Ja det var en riktig snygging i din blogg . "Vad är det jag saknar?" Mycket bra fråga.
Jag har tänkt en del på det själv och jag tycker det är skitsvårt. Det är inte snusen jag saknar längre, det är nåt annat, något mycket större. Men eftersom jag inte vet vad jag saknar, så vet jag heller inte hur jag skall ersätta saknaden.
Nybrocorners klarsynta inlagg for ett tag sen beskriver sa bra vad som saknas>
Varje gång jag gjorde något bra så belönade jag mig med snus, när jag såg en utmaning så stillade jag mig med en snus innan striden, när livet var trist så livade jag upp mig med en snus, när jag fick bära tunga förtroenden dövade jag mina känslor med snus, när människor var elaka så tröstade jag mig med en snus...
Snuset var min snuttefilt och försåg mitt liv med mening... självklart blir livet mycket mera grått nu, jag lyfter mig inte alls lika högt... jag får inte de höga dopaminhalterna i hjärnan längre.. allt känns tyngre, gråare och jobbigare...
Jag måste inse att jag inte är densamme som innan mitt snusstopp, att snuset skuvade upp mig, till en onormal nivå...
Idag får jag möta livet utan snuttefilt och det är en nyorientering som är jobbig... dessutom så har jag väldigt mycket mindre belöning i min hjärna...
Att vara uttråkad tillhör snusslutet... livet blir aldrig roligt igen tror min söndersnusade hjärna...
Men det skall det bli... med motion, balanserad kost och motivation..
Var hemma som hastigast idag, där låg en kallelse till tandläkaren... Lustigt... För jag har tänkt tanken att det snart är dax att.beställa tid, efter att man slutat tillföra basiska grejjer i munnen. Skulle dessutom vilja ha rengjort och polerat lite... Vad kostar en tandblekning och e det lönt...
Firat min bröllopsdag... Blä... Mår inge bra, men har mig själv att skylla... Nåt fel i hjärnan har man när man hela tiden längtar efter snus.... Snus.... Snus... Jag är helt besatt av snuset efter nio veckors snusfrihet ... Och idag är det inte längre så... BLÄ... men nu vet jag att jag inte mår bra sv nikotin i blodet...
Efter gårdagskvällens återfall vet jag några saker som jag skall pränta in i mitt minne...
Mina tvångstankar, mitt depp är som bortblåst... det är helt nikotinrelaterat... alltså hjärnans sätt att få mig att vilja återuppta mitt missbruk... - det bra är att jag nu vet att jag inte håller på att bli tokig, att jag inte är på väg att behöva sövas ner... det är tydligen så att människor med min typ v söndersnusad hjärna måste må såhär dåligt...
En annan grej jag nu får smaka på är hur man mår när nikotinet går ut ur kroppen igen... BLÄ (Tyck inte synd om mig - jag förtjänar att lida)
Steg upp klockan sju och sprang en runda, sitter nu och laddar för tur nummer två... nu skall här ont med ont fördrivas...
Varje gång jag tidigare slutat snusa har jag återgått till mitt missbruk pga depression. Livet har inte varit värt att leva utan snus, låter inte klokt men så har det varit. Denna gång när jag tog hjälp av hypnoterapi har jag inte varit deppig en enda gång!! Jag vet inte hur "hypnosmannen" bar sig åt men jag sa ja till att sluta snusa under förutsättning att jag inte skulle bli deppig och det har jag inte blivit heller. Humbug och abrakadabra, inte vet jag och det skit detsamma. Jag har nu hållit upp i 240 dagar!!!
Men visst, jag saknar snuset fortfarande och det är väl inte så konstigt när det har varit min bästa vän i drygt 30 år. Flera tråkiga saker har hänt mig under våren och sommaren som normalt hade gett mig världens bästa ursäkt att börja snusa igen men det har inte ens varit ett alternativ, det är skillnaden mot alla andra slutasnusagånger. Att snusa är inte längre ett alternativ. Visst, för många känns nog det här med hypnos lite väl flummigt och man måste ju tro lite på det och verkligen ge det en chans. Men, jag hoppas någon mer törs prova och att det i så fall ger lika bra hjälp som det gett mig. 1200 kr kostade det och var självklart värt vartenda öre!!
Att jag tjatar om denna metod beror på att jag läser era inlägg och ni lider och sliter så oerhört. Det har jag också gjort förut men denna gång behövde jag det inte.
Ledsen att höra... Nio veckors lidande har lärt dig att dina tvångstankar och depression är nikotinrelaterat... Jag håller med Issen att du kanske ska avväga att ta hjälp av någon hypnosman eller annat proffs, nästa gång du bestämmer dig för att försöka sluta snusa. När du väl mentalt sagt farväl på riktigt till nikotin, så blir det enklare för dig att motstå smärtan och att bryta. Lycka till...
Jag tänker inte börja snusa, om jag får bestämma... Och det skall jag göra... Efter denna sommaren vill jag inte återgå i missbruk...
Och.jag måste lära mig att släppa snuset... I min hjärna...
Jag förstår om många på forumet blev besvikna på mig igår, det var inget mot vad jag är, men jag hade hamnat i en återvändsgränd och nu hoppas jag att jag fattar bättre, jag har aldrig på mina 31 år som nikotinmissbrukare lagt av mer än en gång då jag höll 7 dagar... Så jag har ingen erfarenhet av att sluta snusa... Ju längre sommaren gått har jag förstått att jag har nåt fel i mitt tänk, jag kan teorin,men tyvärr inte praktiken... Nu kör jag med vilja igen... Har inte tagit nikotin sen kl 22 igår... Och skall inte inte göra det heller...
Jag kommer att fira 10 veckor på onsdag och hoppas ni förlåter mig lika mycket som jag måste göra....
Det handlar inte om vi är besvikna på dig eller förlåter dig, det handlar heller inte om din fru eller din dotter. Det handlar om de val som du gör. Det gäller att fatta att man är helt ensam i sitt beslut att sluta och att man själv är ansvarig för sina val. Vi har alla här också hamnat i en mental återvändsgränd, eftersom vi valt att ta till en drog för att fungera mentalt. Vi har bestämt oss för att bryta det mönstret och det är också därför vi hänger här. Snus är inte medicinen mot att vi mår dåligt, det är orsaken till att vi mår dåligt
Tack... Jag har läst ditt inlägg, många gånger... Du har självklart rätt... Jag är ansvarig för mina handlingar... Snuset är grundorsaken till att jag mår dåligt...
Jag måste bara lära mig släppa taget och sluta låta snuset ha sånt grepp om mig...
Jag måste fylla det tomrum snuset skapat...
Och det tomrummet känns stort i mig... Får se hur det blir när jobbet drar igång i morgon för fullt...
Just nu längtar jag till saker som distraherar mig...
Idag var jag ett långpass på gymmet, det var gutt... Presterar mer nu än innan sommaren... Och nu känner jag det är tid för att verkligen köra hårt... Blev glad då jag vägde mig... Var 2 1/2 kg lättare än innan snusstoppet... Jag kompensationsäter inte...
Snart kommer dottern hem från första dagen på högstadiet, och det är skönt att veta att det inte finnsnån snus eller några cigg att stjäla från mig iaf...
Ikväll blir det en halvtimmes löpning då dottern har ridlektion... Skall bli skönt att springa i skogen...
Gäller att verkligen satsa nu... Det är mycket farliga dagar... Jobbet drar igång, vardagen, tristessen... Kraven... Och jag är bestämd... Det finns inge bra med snus... Vad än min hjärna tänker... Det är synd om nikotinisterna... De borde vara avundsjuka på mig...
Planerar att besöka min husläkare i morgon, då min arbetsgivare inte har nåt avtal med företagshälsan mer än våra friskvårdskontroller... Jag skulle vilja träffa någon nikotinterapeut och få konkreta råd för min maniskhet...
Mycket som händer nu... Men roligt också...
Mår så bra nu när jobbet distraherar mig... Så det blir inget läkarbesök idag... Men minsta depp/ångest som greppar mig så sticker jag iväg...
Igår bokade vi en resa en vecka i slutet av september, all inclussive, bara sol och bad... Var på samma anläggning förra året och vi var jättenöjda...
Resebeställningen lyfte mig - känns som om familjen missat mycket av sin glada pappa och att jag nu får möjlighet att betala tillbaka... på resan...
Idag har jag suttit hela förmiddagen i sammanträde med chefen som lekt med sin ståldosa, så fort jag tittat stint på honom har han lagt ner dosan i fickan, innan den kommit upp igen.. men han hade omsorgen att gå ut och lägga in och alltså inte göra det vid mötesbordet som han alltid gör annars... faktum att hans utåtstående megaläpp inte på något sätt läskar mig... - den äcklar mig... det känns som om jag börjar landa i detta nu... (fast jag skall inte börja ropa hej)...
Har inte känt mycket sug idag... men då jag blir stressad och måste ta snabba beslut så måste jag tugga ingefära... jag har tuggat en hel del idag... (lägger alltså inte upp som en snus - utan tuggar som tuggummi ungefär)
det känns så bra att jobba... och att bli distraherad...
Tufft att jobba och hantera situationer på ett nytt sätt... Det är tufft att bryta vanor...
Och att låta kroppen reagera på andra sätt, vi har varit vana vid snusets mjuka dimma runt allt som hänt... Nu måste jag själv reagera... Och jag har blivit starkare... Vågar mer... Men jag vet ju också att livet varit mycket berg och dalbana de sista veckorna så jag vågar inte riktigt glädjas åt att jag mår så bra nu...
Kan inte säga 70 nikotinfria dagar, eller 10 veckor, men säger 10 lyckade veckor av att sluta snusa, röka cigg och pipa... Jag är så glad att jag vågade ta steget... Att jag trodde på mig själv och att jag trots,m ångest, depp och motgångar samt de felval jag gjort är nikotinfri idag och mår bra... Att fira 10 veckor på den resan känns stort... Nu ser vi fram mot tre månadersdagen samt 100 dagar... Och belöningen... Sol och bad...
Tiden går fort när man har roligt... :lol: Grattis!
en del dagar har inte vart så roliga... men nu börjar det verkligen kännas riktigt bra... har liksom tappat bort mitt depp... lördagens händelser hjälpte mig att se klart och att förstå i djupet av mitt hjärta att det finns inget bra med snus...
har suttit idag och planerat pedagogisk verksamhet för en verksamhetsgren som jag ansvarar för... hade så behövt styrkan i snuset... när jag gång på gång inser att vad skulle snuset gjort för skillnad mer än väcka mer abstinens...
jag blir inte mer skärpt, jag blir inte mer avslappnad, jag blir inte gladare,
jag är återställd, jag behöver inget nikotin...
det är bara hjärnans sätt att lura mig...
genom att inte ha nikotin i kroppen kan jag möta alla nya situationer med alla sinnen öppna... jag är inte alltid glad och trevlig, men jag är mig själv...
bra sagt!