Jag har snusat i snart 20 år. Snusar kopiösa mängder - ca 2 dosor om dagen av snus med dubbelt så hög nikotinhalt som vanligt snus. Tar 2 prillor åt gången, aldrig utan snus i munnen, inte ens på natten. jag är så sjukt beroende av nikotinet att jag blir helt förstörd utan det.
Har gjort flera försök att sluta - det längsta jag hållit upp är tre månader.
Av någon anledning så får jag en helt vansinnig abstinens när jag försöker sluta. Så vidrig att jag mer eller mindre blir självmordsbenägen, klarar inte av att sköta mitt jobb, blir sjukt deprimerad och förstör varenda relation jag har.
Det värsta är att jag VERKLIGEN VILL sluta men när jag slutar så är livet inte värt att leva.
Jag förstår att skulle jag bara ta mig igenom den första hårda tiden så skulle det bli bättre och bättre, men jag lyckas sabba så mycket i mitt liv under denna period att det blir stora konsekvenser som varje gång får mig att ta den där prillan och genast kan jag återigen tänka klart och nyktert, ta bra beslut som gör livet bra igen.
Hur ska jag klara att sluta med dessa förutsättningar.
Jag höll upp ett dygn nu - lyckades nästan med att få kicken från jobbet och göra slut med min sambo under dessa 24 timmar.
Jag sitter fast i ett så vidrigt hårt grepp att det känns omöjligt att komma ur det utan att sabba livet totalt.
Om det nu är så illa som du skriver med ditt “slutande”
Så undrar jag om du talat om för din omgivning att
du slutat snusa ?
Ingen är omgiven av tankeläsare här i världen.
Och kort stubin ingår jag blev riktigt elak själv
under min resa.
Och det där med hopplösheten har med omställningen
av hjärnan att göra, det tar tid.
Att sluta snusa är inget du gör på en kvart
men har du jobbat på motsatsen i snart 20 år
så kanske du förstår det.
Läs runt i dagböcker här så får du både
hjälp tröst & kunskap. Alla gör sin resa
på sitt sätt.
Lycka till/
Känner igen sättet att resonera. “Om jag slutar blir jag en pest för omgivningen och förstör för mig själv och andra” och sen fortsättningen “därför är det kloka och goda att fortsätta med snuset, för min och för andras skull”.
Vi kallar det för snustrollogik här. Abstinensen är över på en vecka. Sen tar det 90 dar till att degenerera snusreceptorer i hjärnan. Då får man ett dopaminunderskott och tror att man håller på att gå under psykiskt, men det går över.
Det är under den tiden som snustrollets viskningar verkar riktigt logiska. I verkliga världen sabbar folk relationer och sin hälsa med olika beroenden, av att vara en addict… Man dör inte av att vara utan nikotin, däremot är risken stor att man dör av det.
Sluta att göra dig själv till ett offer och utmana snustrollet på blinkleken, så ska du få se hur snabbt det viker ner sig. Busenkelt…
När jag snusade så hade jag precis som du, alltid minst 2st inne och gjorde slut på ca 1.5-2 dosor per dag.
Alla timmar på dygnet hade jag en snus inne, även när jag sov, hände kanske 2-3 ggr / månad att jag somnade utan
Jag läste Äntligen icke rökare, dock kände jag inte att det gav mig något, jag läste orden men det bet inte på mig som det verkar ha gjort på de flesta andra.
Har oändligt många halvtappra försök bakom mig, men stora anledningen till att jag misslyckades var att jag inte ville detta helhjärtat.
Sista gången jag spottade ur snuset var då jag hade 2st inne SAMTIDIGT som jag tog upp dosan och tryckte upp 2st till, då fick jag en tankeställare att jag inte längre klarade mig på 2st snus för att vara “nöjd”
Om du bara står ut någon vecka så kommer du börja märka alla fördelar med att inte snusa.
Hej Addict,
jag tror verkligen det skulle vara värt för dig att prova Champix, alternativt nikotinersättningsmedel i kombinatio (plåster + tex tuggummi). Det borde göra din övergång till ett nikotinfritt liv betlydligt lättare, även om det säkert inte blir en dans på rosor. Det är de två bästa behandlingarna enligt de studier som gjorts. Personligen tror jag också Onico kan vara ett bra hjälpmedel, även om jag vet att många här inte håller med mig. Jag har själv haft nytta av det tidigare men kör på endast Champix denna gång.