För mig är det jättelätt att sluta snusa, jag har gjort det väldigt många gånger. Det skulle vara skönt att sluta på allvar, att kunna säga “hej då snus, här skiljs våra vägar”. Jag åker dit på festsnusande och att “bara ta en”. Jag försöker att inte tänka på hur mycket pengar jag har lagt ner på alla dosor som jag har köpt och sedan slängt efter att ha tagit två, tre portioner. Det som händer är att jag ångrar mig och blir stressad över att återigen ha köpt en dyr dosa, men slänger ändå bort den eftersom “jag ska ju inte snusa!” Två dagar senare gör jag om det igen, och igen, och igen. Jag är fullt medveten om idiotin, men fortsätter ändå att kasta pengar i sjön. Jag snusar normalt en dosa om dagen. Detta har pågått i cirka femton år.
Den största anledningen för mig att sluta för gott är finansiell. Det går helt enkelt för mycket pengar på snusandet. Framför allt då jag slutar och börjar konstant och slänger nyss påbörjade dosor (och köper ny dosa dagen efter). Sunt beteende? Näe, inte särskilt.
Om en dosa kostade tjugo kronor hade jag nog inte övervägt att sluta. Den psykiska abstinensen i form av grå tristess som kommer smygande utan snus är för mycket. Det har inte varit värt det. Men nu måste jag ställa mig rakryggad och ta varje slag utan att ducka.
Rent psykiskt mår jag (surprise!) bra när jag snusar, om jag inte översnusar. Det kan bli för mycket ibland, då hjärnan kommer i spinn och tankarna rusar. Det liknar panikångest. Det har varit skönt att slippa den stressen de korta perioder jag har levt utan snus. Jag vill inte längre ge mig själv hjärtklappning och darrande fingrar.
Jag har ofta varit inne på “Slutasnusa” och läst intressanta och inspirerande inlägg. Min förhoppning är att jag ska ta mitt farväl till missbruket seriöst och se forumet som en form av vän och bikt-bås. Jag hoppas på den här formen, jag har läst så pass många inlägg av framgångsrika kämpar. Jag ska ta fajten, som börjar i morgon 17 maj.
Lycka till, jag ser fram emot att följa din kamp!
Mvh,
Marcus
Tack för peppning Marcus!
Toksnusar just nu som om den här dagen vore den sista. Vilket det naturligtvis är.
Grattis till 100 dagar i morgon!
Jag blir fullständigt skräckslagen i en tiondels sekund då jag inser att jag inte får snusa idag. Inte i morgon heller. Faktiskt aldrig igen. Det låter bara helt osannolikt. Helt fel. Vem har bestämt det? Har jag bestämt det? Att jag inte får snusa igen? Tokiga människa.
Det är vanan som bryts, kropp och själ krisar när jag helt plötsligt INTE tillför nikotin det första jag gör på morgonen eller INTE lägger in en portion efter frukost och morgonkaffet. Jag känner av ett enormt starkt stresspåslag när insikten (aldrig mer snus) når mig och vanan bryts (ingen snus på kaffet). Det vara några sekunder och sedan fylls hjärnan av ett grått dis.
Varenda spår av snus plockades bort igår kväll och slängdes med soporna. Ingen ceremoni, ner i soporna bara. Det gick åt många portioner igår. Jag mådde illa. Suget kommer och går i vågor. Varje våg varar i cirka tre minuter. Jag läser om personer som följer de minuterna med blicken på klockan. Kanske en bra idé.
För övrigt…allmänt luddig i skallen.
Just nu befinner jag mig tio meter under vattenytan. Allt jag hör är burkigt, allt jag ser är grumligt och jag är inte helt övertygad om att jag har en hjärna längre. Hjärnan är ersatt av bomull. Möjligen sågspån.
…och där kom migränen också. Wohooo!
Om du har möjlighet så försök att komma ut och springa eller promenera, det var något som hjälpte mig väldigt mycket i början.
Frugan tyckte jag var rimligt störd när jag drog på mig träningskläderna 22:30 en fredagkväll, men det var det enda som hjälpte mig på traven i början 
Det e bara att bita ihop och offra några dagar till helvetet.
Livet kommer att suga ett tag, men ibland måste man brytas ner för att byggas upp till något bättre.
Tack för stöd och råd Marcus och elKa, jag har varit ute och promenerat och cyklat men höll på att cykla omkull p. g. a. yrsel. Kanske ska hålla mig från cykeln några dagar.
Det är en extremt lång dag det här, den bara fortsätter. Just nu är det surt och grinigt inombords, men jag har ändå fått en föraning om hur lugnt det kan vara då hjärtat inte rusar och nästan slår sig ur bröstkorgen. Jag ska hålla fast vid den tanken på lugn. Det känns åtminstone som om jag kommer att sova bra, jag är bortom trött.
Jag kommer ihåg just den känslan du beskrev om att bli totalt skräckslagen när man förstår det är klarsnusat inte bara för dagen…men för all evighet.
Första dagarna är man synnerligen trögtänkt och hjärnan fungerar segt, jag var livsrädd när jag körde bil. Det kändes som min hjärna ville fuska hela tiden… orkade inte kika en extra gång jag bara hoppades det inte kommer någon bil…
MEN du har absolut ingenting att oroa dig för. Däremot vill jag GRATULERA med ett av de absolut bästa besluten du gjort på mycket mycket länge!!!
Nu är det bara att börja bocka av dag efter dag. Kämpa på!
Tack för uppmuntrande ord, mumintrollet! Försökte läsa en bok liggandes i soffan men somnade direkt. Det är lika bra att pausa kampen för idag, sova, och ta nya tag i morgon. Jag vill verkligen att den här dagen i ett parallellt universum ska vara över.
Andra dagen utan snus.
Sov oavbrutet hela natten, hade svårt att komma upp. Hade lätt kunna ligga kvar några timmar till i sängen.
Känner mig misstänksam eftersom jag inte upplever några symptom på abstinens som är överjävliga. Det var ingen rolig dag igår, men fullt uthärdlig. Det var nästan skönt att gå omkring och känna sig drogad och avtrubbad. Bortkopplad från den riktiga världen.
Okej, magen har lagt av. Den funkar inte längre. Det kommer att lösa sig med tiden men det är jävligt irriterande att plötsligt ha ballong-mage. Tröttheten är jobbig, jag har fått i mig tre koppar kaffe hittills. Det kan vara nästa projekt - sluta-dricka-kaffe. Koffeinet piggar upp och tröstar liksom nikotinet gör. Men det får fan vara någon måtta, en drog i taget.
Känslorna är naturligtvis all-over-the-place. Jag känner mig väldigt taggig och hugger direkt vid minsta motstånd. Det känns dock bättre efter att ha skrivit av sig här. Jag kollade på en tecknad film, “Inside Out”. Det var länge sedan tårar faktiskt droppade från ögonen, det brukar möjligen komma någon tår krypande. Men det här var snorframkallande decilitertårar. Intressant.
Förlamande trötthet och mage stor som en basketboll.
MEN mitt inre känns lugnare. Tjattret från aporna har lugnat ner sig och det känns som om spänningen i axlarna släpper. Det positiva vinner över det negativa.
Tredje dagen utan snus.
Vaknade klockan två på natten och var klarvaken. Lyckades somna igen efter några timmar och jag har ännu inte vaknat ordentligt. Oj vad skönt det hade varit med snus nu för att vakna. Suget är farligt starkt på morgonen.
Det känns som om en förkylning håller på att smyga sig på, men jag utgår från att det bara är abstinens.
Jag kommer naturligtvis inte att snusa i dag heller, men suget är väldigt, väldigt starkt nu. Snus har varit min bensin, det som har fått mig att komma igång och göra saker. Nu känns det som om dagen aldrig börjar någon gång. Jag måste göra saker ändå, komma över trösklar utan snus. Vandra vidare.
Heja Lanqur.
Håll i & stå upp emot “snus-monstret”
idag också.
Envishet kommer vi långt på.
Det kommer bli bättre.
Allt gott/
Vante Ante
Tack för stödet, Vante Ante. Det är skönt med levande bevis på att det är fullt möjligt att lägga ner tobak. Det ska gå. Om andra slutar så kan jag också sluta. De flesta människorna i världen vet inte ens vad snus är, och de klarar sig bra utan snus.
Fjärde dagen utan snus.
Egentligen blir jag anti att skriva här eftersom jag tvingas att reflektera över snus, tänka på snus. Jag vill ju slippa allt vad snus heter! Jag vill inte ha snus i mitt liv, då känns det knäppt att hålla igång tankarna på snus med hjälp av en dagbok.
Tankar på snus och begär till snus kommer och går. Jag försöker sysselsätta mig med något som får tankarna på snus att blekna.
Faktum är att suget blir värre och värre. Och tankar som “äh, skit samma, vill du verkligen leva i en svart-vit stumfilm?” kommer oftare. Det är de tankarna som det är svårast att stå emot. “Köp en dosa så kommer allt att bli normalt igen, du kommer att känna dig lugn, trygg, säker, harmonisk och glad igen. Sluta stånga pannan blodig, ge upp, du har genvägen till lycka i snusdosan”.
Jag kan inte ge upp efter fyra dagar, det är bedrövligt. Jag kör på några dagar till. Tänk på pengarna! Det är svindyrt, verkligen osannolikt mycket pengar! Jag må vara en snåljåp, men om kostnaden på tobak får mig att avstå så är väl det bra. Vilken anledning det än är som får mig att sluta snusa är väl en bra anledning. Det som verkligen, verkligen får mig att sluta.
Jag känner till de andra anledningarna också, de som förbättrar hälsan, skyddar miljön, gör mig fri från drogens slaveri osv. Men jag sitter så fast i skiten att jag inte skulle sluta om snus vore billigare. Så illa är det. Förhoppningsvis faller fjällen från mina ögon en dag och jag inser alla andra fördelar med att sluta snusa och jag kommer att må så mycket bättre.
Pust…det känns bittert nu. Men det går över, det går över. Kanske är det min kidnappade och trasiga hjärna som desperat försöker få mig att göra dumma saker. Hjärnan behöver tid att läka och omprogrameras. Ibland undrar jag om jag ser för många skräckfilmer. Många liknelser och paralleller till besatthet och invasioner från yttre rymden. “It came from outer space…the revenge of snus…”
Visst är det så, snustrollet har kidnappat din hjärna och planterar in alla möjliga ursäkter och kommer att fortsätta göra så ett bra tag till. Det är bara att ducka och det blir lite lättare hela tiden.
Den goda nyheten är att det egentligen är väldigt kort tid man behöver investera i att bli snusfri livet ut. Redan efter 50-60 dagar blir det något lättare och kring 90-100 märkbart lättare.
Jag kommer ihåg att det kändes som en hel evighet i starten men efter varje erövrad dag så är man lite närmare slutmålet.
Sen är ju inte alla dagar fram till 50 skitjobbiga heller, det finns bättre och sämre dagar även där. Bara att kika lite dagböcker här på forumet så får du en inblick i hur det kan se ut.
Försök också att strida mot den tanken att om snuset vore billigare så skulle… njaae den är inte bra alls. Det finns absolut ingenting bra med snus, ingenting. Vi var alla riktigt dumma att en gång i tiden som unga människor halka i famnen på snustrollet och in i ett miserabelt nikotinberoende som det är så svårt att bryta sig ut ur.
Kämpa på, det är en langur vegurinn men detta fixar du! 
Tack igen mumintrollet för stödet, det betyder mycket. Det är även värdefullt att läsa dagböcker här på forumet, det finns hopp och man kommer troligen inte att knytas ihop i en tvångströja och låsas in i en madrasserad cell. Det är ungefär så det känns just nu. Snusmonstret känner kanske på sig att den här gången menar jag allvar. Det har aldrig varit så här kämpigt förut. Förtvivlat.
Men jag ger inte efter. Vad som än händer, vilka tankar som än dyker upp. Fort Langur.
Fortfarande inget snedsteg. Så nära, ett antal gånger. Till och med i sömnen, fast där mulade jag in tre portioner på en gång och vaknade snabbt när jag insåg vad jag höll på med. Jag var både lättad och besviken över att det var en dröm.
Det är kämpigt när sambon tänder en cigarett. Jag nämnde att det skulle vara väldigt gott med ett bloss. “Nej, det skulle det inte”, blev svaret. Förståndigt och förstående. Jag har tur som har honom, han får stå ut med en hel del surhet nu men verkar ta det med jämnmod. Det finns alltså rökdon i lägenheten, bara några meter från bordet där jag sitter och skriver. Så nära, så högljudda. Det finns en röst inom mig som försöker hävda att ett enda bloss på en cigg är okej. Men det jag som försöker sluta snusa tycker att all form av tobak måste undvikas. En nykter alkoholist bör undvika lättöl, det är så jag måste se på det. Det är allt eller inget.
Middag med vänner i lördags, gick bättre än jag hade förväntat mig utan snus även om jag kände mig ganska dämpad. Jag höll nere alkoholkonsumtionen för säkerhets skull.
Anfallen av snusbegär blir färre, men starkare. “Nu går jag och köper en dosa” eller “nu går jag ut och tar första bästa cigg” dånar det i huvudet. Jag ser mig själv stoppa in en snus och kan känna hur kroppen och hjärnan reagerar. Pure bliss! Efter någon minut klingar suget av och jag blir nästan förvånad över att jag lyckades stå emot.
Bra jobbat!
På minussidan - svårt att komma upp på morgonen, trött (häller i mig kaffe), motivation och entusiasm saknas, känner ingen lust att påbörja projekt. Magen krånglig och uppblåst. Väldigt kort stubin (alla är dumma i huvet).
På plussidan + det blir tystare inombords, ett tyst lugn sprider sig (svårt att förklara, men väldigt behagligt). Jag slipper speedade perioder. Det går att le och skratta obehindrat (ingen snus som måste hållas på plats under läppen).
Jag är på väg åt rätt håll.