Jag är inte själv snurare el rökare och har så svårt att förstå varför det absolut inte går att sluta. Jag förstår att det är otroligt svårt men tror att om man verkligen vill så går det.
Min sambo och jag har varit tillsammans i 5år. Han har alltid snusat men när vi träffades sa han att han bara snusade på jobbet. Men så var det ju aldrig. Mitt krav för att vi skulle kunna ha ett förhållande var att han slutade med lössnus. Portion var helt okej. Och det skulle han sluta med. Men jag hittade undangömda doser lite över allt. För ca 2mån sedan sa han till mig att han ville leva tillsammans med mig och våra två barn och därför sluta snusa helt. Så nu trodde jag verkligen att han slutat. Han säger att det går bra men att det är jobbigt på jobbet där nästan alla snusar. Men vid ett tillfälle i helgen tyckte jag att det var konstigt att han stängde dörren till tvättstugan när han skulle gått ut med hunden. Så när han gått tog jag en stol och tittade på hyllan, och vad hittar jag där?? En dosa lössnus. Jag blir både arg och ledsen för att han ljuger för mig hela tiden. Varför inte bara säga som det är. Just nu känns det som att jag vill lämna honom. För allt handlar bara om han j.... snus. Älskar han mig överhuvud taget.
Snälla någon, hjälp mig att förstå.
Jag är så trött och ledsen på att aldrig få vara glad. Så fort jag ser honom känner jag en irritation över att han ljuger för mig om och om igen..
Till att börja med tycker jag att du ska lugna ner dig ganska rejält! Det är han som ska sluta snusa, och därför är det hans problem! Detta handlar inte om dig och dina barn. Du är ett uruselt stöd för din sambo med den inställningen du har just nu. Ge honom support, läs hur vi andra har haft det så kanske du kan förstå hur det är. Konfrontera honom och säg att du hittat hans dosor och fråga om han verkligen vill sluta. Gör ingen "scen" av det! Han skämms säkert och gömmer därför sina dosor för dig. Han vill inte ljuga för att vara elak.
Säg att du är beredd att stötta honom om han vill sluta och att ni hjälps åt tillsammans. Om han lägger av kommer han att må väldigt dåligt och vara väldigt jobbig att leva med ett tag så var beredd på det!
Hade hustrun bett mig välja...snuset eller henne... kanske jag också skulle börjat hyckla... eller så hade jag valt snuset...
Jag tycker att du visst kan tala om att du vet, att du är beredd på att ta striden då han blir grinig, deppig, och håglös... men att du ställer upp... det är inte alls så att ha tror att du vill löpa lina fullt ut...
Fråga mycket och ta inte för givet att det känns så eller så...
Det växlar hela tiden... och man mår skit under lång tid...
han vet att jag hittat hans dosor. Jag hr konfronterat detta alla gånger. Men får alla möjliga ursäkter som att dosan är gammal och legat där länge till att det är en kompis som ska ha dosan. Han vill inte ha mitt stöd säger han för det hjälper ändå inte. När jag frågar om och om igen hur det går så säger han att det går bra. Barför inte bara säga att det är jobbigt och sluta och att han var tvungen och köpa en dosa? Och varför inte bara sluta med lössnus men fortsätta med portion i så fall? Han säger själv att han ka berätta för mig och att han måste bli bättre på att prata men det blir aldrig så. Sedan blir han arg på mig om jag inget säger.
Nä,jag skiter i om han snusar men lössnus är inte okej.
Han vill ju sluta säger han men så fort han känner minsta lilla så åker han o köper en dosa. Det hjälper för fan inte. Då är han tillbaka på ruta ett igen och fortsätter med en dosa om dagen igen...
Vet inte riktigt hur ditt liv påverkas av att han snusar lössnus? Kan ju inte vara ekonomin eller att snus i sig är äckligt då du säger att han "får" snusa portion. Om du är beredd att lämna honom trots att ni har familj för en sån sak så kan ju inte riktigt allt fungera bra. Vakna upp och inse att det finns 100 värre grejer att göra än att ta en snus. Han måste själv bli motiverad för att sluta, ditt tjat och gnäll kommer inte fungera som något positivt. Jag klarade av att sluta för att jag själv bestämde en dag att det fan fick vara nog, en sån känsla måste han få för att lyckas långvarigt.
Det finns de som jämför ett snusmissbruk med heroinmissbruk så det är INTE lätt att sluta. Om man inte har haft eller har ett missbruk själv tror jag det är helt omöjligt att ens försöka förstå vad man går igenom när man slutar.
Hej trullis kan bara stämma in i kören här och säga att jag inte förstår problemet, Lössnus = skilsmässa... Påsnus ok... Ni har två små barn tillsammans, så det verkar väldigt drastiskt för mig. Är det för att lössnus rinner och ser äckligt ut?
Jag tycker att annaa beskriver det väldigt bra, om man själv vill så går det, även om det är mycket mycket svårt. Issen svamlar inte när han jämför snus- och heroinmissbruk.
Hade jag varit din sambo hade jag faktiskt övervägt att göra slut med dig...inte tvärtom! Det är klart att karl'n gömmer dosor till höger o vänster när du är som du är..Hade du varit min sambo så hade jag börjat fundera om DU verkligen älskar mig? Det verkar som om du själv aldrig har varit beroende av något (förutom dina egna krav) så tagga ner ca 24 i puls o lyssna på föregående skrivare här ovan...
MEN.. Du verkar ju undra en del eftersom du skriver hit, så ta dessa tips som du fått hem till sambon o surra normalt med han. Jag försökte själv att "börja sluta" igår kl 20.00. Sa till min sambo att -nu slänger jag allt snus som jag har kvar sp jag slipper se skiten.. - Sambo: Absolut inte, jag tycker du ska testa i 24 timmar, helt snusfri, sen kan du bestämma dig..klockan är nu 22.00 och jag lyckades i 24 timmar, grymt stolt. men la in en pilla för exakt en timme sedan, målet nått! Kontenta: att sluta snusa är förbannat personligt. För mig är det nog nedtrappning som gäller med olika mål osv. Fråga din sambo om han verkligen VILL sluta.. Stötta honom i allt vad han säger o lev sen ett härligt liv tillsammans!
För det första lössnus är så jä... äckligt. Han vill sluta men kan inte. Faller tillbaka hela tiden. Och näää, jag tänker inte ge mig alls. Jg har ett krav och det är att han är ärlig och säger tll INTE gömmer dosor lite var stans. Om han ljuer om sitt snus så finns det säkert andra saker han ljuger om oxå. Jo då, jag har rökt men bestämde mig en dag för att nej, nu är det bra. Och jag la av stvärt. Slängde det som fanns kvar och köpte sedan inget mer. Men alla är olika och jag har försökt att hjälpa honom men jag får inte vara delaktig och då har min inställning blivit en annan.
Jasså du har rökt? Du skrev i inledningstexten att, citat: "Jag är inte själv snurare el rökare och har så svårt att förstå varför det absolut inte går att sluta."
Vad är du vill att vi ska göra?
Bara för att han gömmer snusdosor betyder inte alls att han ljuger om annat. Din kille vill säkert inte sluta snusa och jag kan uppriktigt förstå varför. Man kan inte ställa sådana ultimatum som du gör! Jag kan förstå om han söp och blev aggresiv, var otrogen eller misshandlade dig. Man kan inte dumpa nåpon för att dom snusar lössnus i stället för portion. Om det är så ligger problemet djupare än så. Har ni testat parterapi?
jag tror inte alls att det behöver vara så att bara för att han ljuger för dig om det här med snuset så ljuger han om andra saker. Han ljuger kanske för att du pressar honom. Fattar du inte att han har ett fysiskt beroende? Det är otroligt svårt att sluta med snus, både fysiskt och psykiskt, du verkar inte förstå det..... bara för att det var lätt för dig.
Det verkar som att du tar det personligt att han snusar lössnus. Varför har du så höga krav och varför ska du bestämma över honom? När han blir pressad vill han säkert bara smusa mer.
Min kille tyckte det var äckligt när jag snusade och jag gömde det för honom tills jag kände att, nej jag är en vuxen människa och jag får väl bestämma själv. Om man ska sluta måste det komma från en själv och för mig gjorde det det en dag och så slutade jag.
Jag tycker du ska försöka ha mer överseende och ge kärlek istället för att vara hård och sträng.
Jag vet hur det var - då min dotter tjatade på mig att sluta... hur ont det gjorde... hur jag var tvungen att svara... pappa klarar aldrig detta... hellre dör jag...
vilken ångest det skapade... och hur såld jag kände mig...
fast mig föresvävade det aldrig att testa att sluta - eftersom jag visste att jag inte skulle klara det... jag skulle aldrig sluta med snuset... jag skulle hellre aldrig vilja ljuga...