Lägga av snuset

martinb · 24 December 2015 14:00

Hej alla kämpar!

Är inne på dag nr 13 utan snus och nikotin. Det är en jävla resa…Upp och ner. Måste gått igenom själv för att förstå. Härligt att se här att folk klarar sig igenom och kan stanna på den ljusa sidan.

Julafton idag ju… Dom andra är I kyrkan just nu, passar inte mig riktigt. Ligger kvar här och tanker på snuset…Varit inne o snokat på denna site i dagarna när det sugit som mest. Tänkte att jag passar på att skriva ett litet inlägg här nu innan man går på matfrossan. Kanske kan vara till hjälp vid ett senare tillfälle för mig att kunna gå tillbaks o läsa.

Jag har snusat i ca 11 år, mest portion men glidit over mer och mer till lösprillor på senare tid. Vilket jag egentligen inte vill.

Det som motiverar mig till att sluta är att jag kommer på mig själv gang på gang hur jävla dumt det är o stoppa in dom där prillorna en efter en, ofta två samtidigt, när det egentligen inte gör ett skit för mig längre. Morgonsnusen möjligen kan vara lite fin, resten är helt meningslösa.

Första veckan var hemsk. Är fortfarande jobbigt men det blir lite ljusare för var dag som går. Haft en liten dipp nu i dagarna som jag hoppas ska gå over snart. Sover inte så bra på nätterna och är irriterad.

Återkommer

God jul på er !

martinb · 17 Januari 2016 17:44

Boom! 37 dagar smask. Glad att jag hållit i så länge. Och längre ska det bli. Varit en hård helg dock, av nån anledning. Värsta dagarna på länge, idag och igår. Men jag kämpar på… skönt o skriva av sig lite

Spänner i mitten av bröstet, vilket nästan är det värsta, då detta är det som håller i sig hela tiden just nu och som man tänker på. Snusdjävulen i mitt huvud vet ju att så fort jag får i mig giftet igen så kommer den spänningen rinna av, och man är i himmelen. Men hur länge då, typ 30 minuter. Sen är man på ruta ett igen, samma skit, om igen… Inte en chans. Satan vad envis jag är nu , hur illa jag än mår så är det enda som betyder nåt här i världen är att vara fri. Så måste jag tänka i de värsta stunderna. Man är nog inte rolig mot nära o kära i de mörkaste stunder, men det måste få vara så.

Irriterad/arg är jag också. Märkt detta mycket på jobbet. Läste nån annan som istället för att i snusdimman, gå runt o vara “nöjd” med situationen o ta skit så att säga, så blir man så lätt arg nu för tiden och säger ifrån. Skrattar åt mig själv ibland hur kort stubinen blivit. Märker att jag inte är lika snäll längre. Och med snäll menar jag dum-snäll (klart man ska vara snäll) Det är bra att kunna säga ifrån ibland menar jag, och detta har jag blivit bättre på.

Äter betydligt mer som snusfri. Både mat i all form men även onyttiga grejer. Vilket inte gör mig ett nånting egentligen, jag håller mig i form med träning. Det sporrar mig att träna mer, ju mer jag äter. Så större blir jag nog hur som helst, men det skadar inte.

Måste säga att det har rasslat på väldigt bra från dag 15-35 ändå, det gick väldigt fort. Tappade räkningen bitvis och slutade att tänka på giftet nästintill helt vissa dagar! Hoppet lever, minst sagt! Men en dag i taget är det som gäller.

Läste nånstans att dag 38-40 nånting ska vara en jävla fälla. Kanske är där jag hamnat för stunden, vilket är skönt o veta om i så fall. Säkert skitprat men tröstar en ändå att tänka att man klarar av ett välkänt hinder, lr nåt. Spöken i huvudet oj oj.

Kör hårt!!

martinb · 20 Januari 2016 22:31

Är nog längsta tiden jag hållit uppe sen jag började en gång i tiden. Varit mycket snustankar de senaste dagarna men att det skulle gå åt pipan finns inte. Det är jobbigt stundvis men det värsta lägger sig rätt fort. Känns så jävla skönt att kroppen vänjer av sig ändå. Försöker omfamna dom små rycken som kommer ibland. Demonen avlägger sina sista dödsryckningar.

Men träna av sig på kvällarna är nästan ett måste. Ut o spring i snön, psyket orkar inte mer o ger upp för dagen. Så får man sova i lugn o ro sen. Detta hjälper verkligen. Har svårt att tro att jag i vanligt tillstånd skulle ge mig ut sent på kvällen för o springa runt i snö… Men det är ju gott att komma igång med träningen tidigt på året Bra o sluta av många anledningar, som sagt.

50 nästa mål då. Halvvägs till 100. Stort!

Må väl

vante-ante · 21 Januari 2016 07:55

Bra taktik martinb.

Jag kan riktigt höra hur dina steg knastrar i
mörka kalla januari

Allt gott & Januari ljus över Dig/
Vante Ante

vanquijote · 21 Januari 2016 08:40

Fantastiskt bra jobbat MartinB! 40 dagar ÄR stort!

Känner igen den mentala inställningen vad gäller träning, man vill liksom göra sina pass oavsett yttre förutsättningar. Runt dag 30 gav jag mig ut och körde backintervaller i kraftig vind och ösregn, jag var bara tvungen trots att det var det jävligaste väder jag har sprungit i!

Ett råd är att ändå försöka hålla igen en aning. Eller att tänka sig för. Omedvetet ökade jag min träningsmängd med nästan 100% på några veckor och ytterligare några veckor senare stod jag skadad och kunde inte alls träna. Och DÅ var det riktigt nära att jag avbröt slutandet…

Heja!

martinb · 28 Januari 2016 19:59

Dag 48!

Tackar för pepp Vante Ante och VanQuijote, det värmer!

Träningen har hållit i sig. Men jag håller med dig VanQuijote. Det gäller att inte gå sönder. Viktigt att ha sina vilodagar också. I dessa slutasnusatider, när demonen tittar fram klockan 21 på en vilodag kan det dock vara värt risken att ta en runda. Börjat gå på gym också så det blir inte spring varje gång. Kroppen hänger med än så länge! Och som sagt… Blivit en riktig gottegris nu. Så träningen behövs för att det inte ska skena iväg nu.

Har varit några värre dagar mellan 35-45, men nu tror jag det börjar gå ner lite igen. Självklart är det andra omständigheter som triggar igång suget och gör att vissa dagar kräver mer vilja att stå emot suget, medan andra dagar egentligen går av sig själva utan problem.

Som många andra skriver, och som det faktiskt är, blir det sakta men säkert lättare. När man väl är inne i det, kanske det är svårt att se snabba skillnader emellanåt. Därför är det så bra att kunna föra lite logg, som på denna sida! Gå tillbaks och läsa lite. Nu är jag ingen flitig skribent men det är ändå givande att se tidigare inlägg. Man kan känna att det faktiskt känns betydligt enklare nu än vad jag hade det för en månad sen. Sluta gnäll och var glad liksom, var stolt över dig själv.

Inte riktigt insett allvaret i detta försöket tror jag. Kan bannemej vara denna gången det går vägen. Jag leker lite med tanken iaf. Känns annorlunda än tidigare försök. Vill liksom inte ge upp nu. Har alltid tänkt från dag 1 i tidigare försök att, så fort det blir för jobbigt då tar vi en snus och mår bra igen. Men jag är duktig som försöker även om det går åt helvete sen. Och det kan vara positivt att tänka så kanske. Men det har inte riktigt fungerat för mig då jag fallit tillbaks vid nån motgång som skett. Nu tänker jag att en snus vore en väldigt kortvarig lösning på ett problem. Sen efter kommer det inte kännas bra alls. Det känns bra nu, utan giftet. För det är verkligen ett gift. Det får vi som försöker lägga ifrån skiten uppleva under resans gång. Herre jävlar vad skönt o bli fri !

Kör på allihop!!

mumintrollet · 28 Januari 2016 21:16

Väldigt bra inlägg och många sanningar där i!

Jag känner igen det där med att många av framstegen kom lite i skymundan ibland, vips kunde man bara känna att denna dagen var ju faktiskt riktigt bra.
Timme efter timme, dag efter dag och dagarna på räkneverket rullar på.

Man ska passa på och njuta när man seglar i medvind, omkring de dagarna du befinner dig i nu fick jag uppleva de första riktigt euforiska dagarna och t.o.m. flera på rad! De samma aha-upplevelserna jag kan läsa från ditt inlägg nu minns jag att jag även själv kände av. Jag började verkligen djupt inom mig förstå att utbrytningsförsöket kommer att bli permanent, jag snusfri för alltid, punkt slut.
Bli inte lamslagen om det kommer lite motigare perioder ännu, det är fullständigt normalt.

Starkt jobbat, du kommer att greja detta!

anders-p · 28 Januari 2016 21:35

Jag håller med dig Mumintrollet. Det du skriver martinb känns så sant. Visst är det så att man har tagit till dosan alltför många gånger när man känt sig pressad av en eller annan anledning. Helt i onödan egentligen. Det här kommer att gå fint för er båda, och jag måste säga att jag är lite smått avis på er att ni alla redan har fått känna av de där euforiska dagarna. Jag längtar tills jag får uppleva dem. Det ni skriver gör ju att det är värt att kämpa sig dit. Grymt roligt att läsa. Jobba på bara.

martinb · 7 Februari 2016 09:18

Dag 58

Söndagsmorgon. Myser kvar I sängen. Snart är jag uppe I två månader. Känns härligt.

Tack för svaren mumintrollet och Anders P. Ni ger mig positiv energi! Det gör alla som är här inne och beskriver sina slutasnusaresor. Det ger en stöd I jobbiga stunder att se andra som också kämpar igenom. Man får goda råd inför kommande tider, svackor och medvindsstunder. Som jag tidigare sagt känns detta försöket speciellt för mig, jag tror på det! Det är mitt första forsök då jag haft denna web som ett verktyg med mig på vägen, som kan användas för att avväpna de jobbigaste stunderna. Kanske är det som är det lilla extra vapnet jag behöver

Hur som helst. Snart 2 mån. Igår var en rätt jobbig dag, snusmässigt. Jag var I en för mig välkänd situation, där snuset tidigare varit en självklar kompanjon. Detta var första gången utan giftet, och jag kände att det drog I kroppen ganska mycket. Det kändes annorlunda och det var som om något saknades. Jag är inte I närheten av det läget att jag skulle få för mig att be kompisen bredvid att ge hit en sån där. Ingen risk. Men det var jobbigt och svårt att njuta av tillställningen faktiskt, mycket energi gick åt att värja sig, tankarna var på annat hall.

Efter detta var det festligheter på kvällen. Höll mig efter en hel del betänktetid nykter genom hela kvällen. Kände även av snussuget då, funderade på om jag skulle dricka lite för att få det lite lugnt, men så blev det inte. Hade förmodligen haft motsatt effekt.

Skönt idag I alla fall att jag avstod alcohol, men framför allt nikotinet Dom flesa av vännerna snusar, och dom som inte gör det feströker. Gäller att hålla sig undan bara. Alla vet att jag håller på att lägga av. Får varken stöd eller pepp från dom. Ingen tramsig hets om att “smaka en” eller nåt sånt förekommer åtminstone, vilket är himla skönt.

Gav förresten bort mina dosor nu I helgen. 2 stockar general åkte in I frysen när det föll mig in att lägga av skiten för ca 2 mån sen. Inte tänkt på att jag haft giftet liggandes där så värst mycket. KOm nu I helgen på att jag skulle träffa snuskompis så det passade perfekt att få ut giftet ur frysen. Känns lite som sista spåren raderades där. Skönt !

Tycker det går rätt bra nu ändå. Även om jag kan bli gnällig för stunden när suget är där. Men om jag tanker till lite är det så betydligt mycket enklare att överleva dagarna nu än vad det var I början. När djävilen tittar forbid nu krävs det inte lika mycket energi och tankekraft att avväpna som det gjort tidigare. Så, I jobbiga stunder försöker jag tänka tillbaks på början av resan. Hur ruttet man kunde må då… skönt att vara forbi det. Skulle jag falla nu skulle det dröja lång tid innan jag ens skulle fundera på att genomgå den perioden igen. Usch. Så ni starka som är I början av resan. Håll ut, sager jag som så manga andra. Det blir snart ljusare!

Trevlig söndag på er kämpar! Vi är bra !

martinb · 10 Februari 2016 18:41

Dag 61

Två sega dagar på rad nu. Smet lite tidigare ifrån jobbet idag då jag höll på att explodera, av ingen anledning egentligen. Trollet retar mig fortfarande… Men hoppas på att det ska kännas bättre imorgon. Nu blir det iväg o träna stenhårt, sen käka gott ikväll. Det är vid slutet på dom svåra dagarna man verkligen kan sträcka på sig och vara stolt. Om det var lätt skulle alla sluta. Håll I

2 månader nu fan. Mot 3 !

martinb · 18 Februari 2016 19:27

Dag 69

Mycket kämpig dag som kom från ingenstans. Runnit på bra sen förra gången jag skrev men idag kom det en dipp, som fortfarande sitter i. Tränat och varit igång och försökt få tankarna på annat men idag har det verkligen skrikit efter giftet. Tänker ju inte ge upp så klart, men det var längesedan det höll i sig på detta viset. Känner fysiskt i kroppen hur det spänner, som under första veckan ungefär. Inbillar mig att jag fått i mig kanske rök eller nåt som triggat igång på nåt sätt… Ja ja det släpper. Dom dåliga dagarna, bara att försöka ta sig igenom dom också… Försöker tänka att dom måste finnas, de jobbiga, energikrävande stunderna, man kan inte gå runt dom, dom måste komma. För varje jobbig minut som går lägger jag till det på mitt jobbiga-slit-konto, som växer och växer. När det kommer upp till en viss mängd är vi klara. Måste komma dit bara. Vi är på god väg vänner!

Imorgon är det helg och det blir träning och gott käk. Snusfritt ska det bli även denna helgen, tioende på rad nu !

Ut ur snusdimman. Snart där.

Kämpa!

martinb · 29 Februari 2016 10:39

Dag 80

Resan går bra. Medvind nu. Några jobbiga dagar runt 70 men det gick över. Märker också att sömnen inte strikt är bra varje natt, kommer nätter till och från då jag vaknar 5-10 ggr. Detta minns jag inget av ifrån snustiden. Å andra sidan sover jag djupt o bra andra nätter, är väl nåt övergående hoppas jag.

Det kan ha o göra med allt socker iofs, nu när jag tänker på det. Dags att ta tag i gottekonsumtionen nu också. Hålla sig till helgen eller liknande. Men bra o unna sig fan. Hitta balansen

Medvind säger jag. Och det är det. I slutasnusa-sammanhang ligger jag bra till. Jag vill absolut inte börja igen och tänker fan inte göra det. Det ska mycket till. MEN det är en emotionell bergodalbana det här. Betydligt lugnare nu, men det är fortfarande känslor som kommer o går. Saknad/sorg kan jag känna ibland. Löjligt. Tänker nu att jag fortsätter kämpa på så kommer det försvinna mer och mer… Finns ju inte o gå tillbaks till skiten, skulle ta väldigt lång tid innan jag orkar försöka igen i så fall. Vill inte genomgå ett avslutande igen från början… fast man vet ju aldrig om det händer nåt jobbigt hur man hanterar det. Men ska mycket till. Hjälper ju inte med nikotin o lösa problem. Men visst fan skulle man bli lugn för stunden om man ploppade en prilla men sen då, samma skit om igen…

Ja… en jävla resa detta. Starka är vi som tar oss igenom. Ett projekt som kräver mycket energi och tankekraft. Sen finns det bättre och sämre dagar. Ibland är det medvind, ibland motvind.

Viktigt att tänka tillbaks varför man tog beslutet i början. Den starka motivationen man kände första veckan. Euforisk inför utmaningen, det har man ju tappat lite. Men lutar mig mot envishet och logik nu, det håller långt, för mig iaf. Men som jag läst andra skriva, man blir lite “mätt” på slutandet på nåt sätt. Humörsvängningar, käka massa skräp, mm. Det är liksom inte kul längre. Men det är ju en del av resan fortfarande. Gnäller av mig nu trots att jag hävdar motvind men vafan. Jag är glad och stolt egentligen, härligt att jag kommit så här långt. Fick härom dagen komplimang av tjejen att “vilka vita tänder du har”. Kändes ju kul faktiskt ! Och har sparat några tusenlappar nu. Känner mig bättre i kroppen. Mer liv i mig nu på olika sätt, både upp o ner men ändå. Ja det är mycket som hänt.

Mot 100

mumintrollet · 29 Februari 2016 20:18

Mycket bra resonerat martinb. Jag känner igen tankegångarna från när jag själv var kring 70-90 dagar.
Småtuff period där man böljade lite fram o tillbaka ännu. Det är bara att fortsätta som förut, det blir bättre kan jag lova dig.
Det är nog väldigt individuellt hur lång tid man blir kvar i de olika faserna. Ibland kommer euforikänslor och ibland känns det som man trampar vatten.

Kriga på!

martinb · 20 Mars 2016 03:51

Dag 100

Då var man äntligen här. Sista 10 dagarna eller så har gått väldigt enkelt. Jag hoppas det ska fortsätta på den vägen nu. Tänker inte så ofta på snuset nu egentligen. Det är om det hander nåt jobbigt och man blir nedslagen för stunden, kan tanken komma. Men inser fort att det hjälper ju inget. Och alla dessa snusfria dagar skulle vara förgäves. OVÄRT med 30 minuters snusgung då för det.

Känns jävligt skönt nu när jag tanker efter detta. Stolt over prestationen. Aldrig klarat nära så här länge.

Det känns som jag är ute nu. Klar med skiten. Ska hända något riktigt sjukt för att jag ska gå tillbaks.

Inser att så fort jag tar en prilla eller en cigg så är det kört, så har det alltid varit innan. Jag har gått I feströkningsfällan flera ganger… så det är bara inse att nikotinet är det slut med, helt. Ingen store förlust, bara skönt! Denna tanke var ju skrämmanade för 101 dagar sedan. Men för 100 dagar sedan kom motivationsluckan, och jag hoppade på tåget. Tänka sig att man skulle komma ändå hit.

Har använt sidan mycket, inte skrivit så mycket men last och lärt mig av er andra. Tips och annat som har hjälpt till att ta mig ur de värsta stunderna.

Kommer nog fortsätta komma in då och då när jag känner att det behövs. Kanske tom skriver av mig om det har hänt nåt, bra eller dåligt.

Annars är det väl ett år jag siktar på nu. Kommer ju ge halvåret en tanke också såklart, men året då ska jag in här o skriva och fira med nånting riktigt häftigt. Finns ju mer pengar då att hitta på roligt med än vad det hade gjort i “vanliga” fall.

Kämpa på allihopa. Det känns riktigt ruttet mellanåt men denna tiden går over och jag tror inte det finns nån som skulle ta tillbaka sitt beslut, eller sina beslut, alla de jobbigaste stunderna när man klarat av att stå emot, för att plötsligt varit utan snus i flera månader och det värsta är over.

Tack till alla som skriver denna sidan det har hjälpt mig mkt.

linamie · 20 Mars 2016 09:54

Wow! Grymt bra jobbat!
Du tänker helt rätt kring nolltoleransen också, en enda och man är tillbaka i träsket. Att inse att det också gäller cig är viktigt.

Bra jobbat och fortsätt så!

martinb · 14 April 2016 10:41

Dag 125

Jobbar på , tränar, mår jävligt bra. Stark I kroppen och I huvudet.

Snus lockar inte längre, och har inte gjort på länge. Knappt ägnat en tanke till skiten sen förra gången jag skrev.

När jag var nere på 50-60 och fortfarande hade det rätt jävla jobbigt emellanåt så läste man överallt om 100 dagar är en bra stolpe o komma till. Skitsnack var jag rädd för , tänkte att det kan väl lika gärna vara 200 för mig men nej, det lossnade vid typ dag 80 för mig. Efter hundra är det barnlek. Kan ju så klat smälla till igen men jag tror inte att jag skulle vända mig till sunset för tröst I så fall. Känner mig verkligen klar med det nu. Känns helt annorlunda jämfört med tidigare slutasnusaförsök. Då visste jag hela tiden innerst inne att jag skulle ta en snus till nån gang framöver. Det känner jag inte nu.

Ni som är där nere hall ut ! Ett jävla kraftprov o hjärnspel o komma ur men det pågår inte för alltid. Belöningen kommer med tiden, mer och mer.

Må väl kämpa på allihopa

slutaren · 14 April 2016 11:16

Tack för att du delar med dig martinb!

Har själv haft det ganska tufft mentalt den mellan dag 40-60, börjar kännas lite bättre nu när jag börjat springa.
Bara hoppas att samma antal dagar gäller för mig som det gjort för dig

mumintrollet · 16 April 2016 08:33

Grattis!

Väldigt bra och kompakt dagbok, känner igen mig nästan hela vägen.
Det kändes märkligt att läsa hur det blir lättare hos andra med tiden och samtidigt är man själv fullständigt säker på att det omöjligt kommer att hända åt en själv.
Allt eftersom dagarna rullar på så märker man att man själv är där en vacker dag

martinb · 27 Augusti 2016 17:42

Dag 260

Bara måste skriva av mig lite. Längesen jag var här inne nu.

Har börjat en annan resa gällande alkohol för ett tag sedan. Detta är en annan historia. Men hur som helst så har jag haft några jobbiga veckor nu. Och tankarna har flera ggr i de mörkaste stunderna spökat om att ta en cigg eller gå ner till Ica o köpa en dosa. Fick en sådan tanke nu igen när jag satt här. Tänkte då att jag går in på slutasnusa o skriver ett inlägg, det har ju hjälpt mig förr. Och kanske kan jag hjälpa nån ny som befinner sig i uppförsbacke och behöver höra andras upplevelser. Det behöver vi nog alla ibland.

Kan det vara jobbigt efter 260 dagar… inte nåt jag hade velat läsa om jag själv precis påbörjat resan eller befann mig vid 40dagarsdippen. Jobbigt o jobbigt är nog fel ord. Jag har haft det motigt i övrigt kan man väl säg och jag har lekt med tanken att ta tröst i nikotinet. Men vad är det för tröst egentligen.

Jag kan säga nu hur det hade gått till, då jag varit med om det flera ggr. Börjar med att ta en cigg. Inte snus, nej nej, då är det ju kört igen. Men en cigg är ok, bara en, jag förtjänar det. Uppskattar kicken och sen rinner det till mer cigg dagarna som kommer. Är nu helt körd igen… vill inte vara rökare så erkänner mig besegrad o går tillbaks till snuset. Kan finnas nån glädjeprilla där i början men snart är jag tbax i tugget igen. Snus efter snus. Ger mig inte ett skit. Men det tar ca ett år till innan jag finner motivationslucka igen att försöka. Jaja, jag trillade dit igen men jag var duktig o försökte. Nästa gång tar jag det.

Så höll jag på i tio år. Ett försök per år ungefär. Ibland höll jag några veckor, ibland nån dag.

Nu har det fan gått 260. Snustrollet tittar in ibland o gör sig påmind. I de svaga stunderna gäller det att verkligen vara på sin vakt. Ut o spring. Ring en vän. Skriv ett inlägg. Känns redan bättre för mig nu. Fan inte värt o ge sig nu. Kort jävla tröst som väldigt fort går över till ångest för nederlag. Sen är det dags för ett nytt försök. Fy_fan.

Det där är ord till mig själv egentligen. All heder till återfallade som ska på att igen. Tog många försök för mig också…

Men denna gången går jag kommit riktigt långt. Och jag påminner mig om vilken resa jag gjorde de där första 100 dagarna. Shit vad jag kämpade och var duktig. Inte fan ska jag slänga bort det nu, för att sedan börja en ny resa.

Till dig som läser. Jag var väldigt intresserad av o veta hur lång tid det skulle ta när det var som jobbigast. Flera skrev ca 100 dagar. Detta stämde rätt bra för mig. Man får räkna med tre månader. Sen är det ju individuellt, och vissa dagar går bra andra suger totalt.

Hoppas min text hjälpt nån, förutom mig själv då. Tips till dig som ny, skriv av dig.

Och tack till gamla rävar som fortsatt vara aktiva. Lina, cumulus, vante och många fler. Det har hjälpt mig i det jobbiga att kunna låsa era berättelser.

Går mot året nu. Nikotinet är ingen lösning på andra problem man har.

Må väl

cumulusnimbus · 28 Augusti 2016 03:02

Det kan komma jobbiga perioder även flera år efter att man slutat. De svackorna blir dock svagare och kortare med tiden. Som du skriver, det hjälper att skriva av sig här och kolla in vad veteranerna skrivit. Gå längre bakåt i tiden och läs även vad andra än de du nämnde har skrivit. Det finns väldigt mycket lära av andras försök att sluta.

Sen är det så att alkohol och nikotinbruk hänger ihop. Nästan alla alkoholister till exempel, är även först nikotinister. De flesta som är narkomaner är sen oftast nikotinister och har alkoholproblematik med. Droger tjuvkopplar hjärnan på likartade sätt och man kan omedvetet blandmissbruka det mesta. Tyvärr är det så att snus ofta är inkörsporten till ett blandmissbrukarbeteende där olika komponenter kan vara en del av cocktailen. Kaffe-, socker-, nervtabletter-, sömntabletter-, spel-, sex-, träning-, alkohol-, narkotikamissbruk eller vad det nu kan vara…

Att skippa det man känner är ett problem är nog klokt. Att vara vaksam och lagom med annat med. Att köra perioder med fasta av det mesta är även ett bra sätt att lära känna sig själv och fatta hur olika substanser och beteenden påverkar en.

Att bestämma sig att köra en drive och samtidigt öka träningen, äta supernyttigt, skippa alkohol, kaffe och socker i x veckor ger en nytändning och stärker en att komma ur svackor. Skriv även av dig igen när det känns kämpigt.

Kör hårt, det här fixar du!