Jag har tidigare varit medlem på och skrivit lite på slutasnusa.info. Helt otroligt och typiskt nog så har den sidan slutat fungera…Just idag. När jag kommer behöva den som mest… Så hittade denna sidan istället och hoppas få stöd här istället!
Jag har snusat i runt 30 år och kommer kl.24.00 att slänga dosan för gott. Det räcker nu!
Har tidigare försökt ett antal gånger…som längst klarade jag 1 månad för 2 år sen. Tror och hoppas att jag lärt mig något sen dess… Känner mig väldigt motiverad, men samtidigt rädd…för jag vet att det kommer bli en sjukt hård kamp!
Men denna gången ska jag segra!
Hoppas att det finns fler här som tänker börja 2014 snusfritt, så får vi försöka hjälpa och peppa varandra.
Om du har den inställningen att du verkligen vill sluta, så gör du det! Ta en dag i taget så blir det lättare. Och skäms inte om du använder något hjälpmedel under resans gång, om du känner att du behöver det. Lycka till!
Bra beslut! Jag tog detta beslut för exakt 1år sedan och är idag just nu snus/nikotinfri sedan 8760h (365 x 24) och ca 40 min.
En jäkla resa särskilt de första 3 dagarna, helt klart!
Har blivit prövad 100-tals ggr men det har också klingat av betydligt vartefter. Varje timme och dag bort från snuset gör det lättare att stå emot. Idag är det inga problem alls.
Det kommer bli tufft… Men försök att se ditt beslut på ett nytt sätt: Vem blir du utan snus? Vad kan du åstadkomma då? Hur mycket energi kommer inte detta att de dig, om du lyckas? Nästan skrämmande tanke; att man faktiskt kan lyckas! Tror att i varje beslut om att sluta med nikotin bestäms redan på förhand, om du kommer att lyckas eller ej… Precis som vilken fight som helst, så är det psyket som avgör allt… För min egen del skulle det aldrig ha varit möjligt att lyckas förrän nu, jag har varit för vek i min beslutsamhet helt enkelt! Under alla omständigheter, lycka till!
Jag började denna tråden för ett bra tag sen, det gick åt helvete den gången…och åtskilliga försök därefter också …men tro det eller ej: DET GICK TILL SLUT!! Så ni som kämpar på och ramlar ibland, och tänker att jag fixar det inte, det kommer aldrig att gå…
Ge inte upp-Plötsligt händer det!
Min senaste vecka har varit en av de värsta i mitt liv. Har närstående som blivit livshotande akut sjuk. Har närstående som blivit av med jobb…och förutom detta så har det mesta helt enkelt gått åt helskotta. Helt sjukt!
Det hade varit så enkelt att trösta sig med snus nu. Och hade det varit för en månad sen så vet jag inte om jag fixat det. Men nu GÖR jag det. På något sätt så har jag gått igen detta helt nikotin-fri!! Det är knappt så jag förstår det själv.
Jag tänker nu att absolut ingenting blir bättre om jag börjar snusa. ABSOLUT ingenting. Äntligen har jag förstått det.
Nu klarar jag allt! Otroligt att det skulle ta 30 år av missbruk innan jag förstod att jag var starkare utan drogen nikotin.
Inspirerande att läsa dina inlägg Mic och höra att det går. Är själv snusare och sitter med en äcklig snus under läppen i denna stund.
Har snusat mer eller mindre aktivt under 21 år med en paus på 5år under studieperioden hur fan nu det var möjligt…
Detta snusande har börjat gå mig riktigt på nerverna, hatar beroendet då det är det enda som gör att jag fort håller på. Lever med konstant halsbränna och taskig mage som direkt blir bättre när man avstånd nikotinet en stund men nog fan ska snushelvetet in ändå.
Jag har konstant tanke på att sluta pga hälsoskälen men tillfället blir aldrig till. Men nu så fyller man 40 till helgen så nu får det fan vara nog. Har läst en hel del på detta forum och är oerhört glad att den finns för man gläds mer er som slutat och inspireras att göra likadant. Återkommer när jag väl sätter igång för jag kommer att behöva stöd den saken är klar. Mvh
Jag hoppas att situationen i din familj blir lättare snart och vad otroligt starkt av dig att klara krisen utan nikotin. Det skulle vara så lätt att ursäkta ett återfall när man går igenom svåra saker men klarar man det då har man motivationen som krävs. Bra jobbat!!!
Tack LinaMie och Misja för ert stöd! Härligt att ni också kämpar på och inte ger upp i första taget. Ni är stora inspirationskällor för många här så ”keep up the good work”
Och till dig tussen…du kommer fixa det om du verkligen vill och kämpar på. Och om du faller så ge inte upp utan på det igen. Till sist går det! Och denna sidan kan verkligen göra underverk när man har det som värst, för hur man än mår så kan man vara säker på att någon tidigare mått likadant och skrivit om det här. Inspiration och stöd av de som förstår behövs!
Så skriv här när du startar din resa, så ska du se att du också kommer få stöd på din resa! Jag lovar att titta in här och kolla hur det går för dig!
10 veckor eller 70 dagar idag. Med tanke på veckan som varit så känns det inte som läge att fira, men att jag är stolt och glad över min sluta-snusa-resa det kan ni vara säkra på. Äntligen är jag FRI!
Ha det gott alla som kämpar på, TILLSAMMANS är vi starka!
Håller med! Det här forumet är guld och en livlina när det är på väg åt fel håll. Man får peppning och stöd när man behöver det av de som vet precis hur det är! 75 dagar, grymt!! Stolt över din resa är du med all rätt!
Tussen, precis som mic säger, försök och om du faller -på´t igen bara! Skriv här och läs här, finns massor med tröst, förståelse, peppning och stöd här!
Kikar in och skriver att du är GRYM! Du fixar det. Kämpa, stå emot. Jag har förmiddagen ledig och ska snöra på mig skorna och ge mig ut och pressa kroppen till bra musik. Jag tar i för dig med idag och hoppas ditt elände lättat lite!
Tydligen är jag inte så grym LinaMie. Jorden runt på 80 dagar har man ju läst. Jag gjorde min egen inre resa på 80 dagar. Nu är den slut, tillbaka till verkligheten. Eller vad som nu är min verklighet efter dryga 30 år i snusvärlden. Känns som att komma hem. Som att återse sin käresta vän. Sad but True. Jag fixade det. Trodde jag…men till sist så blev allt övermäktigt för mig. Just nu är jag helt väck…så många känslor just nu. Hatar mig själv…men jag hittade ingen väg ut. Har kämpat så djävla mycket. Önskar så att ni som läser detta, framförallt LinaMie nikotinils misja kanske kan dra någon lärdom av detta. Det man kan säga är att det går aldrig över. Man är aldrig safe! Hoppas som fan att ni fixar det! Just nu känns det som att jag ger upp kampen, men jag vet inte hur jag känner imorgon när generalen är slut. Då har jag ett val igen. Tillbaka i kampen eller ge upp för lång tid framåt. Förmodligen for life…Så känns det…
Tror du skrev en gång (linaMie) att suget efter snus är fan så mycket större än suget efter sex. Jag kan ju lugnt skriva under på det. Skulle vara lättare att bli munk känner jag.
Om jag nollor mig imorgon och försvinner så Tack som fan för all pepp osv. ni är underbara människor!!
Jag vet ju precis hur det är (även om jag inte hade lika många snusfria dagar som du när jag gav upp). Ja, fy fan så svårt det här är. Och fy fan vilken lång tid som krävs för att komma från skiten, på riktigt. Nikotin är ju trots allt en drog som får oss att må bättre, som har fått oss att må bättre i åratal. Inte särskilt konstigt att det är svårt att stå emot. Det är tungt att må risigt vecka ut och vecka in. Men till slut är väl kampen över och så mår man bra igen? Jag hoppas det i alla fall…
Hur som helst: Det fina med att börja igen är att man kan sluta igen. Och du har ju lärt dig massor av det här försöket och kommit längre än du har gjort tidigare. Nästa gång går det hela vägen!
Jag tycker att den här resan är lite lättare än min förra eftersom jag insåg att livet ibland är skit även med snus under läppen. Men visst har jag varit nära att ge upp flera gånger de senaste veckorna.
Välkommen tillbaka när motivationen är tillbaka! Hoppas att det blir redan imorgon!
Jag hoppas du stannar! Fortsätter kämpa. Hur du än väljer att göra nu så kan du alltid komma tillbaka.
Jag drar definitivt lärdom av det här, jag har redan sedan ett tag börjat banka in det i huvudet på mig själv, jag är aldrig safe. Aldrig.
Och ja, det var jag som skrev att suget efter snus är större än suget efter sex… Jag tror jag skulle klara klosterlivet lättare än tanken på ett liv utan snus.
Kom igen mic, fortsätt kämpa. Snubbla kan vi alla men vi kan också resa oss.
Hur du än väljer att göra så kom ihåg vilken storartad resa du gjort och att du kan göra den igen. Det är aldrig försent och oavsett så är du inte en dålig människa!
MichaelB!! Jag trodde du hade gett upp! Igen! Jag nämnde dig inte för att jag trodde du hade ramlat… Förlåt! Va glad jag blir att du kämpar på! Blir nästan tårögd över att ni ens bryr er. Om ni visste vad det värmer. Jag lovar inget om hur det blir imorgon, men om jag kämpar vidare så ska ni ha all cred för det! Tack!!
Jag tror ni anar hur jag har det nu. Är i himlen men längtar lite tillbaka till jorden…så kanske man kan beskriva det…
Kan vi ta in på ett kloster nära varandra isåfall LinaMie? Fast då kanske klosterlivet också går åt pipan, så vi kanske inte ska testa…
Anyway… Jag har upplevt sjukt många fördelar med att vara nikotin o snusfri. Bl.a. Slog jag mitt omöjliga? milrekord för en vecka sen. Har nog inte varit i så bra fysisk form sen jag var i 20 årsåldern! Men…och trots allt det positiva så har jag drabbats av en del motgångar på sistone och…längtan till något som lindrar blev för stor. Kanske inte så konstigt när man vet var man sökt trygghet i alla dessa år…
Guld värt att dela detta med såna som er. Som förstår vilket helvete man går igenom. Ingen som inte varit där kan förstå.
Närliggande kloster känns onekligen lite roligare! Misslyckas med klosterlivet behöver kanske inte heller räknas till det mest negativa som hänt i ens lilla liv, om det nu skulle gå åt pipan menar jag.
Jag förstår precis det där med lindring och trygghet… Belöningssystemet i hjärnan är starkt och svårt att förändra…
Ingen som inte upplevt det här kan veta hur det är. Det är en ständig kamp med upp och nedgångar.
Välkommen tillbaka, när det än blir! (annars ses vi kanske i trädgårdarna mellan klostren )
)