Slutade med nikotin för drygt 3 veckor sedan. Har varit en ganska tuff resa änsålänge men står fortfarande bestämt emot hjärnans försök att locka mig ner i fördärvet igen. De senaste dagarna har varit riktigt tuffa så jag tänkte prova på att skriva av mig här och hoppas på en lugnande effekt.
Började snusa för runt 20 år sedan och har sedan dess legat på ungefär 1 dosa portion om dagen. Har gjort ett par försök att sluta tidigare, uppenbarligen utan framgång. Inför mitt första försök att sluta var det någon som sa till mig att det tar ett par veckor att bli kvitt beroendet, detta var något jag tog som en absolut sanning och var, inbillar jag mig, bidragande till att jag misslyckats tidigare. Var helt inställt på att beroendet skulle vara som bortblåst efter just ett par veckor och så är inte fallet som de flesta här fått känna på. Var inte förrän jag hittade det här fantastiska forumet som jag fått en mycket bättre bild av vad jag har framför mig. Nu är jag inställd på att kämpa länge och att jag aldrig någonsin kan släppa på gardet mot snuset.
Tack till er alla som hängt i och uppdaterat era dagböcker genom hela er resa, är till en fantastiskt stor hjälp.
Underlig abstinens jag haft de senaste dagarna. Typiskt har jag inte haft några som helst problem på morgonen. Först någon gång efter lunch har abstinensen börjar kännas av för att öka allteftersom dagen går. På kvällarna har det varit extremt, har varit inkapabel att få något gjort över huvud taget. Trist när kvällarna nuförtiden är den enda “egentiden” man har. (Har 2 barn 2 och 5 år). Nåja, ska inte klaga. Väldigt skönt att det varit ett par dagar där jag kunnat vara fokuserad på jobbet, är också på jobbet jag är som mest rädd för att hjärnan ska lyckas lura mig att smyga iväg till butiken och köpa en dosa. Blir lättare att stå emot om “du behöver snus för att kunna fokusera” kortet inte spelas.
När jag tidigare försökt sluta har jag alltid blivit abstinent efter några minuters vakentid, sen har den svajat upp och ner under dagen.
Är fortfarande rädd för att misslyckas med att sluta snusa. Just nu är kursen stadig men det kan svänga snabbt. Hoppas jag kommer att ha styrkan att hålla ihop och faktiskt sluta på riktigt. Mitt senaste rekord i uppehåll var 21 dagar så det ser i alla fall lovande ut.
Gäller att vara på sin vakt!
Igår var det en riktigt enkel dag, skulle nästan vilja säga att jag inte hade några problem överhuvudtaget. Hela dagen kändes “mild”. (Tänkte dock på snus / sluta snusa mer eller mindre konstant). Efter en sån dag gick det väldigt snabbt att börja naivt tänka “så skönt, nu är det nog över”. När väl snusmonstret slog till idag så var gardet inte uppe, var inte i en situation där jag kunde skaffa nikotin så lyckades hålla mig men det var helt klart en varning att jag inte ska slappna av. Tog lyckligtvis mig igenom dagen utan några missöden.
Efter imorgon firar jag mitt första större delmål, 30 dagar!
Snusdemonen har varit på mig sen jag var 15 år gammal. Har snusat i 15 år, så halva mit liv. Kan säga jag äntligen har lyckats kämpa mig från white till vanlig portion… Till att nu äntligen tacka fan att jag kan trycka i mig en hel dosa lösing under läppen. Känner mig helt jävla oövervinlig! Ska ut på stan och skinka på nån dam på retro toan med vitt i näsan. Jag kommer aldrig att sluta prilla, det finns inget annat i mitt liv som är så bra som prillan. När jag mår dåligt tar prillan mig på plats igen. När jag mår bra så smäller prillan upp mig ännu mer. Vette fan vad ni svamlar men att sluta att snusa är det värsta jag har hört i hela mitt liv. Har försökt flertalet gången men nu sitter prillan så långt upp under läppen att gudarna har visat sig för mig. Självaste lucifer von prillus har kommit till mig!! DET ÄR SANT VON PRILLUS FINNS! Jag förstår mig inte på varelser som er… Varför ska man sluta snusa? Vad är då meningen med livet? Jag förstår bara inte varför man ens tänker tanken på sluta. Det är ju guds frukt, guds gåva till människan! Vi nordbor är ju trots allt vikingar. Satt vikingarna och gnällde som ett pack ziggisar över en påse pant, när dom satt kring elden innan striden? NEJ??? Dom tog en fet lösing under ena och en stor jävla flugsvamp under den andra! Sen gick dom ut i krig för att kämpa för våra rättigheter att snusa. Valkyrorna hämtade dessa fallna krigare med varsin stock ETTAN lös för deras insatser när du föll. Jag förstår inte, vart fan är sverige på väg? Hur ska jag kunna öppna min elk 7.2%? Det är dosan som kommer va med mig ändå in i graven, min sista önskan kommer att vara en hel dosa ettan lös under min läpp när jag begravs. Det är i alla fall min slutsats på det hela. Prisa Prillan, bekämpa hatet för snuset!
Lägg till något i dina rutiner i vardagen. Då du tagit bort något.
Kolla mängden nikotin du har brukat.
Läs runt i dagböcker här. Jag minns någon som "trappade-ner"med
ett snus som hade högre halt nikotin i sig…Ren okunskap.
Ett tips Ha lite koll.
Var väldigt nära i söndags att jag lyckades övertala mig att börja igen. Gäller att ge sig tid att argumentera med sig själv, lättare sagt än gjort. När jag väl tänker inser jag att snuset har väldigt få uppsidor, speciellt när man snusat länge. Det enda positiva är att man emellanåt får ett litet nikotinrus. De direkt mätbara negativa sidorna:
Ojämn hjärtrytm
Ökad hjärtslagsfrekvens
Skakiga händer
Ångest om man glömmer dosa
“Snusplanering” inför resor
Sönderfrätt läpp
Årsavgift på runt 18000 kr
Är för tillfället tillbaks på stabil mark, lyckats mota bort snustrollet för den här gången men jag måste vara på min vakt konstant.
Jag vet inte om pengar motiverar dig, men om du tar ett investmentbolag som Öresund så har dom snittat 18% per år sedan 1994. Det betyder att 18000 kr investerade vid ett tillfälle i Öresund skulle ha kunnat gett dig ca 94000 kr på tio år. Tänk om du istället hade investerat 18000 kr PER ÅR! Dina “snuspengar”.
Känner fortfarande stundvis väldigt intensiv abstinens, det som verkar hända är att det blir kortare “attacker” och att de händer mer sällan. Har t.o.m hänt nu att det gått en hel timme utan jag tänkt på snus … Kvällarna är fortfarande värst. Ibland undrar om det någonsin kommer att gå över och bli mildare. Tricket är att sysselsätta sig med något, vad som helst, då brukar man rätt snabbt glömma bort sina besvär. Det är något som helt klart skiljer sig från de första dagarna, att “attackerna” inte är alls lika efterhängsna, det behövs inte lika mycket distraktion nu som det behövdes i början.
Nästa större mål är 100 dagar. Delmål som ligger närmst är 40 dagar!
Ytterligare en helg avklarad utan återfall! Lite psykad av att abstinensen fortfarande är så pass intensiv, ser fram emot en helg där jag inte sitter med tom blick och stirrar in väggen titt som tätt.
Verkar vara väldigt mycket psykologi där här med abstinens. Under veckorna har jag inte större bekymmer (peppar peppar …) men under helgerna är det fortfarande intensivt. Förstår inte vad som skulle orsaka denna skillnad annat än att jag helt enkelt förväntar mig att ha abstinens under helgerna och förväntar mig att det ska vara enkelt under veckorna.
Snart 40 dagar, börjar för första gången känna att det kan faktiskt lyckas den här gången. Blir väldigt upplyft av den tanken!
Som du skrev Vante Ante så svajade det till rätt bra runt 40 dagar. Klarade sig utan missöden men har varit väldigt mycket upp och ner. Från “varför gör jag det här” till “Fan vad gött att jag äntligen tar mig igenom det här” på 30 sekunder.
Har länge tyckt att jag inte märkt så många skillnader fysiskt och psykiskt sen jag slutade men …
Den senaste veckan har jag haft extremt kort stubin, är extremt lättirriterad på ett sätt jag aldrig varit tidigare. Har alltid känt mig nöjd med att jag inte brusar upp och att jag inte låter svajiga impulsiva utbrott styra min vardag men så har det inte varit på sistone. Får verkligen fokusera och hålla emot för att inte brusa upp och bli arg / irriterad för småsaker. Vid en av dessa “sessioner” tog jag mig ett glas vatten och insåg “fan, jag är ju extremt törstig”. Bäljade i mig vatten och efter någon timme inbillade jag mig att saker och ting blev bättre. Insåg också att jag knappt druckit något på hela dagen.
Slutsatsen jag drar av det här är att jag måste tuna in kroppen igen på att förstå vad hunger / törst är (och vem vet vad mer). Både lite spännande och skrämmande på samma gång. Kommer jag att vara samma människa när jag tagit mig igenom det här?
Grattis till ett av de bättre besluten man tar under sin livstid!
Att sitta och förpesta sin kropp med en kraftigt beroendeframkallande substans den inte behöver är ju inte speciellt slugt.
Till trots att du fortfarande har en bra bit kvar kan jag övertyga dig om att det aldrig kommer att bli så mycket värre än vad du redan har upplevt.
Tvärtom så har du det värsta understökat med råge, jag minns själv att de första stora vågarna av eufori började bölja in strax efter 50 dagar. Med eufori menar jag att det sakta, sakta men säkert började gå upp för mig att detta kanske kommer att gå vägen, det är minsann en härlig känsla. Fortsätt i samma takt och bara ta dig genom de enstaka skitdagarna som fortfarande kommer.
Lycka till!
Hade planerat att uppdatera dagboken betydligt oftare än så här …
En svart svan seglade in i livet. Till min förvåning så ökade det min beslutsamhet att skita i nikotinet.
Har varit nära att trilla det ett par gånger under veckorna som gått. Speciellt runt 70 dagar var det tungt. Precis samma sak som hände runt 30-40 dagar. Man har några bra dagar och tänker “nu är det över”, gardet går ner och sen passar snusmonstret på att sjunga sina locktoner. Har lyckats hålla emot men det blir tydligt för mig att det är en lång utdragen kamp, förmodligen ska man vara bered på sån här skit även efter månader, år?
Det är verkligen en kamp, vissa dagar känner jag mig överlycklig över att det ser ut som att jag kommer att lyckas, andra dagar får jag kämpa mot alla klassiska argument som hjärnan genererar, “Det var inte så svårt att sluta, du kan göra det igen”, “Du kan ju snusa, fast mindre, typ någon snus per dag”, “Finns inte så många negativa sidor” etc etc etc. Gäller att ge sig tid att sänka dessa ytliga argument. Styrkan när man kommit upp i relativt många dagar är att man kan tänka, “vi kollar hur det känns imorgon” och rakt upp och ner skjuta upp argumentationen en dag. Har fungerar bra änsålänge.
Drygt 400 dagar sen jag slutade! Har fortfarande inte sjunkit in att jag lyckats ta mig så här långt. På något sätt känns det inte som jag slutat utan mer som att det var rätt längesen jag tog en snus …
Känner inget lockelse av att börja igen, är klar med snusandet men har inte fått alla delar av hjärnan att förstå att jag är fri från det hela.
Ibland går det nästan upp för mig, kommer liksom en glädjevåg men den bryts ner lika snabbt som den kommer.
Men men, får se det positiva, har inte snusat på en bra bit över ett år och har inga planer på att börja igen. Hade bara varit skönt att komma bort från och verkligen bli fri från snuset och sluta ha det hängande över sig hela tiden. Antar att det tar ett par år till innan man är där.
