Ok, det här får bli min dagbokstråd.
Jag satt i bilen på väg hem med min familj när jag uttalade orden, om än tveksamt: Jag måste verkligen sluta snusa. Jag har nog gått och marinerat beslutet ett tag, känt mer och mer hur äckligt det är när papperskorgen är full av gamla snusar och jag tänker att alla dom där har varit i min mun.
Sonen blev jätteglad över att jag ska försöka sluta.
Sambon som också är snusare är stöttande, men slutar inte själv.
Där, i bilen strax före klockan sju på motorvägen norr om Göteborg tog jag ingen ny snus och så tänkte jag att jag får se hur länge jag kan hålla mig. Det var ingen strategisk plan att bara sluta tvärt, men nu har det gått typ 36 timmar sen dess.
Jag är arg. Jag är irriterad på allt. Jag vill gråta. Jag har ingefära under läppen hela tiden. Jag luktar på snus ibland. Och hoppas att jag ska klara här. Jag är skrämd över hur beroende jag faktiskt är och försöker vara ödmjuk inför att det här är tufft. Att jag ska vara stolt för att jag försöker sluta. Att det kommer kännas övermäktigt och att jag vill hoppa av.
50 timmar snusfri nu.
Just nu tror jag dock inte jag ska överleva. Pendlar som en jojo mellan förbannad och gråtande. Hur lång tid tar det innan det första akuta fasen är över? Hur lång tid innan nikotinet går ur kroppen?
bra beslut! ,kan säga att jag själv känner mig starkare idag och bättre självförtroende . Men det är ingen enkel resa så du kommer att behöva viljestyrka ,stort lycka till kör hårt!!
Du kan fixa det! De där första dagarna är hemska men snart är giftet ur kroppen och den fysiska abstinensen över. Sedan återstår den psykiska men den är inte lika illa, i alla fall inte för mig!
Jag räknade timmar en bra bit in i det. Jag har en smärre härdsmälta på gång och har svårt att peppa som jag brukar. Men håll ut och häng i!
Det är tuff jävla resa men många här kan vittna om att det går!
Jag tror på dig! Plocka fram pannbenet, stå emot. Varje minut, varje timma räknas och när minuterna och timmarna blivit tillräckligt många kan du kryssa av ännu en dag i kampen mot nikotinet!
Det är tufft i början det går inte att komma ifrån. Det är tufft ganska länge men efter en vecka eller så får man vila eftersom suget inte är där hela tiden. Jag har varit fri i 4 månader nu och jag förstår att det i ditt perspektiv är en evighet men tiden går fort och spelar i samma lag som du.
Skriv, skriv, skriv. Du kommer att få pepp. Du kommer att klara det.
Dag 4.
Fortfarande ödmjuk. Fortfarande förbannad. Men det går lite längre tid mellan total batshitcrazy-perioderna i alla fall. Men det är som att gå en mental brottningsmatch mot hjärnan och varje gång har den kommit på nya grepp, argument etc. och jag måste vinna varje gång.
Ingefära är mitt bästa trick för att lyckas. Jag har konstant färsk ingefära under läppen. Sen tror jag också på att skriva, som metod. Och att läsa stöd och pepp från er som gör/gjort samma sak. Det är guld värt. You have got to be there to really, really förstå hur förfärligt det faktiskt är.
Hela min datorskärm är full med små digitala post-it lappar med korta texter om varför jag har valt att sluta. Ibland får jag läsa dom om och om igen.
Ang. det där med bilden så var det inte medvetet jag la upp den, det är nog för att jag loggade in här och sidan kände av att jag har en wordpress-blogg (som inte handlar om att sluta snusa) och då kom bild och alias per automatik.
Tack för pepp. Jag har klarat 11 dagar nu tror jag. Helt utan minsta fusk. Jag “snusar” ingefära hela tiden och ibland luktar jag på en snus. That´s it.
Totally loved metaforen som LinaMie skrev: "Och jag ligger som fucking Nemo på land och bara ”bap bap bap flap flap flap*
Precis så känns det ibland. Att man aldrig riktigt vet när det kommer en dust man måste ta och en brottningsmatch man måste vinna fast man fan inte vet alla gånger varför. Hur slug hjärnan är att komma med nya käcka argument för att “det är väl inte så farligt om du tar en snus. Du kan ju ta en liten…” eller vad nu hjärnan hittar på just den gången.
Det är fortfarande svårt.
Jag är fortfarande ödmjuk och grymt imponerad av oss som gör det här.
Jag är fortfarande ganska förbannad på allt och alla.
Jag hoppas det går över med tiden.
24 dagar snusfri. Jag klarar det fortfarande. Men, här vid tre veckor hände nåt. Jag är förbannad hela tiden. What´s up with that? Nån som vet om det händer nåt speciellt runt tre veckor?
hehe, It`s so nice to be pissed, 29timmar 3veckor 1år 2år eller 5år? Det är bara en av dina fighter med/mot SNUSET på vägen mot friheten,
FIGHT AND BE PISSED
Det hör till. Kroppen har fattat att den inte längre behöver så många nikotinreceptorer i hjärnan och de degenereras. Då blir det ett underskott av dopamin och man mår mysko ett tag. Det går över med tiden. För mig var det en peak vid omkring 40 dagar och sen kom en grym nedförsbacke, och den är jag fortfarande i.
Var sur och tjurig och envis som en gnu, så är du snart över krönet!
Tack! Jag fattar inte att det nästan gått en månad. 29 dagar idag. Räknade dessutom ut att på min födelsedag så kommer jag ha varit snusfri lika många dagar som jag fyller år. Det är lite coolt.
Jag är impad av alla som klarar det här. Det är fan inte lätt. Olika perioder bjuder på olika utmaningar. Fight the good fight, även när man inte riktigt kan komma på varför man gör det…