Idag är det 100 dagar sedan jag slutade snusa vilket känns helt fantastiskt. Fram till ungefär dag 55 (runt jul) kändes allt mer eller mindre supperjobbigt men efter det har det släppt och nu är det bara en svagt sug som gör sig påmint ibland. 
Jag tänkte att jag skulle sammanfatta mina 100 dagar, jag hoppas det kan ge inspiration & styrka till några här på sidan på samma sätt som jag fått styrka av er!
Dag 0
Jag slutade snusa men tuggade tuggummi. Det var inga konstigheter vilket antagligen berodde på att jag ju fortfarande fick i mig nikotinet. På kvällen var jag ensam hemma av någon anledning och jag tänkte ”jag testar utan nikotintuggummi”. Det kändes ok så jag körde på.
Dag 1 – Dag 9
De första 1-3 dagarna var ett rent helvete.
Arg, svettig hade mardrömmar och väldigt väldigt svårt att somna. Sov även dåligt vilket gjorde mig väldigt trött. När jag var uppe i det ville jag inte erkänna hur dåligt jag mådde då jag var rädd att tappa motivationen (då visste jag ju inte hur länge det skulle hålla i sig) men nu kan jag erkänna att det var för dj*vligt rent ut sagt. Själva suget ”nu vill jag ha snus” var ok dock, just dag 1-3 var kroppen nog så chockad att den inte fattade bättre haha.
Allt detta ovan blev gradvis bättre men under de första 9 dagarna var det verkligen marginellt.
Det jag upplevde som värst var dock hur lättretlig jag var mot alla, speciellt mot min sambo som fick ta så mycket skit. Under hela processen hade jag verkligen en kris i vår relation, en kris som inte hade alls med vår relation att göra utan bara handlade om snusbrist. Jag i min förvirrade hjärna hittade bara fel på vår relation samtidigt som jag var irriterad och snäste av honom vilket gjorde att han snäste av mig och jag blev ännu surare. Detta vill jag aldrig gå igenom igen!
Jag är glad att jag inte visste de första 9 dagarna hur länge den där snäsa av sambon fasen skulle vara!
Dag 10 – Dag 20
Jag börjar se fördelarna med att inte snusa, inte bara nackdelarna med att sluta snusa. Jag får bättre lukt och smaksinne, mitt hjärta får inte hjärtklappningar länge etc. Jag går upp i vikt men det beror nog mest på att jag fick äta vad jag ville, vikten är inte ett jätteproblem för mig så jag lät det glida. Det tycker jag känns klokt även idag när jag behöver bli av med det igen, det var värt det haha.
Jag skriver under dag 10 att jag tycker det kändes lättare att träna 30 minuter crosstrainer än innan och det var så bra att jag skrev ner det för jag hade glömt hur jobbigt jag tyckte kondition var! Nu kör jag 50 minuter på hög puls! Det är ju så klart jobbigt men inte alls på det där ”stressa hjärtat” sättet som innan. Jag är mycket starkare! Det ska bli spännande att se hur det går på sommarens 5 km lopp i jämförelse med förra sommaren.
Jag skriver också om gaserna och ja det stämmer verkligen, gaserna har jag dragits med fram till kanske dag 60-70? Men nu är de som ”vanligt” igen, även morgonrutinerns host är som vanligt igen vilket är skönt haha.
Det största problemet är dock ledsenheten som hängt med från runt dag fyra. (Det och ilskan) Jag var riktigt riktigt ledsen, på samma djupa sätt som när jag var deprimerad vilket egentligen är sjukt då jag inte mår dåligt egentligen. Nu 80-90 dagar senare kan jag verkligen se att det bara var snusbristen som lekte med min hjärna. Jag var rädd att jag skulle vara ledsen för alltid och tänkte att det är inte värt att vara så här ledsen bara för att vara snusfri. Klassisk snusmonsterretorik, gå inte på den! Jag är glad att jag inte gjorde det, jag är också glad att jag pratade med sambon om att jag var ledsen. Det gick bättre då.
Dag 21-31
Runt dag 20 börjar jag sova bättre igen och överlag så blev det enklare och enklare även om det fortfarande var jobbigt med de fysiska besvären. Det jobbigaste var dock det som hängde kvar med oförminskad styrka, ilskan och ledsenheten. Här tvivlar jag väldigt mycket på ALLT! Jobbet, relationen, livet överlag etc. om du känner dig nere och slutar snusa, sitt lugnt i båten i minst 50 dagar. Gör inte slut, säg inte upp dig etc. Det kommer bli bättre!!!
Dag 55
Här vänder det! Ilskan börjar mattas av och ledsamheten började minska. På julaftons morgon vände jag mig till min sambo och sa ”Idag kan vi väl vara snälla mot varandra?” för jag var så trött på småtjaffs och hård ton. Där och då insåg jag att vafan, det är ju jag som är hård i tonen! Inte han, han bara försvarar sig (om ens det stackarn). Och på nått sätt vände det då, som att jag äntligen kunde relatera till det på ett aktivt och konstruktivt sätt. Hurra!
Dag 100
Fram tills idag blir det bara bättre och bättre! Jag blir sugen kanske en gång i veckan men har inga problem att stå emot och jag har märkt många fördelar med att vara snusfri:
• Mycket bättre kondition
• Finare hy, nu är den inte så grå och matt
• Välden är ”finare”, jag känner mer positiva känslor
• Har sparat runt 4000 kr
Angående besvären så har allt utom möjligen lite sömnstörningar fixat sig.
Jag kommer för alltid vara f.d. snusare och jag kommer aldrig kunna ”testa” nikotin igen, det vet jag men det sörjer jag inte alls. Det finns inget roligt, glamoröst, lugnande, tröstande med nikotin. Den fallgrop som är störst för mig är den om jag blir ledsen, om jag och sambon separerar, förlorar arbetet etc. Då gäller det att minnas (läsa detta!) och förstå att om jag tar en snus vid det tillfället kommer jag 1. Må fysiskt dåligt, 2 bli 100 tusentalskronor fattigare 3. Kommer hata mig själv. Det vore ju rent korkat att lägga det ovanpå sorgen jag redan har.
Här har ni en sammanfattning av mina 100 dagar, jag hoppas den kan hjälpa några av er om inte annat kommer det hjälpa mig att gå tillbaka när suget kommer igen.
Tack alla! Ni är guld värt!
/ Christina
Får köpa blommor eller något till honom, han har det inte lätt men är en otrolig klippa. Det hade varit mycket svårare utan honom.