Ok, 20 års kedjesnusande får väl räcka nu då, livet är för kort för att droga bort. Detta nuvarande uppehåll på 3 veckor får nu bli någonting mera, och det är ju otroligt inspirerande läsa om de som vänt ryggen till snuset helt under lång tid. Jag tog även ett uppehåll 8 år sedan över sommaren ca 3 månader, sen började jag igen p.g.a. den dumma idéen att 2-3 portionsprillor om dagen skulle vara precis lagom. Snart spårade det ut till min “normaldos” på 25-30 portionsprillor, för det var ju helt omöjligt att ligga på “lågdos”, ren tortyr. Så det vet jag nu i alla fall, finns inget som heter snusa lagom för mig, det är allt eller inget.
Helt spontant sa jag bara blää till snuset 3 veckor sedan, när man satt där helt max nerdrogad en kväll. Har kvar en hink med 800 prillor hemma, men är såååå trött på skiten och kommer slänga eller donera bort det snart. Jag kedjesnusar nu nikotinfritt snus (olika sorter) som placebo, tänkte fortsätta med det tills jag varit minst 6-12 veckor nikotinfri. Sen börjar jag ta itu med detta “nappberoende” också, det är ju också helt patetiskt!
Jag kämpar på en dag taget iaf, det går ju upp och ner, kommer lite kriser ibland speciellt vid stress, men man kommer ju alltid igenom, och det går lite lättare / snabbare för var dag.
Bra beslut EnDagITaget! Angående nikotinfritt snus, så är det inte så oskyldigt som det verkar. Natriumkarbonatet (Målarsoda) i det nikotinfria snuset är detsamma som i riktigt snus. Mycket av beroendet av snus är faktiskt ett beroende av målarsoda! I min tråd “Det var ju busenkelt” har jag skrivit en hel del om biologin bakom det fenomenet.
Så låt det inte vara svävande “6-12 veckor”. Sätt ett exakt slutdatum för det nikotinfria snuset med.
Snus = nikotin + målarsoda + tuss. Alla tre måste bort förr eller senare, om man ska lyckas sluta snusa.
Tack cumulusnimbus för din support och allt du har delat med dig, stor inspiration! 6-12 veckor valde jag pga den där vetenskapliga studien du hade hittat, där dom såg att nikotinreceptorerna normaliserades först efter 6-12 veckor.
Jag måste få den här nikotindjävulen under bättre kontroll först, annars kommer jag helt sluta att fungera på jobb / privat. Nu är det ju periodvis ett väldigt stort sug i tomrummet i huvudet. Med parallellt sug under läppen blir det väldigt brutalt, provade det 8 år sedan, mardröm. Men absolut, maxgränsen ut får bli 3 månader med den nikotinfria då. Ingen mera låtsassnus efter 1:a Juli! 
Jag jobbar dagtid teoretiskt framför datorn. Trots ett otroligt sug i huvudet så att man känner sig helt avtrubbad och trög, så har jag märkt att man egentligen inte är det i praktiken. Det bara känns så, för jag presterar faktiskt lika bra teoretiskt/mentalt som utan snus. Så får jag mera gjort också, för har mycket mera energi! Mera utvilad på morgonen också trots oroliga nätter ibland, somnar också jättelätt på kvällen, stora fördelar!
Hej!
Vill bara nämna lite om mina erfarenheter av Onico.
Jag körde själv med Onico fram till för tre veckor sedan (slutade med nikotinsnus i november) och för mig var det en livlina.
Först tog jag tag i nikotinet och sedan vanan.
Det passar så klart inte alla men om man behöver köra Onico i några månader för att sedan kunna sluta helt så tycker jag det är helt ok. Att kunna stilla vanan var hela skillnaden mot tidigare sluta snusa försök då jag kört cold turkey alt med nikotintuggummi. Då har jag klarat max 2-3 dagar innan jag gått till butiken och köpt Knox igen. 
Jag håller med cumulusnimbus om att det är bra att ha en plan för när man ska sluta med Onicot men var inte för hård mot dig själv, behöver du 6 månader så är det helt ok. Kanske du till och med kan ha 5-6 månader som plan.
För mig fanns det efter ca 150 dagar inte så mycket abstinens från nikotinet kvar och då var det troligen enklare för mig att sluta med Onicot än om jag gjort det mitt under brinnande tre veckors abstinens. (detta vet jag så klart inte säkert, testade inte, men det känns verkligen så).
Det viktiga är ju att på lång sikt bli en ickesnusare men vägen dit är olika.
Lycka till oavsett hur du gör!
Tack Chris86,
brinnande abstinens är ju en perfekt beskrivning, utan låtsassnusen hade det snabbt blivit olidligt i nuläget för mig t.ex. på jobbet framför dataskärmen. Jag kör med att vara så snäll mot mig själv som det bara går, så därför är allt är tillåtet bara det inte är nikotin (alkohol, kaffe, choklad, laktris, låtsassnus, tuggummi). För man måste ju kunna njuta av livet utan nikotin, så lika bra att börja “träna” på det direkt då
5 veckor imorrn. Stor skillnad nu, något har hänt, jag har inte velat ha något nikotin alls idag, inte någon gång. Inte ens på lunchen med arbetskompisarna, för jag tyckte istället lite synd om dom när dom tryckte upp prillor i käften och försökte skämta bort mitt slutande, garvandet liksom fastnade i halsen på dom halvvägs hehe. Kör med nikotinfri snus fortfarande dock. Känner mig inte plågad av nikotinsnug knappt alls längre, dvs inget tomrum i frontalloben längre och den dagliga “dimman”/lätta huvudvärken osv har släppt i princip helt. Nu knappt heller några abstinensattacker att tala om ens vid stress, den där snusdjävulen tinnitus som plötsligt kan börja vråla okontrollerat har nu varit väldigt tyst i flera dagar, jag vill knappt tro det är sant. Det nya senaste dagarna är dock en väldig trötthet som kan slå till helt plötsligt, sovit lite dåligt / korta nätter ett tag kanske. Blivit tvungen att ta tupplurar, blev faktiskt 2 st idag. Men det är ju ingenting, för det verkar som det värsta är över nu
Har jobbat med att försöka sova bort den brutala tröttheten som slog till senaste veckan, genom att försöka få sova ut längre varje natt, somna om och försöka ta sovmorgonar när man har möjlighet med långhelgen. Man kan ju liksom inte bara ta en snus för att pigga upp sig onaturligt längre, utan tvingas lyssna på sina behov, såsom det borde vara. Tror det börjar funka nu, har även haft endel huvudvärksattacker i frontalloben pga sömnbristen tror jag också, men känns bättre idag efter tvingat på mig mera sömn.
Har snusat nikotinfritt (QVitt samt Kickup) extra intensivt senaste tiden verkar det som, såpass att jag kände lite svidande ömhet där under läppen i morse när jag vaknade. Det sjuka är att man låg där och njöt av detta “snussår” när man låg och snoozade, som att det var en bra grej som hänt. Ett friskhetstecken är att jag hela tiden tänkte på hur sjukt detta är samtidigt.
Snussnuget i frontalloben är dock alltjämt mycket mera avlägset nu senaste veckan särskilt, känns mest som ett slags blåmärke som håller på att läka i huvudet. Inte en chans att jag tar en riktig snus längre pga av någon akut abstinensimpuls, den sortens onda snuskrafter har blivit för svaga för detta nu. Humöret har blivit väldigt mycket stabilare också, i takt med att suget har avtagit, mycket positivt. I stora hela mycket nöjd med utveckligen (och drömvädret, bara njuta på!) 
Intressant hur du beskriver abstinensen! Känner igen det där med olika känningar i frontalloben. Känns verkligen som om den delen av hjärnan blivit skadad av snusandet och att det tar sin tid för den att återhämta sig när man slutar. Jag brukar aldrig någonsin ha huvudvärk men har haft det sen jag slutade. Men det känns på något sätt som att huvudvärken är ett resultat av det arbete kroppen och hjärnan gör för att ställa allt tillrätta igen
Här rullar det vidare en dag i taget. Magen o sömnen tycks harmoniseras allt mera är väl det jag främst märkt av senaste tiden. Ja faktiskt, ingen mera huvudvärk, inget sug i frontalloben och ingen brutal trötthet längre heller (som jag skrev om senast, hade faktiskt glömt bort det om jag inte skrivit ner det). Något slags psykologiskt småsug (men med betydligt mindre ‘intensitet’ än första de 2-4 veckorna såklart) kan ibland infinna sig vid stress eller när något annat kroppsbehov uppstår - men som det ju sagts av många andra här kan man ju inte bedöva bort hunger, sömnbehov, stress osv längre utan man får lära sig konfrontera det hela utan nikotinnappen.
Kör fortfarande nikotinfri snus, betar av samma batch på 40 dosor som jag köpte när jag började sluta, men i en allt långsammare takt för jag förbrukar allt mindre av det också. Nu siktar jag vidare mot 100 dagar om en dryg månad, för det kommer att kännas grymt stort.
10 veckor clean! Och ser ingen anledning till att börja igen Så det kör jag vidare på! Skål!
Snusar vidare endast nikotinfrit QVitt som placebo (beställt ett par extra dosor), det funkar lika bra som vanligt snus nu hehe (men det går åt mycket mindre såklart). Har garden uppe lite fortfarande, för man vet ju aldrig med nikotindjävulen. Enda jag tror mig sakna lite med snuset ibland på t.ex. jobbet är den otroliga uppiggningseffekten. Men vet inte längre om jag minns helt rätt, har faktiskt börjat glömma hur hela snusupplevelsen egentligen kändes. Minns dock att uppiggningseffekten var klart överskattad, för den försvinner sen när man ligger på maxdos med kedjesnusande (en huvudanledning till att jag började med uppehållet). Kan titta på en snusdosa nu och faktiskt inte känna något sug, jag är betydligt mera nollställd/neutral till skiten nu.
Tre stora hållpunkter närmaste tiden att se fram emot, mitt i sommaren och allt: 12 veckor (84 dagar), 90 dagar samt 100 dagar.
Bra jobbat, 10 veckor är grymt! Har du lagt ner nikotinfria snusen också?
Tack irenepanik, nej jag vågar inte släppa den nikotinfria ännu, siktar nu på efter 100 dagars tröskeln någon gång
Har varit grymt stressigt senaste 2-3 veckorna med jobb deadlines, skolavslutning, semesterplanering, strul med tonåring, så den nikotinfria nappen har inte varit helt fel puh. Har dock inte samma desperata behov längre, man får liksom inte den där abstinensen längre ju, så det känns inte som någon katastrof när det är tomt under läppen längre. Mest en slags lyx jag “unnar mig” numera egentligen.
Enda problemet som dykt upp nu ca senaste veckan är någon slags okontrollerad muskelryckning i högra ögonlocket däromkring. Tidvis väldigt störande och irriterande, har aldrig haft något liknande tidigare. Såklart känns den som att det skulle försvinna direkt med en liten snus haha, helt sjukt. Tippar på att det kommer lägga sig när jag får lite ledigt och varvar ner här efter midsommar.
Firar 12 veckor iaf idag och siktar nu på den stora hundringen i sommar, och det förhoppningsvis utan ögonryckningar 
Önskar alla kämpar en skön midsommar och må fan ta nikotindjävulens långsamma dödskamp !
Tillbaks från semesteräventyren och ekorrhjulet drar igång. Inga symptom eller niktotinsug kvar alls nu, I am clean man! Och det var i just detta skede som jag började småsnusa igen vid mitt senaste sommaruppehåll för 8 år sedan, av ren idioti. Men denna gång lurar jag inte mig själv igen med att jag skulle kunna köra “2-3 prillor per dag” som en liten livskrydda, för jag ökar ju sedan till 5-10 st inom typ 2-3 veckor, sedan 10-20 st och till sist 25-35 st maxdosen inom ett par månader, helt “automatiskt” hehe. Använder dock alltjämt nikotinfria snusen, ett par prillor per dag, dom får hänga med ett tag till som substitut för säkerhets skull. Nu siktar jag på halvåret !
Halvåret är passerat, tjohoo! Tack till alla kämpare här för eran inspiration! Har klarat av det mesta nu utan snus, utlandsresor, hålla föredrag, div konfrontationer, osv olika stressmoment, det går ju faktiskt även utan nikotin! Har även blivit mycket lugnare som person, stor skillnad. Nu småbantar jag ner ett par kilon som smygit sig på under detta halvår.
Har dock en Kickup real white under läppen mest hela dagarna alltjämt … vill gärna ha något i munnen. Dock tycker jag inte om det snusliknande nikotinfria snuset längre, utan den lite småsöta real white varianten. Alltså bör jag inte riskera att vilja stoppa in en vanlig snus längre ens vid ev framtida akut återfallsperiod tror jag. Har alltså fortfarande garden uppe, fast suget är borta. Hursomhelst, går åt väldigt lite av den snusfria numera, kan hålla samma “prilla” timmar i munnen, så det är billigt och jag känner inte någon sluta-press på den.
Bra kämpat, grattis!
Nästa halvåret kommer att susa förbi
Tack mumin och du hade helt rätt, andra halvåret gick ju mycket lättare !
Så efter 20 år som nikotinslav har man alltså klarat sig helt utan för första gången i 1 år. Det kanske lite konstiga med detta långa uppehåll nu är att jag egentligen aldrig ställt in mig på att sluta helt, för jag tror jag hade blivit smått galen av tanken över “aldrig mera en snus”. Har ju kvar en hink med ca 800 portionsprillor i garderoben, detta långa uppehåll var alltså en ren spontanimpuls (även om tanken kanske funnits där i bakhuvudet rätt så länge innan). Men det verkar funka att ta “En dag i taget” för mig i alla fall, det får fortsätta tills vidare liksom. Kanske avspeglar det en insikt man har att jag är en “nykter nikotinist” resten av livet. Har dock luktat lite i hinken ibland för att kolla reaktionen, men har inget sug längre alls för att stoppa in dom och det luktar inte längre speciellt “gott” alls, en lite konstig upplevelse som inte motsvarar nostaglikänslorna alls.
För det enda som finns kvar är alltså något slags nostalgi-minne av den härliga och uppiggande känslan man ju fick ibland, men på något sätt har det nu kopplats bort ifrån att ta in en snus i munnen (och även från snuslukten alltså). Kanske är det för att jag fortfarande inte har slutat snusa dom nikotinfria snusarna, så att dom har ersatt allt som kopplas samman med vanligt snus, det nikotinfria luktar och smakar ju helt annorlunda. Men jag ju vet också att denna nostalgi är till största delen ett falskt minne, för det negativa övervägde det positiva i 95% av tiden när man tog skiten på slutet, dvs i “kedjesnusarberoendefasen”. Den senare insikten är nog det viktigaste man måste ha tror jag, för att man ska låta bli att börja igen. Sen även att inte tro på lögnen att man skulle kunna “småsnusa” lite ibland, för det existerar inte heller, punkt slut!
Grattis EnDagITaget!
När planerar du att slänga hinken? För mig skulle det vara som att ha en osäkrad handgranat i byrån. För andra verkar det dock fungera bra eller tvärt om hjälpa till för att hålla fingrarna i styr…
Tack Cumulusnimbus, du är en grym förebild ! Ja det är en handgranat, men säkring sitter kvar haha. Hinken har varit bortglömd i flera månader faktiskt, det var först nu när man började närma sig helåret som den började göra sig lite påmind, med småtankar på temat att “Nu har du ju varit jävligt duktig och visat att du har total kontroll över snusandet, så kan lika gärna unna dig att fira helåret med en, eller ett par st snus ur hinken”. Så ja hinken blir lite utmaning ibland, men det sporrar mig nog bara faktiskt, ger mig tillbaka lite ny fighting spirit.
För dessa groteska snushinkar bidrog även till att jag alls tog detta uppehåll nu. Jag äcklades av mig själv med dessa hinkar när jag höll på, såg svart på vitt vilka mängder som behövdes bara för att fungera normalt (istället för att köpa en dosa i taget, mindre påtagligt då). Så jag har ingen plan där direkt heller, den får ligga kvar som ett slags monument över vad man höll på med och varför jag inte ska sätta igång igen.
Nu vågar jag släppa tröstnappen i form av låtsassnus till slut. Andra kvällen/dygnet helt utan, tenderar att bli lite rastlös ibland bara, men det löser man med ju lite aktivitet, t.ex. armhävningar Även endel humörsvängningar kan komma som överraskar mig ibland. Konstigt att den knäppa vanan sitter i så hårt, 21 år med något under läppen. Men det handlar ju inte om nikotinet längre så “abstinensen” om man nu får kalla den det är kanske 5% av vad man får ta när riktiga snuset ska bort. Denna slutkamp börjar kännas riktigt bra faktiskt, det är sista fasen i krossandet av snustrollet och en början på livet i sann snusfrihet och en helt ren mun på köpet. Kämpa vidare alla slutare och låt dagarna flyta på framåt bara, varje snusfri dag är värd sin vikt i guld!