Dag 260
Bara måste skriva av mig lite. Längesen jag var här inne nu.
Har börjat en annan resa gällande alkohol för ett tag sedan. Detta är en annan historia. Men hur som helst så har jag haft några jobbiga veckor nu. Och tankarna har flera ggr i de mörkaste stunderna spökat om att ta en cigg eller gå ner till Ica o köpa en dosa. Fick en sådan tanke nu igen när jag satt här. Tänkte då att jag går in på slutasnusa o skriver ett inlägg, det har ju hjälpt mig förr. Och kanske kan jag hjälpa nån ny som befinner sig i uppförsbacke och behöver höra andras upplevelser. Det behöver vi nog alla ibland.
Kan det vara jobbigt efter 260 dagar… inte nåt jag hade velat läsa om jag själv precis påbörjat resan eller befann mig vid 40dagarsdippen. Jobbigt o jobbigt är nog fel ord. Jag har haft det motigt i övrigt kan man väl säg och jag har lekt med tanken att ta tröst i nikotinet. Men vad är det för tröst egentligen.
Jag kan säga nu hur det hade gått till, då jag varit med om det flera ggr. Börjar med att ta en cigg. Inte snus, nej nej, då är det ju kört igen. Men en cigg är ok, bara en, jag förtjänar det. Uppskattar kicken och sen rinner det till mer cigg dagarna som kommer. Är nu helt körd igen… vill inte vara rökare så erkänner mig besegrad o går tillbaks till snuset. Kan finnas nån glädjeprilla där i början men snart är jag tbax i tugget igen. Snus efter snus. Ger mig inte ett skit. Men det tar ca ett år till innan jag finner motivationslucka igen att försöka. Jaja, jag trillade dit igen men jag var duktig o försökte. Nästa gång tar jag det.
Så höll jag på i tio år. Ett försök per år ungefär. Ibland höll jag några veckor, ibland nån dag.
Nu har det fan gått 260. Snustrollet tittar in ibland o gör sig påmind. I de svaga stunderna gäller det att verkligen vara på sin vakt. Ut o spring. Ring en vän. Skriv ett inlägg. Känns redan bättre för mig nu. Fan inte värt o ge sig nu. Kort jävla tröst som väldigt fort går över till ångest för nederlag. Sen är det dags för ett nytt försök. Fy_fan.
Det där är ord till mig själv egentligen. All heder till återfallade som ska på att igen. Tog många försök för mig också…
Men denna gången går jag kommit riktigt långt. Och jag påminner mig om vilken resa jag gjorde de där första 100 dagarna. Shit vad jag kämpade och var duktig. Inte fan ska jag slänga bort det nu, för att sedan börja en ny resa.
Till dig som läser. Jag var väldigt intresserad av o veta hur lång tid det skulle ta när det var som jobbigast. Flera skrev ca 100 dagar. Detta stämde rätt bra för mig. Man får räkna med tre månader. Sen är det ju individuellt, och vissa dagar går bra andra suger totalt.
Hoppas min text hjälpt nån, förutom mig själv då. Tips till dig som ny, skriv av dig.
Och tack till gamla rävar som fortsatt vara aktiva. Lina, cumulus, vante och många fler. Det har hjälpt mig i det jobbiga att kunna låsa era berättelser.
Går mot året nu. Nikotinet är ingen lösning på andra problem man har.
Må väl 