Varför jag slutar:
Om jag inte slutar nu kommer jag snusa resten av mitt liv. Jag började för två år sedan eftersom jag ville sluta röka. Totalt har jag brukat nikotin i fem år. Jag tycker inte om att snusa. Att vara en person som inte kan kontrollera sina begär. Pengarna det kostar. Att mina tänder håller på att bli gula. Att jag alltid måste ha dosan med mig, oron när den nästan är slut. Det ständiga planerandet kring att hinna förbi kiosken innan den stänger. Hälsoriskerna.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att sluta för ett år sedan. Det höll i några dagar. Jag minns att jag blev så himla arg på allt. Och väldigt ledsen. Jag har velat sluta länge, men alltid hittat på ursäkter för att skjuta upp det. Det har alltid funnits något som gjort att tidpunkten inte känns rätt.
Jag blev dumpad för en vecka sen. Ja, ni vet hur det är. Hjärtekross går över, men det tar enligt mina erfarenheter ungefär en månad innan den värsta sorgen släpper. Ungefär som med suget efter nikotin har jag hört. Eftersom det är så hemskt att sluta snusa tänker jag att jag ska passa på nu när jag ändå kommer må dåligt ett tag. Det kanske låter som en märklig plan, men jag har bestämt mig. Jag kommer aldrig snusa igen. Det kommer aldrig komma en tidpunkt när det är lättare att sluta än nu.
Hur jag ska sluta:
Jag ska aldrig någonsin lägga en snus under läppen igen.
Dag tre nu. Mår hemskt. Har huvudvärk, känner mig berusad och det kryper i kroppen. Gick ut och sprang, hjälpte lite. Jag är otroligt imponerad av er som snusat i typ tio år och ändå lyckats sluta.
Härligt att du tagit beslutet! Kämpa igenom den här första perioden nu!!! Kriga! det är tufft men du fixar det. Lättar efter en vecka och det blir lite mer uthärdligt. Sen tar du dag för dag och bestämmer att du inte ska snusa.
Påminn dig varje dag varför du slutar så kommer det gå bra. Tog 12 år för mig innan jag lyckades helt.
heja Fors!! detta fixar du! precis likadant som du gör när du reparerar ditt hjärta lugnt och metodiskt , dag för dag.
jag själv är inne på min resa åxå efter att ha snusat i 22 år, 1 lösdosa om dagen =) så jag vet hur du känner just nu men allt kommer att bli lättare och lättare med tiden.
fortsätt att kämpa och ta dag för dag . snart har det gått 100 och snuset är bortglömt!
när det blir jobbigt så titta in här och läs/skriv av dig det hjälper mer än man tror att man inte är ensam i sitt elände !
Tack för stödet! Idag tänker jag att det faktiskt inte spelar någon roll hur stora abstinensbesvären blir eller hur länge suget finns kvar. Jag har lovat mig själv att aldrig mer snusa och det löftet tänker jag hålla. Därför försöker jag fokusera på de fördelar som jag har upplevt med att sluta hittills.
Jag har fått bättre kondition. Detta kan mycket väl vara placebo, men det känns som att jag skulle kunna springa i timmar utan att stanna eller ens bli trött. Jag brukade alltid få håll när jag sprang förut men har inte haft några problem med det efter jag slutat.
Den krypande känslan i kroppen som visserligen är obehaglig är faktiskt energi. Jag har tränat varje dag sen jag slutade, och börjar nästan få en kick av det.
Jag har fått tillbaka min aptit! Jag vet att många upplever den ökade aptiten som ett problem men för mig är det snarare någonting positivt då jag skulle må bra av att gå upp lite i vikt. Det är så härligt att känna hunger igen.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det har varit lätt eller svårt att sluta hittills. Abstinensbesvären i början var lättare än jag föreställt mig. Jag var så bestämd i mitt beslut och övertygad att jag skulle klara det att jag kände mig stolt och glad trots allt det jobbiga. När suget kom tränade jag, något som jag alltid mått bra av. Men det är jobbigt nu. Jag träffade en snusande vän idag. Suget var väntat, men inte lätt att motstå för det. Har fått ont i halsen så min go-to lösning för suget är borta. Är stressad över att jag har så mycket att fixa innan terminen börjar. Är orolig för hur det kommer vara att genomlida föreläsningar utan snus, skriva tentor utan snus, dricka alkohol utan snus. Samtidigt har jag inte varit nära att ta ett återfall än och är fast besluten på att fortsätta vara nikotinfri.
Bra kämpat Fors! Fortsätt vara nikotinfri, det är så värt det. Jag slutade när jag gjorde examensarbete i datavetenskap och det gick fint. Första 1,5 månaden hade jag väldigt dåligt fokus, vilket du kan se att jag klagar en hel del på i min dagbok. Men det blev bättre sen
Det är så himla ovärt att vara beroende av nikotin och du verkar ha en bra inställning. Så jag tror att du klarar alla föreläsningar, tentor och fester galant utan snus!
Allt har varit frid och fröjd sedan jag skrev här senast. Suget har varit hanterbart och jag har känt av det mindre och mindre, till och med glömt bort det ibland. Jag tänkte att jag kanske inte varit så beroende trots allt. MEN, framtida slutare - låt er inte luras! Det var bara en lömsk fälla av nikotinberoendet. Igår slog suget till med full kraft från ingenstans. Jag var inte alls beredd på det och det var mycket svårt att motstå. Det är fortfarande bedrövligt. Jaja, håller mig borta från nikotinet och hoppas att ni andra slutare har det lättare än jag.
