Hej! Tog sista snusen igår, idag kör jag cold turkey. Har nikotinplåster inköpta men ångrade mig i sista stund, cold turkey är det mest vinnande för min del. Första dagen, ca 20 Tim efter sista snusen. Känns som att vara i en bubbla, minns att denna känsla sitter i ett tag. Jag är långsammare än vanligt u tanke och handling. Jag vet sen tidigare att första veckan är värst. Nu är det timme för timme, dag för dag, ut ur avgrunden.
Hej! Då är vi i ungefär samma sits! Jag tog min sista snus i fredags och kan säga att igår var inte humöret på topp, men i dag känns det bättre! Har läst/hört någonstans att nikotinet har lämnat kroppen efter 3 dygn, vet inte om det stämmer, men de tre första dygnen brukar kännas värst för mig.
Håller tummarna att vi klara oss utan snus nu i fortsättningen!
Det där med bubbla känner jag igen, riktigt trögtänkt. Efter 1,5mån snusfri så kan jag tidvis känna mig i bubblan. Det verkar dock bli bättre med tiden.
Fallera och kungfupanda: skönt att ha parallella resenärer i den uppförsbacke som snusslutandet innebär! Låter som vi går nästan jämsides fallera! Och kungfupanda verkar vara en bit längre fram… Hur som helst så önskar jag er och mig själv tålamod och beslutsamhet så det räcker ut ur det menlösa begäret och tvånget efter nikotin som vi nu brottas med.
Gratulerar till Ditt livs bästa beslut:
Att upphöra med användandet av nikotin.
Alla har vi lite olika upplevelser av
slutandet & biverkningar.
Jag rekommendera alla som är i början av “slutet”.
Läsa i veteranernas dagböcker Där finns
svaren på många av de frågor som kommer upp.
Kämpa Gott/
Vante Ante
Tack för tipset Ante! Jag har nu tagit mig igenom dag två, samma bubbla, samma irritation och inre kli. Natten var precis som väntat vidrig. Vaknade upp flera ggr i timmen, med ett ryck och en känsla av att inte finnas till, att inte veta om jag drömmer eller inte. Vedervärdig känsla, otroligt ångestframkallande. Försökte väcka min fru för att förvissa mig om att vi verkligen existerade. Låter sjukt, och där och då är jag övertygad o. Att jag är på väg över gränsen till psykisk sjukdom. Suck.
Men vill även tipsa om en grej som minskade min känsla av dumhet, tog en berocca multivitamintablett under eftermiddagen och jag kände mig faktiskt lite skarpare efteråt! Vill inte göra reklam, finns säkert flera multivitaminer att välja på, och det kan vara placebo, men ska nog köra på det ett tag iaf!
Hoppas denna natt blir lugnare.
Bra beslut och starkt kämpat! Fortsätt så! 
Ser inte att du har skrivit just något om det, men försök tänka ut dina bästa anledningar att sluta (och fortsätta vara utan) snusen, för att sen kunna plocka fram de starka argumenten vid behov.
Det kan vara klurigt att förutspå när motivationen kommer tryta, men man kan i princip vara säker på att den kommer göra det någon gång förr eller senare. 
Så man får påminna sig om varför man gör det så man vinner dusterna i sitt eget huvud när de dyker upp.
Sen finns det massvis med hjälpsamma och stöttande människor här som kommer underlätta resan enormt om man bara ser till att logga in med jämna mellanrum!
Keep up the good work!
Irenepanik: tack för peppet! Tror också på dina förslag, samla sina argument,!och söka stöd och följa sin resa här på forumet. Bubblan har långsamt släppt taget, men känner mig fortfarande som mitt nick: långsam, dum och hungrig… Och stundtals jävligt irriterad och förvannad. Men det går ju åt rätt håll. En dag i taget…
Precis, en dag i taget så är du där till slut! När du inte behöver känna dig som ditt nick och fortfarande är snusfri! 
Irenepanik: tack för ditt stöd! Hur är det vid 70 dagar? Har det släppt av då? Är du som vanligt, eller är abstinensen kvar i någon form?
Ikväll en vecka seda. Jag tig min sista snus, hurra!!
Nä man kan nog inte räkna med att vara “som vanligt” redan efter 70 dagar. Beroende på HUR snusberoende man varit såklart!
100 dagar är det jag siktar in mig på som man brukar slippa den fysiska abstinensen efter iallafall, sen lär man få passa sig för dumma idéer och plötsligt snussug i ett år åtminstone.
Jag har fortfarande kvar suget under läppen konstant, har emellanåt huvudvärk, och vissa tider på dagen är jag tröttare än vanligt. Det går inte ens att jämföra med hur jobbigt det var i början, men nu börjar man å andra sidan bli lite mer less när det gått så lång tid och man inte får känna sig “normal” än. Därför det är så bra med denna sida där man får bevisat att det inte kommer vara så för alltid, även om det kan variera mellan individer!
Kämpa på!
Skitdag. Och jag har ångest över att jag med mitt dåliga humör har gjort denna dag till en skitdag för fler än mig. Nu börjar det dåliga humöret på riktigt ta fart, flera resor värre än förra veckan… Suck. Men inget nikotin iaf.
Irenepanik, såg ditt svar först nu av någon anledning! Skrev mitt ovanstående inlägg i affekt… Nej, det är nog som du säger: En lurar sig själv om en tror att det avgörs på några veckor. Kan tänka mig att 70dagar är ett sorts mellanläge, den mest påtagliga abstinensen har kanske klingat av, kvar finns ett molande sug och tomrum, samt att garden och motivation sjunkit något…? Men som sagt: vi kämpar på! I olika faser, men samma kamp! Och varje dag är en liten vinst, jag längtar tills jag slutar vara tjuriga gubben som skäller på barnen hela tiden, för att de är stökiga och röjer runt. Innerst inne vill jag ju själv stöka och röja!
Jag är så pisstrött på mig själv, och på mitt genomdåliga humör. Blir tex vansinnig av att telefonen hela tiden felstavar när jag försöker skriva här. Skällt ännu mer på mina barn idag, oftast inte oförtjänt men de är inte riktigt vana vid att jag ryter ifrån… Och oftast går det så himla fort när jag blir arg, hinner knappt reagera. Sen är det svärtan inombords, meningslöshet, vardagen som en jävla uppförsbacke utan slut… Visst jag klagar och gnäller helt ohämmat jag vet. Men behöver göra det just nu. Det går nog över… Eller?
Kardon: kryptiskt inlägg!
Ska jobba helg nu, håller tummarna att det går ok…
Hej SSAH! Du verkar ha det kämpigt just nu och jag hoppas du inte ger upp! Vi ligger jämnsides och kämpar tillsammans! Jag tror du behöver tänka ut något som gör dig lycklig och lugn och sedan se fram emot det. För mig kändes ätande som rena himmelriket första veckan (tyvärr…) När jag började känna mig deppig eller arg tänkte jag på mat/godis/glass, att det snart var dags att äta igen och då blev humöret på topp igen. Efter första veckan har jag dock klarat mig bra utan att äta mängder, men det hjälpte just då mot värsta deppigheten. Du kanske kan hitta något annat att se fram emot? En promenad i skogen, ett träningspass, träff med en kompis, date med din fru, lek med barnen…
Jag tror också vi måste komma ihåg att vi inte alltid var på topp när vi snusade heller. Det är så lätt att skylla deppigheten, irritationen och ilskan på abstinens, men jag var ofta sur, deppig och arg när jag snusade också. Jag har faktiskt haft ett stabilare humör under de här 2 snusfria veckorna än tidigare.
Läste om någon som “tänkte bort” hur länge han hade varit snusfri. Jag försöker tänka likadant. Istället för att räkna dagarna tänker jag att jag varit utan snus väldigt länge och att det inte finns någon abstinens eller något sug kvar. Det kan vara lätt annars att sträva fram till 100 dagar eller ett år och tro att vägen fram tills dess kommer att vara ett helvete.
Hoppas du får en fin helg på ditt jobb och att du och din kropp kan slappna av!
Styrka!
Tack fallera för ditt inlägg! Det var det första jag läste när jag vaknade efter mitt första nattpass, och jag kände mig väldigt uppmuntrad och glad när jag läste! Och visst har du rätt, det är så lätt att skylla allt på snuset. Och all min frustration och svartsyn är ju något som jag i någon mån väljer. Från och med nu ska jag se mer positivt på min tillvaro, för jag har många fina människor i mitt liv, och jag har ju hälsan! Verkligen tack fallera, hoppas din resa går bra och att du också får en fin helg!
Helgen gick förhållandevis ok, men kände mig trasig och arg när jag vaknade efter tre jobbnätter m snittsömn på ca 3-4timmar per dag. Jag brukar vara trött och långsam men inte ledsen och arg som jag varit idag. Men det har släppt av nu framåt kvällen. En dag i taget, timme för timme, ögonblick för ögonblick. Det kommer att gå.
Som sagt, tror du måste få känna dig så ett tag. Har själv upplevt att det har varit bra att må annorlunda än man brukar för man blir lite tvingad till att se saker ur andra perspektiv. Sen hur man använder det är en annan femma!
Du gör det kanonbra, kämpa på!!