Bekymmer bekymmer!
Bota nu inte en depression med nikotin. Det kan vara jävligt att hitta livsglädjen i mellan åt, men det går.
Snusat i 16 år? Vilket år var bäst? hur många år till behöver du innan det räcker? Varför slutade du?
Du äter mer kakor chips mm nu. Varför tillåter du dig det? Är det för att döva ett sug efter snus? Eller är det för att döva nått annat? Tristess, depression, stress, övrigt?
Jag blev också sugen på snus nyligen, men det hade inget med snus att göra. Jag ville bara trösta mig med nått. Nu mår jag bra igen och då tänker jag inte på snus längre och är glad att jag ordnade orsaken till mitt problem istället för att trösta mig.
Du kan inte sakna någonting som du inte behöver och som du gick igenom ett helvete för att bli av med. Det kan inte vara abstinens efter så lång tid. Det måste vara något annat. Det gick bra tidigare. Sätt dig ner och fundera på varför det kom just nu. Vad har förändrats?
Eftersom du skriver här så antar jag att du vill ha peppning och innerst inne så vill du inte börja igen. Annars så hade du väll gjort det vid det här laget. Så kämpa på! Du kan klara dig igenom den här situationen. Men du måste göra det själv, precis som du slutade själv. Ingen kan göra det åt dig.
Man kan inte må bra jämt. Släng inte bort 260 dagar för helvete! Jag önskar dig lycka till och jag tror du kommer klara dig!
Jag kanske inte var tydlig.
Såhär är min teori: Om dopaminhalten blir låg av olika orsaker, så vet hjärnan oerhört väl vart man snabbt kan få tag i mer.
Den enkla vägen är inte alltid den bästa i längden.
Hej, lite komplettering.
Det är märkligt det du beskriver. Att beskriva snusandet på så målande och förskönande sätt efter att du hållit upp i 264 dagar. Min andra tanke är att du jävlas… Men det kanske är som du beskriver och då tror jag att du behöver professionell hjälp för att komma åt grundorsaken.
Svar till Martin_1: Well, jag tycker jag var ganska tydlig med att jag vet om varför jag känner som jag gör på sidan 5. Svaret är att jag vill belöna mig med något eftersom jag sliter mycket i hemmet. Jag vill egentligen inte käka skräpmat, socker etc men det blir på ngt sätt alternativet när jag inte “får” snusa. Jag har helt enkelt bytt mitt snusberoende till sockerberoende, det är väl sanningen.
Svar till LarsG: Om du tvivlar på sanningshalten i mina inlägg så behöver du inte kommentera dem. Skulle det dessutom vara konstigt att tänka positiva tankar om snus efter 264 dagar - när man börjar glömma varför man slutade, när de dåliga minnena suddas bort? Det förstår jag inte. Då skulle du kunna ställa samma fråga till alla som hänger här efter 250 dagar för så jäkla roligt här är det ju inte, snarare en hjälp när man försöker sluta snusa.
Hej! Ja det var du tydlig med. Jag vet inte hur jag inte uppmärksammade det. Jag skrev nog lite förhastat, jag blev lite provocerad av inlägget precis innan med snusromantiken om jag ska vara ärlig. Har nu svårt att se någon röd tråd i det jag skrev.
I alla fall. Du sammanfattar det bra i svaret här. Du sliter för mycket och har bytt snusberoende till sockerberoende.
Jag tror inte att du mår bättre av att byta tillbaka till snusberoende igen. Du vill inte ha något beroende.
Kan inte ge nått tips om hemsituationen så klart, jag hoppas du hittar något sätt att underlätta arbetsbördan för dig. Pressa inte dig själv för hårt med sockerberoendet heller. Gör små förändringar eller vänta ett tag till och se om du hittar andrum för att ta en kamp om det beroendet också.
Jag hoppas det går bra och att du håller ut! Kämpa på!
Brorsan bytte ut snusen mot öl…ett beroende mot ett annat
Sen ville han sluta med ölen så han tänkte att lösningen skulle vara snus, nu är han beroende av båda i princip…
Belöna dig själv med annat…promenader är ett fint sätt att belöna själ å sinne =)
Lycka til
Ok. Efter att ha nattat min dotter smällde jag i mig en påse ostbågar när övriga familjen sov. Jag kom fram till två saker:
- Det var jävligt gott (fram tills jag var klar med eländet).
- Det här håller inte längre.
Vissa här inne snackar LCHF. Jag tänker inte gå hardcore men jag tänker testa några dagar. Funkar inte det, dvs, jag känner efter en vecka att jag inte mår speciellt mycket bättre och dessutom känner mig robbad på ytterligare ett glädjeämne i livet så vet i fan.
Jag säger lycka till till mig själv.
Testa! 
http://www.kostdoktorn.se/lchf
Men tänk på att lchf innebär omställningsbesvär, jag fick huvudvärk i dagarna fyra och lätt slöhet i kroppen i nån vecka när jag slutade tvärt med kolhydrater. Många brukar sluta gradvis, plocka bort mer och mer kolhydrater varje vecka under några veckors tid och på så vis slippa omställningsbesvär. But once you go cold turkey… 
Jag minns att jag tyckte “kampen” med lchf (omställningsbesvären, lära mig nya maträtter, finjustera mättnadssignalerna) var en otroligt bra distraktion i början av maj. Då hade jag varit nikotinfri i drygt en månad och började känna mig uttråkad och “jaha, var detta allt…?” Istället för att återuppta kampen med nikotinet för att få lite spänning i tillvaron la jag allt krut på lchf istället och råkade visst lämna nikotinproblematiken därhän…
Nu, efter åtta månader lchf, är det fortfarande kosten som har mitt fokus. Jag fuskar ofta med godis på helgerna (och får omställningsbesvär) och äter däremellan rätt strikt (fastar mellan 20.00-12.00). Oftast en äggmjölk till lunch och vanlig mat till middag (exempelvis spagetti och köttfärssås men med broccoli istället för pasta och nån deciliter mer grädde i såsen).
Men - det låter bara som elände och krigande - jag märker en massa förbättringar mentalt sett (förutom de rent fysiska som perfekt fungerande mage och jämnt humör av icke-existerande blodsockersvängningar). Jag märker att jag har lättare och lättare att sköta kosten och äta som jag vill, snarare än att “halka dit” och ta en daim. Mitt belöningssystem reparerar sig mer och mer för varje dag, även om jag inte räknar med att känna mig normal förrän tidigast den 24 mars, ett år efter nikotinstopp.
Och det är framför allt väldigt mycket enklare att “kämpa” med kosten än med nikotin, som att spela COD versus att fara till ett krigshärjat område som militär på riktigt. Lycka till!
Ok, tog sista snusen i lördags och nu är man tillbaka här på Slutasnusa efter 7 år och 9 månader. Exakt så lång tid är det sen jag skrev mitt sista inlägg här, loggade ut, gick och köpte en dosa och var ganska nöjd med livet. Jag vet inte om jag bokstavligt ångrar det egentligen men det var ändå jävligt onödigt. Jag hade hållt upp i ca 250 dagar men gick alltså tillbaka. Dom 7 åren och 9 månaderna betydde alltså ca 3000 dosar snus eller i pengar ca 100 000 kr… När jag började igen var min äldsta dotter ca 1 år och hon är idag 9. Hon vill verkligen att jag ska sluta så jag tänker försöka igen för hennes skull. Jag har ett mognare förhållnignssätt den här gången och kanske fungerar det bättre… Which me luck!
Snart är dag 2 över… Tuggar så jävla mycket tuggummi att jag är helt slut i käkarna. Men men, har (tyvärr) varit med om det här scneariot förr. Vet precis vad som väntar och det är bara att bita ihop. Kände mig väldigt entusiastisk när Slutasnusa forumet faktiskt fortfarande levde eftersom det ändå var nästan 8 år sedan jag var här men nu märker jag att det är väldigt dött här…? Inte bra, hade hoppats på stöttning… 
Nu inne på dag 3 och fortsätter kämpandet. Hade gärna tränat men sabbade foten när jag i ren frustration sprang 10 km under dag 1. Hoppas det släpper… En stor motivator den här gången som jag inte hade förra är pulsen. Jag sänkte min vilopuls från 55 bpm till 45 bpm mellan dag 1 och 2. Loggade 49 bpm inatt men det här ska bli intressant att följa. OM jag tappar motiviationen så kan jag alltid räkna ut hur många extraslag mitt hjärta tvingats slå över mina nikotinår… (vill inte ens tänka på det). Men idag känner jag mig stark!
Blev 11 km cykel på lunchen. Av någon anledningen började jag le efter ca 5-6 km… Det känns kul det här! Ska jag våga skriva att jag faktiskt för första gången på riktigt verkligen vill det här? Kanske är det så men nu tillbaka till att ta en dag i taget.
4:e dagen… Inte lika nöjd idag som igår…
Bitvis riktigt tufft idag eftersom jag var på kontoret för första gången på länge. Alla snusritualer… hämta kaffe, snusa, osv. Men efter en snabb löprunda och uthämtning av kosttillskott jag beställt känns det lättare igen. Dag 4 snart över!
Dag 5. Det enda jag använt som substitut för snuset så här långt är helt vanliga tuggummin. Försöker nu minska ner även på detta. Som jag känner mig själv så måste jag lära mig att hantera rastlösheten, dvs inte massa tuggumi, inget papper under läppen, inget fejksnusande etc. Måste vänja kroppen vid att det är över - helt! En dag i taget…
Belöningen idag blev 11 km mountainbike… Känns härligt och befriande att komma ut i rörelse för att skingra tankarna. Kan ändå inte förstå att det faktiskt inte är långt kvar till veckojubileum. Har gått fort! Men tuffa tider väntar. Det är när man börjar tänka i termer som “är det här alltså för alltid?” som det brukar bli lite tungt…
MEN, nu ser jag fram emot dag 6.
Dag 6. Mindre abstinens helt klart. Känns inte riktigt lika jobbigt när man inte får ta en snus efter kaffe, mat, eller rättare sagt - jag var typen som alltid hade en snus inne förrutom när jag åt något. Annars ALLTID, knappt en minut på dagen utan snus. Börjar glömma lite ändå. Hade morgonmöte på jobbet i ca 1 timme och jag tror inte jag tänkte på snus en enda gång.
Jag tror det är den medicinska effekten som kanske räddar mig den här gången. Jag märker så otroligt stor skillnad på hur min kropp beter sig den här gången vilket inte var lika uppenbart förra gången. Vilopulsen som direkt sänktes, att jag somnar snabbt på kvällen och sover hela natten, att mat smakar annorlunda, att jag vill äta och gör det med god aptit mm. Jag har (kanske något provocerande för vissa) haft svårt att gå upp i vikt och har legat runt 76 kg fördelat på mina 184 cm. Snuset ökar ämnesomsättningen och har också fått mig att vilja äta mindre - en rätt dålig ekvation. Nu är jag redan och snuddar på 80 kg och tränar väldigt hårt.
Som sagt, hälsoeffekterna kommer vara svåra att blunda för (även om 250 dagar vilket var där jag trillade tillbaka sist). Men jag tar inte ut något i förskott.
Nu är man nära veckojubileet!
Snart väntar första helgen utan snus och jag säger “BRING IT!”… Är redo! Belönade mig själv med 6,5 km löpning på lunchen samt en bit tårta på jobbet lite senare.
Snart helg, snart dag 6 över och snart snart veckojubileum!
Jag upplevde dom 3 första veckorna som värst, och nu mera tänker jag inte ens på snus. Kör hårt, du kommer klara det här!