2015-06-19 var senaste gången jag fick i mig nikotin. Jag har snusat sedan jag var 8-9 år, dvs 29 år. Den senaste tiden har förbrukningen varit omkring 2-3 dosor om dagen. Jag har slutat vid fyra tillfällen tidigare (tre 2015), så jag känner mig lite stukad. Jag vet inte riktigt vad det är som triggar i gång mig igen efter någon månad eller så… Min målsättning är iallafall att bli helt fri från detta beroende eller i alla fall bevisa för mig själv att jag kan vara utan nikotin i 200 dagar. Efter 200 dagar som fri borde man ju kunna fatta ett rationellt beslut
De senaste dagarna har jag haft tämligen stark fysisk abstinens med rubbad tidsuppfattning, känsla av att vara utan sammanhang och sprängande huvudvärk. Det börjar väl bli lite bättre i dag men kände mig rejält frånkopplad när jag körde bil innan. Som tur är så har jag bara tre arbetsdagar kvar till semestern. Vältajmad snusavslutning är viktigt för mig… först en långhelg sedan en lättvecka för att avsluta med två veckors semester. Detta borde utgöra ett tillräckligt fundament för att lyckas.
Om du klarat en månad förut så vittnar ju många om att det är en svår period runt den tiden. Jag minns det som oerhört tufft någon gång 30-40 dagar. Kommer man bara över den puckeln så blir det dyrare och dyrare att ge upp och börja igen.
Jag upplever att det lättat oerhört efter 90 dagar. Nu kommer suget som en fläkt då och då och man blir lite förvånad och kanske en smula nostalgisk men återgår fort till det man höll på med.
Samla all viljekraft du har och kämpa. Du har redan varit sjukt duktig och stark. Sök stöd och gemenskap här. Skriv - det hjälper! Lycka till!
Hej och tack Misja! Vi får hoppas att det är som du säger.Jag kommer givetvis vara extra observant vid de tillfällen då jag trillat dit tidigare. Lite pinsamt är att jag trillade dit ungefär dag 80 förra gången, tidigare gånger kring en månad. (“en pris går ju bra” och det gör det men en blev två etc.)
Jag är imponerad av Dig som håller i och håller ut efter 113 dagar… fortsätt så
Nu är den störda nattsömnen irriterande. Jag vaknade säkert en gång i timmen i natt… ja, ja. Jag vet ju att även det går över men det är irriterande.
Jaha! Vad ska man säga? Det fysiska beroendet verkar brutet! Att jag sedan tänker på snus en gång var 15:e minut eller något får jag leva med ett tag skulle jag gissa. Jag skulle bara önska att få sova lite bättre än vad jag gjort och svettas lite mindre…
Det var en tämligen besvärande dag i går. Jag ställer mig själv lite frågande till om jag tagit mig vatten över huvudet när jag parallellt med mitt uppehåll i snusandet även tagit uppehåll i intaget av kolhydrater. Sug av olika slag dominerade gårdagen. Jag får väl utvärdera efter någon vecka… någonstans tänkar jag att ska man lida kan man lika gärna lida rejält.
Då har det gått ganska exakt en vecka. Jag är tämligen stolt över mig själv och lite förvånad över hur lätt det går. Kanske är jag vältränad på området att sluta… hmm inte så bra kanske eller är det bra?
Det kan ju också vara så att jag uppnått någon form av mystisk synergieffekt när jag slutat med kolhydrater som gör det totala suget enklare att hantera. Å andra sidan så var gårdagen så där kul med alla slags sug och cravings
Nästa delmål 1 månad… fast å andra sidan varje ny dag är väl också ett delmål.
Till och från under dagen som gått har jag lyckats glömma bort suget… Å andra sidan värkande muskler, huvudvärk, och en känsla av inre klåda och stress har under andra delar av dagen hållit mig någorlunda medveten om att jag slutar snusa. Den som lever får se, har jag stått ut åtta dagar skall jag väl klara den nionde också.
En vecka! Stort! Bra jobbat och fortsätt så! Det är en skumpig väg den här sluta snusa vägen. Det är vi många som kan intyga. Men det är så jäkla värt det!
När man står där en dag, i affären, och stirrar på snusstockar och känner…absolut ingenting!! Då jäklar, min okände vän, är det värt alla plågor, allt slit, all vånda, all sömnlöshet, all depp, ångest, ilska och sorg!
Tack för pepp LinaMie!Visst är det värt det i slutändan men under resans gång så känns det till och från ganska ovärt det Grattis till 100 dagar! Håll i och håll ut! Det är lättare att inte snubbla när man kommit så långt som du men man får fortfarande tänka på vart man sätter fötterna
Som sagt tack för pepp! Nu är jag redo för att beta av ytterligare en dag.
Det är ganska intressant hur suget kommer och går. I dag är jag i hyfsad form och känner inte mycket av det… kanske har tänkt på snus tre eller fyra gånger ännu så länge. Inte mycket till huvudvärk eller spänningar och sömnsvårigheter heller. Bra dag i dag med andra ord. Undrar hur morgondagen kommer att te sig? Varannan dags syndromet
… också mal den ständiga känslan inombords… en pris gör varken från eller till…
Ja, jag tänker inte nappa på det någon mer gång. Nolltolerans gäller! I övrigt har dagen fram till tredraget gått galant utan nämnvärda tankar på snus eller snusande. I natt/morgon 17 timmar bak ratten! I vanliga fall hade jag bara lagt in en pris men nu??? Vi får se hur det går. Dagen efter är det ju 17 timmar hem igen att träna snusfrihet på
Jaha, då var vecka två avklarad. Gott! Suget får genomslag 4-6 gånger om dagen men det är ju överkomligt Lyckades klara av 17+17 timmar i bilen utan att skada mig själv eller andra
Tack så mycket för pepp!!! Det är inspirerande att följa dem som kommit längre i sin resa. Förhoppningsvis kan jag på så sätt finna strategier som leder mig i mål
Tack LinaMie!!!
Jag har sedan tidigare identifierat tre faser;
tre dagar
tre veckor
tre månader
Vid var och en av faserna kommer en “prövning”. Jag tror att jag genomlevt denna fas men har nu kommit till den fas där jag brukar snubbla. Fasen där jag tror att det värsta är över. Den här gången är det nolltolerans som gäller
Klarat av en helg med lite festiviteter och en kille som snusade och nu, åter ett gästspel i arbetslivet på en vecka innan fortsatt semester. Jag tror nästan det är svårare att vara på jobbet
Absolut nolltolerans med ALL nikotin är det rätta och enda vägen att gå. Jobbigt men det är den som ger seger till slut. Du har passerat tre veckor och nu ska resan börja bli lättare. Alla fysiska symptom är borta men de psykiska finns kvar. Visst kommer det att komma jobbiga dagar men allt mer sällan.
Bra jobbat! Fortsätt så! Den härliga nikotinfria världen väntar på dig.
Att jag sedan tänker på snus en gång var 15:e minut eller något får jag leva med ett tag skulle jag gissa. Jag skulle bara önska att få sova lite bättre än vad jag gjort och svettas lite mindre…