Har förbrukat ca 1 dosa på 2 dagar i 2 års tid. Men så gjorde mitt första allvarliga försök att sluta snusa för ganska exakt ett år sen. Klarade av att hålla mig i ungefär 4-5 månader sen blev det den där vanliga att jag ska “bara” prova EN snus. Jo just de ja… Blev en till å en till å en till åsså var man där igen.
Kör med nikotinfria alternativ typ qvitt, onico och xqs lössnus, annars tror jag aldrig jag skulle klara det. Första veckan var grymt jobbig även denna gång. Deprimerad, apatisk, rastlös ont i huvet och ENORMT trött! Nu 3 veckor senare så har det mesta av det lagt sig och humöret är betydligt stabilare men fortfarande enormt trött! Nån som upplever samma och när börjar det lätta i sånt fall. Minns jag var trött även förra gången. Men kanske inte så här trött. Vaknar fortfarande 3-5 ggr per natt.
Önskar i alla fall att mitt snusstopp i förlängningen ska leda till bättre hälsa och framför allt lägre blodtryck och bättre ork rent allmänt och förhoppningsvis bättre sömn också.
Hej Miro!
Jag skulle säga att sluta med nikotin ger dig allt det du nämner i sista meningen enligt min erfarenhet. Bara att kämpa på!
Personligen upplever jag det dock svårt att sluta med de nikotinfria påsarna. Har du orken är det nog bäst att göra tidigt. Har du inte orken att skippa onico är nikotinfri 100% bättre än nikotinist i alla fall 
Precis det jag hoppas på. Svårt att sluta med det nikotinfria tycker jag också. Efter 26 år är vanan stark att hela tiden ha nånting under läppen. Det har som blivit en del av den man är tyvärr!
Har aldrig haft problem med sömn och trötthet förrän nu när jag slutade med nikotinet. Men det kanske blir bättre med tiden när kroppen ställt in sig på att vara utan nikotin.
Det tar tid för hjärnan att ställa om. Jag var också extremt trött i starten, rent ut sagt sömnig. Fick verkligen kämpa på för att inte somna på jobbet eller på bussen de första veckorna. Har man varit felprogrammerad i tiotals år så är det ganska naturligt att det längre tid än ett par tre veckor att normaliseras.
Min rekommendation är att försöka sluta med det nikotinfria också, det kan kännas som ett stort och svårt steg att ta men innan du vet ordet av så tänker du inte över det längre.
Lycka till, detta med att sluta snusa är ett av de bästa besluten man gör under sin livstid.
Tack Mumintrollet! Är alltid skönt att höra att nån annan varit i samma sits. Ska försöka trappa ner det nikotinfria också allt efter som. Men det kommer vara nog svårt bara det!
Vissa dagar är det sjukt jobbigt att klara hålla sig vaken på eftermiddagen på jobbet. Men det känns faktiskt gå åt rätt håll och man blir lite piggare från vecka till vecka.
Sen vad jag märker som har haft en del problem med ångest är ju att nu efter några veckor så är ångesten mycket mer hanterbar än när jag snusade. Det känns enormt bra! Huvudet är lite klarare på nåt sätt. Tillfällighet eller inte…
Nåt som jag märkt nu sista dagarna däremot är att jag börjar få halsont. Trodde sånt skulle bli bättre när man slutade svälja lössnus… Kan ju vara en vanlig förkylning också men känns inte riktigt så. Nån annan som råkade ut för mer halsont efter snusstoppet?
Absolut, knoppen klarnar till. Det är ju först när man slutat och giftet sakta men säkert börjat försvinna ur kroppen man verkligen förstår vilket gift man har stoppat i sig. Däremot har jag svårt att se någon koppling med att du fått halsont, jag är rimligt säker på att det beror på något helt annat.
Om du orkar stå emot nu så kommer du att få uppleva en fantastisk vår, dagarna blir längre och du kommer att känna dig mera energifull än vad du trott var möjligt
Helt klart ska jag försöka kämpa ordentligt! Men nog kommer det attacker när man verkligen längtar efter en rejäl prilla lössnus. Fast när man tänker rationellt så inser man ju vilken idioti det är att snusa. Det finns ju inga vettiga anledningar att hålla på, och ändå har man gjort det i 26 år! Sjukt är vad det är!
Jag är väl smått hypokondrisk och känner efter för mycket just nu om vad som händer i kroppen. Önskan just nu är ju att man blir värsta superman nu när man slutar med nikotinet, men det kanske inte funkar så riktigt
Näe nog ska jag klara det här, snart ytterligare en dag som snusfri!
30 dagar utan snus! Ett litet etappmål i det stora hela, och en liten liten delseger. Ska bli intressant att se om kroppen blir “bättre” i det stora hela och hur lång tid det i såna fall tar, eller om man är helt förstörd efter 26 års snusande. Men som nämnts tidigare så lär det ju ta ett tag innan man är van vid att leva utan nikotin. Tyvärr har jag ju levt större delen av mitt liv med nikotin i ådrorna, så det har väl blivit som normalen kan jag tänka…
Sömnen har iaf blivit något bättre på så sätt att det är färre uppvaknanden på natten. Men mer utvilad vet jag väl inte… Huvudet är fortfarande litegrann i en dimma. Jag är lite mer slow i tanken än när jag var laddad med nikotin. En microzombie på nåt sätt Men det är bara sikta vidare mot nästa mål 100 dagar!
Tillbaka på ruta noll igen. Snart 4 år senare. Hade ett längre uppehåll 2018 på nästan ett år. Men snusat sen dess. Försöker trappa ner och ta färre å färre snusar allt efter som. Men det är svårt. Ska göra ett allvarligt försök framöver.
Vi är fler som är här för andra gången… Det som verkligen motiverat mig den här gången var att gå tillbaka och läsa om hur grymma alla var som faktiskt slutade (när jag själv inte slutade). När jag nu är tillbaka här i forumet efter ca 8 år och läser om “kompisarna” från den tiden som faktist nu varit snusfria i 8 år - ja då jävlar känner jag en riktigt revanschlust! Den här gången är det jag som står pall och fixar det här. Är inne på dag 12 nu och det känns faktiskt riktigt bra, mest på grund av att det här faktist är första gången som jag slutar som jag faktiskt till 100% vill. Så har det aldrig varit innan.
Och! Läs min dagbok om substitut, det är i alla fall min övertygelse. Inget substitut får finnas där - det förlänger bara beroendet och alla substitut är snuset förklätt i en annan skepnad.
Lycka till!
Nä jag körde med substitut 2017 och det funkade inte. Det gjorde bara att längtan till snuset ändå låg kvar där i bakhuvet. Nästa försök gjorde jag genom nertrappning. Tog färre snusar och mindre och till slut bara sluta. Det funkade betydligt bättre för mig. Kände mig faktiskt fysiskt bättre när jag slutade. Sen började jag om och det var äckligt till en början. Bara en snus idag när jag är ute i skogen. Å jag mådde dåligt av den, men till slut var det på heltid igen. Nu har jag försökt trappa ner så smått igen.Sen trappat upp igen, å sen ner igen… Men kommer inte till avslut. Till saken hör att jag går igenom en skilsmässa där jag blev lämnad och det känns extra jobbigt att ta tag i snusandet också nu. Men jag har ändå så smått lovat mig själv att snart måste jag göra avslutet på riktigt. Gruvar mig. Vet att jag får sämre sömn samt blir tröttare och blir mer ångestladdad vilket jag redan är i massor i och med skilsmässan…