Natten mellan fredag och lördag, vid 01:00, när jag gick och lade mig, spottade jag ut snusen och har inte lagt in någon ny sedan dess. Innan dess hade jag snus i käften från det jag vaknade tills dess att jag skulle till och somna. Det är drygt 22 år sedan jag inledde min relation med nikotinet, då som rökare, och för ca 8 år sedan bytte jag av “hälsoskäl” ut cigaretterna mot snus. Nu har 67h har passerat sedan senaste nikotintillskottet. Jag är yr och det känns som jag befinner mig i en bubbla, att jag inte är riktigt närvarande. Jag upplever även försämringar i kognitiva funktioner som uppmärksamhet, koncentration, minne, orienteringsförmåga m.m. Känner mig trött samtidigt som jag är rastlös. Samtidigt som jag känner ett oerhört sug efter snus. Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg att ge upp under dessa timmar. Sömnen är även ett rent helvete just nu. De senaste två nätterna har jag bara lyckats sova några få timmar, då jag vaknar hela tiden.
I lördags gick jag och köpte en dosa Onico, vilket hjälpt mig att härda ut nikotinsuget. Kanske kan det vara klokt att först vänja sig av med nikotinet och sen vänja sig av med att ha något under läppen!? Cykling och raska promenader har även hjälpt mig att minska nikotinsuget. Effektivast har dock simning varit och redan efter de första hundra metrarna är snusbegäret helt borta och känslan håller i sig även en stund efter att jag klivit upp ur bassängen.
Lycka till Citrus! Efter 3 dagar tycker jag det värsta brukar släppa för mig, hoppas det blir så för dig också!
Vi måste alla hitta den metod som fungerar allra bäst för oss själva, om du får hjälp av Onico så ta den hjälpen. För min del har jag lyckats sluta med nikotinsnus en gång med hjälp av Onico, men upplevde det som väldigt svårt att sluta med Onicon sedan. Nu kör jag cold turkey och när det värsta lagt sig (som sagt, för min del efter 3 dagar) så funkar det riktigt bra!
Kan också tipsa om att ta någon uppiggande vitamin, Berocca har hjälpt mig de stunder då hjärnan känts som bomull och varit allmänt seg.
Tack för tipset! Jag ska prova Berocca och se om det har någon uppiggande effekt!
Efter tre nätter med ytterst bristfällig sömn mår man som ett krockat skithus och vad än som är uppiggande känns attraktivt. Nikotindjävulen sitter på min axel och viskar i örat att det finns en snabb och enkel lösning på såväl tröttheten som hjärndimman. Men så fan heller, jag tänker bita ihop och fokusera på nästa milstolpe, 100 timmar som nikotinfri, bara 14 timmar kvar tills dess.
Bra Citrus, kämpa på, snart känns det bättre!
Märkligt att man får så olika “symtom”. Tvärtom mot dig så har jag haft otroligt lätt att somna. Vaknar pigg och utvilad. Hoppas du också kan få ordning på sömnen snart!
Första veckan som nikotinfri är avklarad. Det har definitivt inte varit lätt. Sömnen var i det inledande skedet ett mycket stort problem då jag vaknade fler gånger per natt och sov inte mer än en timme i sträck. Sömnbristen höll på att knäcka mig totalt och jag övervägde att ta en snus, inte för att jag kände ett påtagligt begär av nikotin, utan för att få vila. Jag är dock glad att jag stod emot tanken. De två senaste nätterna har dock äntligen sömnen förbättrats avsevärt och jag har bara vaknat upp någon enstaka gång. Det känns som en oerhörd lättnad.
Hjärndimman håller sig iallafall kvar och jag känner mig fortfarande smått frånvarande. Jag är lättretad och rastlös. Även om snussuget är mer eller mindre konstant kommer dess intensitet i vågor och under kortare tillfällen känns det faktiskt hyfsat bra. Simning är fortfarande det jag upplever bäst stillar begäret.
Onicon lade jag av med för någon dag sen efter en diskussion med en bekant som slutat snusa för några år sedan. Han hade också försökt med Onico, men upplevde att känslan av en snus under läppen kombinerat med en utebliven nikotintillförsel bara gjorde honom mer irriterad. Hans berättelse fick mig att tänka på Pavlovs hundar och klassisk betingning. Och jag börjar funderar på hur jag under alla år som snusare lärt min hjärna att när något placeras under läppen kommer kroppen strax att matas med nikotin. Möjligt är då att bara känslan av något under läppen kickar igång ett gäng processer i kroppen som förbereder mig för att ta emot nikotin. Men om nikotinet uteblir kanske suget blir ännu värre. Beslutet blev därför att försöka lägga onicon åt sidan.
Jag har även kommit på mig själv att jag börjat tänka på cigaretter de senaste dagarna, vilket är något jag inte haft en tanke på de senaste åren. Det får mig att inse hur lömskt nikotinmonstret är.
Har varit nikotinfri i över 2 veckor nu och det börjar kännas allt bättre. Sömnen är betydligt bättre jämfört med de första dagarna, men jag vaknar fortfarande minst en gång per natt. Är hyfsat pigg på dagarna, men jag får en rejäl energisvacka på eftermiddagarna. Humöret går upp och ner, men man kan inte skylla allt på abstinensbesvären. Dåliga dagar har alla, med eller utan snus.
Idag utsätter jag mig dock för en prövning. Min första arbetsdag någonsin utan nikotin! Och inte nog med det, jag har ny arbetsplats och även nytt yrke. Alla år på högskola ska nu ge utdelning. Återstår att se vad det gör med abstinensbesvären.
Nu har jag klarat över en månad utan nikotin. Även om jag verkligen var bestämd när jag tog beslutet att sluta snusa, så tvivlade jag ändå på min förmåga att lyckas. Därför känns det helt fantastiskt att jag klarat vara nikotinfri såhär länge. Jag hade en liten dipp runt dagarna 20-25 då begäret var extra tungt, men annars har det blivit allt bättre dag för dag. Sömnen har förbättras avsevärt jämfört med den första nikotinfria tiden. Eftermiddagarnas energisvackor jag upplevde är nu i princip helt borta. Efter maten saknar jag dock snusen, då den utgjorde ett tydligt avslut på måltiden.
Nya jobbet fungerar bra utan snus. Visserligen går jag bara inskolning än så länge, men jag tror det ska gå bra även när jag börjar jobba på riktigt sen.
Att läsa här på forumet har fungerat som ett mycket bra stöd när det känts som tyngst. Det hjälper att veta att andra upplevt precis samma sak och att det blir bättre. Jag har även läst “äntligen icke-rökare”, vilket också varit ett bra stöd. Jag behöver ju faktiskt inte snusa och jag förlorar ingenting på att hålla mig borta från nikotinet. Däremot så har jag en hel del att vinna på att sluta!
Starkt jobbat citrus!! 33 dagar är ingen lek, samtidigt som du säkert inte alls tänker på snus och nikotin hela tiden längre.
Kul att läsa att forumläsningen fungerar även för dig - man blir liksom motiverad av att andra klarar av det!
Du närmar dig perioden med de allra lägsta nivåerna av dopamin, i vilken många vittnar om rejäla svackor i form av depressioner etc. Var redo och ha en plan för att hantera det så kommer du hamna rejält i nedförslut sen när slutandet i princip går av sig själv.
Tack VanQuijote! Nä, det stämmer att jag tänker inte på snus hela tiden längre. Och tack för varningen! Tack vare den samlade kunskapen här på forumet har jag förstått att jag närmar mig en farlig period då många trillar dit igen, men samtidigt tror jag att vetskapen om att svackan kommer och att den är övergående, förbättrar oddsen avsevärt!
Nu har jag klarat mig 40 dagar och jag känner mig riktigt stolt över mig själv! Dock befinner jag mig just nu i den period då det sägs att dopaminnivåerna är som lägst - och visst har de senaste dagarna känns tunga. Men samtidigt kan det finnas andra orsaker som bidragit till detta, så jag tänker inte skylla allt som känns jobbigt på avsaknaden av nikotin. Det är faktiskt inte så ofta numera jag ens tänker snus. Nu tar jag sikte på nästa milstolpe - 50 dagar!
50 dagar! Sömnen börjar bli bättre, men fortfarande vaknar jag vid något tillfälle i princip varje natt, vilket nästan aldrig skedde innan jag slutade snusa. Men att somna på kvällarna har blivit betydligt lättare sedan jag slutade med nikotinet, och jag vaknar dessutom lättare och känner mig piggare på mornarna.
Det känns som jag är på rätt väg och det känns fantastiskt bra att inte behöva nikotin
Nu firar jag två månader som icke-snusare! Samtidigt som det tiden sedan jag slutade passerat mycket fort, känns den första veckans abstinensbesvär väldigt fjärran.
90 dagar avklarade! När jag för drygt 3 månader bestämde mig för att spotta ut snusen kändes 90 dagar som något magiskt mål långt fram i tiden, med undantag för några svackor har det blivit allt lättare med tiden. Helt plötsligt har 90 dagar passerat.
Jag har avklarat min första utlandsresa som icke-snusare. Det sägs ju att man sällan är så svensk som när man är utomlands och jag kände faktiskt ibland att jag saknade snuset. Jag kände för första gången att snuset hade utgjort en del av min identitet. Men samtidigt så kändes det riktigt skönt att slippa allt trassel det innebär att vara snusare utomlands. Att slippa oron för om man har med sig tillräckligt med snus och var man får tag på snus om det skulle ta slut.
100 dagar utan snus. Det firas med restaurangbesök och bio.
Sömnen, som blev ett stort problem för mig när jag slutade snusa, har förbättrats avsevärt. Jag vaknar allt färre gånger under nätterna, och de senaste veckorna har jag till och med haft några nätter då jag inte vaknat alls.
Grattis! Grymt bra jobbat. Nu kan du njuta av friheten utan nervgiftet nikotin. Hälsovinsterna har kommit.
Några korta psykiska flash där du vill ha snus kan fortfarande komma men släpp de bara. De är svaga och går över mycket snabbt. Sen kommer min vanliga varning - tro ALDRIG, ALDRIG att du kan ta “bara en”. Du blir fast direkt och hamnar i nikotinträsket.
180 dagar har passerat sedan snusstoppet, på lördag blir det ett halvår, och det är dags för en ny avstämning i dagboken.
Problemet med att jag vaknar på nätterna är nu borta och nattliga uppvaknanden tillhör undantagen, medan de positiva effekterna består, att jag somnar lättare och vaknar mer utvilad, består.
Mitt självförtroende har ökat genom att jag slutat snusa. Ska jag vara helt ärlig hade jag väldigt låga tankar om min egen förmåga att lyckas sluta, vilket återspeglas i rubriken på min dagbok. Till en början var mitt fokus på att göra ett uppehåll från nikotinet och försöka härda ut så länge som möjligt. Härda ut timme för timme och dag för dag, tills dess att det inte längre gick. Men nu vågar jag räta på ryggen och stolt säga att jag slutat snusa! Att jag för sista gången lagt en prilla under läppen!
Jag ser bara fördelar med mitt nya nikotinfria liv och känner mig både piggare och gladare. Nu är nikotinfriheten visserligen inte enda förändringen jag gjort i min livsstil, utan jag har börjat värna om min hälsa även på andra vis. Exempelvis har jag kommit igång ordentligt med träningen. Visst har jag tränat någorlunda regelbundet tidigare, men sen jag slutat snusa upplever jag att orken ökat ordentligt och jag finner betydligt större glädje i träningen.
Inte heller har jag gått upp i vikt vilket kan vara ett problem för många som slutat snusa. Visst, de första dagarna laddade jag upp med allsköns skräpmat, hårdraffinerade sockerarter och annat som skulle kunna fungera som substitut för snuset. Men ganska snart började jag fasa ut allt sådant och återgick till en normal kosthållning. Tidigare hade jag ju haft snuset som hjälpte mig att undvika blodsockerdippar, men nu fick jag börja försöka hålla blodsockret på en stabil nivå med hjälp av bra matvaror istället. Inte nog med att jag lyckats undvika viktuppgång, jag har till och med lyckats bli av med en del av de “trivselkilon” som jag släpat runt på i flera år.
Det är forumet har utgjort en stor hjälp för mig i min process att bli nikotinfri. Att kunna läsa om andras resor har förberett mig på vad som komma skall och gjort att jag inte känt mig så ensam när det varit som tyngst. I början läste jag här flera gånger per dag, men nu är det några månader sedan senaste besöket. Mitt liv som snusfri flyter på smärtfritt och känner inte längre samma behov av stöttning. Snussuget slår till allt mer sällan jag tänker inte ens på snus dagligen längre. Men jag är hela tiden medveten om att gränsen mellan frihet och totalt återfall bara en enda snus bort.
Ett år har passerat. Tiden har gått fort, framförallt det senaste halvåret som passerat i ett rasande tempo och jag tänker nästan aldrig på snus längre. Att jag nästan aldrig loggar in här längre är ett tecken på att det går bra. Jag behöver inte längre något stöd för att undvika snuset.
En förändring jag upptäckt de senaste månaderna är att luktsinnet börjar komma tillbaka sakteliga.
