Har varit en flitig användare av Ljunglöfs Ettan i ca 35 år. I samband med ett misstänkt magsår har jag beslutat att göra ett nytt försök att sluta med denna drog. Jag har varit inne och läst en hel del på detta forum, och förstår att jag inte är ensam att vilja sluta och definitivt inte ensam att uppleva alla svårigheter som det innebär. Jag är nu inne på min 3:e dag och det funkar väl helt ok, vet att de verkliga svårigheterna dyker upp senare. Det som bekymrar mig mest är att ni som har kommit flera månader på resan fortfarande tycker att det är jobbigt. Hur klarar man det då ? Hursomhelst har jag tänkt pröva något nytt för mig, dvs att skriva här. Jag hoppas att få både stöd och uppmuntran som goda råd här.
Här gör vi inga försök... här tar vi nikotindjävulen vid hornen och slänger ut honom... välkommen med i gänget... att skriva mycket och delta i flödet har räddat mig... vill ju inte stå där med skammen då jag misslyckats...
Idag är det första dagen på jobbet utan snus, och det märks direkt att det kommer att bli problem. Var dock förberedd på detta. Det gäller att styra tankarna rätt. Men, va fan, tre dagar är ju ingenting. Det kommer att bli ett långt krig.
Precis som nybrocorner säger så är det bara att sluta eller inte sluta som gäller. Man kan inte "testa" eller "försöka" för då misslyckas man. Lätt är det inte men det är absolut inte omöjligt. Har man bara rätt inställning och inte håller fast mentalt vid snuset så är man i princip fri efter någon vecka eller så.
Jag är nikotinfri sedan 1 augusti och jag har tyvärr haft många mentala svackor sedan dess. Vi är alla olika och har olika förutsättningar så det är inte alls säkert att du kommer att må mentalt dåligt efter flera månader. Träning och sund kost, måttlighet med alkohol är bra att tänka på. Att engagera sig i något nytt tror jag också kan vara nyttigt. En ny hobby eller liknande. Många börjar ta träning på allvar och det är ju alltid positivt.
Ni har rätt båda två, detta är inget "försök". Jag ska sluta därför att allt sunt förnuft säger att det är galenskap att fortsätta. Argumenten för att sluta kan man rada upp hur många som helst. Känner att detta forum mycket väl kan vara det stöd jag behöver.
Tänk om man kunde ta ett enda stort kliv och hamna 2-3 månader framåt i tiden, vad skönt det skulle vara. För detta är inte roligt. Det var tufft igår kväll. Dag 4 nu och tillbaka på jobbet. Gäller att skingra tankarna och komma ihåg att detta är vad jag vill och varför jag gör det.
Igår var det någon som sa till mig att du behöver inte vara så otrevlig. Inte så lätt när man man tycker att de flesta andra är idioter. Välkomna till dag 5.
Nu är jag inne på dag nr 10. Det har varit lika jävligt som jag väntat mig. Studsar fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Inget konstigt med det så här i början.
Men någonting som verkligen känns tröstlöst är att många skriver här att det är lika jobbigt efter 3-6 månader. Kan det verkligen vara så, och hur fan ska man då stå ut ?
Nej det är inte alls likadant efter 6 månader... det e mycket enklare på ett sätt och värre på ett annat... men det man upplever de första 14 dagarna är det absolut värsta... som man slipper gå igenom en gång till om man löper linan fullt ut... välkommen ut ur den fysiska abstinensen... sen e vi på samma planhalva...
Den fysiska abstinensen blir bara lättare och lättare med tiden. Däremot är det efter ett tag lätt att glömma varför man så gärna ville sluta snusa. Man kommer gärna ihåg det som var positivt med snus och längtar tillbaka till det.
Jag har slutat snusa många gånger tidigare men den här gången har det gått lätt och jag har nu hållt upp i snart ett år. Jag tog hjälp av hypnoterapi och det har varit skillnaden för mig, helt suveränt!!
Sen kan det ju vara att de riktiga gnällspikarna hänger kvar här längst :roll: De som känner sig klara med snuset efter 3-6 månader kanske inte har behov att vara här, så det blir lite skevt... Vi är alla olika så det är bara att vänta ett halvår och se hur det funkar för dig. Du fixar det genom att ta en dag i taget.
Tackar som frågor. Jag närmar mig tre veckor nu, och de senaste dagarna har varit ganska enkla vilket jag är tacksam för. De första två veckorna var inte kul, och jag var ganska nära att ge upp vid ett par tillfällen. Jag har försökt att sluta några gånger tidigare, och kommit som längst till 3 veckor. Om jag bara passerar 1 månad så kommer det i sig att göra det svårare att ge upp. För ibland försvinner motivationen och jag "fantiserar" om att allt var roligare med snus, vilket inte är sant. Men ändå ....
Det där snuset försöker på alla sätt få dig att trilla dit. Efter ett tag är det lätt att glömma varför man slutar och då är man ett lätt offer. Det gäller bara att ligga ett steg före tankarna och nypa ifrån direkt när de kommer. Kan även vara bra att gå in här på forumet och läsa andras äventyr och sitt eget.
4 veckor avklarade, närmar mig alltså en månad. Nytt personligt rekord, trots öl och nubbe till sillen samt single malt whiskey till kaffet. MEN motivationen tryter, varför gör jag det här egentligen. Mina tankar krånglar nåt djävulskt från och till. Det var roligare att kolla fotboll på TV med en öl och en snus, och det var definitivt roligare att vara på jobbet med snus ....NOT. Måste komma ihåg varför jag gör detta, bättre för hälsan, slippa vara styrd av denna skit, de ekonomiska fördelarna ...måste komma ihåg. God fortsättning och Gott nytt år till er som håller till här, och ett stort Grattis till er lyckliga satar som klarat 1 år, 9 månader, 6 månader, 3 månader etc. Jag unnar er detta men är jävligt avundsjuk.
Snart nyår och dax för nyårslöften... jag funderar allvarligt på att ge löfte att inte snusa under 2013... ett löfte som skulle varit totalt otänkbart för ett halvår sedan...
Bit ihop nu, bit ihop säger hustrun och de vuxna barnen till mig. Lätt för dom att säga, de har inte en aning om vad jag går igenom just nu. Så här i slutet av dag 28 har jag det riktigt jobbigt. Viljan att krama ihop och trycka in en lös Ettan växer sig allt starkare. Det måste lätta snart annars är det kört. Jag skulle vilja ha möjligheten öppen för att ta en prilla någon gång när lusten faller på, men jag vet att det inte fungerar så. Hoppas att jag hittar fokus igen ...