Klarar jag detta???

Dagbok
1

Har hållt uppe nu i över en vecka. Snusade lössnus, inte så mycket men ofta. Små snusar som inte syntes. Har alltså inte snusat i min omgivnings ögon. Har väl gått igenom de flesta steg i abstinensen. Det har gått riktigt bra. Problemet är motivationen att fortsätta låta bli, det tänkte jag att jag skulle försöka åtgärda genom att gå med i detta forum. Ha något att gå tillbaka till och läsa när nikotin-jävulen sitter och himlar med ögonen på ens axel och tycker att: -en enda, det gör ingen skillnad! prova, du minns väl va gött det var??

Varför vill jag sluta:

Den sociala biten - jag kunde mycket hellre välja att vara hemma ensam än följa familjen på olika aktiviteter, för att jag skulle ju vara hemma och snusa.

Tänderna - de blir gulare och gulare, tandköttet börjar flytta sig upp och man får ilningar.

Magen - hade en mage som inte startade upp förrän jag fått en snus, och då blev det akut-besök på toan. Kan aldrig vara bra…

Lukten - min doft, har upptäckt att jag, trots att jag duschar innan sänggående, luktar rök på morgonen då jag vaknar. Märkligt då jag inte röker, men ändå.

Stressen - att alltid ha koll på om man har snus hemma så det räcker.

Ja, kan för tillfället inte komma på flera anledningar just nu. Jag kanske redan börjar sakna motivationen ;). Men å andra sidan borde väl dessa räcka.

Nu efter drygt en vecka så kan jag väl säga att min doft har blivit bättre tycker jag,

och jag känner mig ju inte stressad av att inte ha snus hemma iallafall.

Magen har väl kommit igång också skapligt.

Tänderna vet jag inte om det blivit någon skillnad med, men det tar kanske lite tid, eller också blir det ingen återgång där. Någon som har erfarenhet??

Den sociala biten är väl kanske inte förbättrad. Vill helst krypa ner under en filt när jag kommer hem från jobbet, har ingen energi över känns det som…

Ska försöka komma igång med träningen, jag har alltid tränat och haft bra värden men en envis förkylning har tvingat mej till avhållsamhet nu ett tag.

Det får vara allt för denna gång.

Over and out

2

Om du klarat över en vecka så är det klart. Grattis. Nikotinet är ur kroppen. Vad som kommer sedan är den psykologiska fasen som kan vara kortare eller längre tid. För mig som snusat mycket och länge skedde en klar vändning efter 6 månader. De flesta är nog över psykfasen betydligt snabbare än så, men det är väldigt individuellt.

Snustrollet är väldigt fiffigt på att försöka lura in en i snusträsket igen. Under psykfasen trillar faktiskt de flesta snusslutare tillbaka in i träsket, så det är en farlig tid. Läs mycket här så lär du dig snabbt genomskåda snustrollets alla billiga finter och tricks.

3

Ja jag förstår att snustrollet är en riktig rackare :). Det är härligt att få lite pepp, Tack!

Har försökt sluta tidigare, en gång köpte jag hem nikotintuggummin och fejksnus, men det gick bara någon dag så var jag fast igen. Denna gång har jag bara slutat. Tar en “pappers-snus” ibland när läppen längtar.

Det tråkiga när man inte varit en offentlig snusare är ju att man inte kan få några highfives av omgivningen. Men man kanske inte får så många sådana annars heller, eller? Man får nog inse att sluta snusa är något man bara gör för sig själv och sitt eget välbefinnande…men än är det dåligt med det också.

Är kroppsligt väldigt “seg”, ja även mentalt, hjärnan är liksom inlindad i bomull. Det svider och gör ont i munnen. Har mardrömmar och vaknar flera gånger varje natt. Kommer på mig själv att kolla alla människor jag träffar om de snusar eller inte. Men, men det har ju bara gått drygt en vecka…

 

4

Tur det är lugnt på jobbet, är så jäkla seg i skallen. Hoppas arbetsgivaren förlåter mig för min låga effektivitet. Men sen blir jag ju en bättre anställd som inte sitter fast i nikotin-träsket, HA! …ska dricka mera vatten och äta en frukt.

5

Grattis! Vi blev snusfria samma dag, och jag har haft rent ut sagt ett helvete under den här första tiden. Jag tog ut semesterdagar när det var som värst, seg i skallen och trött blir man i mellanåt för att nästa dag få energi till tusen. Jag dricker också mkt vatten, känns som man är konstant uttorkad av snuset. Visst fasen blir vi bättre anställda när vi har kommit längre i vår snusfrihet. Chefen får en effektivare anställd, och du mår bättre + att du kan gå rakryggad och be om löneförhöjning!

6

Omgivningen är tyvärr rätt likgiltig till sluta snusa projekt… Kampen i början är heroisk och man tycker att man förtjänar hejarrop och fanfarer, men omgivningen bryr sig knappt tyvärr… De fattar helt enkelt inte vilket lidande det är att sluta snusa om de inte gjort det själva. Därför är den här siten så bra. Vi här vet vilka hjältedåd du gör varje dag

7

jag började ganska tidigt att ta bvitamin brustabletter varje morgon, det höjer mig, eyeQ e också bra för signalsubstanserna i hjärnan, särskilt när dopaminhalterna e låga så tror jag att eyeQ hjälper det dopamin vi har att flöda runt i hjärnan… bvitaminbruset innehåller magnesium men nu har jag börjat tagit riktiga magnesiumtabletter och jag känner verkligen att det har lyft mig, tydligen behöver kroppen ha magnesium för att tillverka dopamin…

8

Tänk dig när du vaknar en morgon…på ett strålande humör…utan snus…det är värt allt slit…jag lovar. Och den har du framför dig…

9

Jahapp, man brukar ju klaga på att tiden går fort… sedan jag slutade snusa så går dagarna i snigelfart tycker jag. Är fortfarande seg i skallen och har liksom ingen go.

Jag brukar också motionera regelbundet men inte ens det känns kul just nu. Jag som annars brukar bli rastlös när jag av någon anledningen inte kunde träna .

Äter också mina vitaminer och grönsaker som jag ska ;).

Jag tror bara att jag har gått in i något slags vakum-läge. Kanske jag ska vara nöjd med ett sådant läge ett tag? Men jag skulle gärna vilja att den morgonen du beskriver Kusken, ska komma snart nog…

Tack alla som skriver och berättar, peppar och förmanar. Det är guld värt och jag skulle aldrig, aldrig klarat mig så länge utan detta stöd. Stor kram till alla hjältar här :).

10

Gaahh, fy tusan. Nu vill jag att det ska hända något positivt!!! Att jag ska känna mig glad och nöjd med mitt beslut och sluta tycka så jäkla synd om mig själv… Det var nästan skönare de första dagarna med abstinensen, då KÄNDES det liksom mer , lättare att fightas mot.

11

Visst är det så att den fysiska abstinensen är lättare på ett sätt. Smärtan är konkret, man känner sig som vinnaren i en boxningsring. Den lågintensiva depressionen som följer är värre. Nikotinmissbruket har gjort att kroppen bildat nikotinreceptorer. Nu börjar de tillbakabildas och ett underskott av dopamin skapas. Man blir låg, okoncentrerad och deppig. Men depressionen är kemisk och inte betingad av psykologiska faktorer. Kroppen ställer in sig igen och dopaminhalterna normaliseras gradvis. Efter två-tre månader är de flesta över kullen och halterna dopamin normal igen.

Fram till dess, träning, sömn, närhet, beröring, massage, sex, beröm frisätter kroppsegna endorfiner som ger lindring. Uppförsbacken är inte brant men ganska lång. Klarar du detta… Jajamensan!!

12

.

13

Oj, två-tre månader!! Tur man blir förvarnad. Jag hoppas då verkligen att det är botten nu och att det går uppåt härifrån. Fast det är väl som allt annat, både upp och ner…Tack cumulusnimbus för att du tror på mig.

14

Det är precis som du säger, det går upp och det går ner. Sen är det så olika för olika personer. Jag tror att det tar längre om man är äldre och har snusat länge. Jag är 54 år och har snusat i 38 år, så att det tar tid är inte så konstigt då. Gamla hundar lär sig nya tricks motvilligt och långsamt…

15

Absolut att det tar längre tid ju äldre man är, och hur länge man har snusat. Jag är 52 och har snusat i 38 år jag också. Att det skulle vara “busenkelt” visste jag att det INTE skulle bli, nu känner jag mig väldigt svag och bräcklig och tycker synd om mig själv, som inte får ha min snutte eller napp kvar längre. Det är väl olika faser och att det går upp och ner ständigt, åtminstone några dagar till vad vet jag, men det pendlar så mycket fram och tillbaka från att vara lugn och “tillfreds” till värsta hypernervositet usch ja, varför började jag med detta gift för 38 år sedan. Egentligen ingen idén att grubbla och tänka på det nu. Jag får bita ihop och hålla i, men jag kan inte förneka att suget finns så nu är det upp till mig att ställa mig själv frågan: Du vill väl inte tillbaka till snusket som du blir trött och seg, och frusen av. Nix det vill jag inte.

16

Tog en promenad i kylan i går kväll. Fika hos en kompis utan att tänka på snus på hela tiden. Känns fantastiskt bra. Det är ungefär som man tappat en vän. Allt man gör ska man göra igen för första gången utan denne “vän”. Har försökt lösa korsord men är för splittrad i hjärnan fortfarande. Ska bort i helgen, både gruvar mig och ser fram emot detta. Men jag måste börja krypa fram ur mitt ide och sluta tycka synd om mig själv. Giv mig styrka!!!

17

oj vad jag känner igen mig. jag ska också “åka bort” i helgen så jag förstår precis. En utmaning kanske?? vi fixar helgen “tillsammans”

jag tänker inte ta om inte du gör… ;0)

18

Ok. :slight_smile: Det kommer att gå så bra så. Vi fixar helgen skitenkelt. Vi ska le lyckligt mot alla vi träffar utan snus mellan tänderna. Vi kommer att dofta hallonkräm och vademecum. Och vi kommer SKRATTA NIKOTIONTROLLET I ANSIKTET om/när det sticker upp sitt fula tryne.

19

Absolut! Visst fixar vi det här, att åka bort över helgen är kanske bra för dig, vad vet jag. Men jag skulle inte fixa det, måste koncentrera mig på mig själv det kanske låter egotrippat - men det är tillåtet i ett sånt speciellt tillstånd, som vi/jag befinner mig i det gäller att inte ta på sig för mycket sociala saker, åtminstone inte för mig. Har kommit in i fas 2 nu så det gäller att försöka stå ut med dumma tankar om snus, alkohol och annat som triggar. Jag ska vara utomhus så mycket jag kan och umgås med mig själv, och läsa här på forumet.

20

Allt är bra! Hallonkräm och vademecum också…