…och idag blev jag jätteirriterad på en sån klassisk kommentar; “om du har abstinens måste det ju vara jättebra att vara på jobbet och ha något att göra!” när jag sa att jag inte ville skriva upp mig på att jobba övertid i helgen då det finns en överhängande risk att abstinensen smäller till efter jag slutat med Champixen.
En oskyldig kommentar men jäklar vad jag ville hugga ifrån, folk är väl för f*n olika, så less på att behöva påpeka det, det är jag som känner mig bäst hur jag reagerar i såna situationer. (Jag hade dessutom pratat om just det med den kollegan tidigare och försökt förklara hur/varför, vilket bidrog till irritationen.) Men som sagt, fullt medveten om att det är jag som är lättirriterad, det gjorde inte saken bättre heller att chefen kallade till “möte” som gjorde att jag drog över jobbtiden med en kvart när jag för en gångs skull skulle sluta lite tidigare, att jag hade väldigt ont i magen, ont i huvudet, borde ha kommit hem och ätit och tagit medicinen omgående.
Nu är sista Champix-tabletten tagen för min del. Eftersom jag haft ganska mycket abstinens även under Champix-kuren, och ännu mer om jag inte hållit medicin-tiderna, så är jag rätt säker på att jag kommer få rejält med abstinens. Får istället hålla tummarna för att det värsta går över snabbt.
Jag vill bara Heja på ditt beslut att sluta med
Champixen Irenepanik.
Det kommer gå bra. Tro på Dig själv fullt ut.
Jag har full förståelse för “dumma” kommentarer
ifrån de som inte har en aning om vad slutandet
innebär.
Jag har själv upplevt mig som en “tickande bomb”
Men det går över.
Vårdagjämnings ljus/
Allt Gott/
Vante Ante
Tack så mycket Vante Ante!
7 veckor snusfri idag, nära 50 dagar, och inte långt ifrån 2 månader. Nu börjar det likna något! 
En och en halv dag utan Champix… Ungefär framåt eftermiddagen igår smällde det till, hjärnan började kännas handikappad och energin låg. Det var inte lika illa som de första snusfria dagarna men som ett hopp tillbaka till ca andra veckan. Jag var så trött på kvällen så jag gick och la mig för natten ca 19. :S
Idag är det ungefär lika men kanske lite lindrigare än igår. Hoppas att luktsinnet ska återgå till det normala snart också. Just nu luktar allt ungefär som järn?!
Fastän jag försökt hålla igen lite med godis/fika/skräpmat osv så har jag i helgen fått i mig ca 6 gånger mer kcal från choklad än vad jag brände på en timme på löpbandet idag. Och det är inte ens påsk än! Haha! 
Det känns inte OK de gånger man tillåter sig så mycket att man inte kan ta igen det. Särskilt inte när det gäller sånt som är ohälsosamt eller att bränna en massa pengar när man “unnar sig”. Börjar känna mig som en missbrukare inom många områden, även om jag vet att det inte har gått så långt som för en alkoholist t ex, så har jag svårt att dra gränserna där förnuftet egentligen vill dra dom. När det gäller spel om pengar har jag aldrig tillåtit mig själv annat än nästan nolltolerans, för jag litar inte på att jag inte skulle bli spelmissbrukare ganska snabbt om jag började. Börjar misstänka att jag kanske borde ha strängare nolltolerans inom fler områden!
Har inte tänkt så mycket på abstinensen idag så jag tror den börjar avta. Tror jag skulle ha märkt av den mer om jag hade behövt tänka eller göra saker, för det känns som att jag är fast i sirap så snart jag försöker börja med något. Men det borde ändå vara mindre idag än igår, på väg åt rätt håll.
Det är rätt vanligt att man letar substitut till snus enligt principen: “Summan av lasterna är konstant”. Tricket är väl att försöka hitta “lagom” på det mesta och göra val som man mår bra av. Att knarka koffeintabletter som jag gjorde i början var ingen höjdare, att trycka i sig socker gör att suget tar längre tid att komma över.
Träna men med måtta verkar för många vara ett bra sätt att frisätta endorfiner och belönande dopamin, som man så desperat saknar när nikotinreceptorerna degenereras. Kör regleringar på socker, kaffe och alkohol samtidigt som du motionerar på en lagom sund nivå, så blir de nästa 49 dagarna en promenad i parken. Kör hårt, det här fixar du!
Tack för råd och pepp!
Tänkte att på sikt vill jag nog sanera i fler delar av ens liv, men man får väl ta en sak i taget. Lustigt hur man märker av mer när man börjar titta med andra ögon!
Idag har varit en synnerligen intressant dag, inte rätt ord men jag vet inte vad som passar in riktigt. Det har känts ända sen imorse som att jag konstant är på en gungande båt. Som att ens läge vrider och vänder på sig i förhållande till omvärlden. (Nej, jag har inte druckit alkohol eller intagit några konstiga ämnen! :P)
Ibland har jag haft hjärtklappning eller att luftvägarna känts ihopsnörpta, ibland har jag funderat på om jag är på väg att svimma eller få något anfall, ibland har jag kortare sekvenser mått illa som om jag är på väg att spy, ibland har jag darrat, känt mig på väg att få feber/varm, kroppen har känts “ojämnt tung” som om ena armen t ex är tyngre än den andra och enligt känslan av att vara på en båt (som sagt) flyttat sig i vågor genom kroppen. Membranen i hjärnan har varit påverkade och det har bl a gjort att jag varit väldigt ljud- och ljuskänslig, fått ont i huvudet.
Helt sjuk upplevelse! Nu snackar vi abstinens! Fast såna där symtom som man trodde att bara stor-knarkare får.
Jag satt över halva dagen på jobbet och räknade minuterna och funderade på om jag inte var tvungen att gå hem, tänk om jag verkligen skulle kollapsa eller dylikt! Förutom det faktum att det var helt olidligt att sitta och försöka sköta sitt jobb. På något vis tog jag mig igenom arbetsdagen ändå.
Även känns det helt skumt att vara så “pigg” samtidigt som man har symtom som lätt skulle få en att tro att man är allvarligt sjuk. Hoppas verkligen att det här är snabbt övergående!
Det blev inte bättre efter jag skrev inlägget tyvärr, feber, ledvärk och ont i magen. Kanske har fått någon infektion, annars känns det som lite väl mycket abstinenssymtom på en och samma gång. Idag bangade jag och sjukskrev mig.
Själva abstinensen/suget är ännu snäppet värre idag. Magen har huggit till rejält i någon omgång och småvärker mest hela tiden (därav misstanke om någon inflammation eller liknande i magregionen), huvudvärk och ljudkänslighet, väldigt lättskrämd/nojjig, och “låg”.
Luktsinnet har inte heller blivit normalt än men det har väl gått så länge att det kommer kännas onormalt när/om det blir normalt till slut.
Det är såna här gånger man gärna hade haft någon som säger “oroa dig inte, så var det för mig också, det går över snart!” som man många gånger kan uppleva här annars. Men just Champix är det väl inte så många här som provat. Så jag får fortsätta hålla tummarna helt enkelt! För att alla symtomen går över inom rimlig tid.
Kanske läge att avveckla Champix… I ditt första inlägg beskrev du hur du brukar reagera på mediciner och du har rätt, vi är alla olika och det är inte många som provat sluta snusa med Champix… Vi vet helt enkelt lite hur man peppar och hjälper andra som inte riktigt släppt taget om snustrollets sista hållhakar. Förr eller senare måste det ju ändå ske. Tveka inte, det här fixar du!
Jag har avvecklat champix, för knappt en vecka sen. Det här är “avtändningen”. Glad jag inte satsade på 4 veckor till!
Då är allt ok. Det är är bara blinkleken med snustrollet. Det fixar du!
Grattis Irenepanik. Nu är det bara att köra vidare då. Det här ordnar sig ska du se.
Det är ju det, snusabstinens känner man igen, även om det är väääldigt jobbigt. “Avtändning” efter en hjärn-påverkande medicin känner jag icke igen. En kompis tyckte symtomen lät ungefär som efter man tagit amfetamin. (fast det gör väl ingen i 7 veckor, så lite mindre och mer långdraget antar jag).
Snusen vet man att dom allra flesta biverkningarna ifrån brukar försvinna ganska snart när man slutat, för det finns ju knappt dokumenterat att den gör bestående fysisk skada. Champixen har en del “större” biverkningar som iofs inte är bland dom vanliga men blir nojjig av att risken finns (rättelse; jag är nojjig av rätt mycket just nu, vilket också är en effekt av avvänjningen), samtidigt som jag har massa olika icke-snusrelaterade symtom som väl egentligen borde ha försvunnit när man varit medicinfri i en hel vecka, kan tyckas = späder på nojjan att något av symtomen kanske är väldigt långdragna (eller bestående, men den risken borde vara minimal). Har läst om en del som haft långdragna bieffekter även efter att ha slutat, sånt späder också på nojjan.
Jag förväntar mig inte att få den sortens stöd här (då jag vet att inte så många har den erfarenheten här), och även om jag hade fått det så är väl paranoian i sig ett förhoppningsvis tillfälligt problem.
Känns hursomhelst som att det börjar gå åt rätt håll, även om jag tycker allt utom lite normal-abstinens borde vara borta redan efter en helt ren vecka. Inte lika plågsamma bieffekter!
Tack Anders P!
Ja det borde iallafall inte kunna bli värre nu!
Det blir verkligen inte värre än vad det är nu. Just nu måste du ha fullt fokus på att hålla dig ren. Se vilka positiva effekter du redan fått efter 7 dagar. Det kommer bli så många fler positiva effekter bar du ser till att hålla fokus uppe på att bli helt ren från detta gift. Jag vet att du kommer fixa det. För du är här ute på forumet och du kan bara inte lägga av med kampen nu. Du har redan kommit så långt, men du har ett par veckor kvar där du verkligen får kämpa för renheten. Det är verkligen inget som kommer av sig själv, men allt är bara upp till dig om du ska fixa detta. När du nu har kommit så långt som du har gjort har du något annat alternativ än att bara fortsätta kampen?
Troligtvis inte. Jobba på nu. Det blir bättre och fördelarna kommer verkligen att peppa dig.
Glad påsk
Tack så mycket för pepp Anders P! Japp, finns inga andra alternativ än att fortsätta den snusfria vägen!
Det mesta från Champis-avvänjningen är nog över nu. Halleluja! Ca 10-11 dagar efter en 8v-kur. Känner lite konstant snus-sug under överläppen vilket jag väl iofs kan tycka är lite konstigt efter 8 veckor snusfritt, och är lite mer vinglig och högre blodtryck än vanligt tror jag. Luktsinnet är fortfarande inte återställt men tror det kan vara på väg åt rätt håll (det är svårt att avgöra ibland med sånt som kommer väldigt gradvis).
Det blev en del alkohol med vänner i torsdags, och trots att bägge snusar hade jag inte en tanke på snus. Känns fantastiskt!
Lustigt att man kan känna abstinensbesvär som påminner en om sin gamla last mest hela tiden, och ändå inte känna sig frestad att snusa.
Du har kommit långt nu. Släpp inte fokus eller guarden. Du kommer att fixa detta. Likasant som att jag aldrig kommer nyttja snus mer i hela mitt liv. Jobba på och ett stort stort GRATTIS!
Är glad att se att det går bra för dig Irenepanik! ha det bra, kämpa vidare och räkna med ljusa framtider!
tack Anders P och Sorgen!
Nej aktar mig väldigt noga för att släppa på guarden, men än så länge tror jag det är “enkelt” för att jag fortfarande känner fysisk abstinens och blir påmind om min gamla last mest hela tiden. Får iofs passa mig nu också såklart, men kan tänka mig att det kommer bli värre efter 3 månader, när man liksom tycker att man borde vara klar och ha lyckats redan.
I helgen var jag skitskraj efter att jag hade varit på fest att jag skulle ha tagit någon snus utan att veta om det! Som när man vaknar efter att ha drömt att man snusat. :S Men jag tror verkligen inte att jag gjorde det, och mina “vittnen” som jag umgicks med större delen av kvällen såg då inget sånt iallafall. Det var bara för att jag hade något skräp i tandköttet ungefär lagom där snusen brukat ligga, och att jag ett tag var väldigt onykter så jag inte minns alla detaljer mot slutet av kvällen. Nu är det väl så i allmänhet att det är där skräp sätter sig, där snusen brukat ligga, och det såg inte ut som “snus-skräp”, så jag tror då inte att jag hade tagit någon snus. Men kanske bra att bli uppskrämd så man aktar sig desto mer framöver!
Idag firar jag två månader! Wohoo!!
Och fortfarande en massa snusabstinens, haha! Iom påsken har jag ju sluppit jobbet ett tag och då tänker jag inte på abstinensen lika mycket, så nu blev det lite av en chock när jag kom tillbaka på jobbet igen. Men som sagt, det lär ju bara kunna bli lättare!
Kom förresten på en kommentar från i helgen som jag hajjade till på;
det var en bekant som funderade hur denne skulle göra om jag frågade efter snus, vägra ge någon eller vara “snäll” och bjuda på festsnus. Mitt svar blev något i stil med; “det ska du inte behöva oroa dig för, för det ska jag inte be om! men OM jag ändå skulle göra det så säg ifrån”
Det mesta annat hade väl varit som att tigga om att få återfall, längre fram om inte annat.
Men det förstod jag inte första gången jag försökte sluta snusa, så jag förstår absolut att situationen kan uppstå. Det känns bra iallafall att utan tvekan kunna säga att man INTE vill bli bjuden på snus!
Även om man inte direkt är total-immun mot snustrollet, vet ju att det kan vända snabbt, så kändes det bra att verkligen ha bestämt sig! Och uppleva skillnaden mot vid tidigare försök som sagt! Inget romantiserande av snusen här inte!
Strax över 9 veckor avklarade, sikte inställt på 10!
Ok, känns lite fånigt att räkna veckor/dagar när det ändå gått såpass många, men jag får fortfarande göra det känner jag.
Även normalläget är ganska jobbigt, sug (nästan smärta) i tandköttet/överläppen, ont i huvudet, ibland trötthet, och blir det något mer utöver så blir det snabbt halvt outhärdigt. Har börjat känna mig lite förkyld, och det i sig är inte heller alls så farligt, än så länge iallafall, men allt tillsammans blir jobbigt. Det påverkar humöret och nu efter såpass lång tid har jag svårt att motivera mig att hålla god min, blir så less på allt!
Men som sagt, en dag i taget!