Plötsligt på rätt väg

Hej!


Sluta snusa har alltid legat i bakhuvudet att man ska göra, man vet att det är dåligt och det kostar mycket pengar etc. Sambon har varit på och tjatat också.


Man, 28 år, snusat i 10 år? Tillsammans med sambo och barnplaner..


Nu har jag varit nikotinfri 13 dygn och det känns bra.

Har snusat några tobak & nikotinfritt när det verkligen känns tungt men denna snuttefilt ska försvinna också till slut då jag läst en hel del här att det inte är så bra som man tror.

Har läst era trådar och fått stöd, råd och tröst och jag tackar er för ni hjälpt mig hålla ut.


Nu är jag på rätt väg, nu ska jag bara hålla denna kurs för resten av livet.

Det blir svårt. Men jag ska klara av det! (och ni andra med)


De första dagarna var jobbiga, man tvingade sig själv att inte ge efter.


En tid innan så hade jag avvänjt mig att sluta snusa på natten (äckligt jag vet) så övergången där var enkel, jag var van att sova utan snus och det var skönt.


Det tog ett tag att genomföra men iom att jag kan sova utan snus så vaknar jag inte på natten eller så utan jag får sova som vanligt.


Det är på dagen jag får kämpa.


Känner ett sug ibland men svårt att säga om man är sugen eller om det är av vana man blir "sugen". Man lurar sig själv.


Har tänkt mycket på cigg och cigarrer och pipa, att ja någon cigg eller pipa ibland skadar väl inte? Men har hållit mig ifrån.

Det är bara hjärnan som lurar en.


Man är lite lättretlig, sur och trött ibland men överlag så går det bra.

Jag har dock småätit mycket och ska ta upp träningen igen för att inte bli tjock.


Nu snusar jag inte för jag känner en seger varje dag som går att jag inte snusar. Är stolt över att jag inte snusar. Vill berätta för allt och alla att jag slutat... :)


Härligt... så glad jag blir av din berättelse, din kamp och din glädje... GO on... härligt... jag skickar riktigt många ryggdunkar...


Nybrocorner, din tråd har hjälpt mig mycket, har läst hela under tiden jag höll upp och kände igen mig i många saker.


Man blir förfärad när man inser att det är en kamp resten av livet men varför ska man ge upp pga det?

Mycket är en kamp under livet. Vad gör en sak till.


Kämpa på och man får belöning till slut (det tror jag på, eller jag hoppas på det)


Nu ska jag inte bli för kaxig då jag vet att det är lätt att åka dit igen.


Jag har ju insett att jag är en beroende människa, lätt att skapa beroenden av saker.


Men det är starkt att försöka vända steken! å jag tycker det är en seger i sig!


Ska även spara pengar på ett avskilt konto just för att få motivation att fortsätta.


Ytterligare en dag har gått. dock tagit några "onico" vilket inte känns bra eftersom man bara skjuter upp att sluta med snus helt.


Men en seger i taget. ingen tobak eller nikotin.


Suget finns i bakhuvudet men känns som det är mest inbillning numera. Man kan klara av det om man vill.


Positiv sak: munnen har blivit fräschare, var för ca 3 veckor sedan hos tandläkare och rensade tandsten etc (bl a en av orsakerna att jag bestämde mig för att sluta) och det var så skönt med ren och fräsch mun att jag ville fortsätta med det.


Å det känns verkligen skillnad.


Visst är det härligt att bli fräsch i munnen! Jag bytte ut alla amalgamplomber, rensade tandsten och sen en tandblekning när jag slutade. Det är man värd när man är så duktig!


Absolut. Nu måste jag sluta med onico för annars så blir det bara att jag snusar det istället... Måste bli av med vanan likaväl som jag blivit av med nikotinet.


Behöver man ha en god smak i munnen kan man tugga små bitar av ingefära... det funkar för mig... fortfarande tuggar jag en bit ingefära då och då... och det känns nyttigt om man jämför med tuggummi och nikofritt snus...


Ingefära ska jag testa.

Försöker att skippa nikotinfria snuset nu med. Det är svårt men jag kan glädja mig att jag varit tobak och nikotinfri i 19 dagar, 7 timmar och 46 minuter. Kämpar på helt enkelt.


En kollega har också slutat snusa sedan en vecka tillbaka, möjligtvis inspirerad av mig som berättade när jag slutade för kollegorna..

Det är bra, kan vi stötta varandra!


Måste ändå säga att jag är lite sugen på en snus nu, sitter i soffan och slö tittar på tv, surfar lite. vad saknas, jo en snus. Har redan småätit godis och onyttigheter samt ätit mackor... Druckit massa vatten...


Gah får äta mer mackor eller poppa popcorn :)


Vädigt mänskligt att falla till föga för sockersubstitut i början. Det är ok ett tag, men även substituten måste brytas innan man är fri. Ett halvår senare betalar jag tillbaka de extra kilona jag gick upp i början. Hårt slit på gymmet har det varit, och det är långtifrån klart ännu. Gör vad du känner du behöver göra för att hålla dig borta från nervgifter, men var medveten om att ju tidigare du lägger ner socker, alkali, alkohol, tussar och kaffe desto snabbare försvinner plågan. Motion och styrketräning är substitut som håller i längden.


24 dagar nikotinfri

3 dagar sedan onico

ej hunnit träna

Har gått upp ca 5 kg


Känns ändå rätt okej. Ska komma igång med gym..


Fokuset är där det ska vara, på att sluta snusa. Allt det andra har sin tid när du är redo. Unna dig och njut av julens fröjder, men försök även att planera in några promenader mellan julborden. God jul!


31 dagar nikotinfri

9 dagar utan onico

ej hunnit träna och gått upp 6 kg


Skjuter upp träningen, skyller på saker. Aja ska ta tag i det, vill inte bli en tjockis, märker att magen blivit större.


Den ska bort. Det känns som det mesta fokus ligger där nu. Kanske bra att tänka på det istället för snus dock.


36 dagar nikotinfri

14 dagar utan onico


Tog mig i kragen och började träna idag. Kändes skönt att komma igång, nu ska kilorna borta som jag la på mig.


Är stolt över mig själv att jag klarat över en månad men man kämpar vidare, ibland är man så sugen att man nästan dör.


Bra jobbat. Bra att du la Onico i graven!


43 dagar utan nikotin
utan onico? räknar inte ens

Börjat träna och det är otroligt skönt. Har även börjat köra lchf diet ett tag för att droppa kg. Mår otroligt bra och käften känns super.
Nu kommer det dagar man inte ens tänker på snus.

Helt klart kämpigt ibland men det var en lättnad att känna att man inte tänker på det hela tiden som förut, låg ju alltid bakhuvudet.

Kämpa på alla vi tappra!