp och ner, mest sur jämt, en riktig ragata...Kommer man nånsin att känna glädje igen?
Jag svettas som tusan om nätterna. Och vaknar hela tiden. Hur länge sitter det i? Nån som vet? Borde inte nikotinet lämnat kroppen nu..?
Jag känner mig fortfarande väldigt uppochner. Ibland känner jag mig starkare, men oftast svag. Ska bita ihop idag igen.
Det borde börja kännas mycket bättre nu. Det gjorde det för mig. Den stora skillnaden tyckte jag var att suget kommer inte lika ofta och man vet att det sitter inte i så länge. Men har du kommit så här långt så är det bara att kämpa på
Jag har hört att det tar tre veckor innan beroendet lämnat kroppen. Men, den första veckan är klart svårast.
Jag pratar mig varm om hypnoterapi, funkade på mig och min hjärna verkar vara helt avprogrammerad från nikotin. Alternativet att snusa eller ta nikotinhjälpmedel har försvunnit på något konstigt sätt efter hypnoterapin. Det betyder inte att jag inte haft abstinens för det har jag men efter många försök att sluta så har det aldrig tidigare gått så bra som nu. Jag har hållit upp i 57 dagar och kommer aldrig mer att snusa!!
6:e dagen utan. Går faktiskt bra. Igår blev det festligheter med alkohol inblandat och jag var beredd. Blev riktigt förvånad över hur bra det gick. Jag tänkte nästan aldrig på snus under kvällen, utom när bordsgrannen stoppade in en. Jag kände mig riktigt nöjd vid kvällens slut. Det är som jag inte vill tillåta mig själv att vara glad och lycklig utan snus. Jag stretar emot och deppar, fast egentligen är jag ju glad! Ska föröka vara glad idag också!
(Måste få tillägga: Haha, kom just på att jag har slutat snusa när jag haft som mest PMS (för idag komme min mens) så alltså kan ni ju tänka er vilken Ragata jag varit!
En vecka! Tjohoo. Har hittat kvarglömda onico hemma som åker in ibland. Funkar bra mot småätandet. Känner fortfarande sug så jag vågar inte fira än...eller kommer man någonsin att våga känns sig "fri" att fira? Jag tar en dag i taget.
Hang in there! Vi verkar ha slutat ungefär samtidigt? Vi får peppa varandra! Heja vi!
En dag till. Mitt humör är verkligen upp och ner. Jag blir nästan rädd för mig själv, särkilt när det kommer upp dom mest bisarra svordomarna, särkilt mot sambon. Stackarn, att han står ut är ju ett under. Jag skäms att jag är så ostabil, bara därför vill man ju gå och köpa en dosa.
Hang in there! Det är bara din hjärna som försöker lura dig, den lömska hjärnan vill ha sitt nikotin så den skapar argumentet "jag måste skaffa snus för andras skull". Lita inte på den! Kämpa på!
Jo, tack! Jag kämpar på. Jag blir så arg på mig själv, för visst vet jag (och säkert alla andra nikotinister) att det sitter ju bara i huvudet. Jag behöver inte giftet, nikotinet, snuset men ändå surar jag ihop och tycker synd om mig själv när jag inte får...Jag är fullt medveteten att jag är missbrukare. Det är kanske det man måste erkänna själv först, sen gå vidare. Jag vill ju så gärna bli glad igen,jag är ju så suuur... ska försöka jaga ut hjärnspökena! Lycka till ni andra också!
Humörsvängningarna kan man nog inte göra så mycket åt. När jag slutade så tänkte jag på mig själv som sjuk typ feber. Det är inte så mycket man kan göra mer än att låta tiden gå. Helt plötsligt så är man på andra sidan. Man märker inte så mycket utan helt plötsligt en dag så tänker man inte lika mycket på snus. Där är jag nu och har varit en längre tid. Kämpa på och försök att hålla dig sysselsatt så att du inte tänker för mycket. Berättar du bara för din omgivning så förstår de varför du är förbannad. Förstår de inte kan de dra åt helvxxxx
Tack fyrkanten! Jag tänker för mycket, så är det... Jag vet att min sambo förstår mitt humör. Men sen har jag faktiskt inte berättat för någon annan. Dom förra försöken har jag berättat för min omgivning men jag tycker bara man blir "mobbad", å dom slår vad om att jag börjar igen å de ska ojas å pratas om hela tiden, så därför håller jag mig för mig själv denna gång, kanske funkar bättre? Jag tänkter på snus jätteofta, fortfarande, dag 9.
Dag 10! Heja! Men fortfarande inte heeelt övertygad. Jag har inte kommit över på andra sidan. Jag ser det som ett jättestort dike. Hoppet över diket är nästan omöjligt, på andra sidan är jag snusfri. Bara ett litet enkelt steg bakåt går jag och köper en dosa...Jag står fortfarande på stället och vet inte var jag ska ta vägen..
Vet du varför du har gett upp tidigare gånger? Vad är det du tycker om med snus, varför behöver du det, förutom det fysiska behovet som du ju är duktig på att ta dig igenom?
Om du känner att du håller på att tappa greppet, skulle du inte kunna ta kontakt med sjukvården, någon proffessionell nikotinavvänjningsrådgivare? När jag har läst om detta så har det en väldigt stor effekt under de första två veckorna? Såna personer vet ju om det vore en ide för dig att ta hjälp av plåster/tabletter, eller om du bör försöka kämpa på?
Lycka till! Och ta hand om dig!
Tack för tänkvärda ord! Jag har prövat med plåster, tuggummi....den här gången slutade jag rakt av och det har funkat de med, det sitter ändå mest i huvudet.
Ska ta en dag till!