1 dag 3h 35min var det sen jag la ut min sista snus.
Jag bara bestämde mig att det får vara nog nu, nog med att vakna mitt i natten sugen på snus, nog med att vara sin egna beroende slav.
Igår gick det nästan smärtfritt, idag har däremot varit en helvetesdag.
Jag har skrattat, gråtit, varit jävligt förbannad, känt mig så nere.
Jag saknar den där förbannade påsen så mycket, så mycket att jag skriker åt min sambo när han vill väcka mig och säga att det är middag, där står han och vill vara snäll och jag förvandlas till världens häxa på 1 sekund från det jag vaknade.
Jag känner samma typer av känslor till denne lille påse som jag gjorde när det tog slut med mitt ex.
Det börjar med irritation, kliande känsla, oro, sen pendlar det mellan ilska och tårar och det slutar med att man funderar vad fan man håller på med. Sen forstätter det där om och om igen.
Det som gör att jag håller mig från den dära dosan i väskan är att jag tänker "Om något kan få mig att må så dåligt när jag är utan det, undra hur dåligt jag egentligen mår när det är i mig.."
Just nu är det "kick up" som får vara under läppen, innehåller tyyydligen vitaminer, mineraler och är gjort av största delen vatten och te..
Tänker köra på den tills mitt humör börjat bli mer stabilt, då får jag köra en rehab för att få bort den också..
Imorgon ska stor del av min dag spenderas på att gå på gymet och röra mig, ilskan ska bort!
Lycka till! Sömn är bra, träning likaså, massage är som allra bäst efter några dagars muskelspasmer. Första veckan är värst... Det är bara att bita ihop och kämpa på!
Jag märker att allt går mycket bättre när jag är trött, känner inget större sug då.
På morgonen när jag har varit uppe ett tag och efter måltider är det som värst och även innan måltider då jag är hungrig.
Idag känns det som en skitdag direkt på morgonen, hjälper ju inte direkt att man har världens jävla mensvärk ner till knäna också (ursäkta killar, ni kan jämföra och låtsas som det stod "blev sparkad på kulorna direkt jag vaknade".
Det värsta är att jag hela tiden tänker att snusen är en del av mig och som att jag inte ska klara mig utan den delen. Typ "tänk om jag hamnar i en stressig situation, då brukar jag ju ta en snus - Vad ska jag göra nu?".
Jajaja, nu ska jag fara och träna.
Känner inget sug till något.
Känner mig arg sur och bitter.
Inte ens min favoritlåt gör mig glad.
Vill äta upp allt i hela världen men vill inte bli fet så jag slutar med allt socker också för säkerhetsskull! BLÄÄÄÄÄÄÄÄ!
Denna dag har varit helt okej, på förmiddagen var jag tröttare än vad jag varit på länge, ändå tycker jag att jag sover bättre än någonsin också.
Massor av energi på eftermiddagen, tog en rask prommenad på 1.5h.
Klarar absolut inte av att hamna i några konflikter överhuvudtaget,så om jag inte håller med så är jag mest tyst.
Svettas som en gris, det brukar jag inte göra, svettet luktar apa så jag antar att en del gifter håller på att fara ut.
Kickup prillorna ger sår under läppen så det blir nog mest troligt att försöka sluta med dom också snart.
Vill äta och tugga på saker mest hela tiden, får nog gå på djuraffären imorgon och köpa en bitring Än så länge har jag lyckats äta nyttigt ändå, så det fick bli gurka med dipp gjort av fil och färdig dippkrydda till kvällsmat..
Pendlar mellan att tycka sjukt synd om mig själv, men när jag kommer till insikt så är det min sambo det är mest synd om. Jag har ändå behärskat mig helt okej.
Ser dock fortfarande inte så mycket glädje i saker och ting.
Idag har det varit en bra dag, känner mig lite seg i huvudet och är trött.
Igår på kvällen/natten var jag grymt sugen på en snus, tog tugg, sugtabletter och kickup istället och idag har både suget och mina attitydsproblem varit som bortblåsta.
Jag saknar att snusa, jag saknar snuset i sig.
Men samtidigt så hatar jag verkligen snus nu, har gett bort snuset jag hade kvar(förrutom min öppnade som jag har i väskan jämt, den ska jag ha kvar om jag "skulle flippa ur".
Det där med att gå runt med snus efter att man slutat, hade jag en kompis som gjorde också, med succé. Han blev helt knäpp om han inte hade snus, om han skulle "flippa ur".
Jag hade aldrig vågat det, men för vissa funkar det.
Jag vet att många inte kan förstå det med dosan. Men jag är ungefär så när det gäller allt. Jag har antstränings astma och har med min medicin överallt, även om jag vet att jag inte kommer behöva den när jag är ute på picknick i solen. Samma gäller min sobril som jag fick utskriven när jag hade panikångest, jag rörde aldrig någonsin medicinen men bara att ha den där gjorde mig mer avslappnad. Så det är väl det de handlar om för mig, annars blir jag bara stel och kan inte slappna av. Dag 5 idag alltså!! På kvällarna känner jag ofta en gnagande känsla, då går jag på en power walk, det har resulterat i att jag nu väger 57kg, -2kg . Promenaderna funkar riktigt bra som utrensare. Har slutat med godis och nästan all socker, förrutom när mormor bjöd på fika. Så det kanske visar sig att sluta snusa även gör mig mer hälsosam. Kram på er andra kämpare!
Jag hade en dosa General lös på mitt kontor ett antal månader efter att jag slutat snusa. För mig handlar det om att inte ha några förbud, jag får och kan om jag vill.
Jag behöver hjälp nu!! Mitt största problem är att jag är trött 24/7. Från det jag stiger upp tills det jag lägger mig. Förrutom det är jag ju otroligt nere och ser inget positivt med något. Glömmer saker hela tiden, som tid, när och hur.
Sömnen brukar stabiliseras vid ca en vecka 10 dagar tror jag... deppet går upp och ner, och beror på dina extremt låga dopaminhalter du har i din hjärna nu... gymmet, löparskorna väntar på dig...
Idag mår jag absolut toppen, saknar inte snuset och humöret är mer stabilt. Dock är sömnen det största problemet nu, jäääätte trött från det jag vaknat. Inne på dag 6 och 140h. Nu hoppas jag bara att dagen och kvällen fortsätter i samma anda.
Dag 8. Var längesen jag var sugen på en snus. Däremot så har jag enorma problem med deppigheten som kommet och går. Jag undrar när jag ska börja känna glädje och tänka som jag brukar göra, är positi människa annars så det är jobbigt att helt plötsligt inte känna glädje överhuvudtaget.
Det är fullt normalt att det känns så dag 8. Du har passerat en gräns som de allra flesta som försöker sluta aldrig uppnår. Du kan känna dig grymt stolt över dig själv att du nått så långt och nu är på väg in i den andra fasen.
Efter en vecka har nikotinet lämnat kroppen och kampen övergår från en fysisk till en psykisk nivå. Den fysiska är konkret och därför relativt lätt att bekämpa. I början av projektet är man också väldigt taggad så det underlättar. Vad som sen är väldigt vanligt är en depression som är helt betingad av nikotinabstinens och eventuella andra droger. Hur djup och lång den varar är väldigt individuellt, men den går över, inom några dagar, veckor eller månader...
Det handlar om dopamin. När dopamin frisätts i hjärnan stimuleras belöningscentret i hjärnan och vi mår bra. När vi får beröm, en kram, massage, känner oss nöjda med oss själva, haft sex, tränat, ätit en god måltid, så frisätts dopamin. Vi kan tjuvkoppla detta system med droger eller socker, så att vi artificiellt ökar halten av dopamin. Hjärnan känner av att halten av dopamin är artificiellt hög och drar ner på produktionen. Då är man fast i ett beroende. Eftersom hjärnan nu producerar onormalt låga halter av dopamin av egen kraft, så mår man mycket dåligt när nikotinet dras bort. Man blir kemiskt deppad.
Det varar dock inte för evigt. Hjärnan känner nu av att halten av dopamin är ovanligt låg och sakta men säkert så ökas den. Under tiden du väntar kan du öka halten av dopamin, och häva depressionen, på ett naturligt sätt. Träning, massage, kramar, sex, mat etc. Det viktiga att veta är att det är avsaknad av nikotin som får dig att känna så här och att det kommer att gå över. Du kommer dessutom att må mycket bättre än du gjorde när du var slav under nikotinet. Det är något väldigt svårt du gjort, och det kommer att vara jobbigt ett tag till, men det är värt mödan och våndorna.
Ett tag sen jag skrev nu, idag är jag inne på 19e dagen utan snus.
Känns underbart, mår betydligt bättre än när jag snusade och deppigheten som jag hade de första 10 dagarna är helt borta.
Min panikångest har försvunnit helt sen jag slutade också (min panikångest har minskat under ca. 1års tid och detta vill jag påpeka så att ingen tror att jag gick från djup panikångest till "frisk" på 19 dagar, men det finns forskning som visar att rökning och snus kan öka panikångesten).
Jag fick mitt första test förra helgen, vart drinkar både fredag & lördag och båda klarade jag utan att ta snus.
Det är först nu jag har börjat småäta dock, gjorde inte det i början - Men jag småäter nyttigheter största delen av tiden.
Använder mig fortfarande av kick up (växtbaserade pods), dock endast en när jag vaknar och en efter varje måltid. Så ca. 5st per dag. Även dessa ska ju bort, men just nu känner jag ingen större stress med det.
Och till er som är inne i era första dagar, här får ni tips.
* Motionera mycket, helst så fort du blir riktigt frustrerad
* Ha något att sysselsätta dig med
* Undvik helst nikotinplåster och tugg använd er hellre av kickup ex.
* Undvik alkohol den första veckan
* Tänk på att "Om något kan få mig att må så dåligt utan det, undra hur jag mår med det"
* Du klarar dig utan nikotin, det är inte nödvändigt för dig, snarare ohälsosamt för dig.
* Var arg, var sur, håll inte känslorna inom dig - Skrik och var arg om du måste.
* Prova yoga eller någon annan form av avslappnings övningar.
Till er som funderar på att sluta:
* Du tjänar ca. 10 000 per år
* Din kondition kommer att komma tillbaka märkvärt fort
* Din puls kommer gå ner och du kommer kunna slappna av fortare.
* Din sömn kommer bli bättre
* Du kommer bli gladare och du kommer vara mer uppmärksam
Vad kul att det går bra för dig och att du mår bättre nu! Det kommer att gå i vågor, men det värsta har du gjort nu. Kämpa på och skriv av dig här, så kommer det att gå som en dans framöver
Hej allihopa. På lördag är det 9 veckor sen jag slutade. Jag känner inget sug till snus och livet känns normalt igen. Saknar ibland att ha något under läppen, slickar under läppen ibland och då känns det riktigt tomt. Har helt slutat med podsen också, var ca. 3-4 veckor sen, dom var till riktigt stor hjälp men dom skadar tandköttet ganska mycket. Nu ska jag försöka hjälpa och motivera er andra på denna sajt, just nu känner jag mig faktiskt helt klar med snus. Det finns så många fördelar med att sluta snusa och den jobbiga perioden i början kan kännas seg, hopplös och alldeles för hemsk, men ge ALDRIG upp, fördelarna kan räknas många med att sluta och fördelarna är bara något som man fantiserar ihop för att ursäkta sig själv och ha en anledning till att snusa - dom känslorna känns rätt osanna när man väl lyckats bli av med skiten.