Namn: Dionysos (Vinets-, det rituella dårskapets-, och den religiösa extasens Gud.)
Kön: Man
Ålder: 19
Sysselsättning: Läkarstudent
Jag kan väl inleda med ett hjärtligt tack till samtliga som på ett eller annat sätt bidragit till detta fenomenalt inspirerande forum. Alla berättelser, samt veteraners outtröttliga peppande, har gett mig modet och kunskapen att sluta med stort självförtroende!
I jämförelse med många andra här är jag lyckligt lottad. Jag slant dit på snusen strax efter min 18 födelsedag (ändå en bedrift att klara sig så länge ute på Östgötaslätten), och har hållit på sedan dess med ca 5 dygn som längsta uppehåll. Inledde konstigt nog med G3 Volt - en riktigt stark jävel. Insåg dock snabbt att jag var på väg att börja fräta bort mitt unga tandkött, och bytte till Lyft Ice Cool, vilken fick bli standard fr.o.m. hösten 2018 ända fram till det nya decenniet då en rad ekonomiska, sociala, spirituella, och emotionella faktorer konspirerade för att pusha mig till ett fantastiskt beslut: att sluta snusa! Jag bytte omedelbart ner till en svagare Lyft, men behöll samma “prill-frekvens”, vilket låtit mig ta en bit av smällen proaktivt, och avvaktade i väntan på rätt stund att börja på riktigt… och jag ger mig fan på att den dagen var igår!
Så, hur har dag ett varit? Den har varit alldeles, alldeles… UNDERBAR. Jag har gråtit så jag skrattat, jag har skrattat så jag gråtit, jag har tränat med en manisk glädje jag trodde var reserverad för småbarn. Jag har skojat och spridit glädje och dansat och sjungit och slagit nävar i väggar och skrikit på folk som absolut inte förtjänat det.
Jag har idag upplevt känslor på ett som sätt snuset, helt utan min kännedom, begravt under en systematisk känslokorrigering. Jag är så glad att jag tagit det här beslutet så tidigt som jag har, och är tack vare er utrustad med ett arsenal av glädje och glöd och knep som inte det vidrigaste snusmonster rår på. Jag känner mig fri, fri, FRI! Tack, tack, tack, för att ni hjälpt en ung själ ta upp kampen mot beroende - något av det mest vidriga denna värld har att erbjuda.
Tack för era fina ord! Mindre morsk idag, men jag har gott om positivitet i bagaget. Sömnen blev riktigt kass inatt, något jag har svårt att hantera. Litar på att god kost och träning återställer det någorlunda snabbt.
En svår fråga till er ärade veteraner: När jag har läst dagböcker och planerat för mitt eget slutande har jag utgått från era enormt imponerande historier som bygger på 20-30-40+ års snusande. Tror ni att min resa kommer skilja sig något väsentligt i och med att jag “bara” snusade i ca 1,5 år?
Att det vid slutet på 10-dagarsresan står ”snusfri” kan tyckas naivt, men jag väntar mig vara klar med abstinensperioden senast då. Jag är fullt med på noterna kring den psykologiska kamp som kvarstår efter det! Jag förstår även om man tycker det här är ett barnsligt sätt att motivera sig på, men funkar det så gör det!
Dionysos: För att svara på din första fråga, så är det betydligt lättare ju mindre tid man har snusat, och du har alla förutsättningar nu att sluta “innan du börjat på riktigt”. Förstår du hur jag menar, att ju mindre tid du har missbrukat desto lättare är det att bryta den dumma vanan. Jag slutade själv i 20 års - åldern och det gick lätt. Sen var jag dum nog att börja igen och fortsätta i drygt 20 år till, så för mig var det främst kroppen som sa ifrån. Jag tålde helt enkelt inte snuset längre, utan att må dåligt av det. Låt det inte gå så långt för dig själv nu när du har chansen, att bryta den idiotiska vanan för gott.
Du kommer att få ett bra liv, det kan jag lova dig. Så bestäm dig nu och lämna skiten för gott!
Duktigt av dig att förbereda dig för den psykologiska kampen redan nu.
Det jag oroar mig för är att uppförsbackarna jag förberett mig för kommer träffa annorlunda än hur jag har läst om dem. Dvs, tänk om 40-dagarskrisen istället kommer när jag skriver tenta om 3 veckor? Det låter hur som helt som att jag har en ganska mycket lindrigare resa för mig än den du och många andra gjort, Inkognito. Det gör gott för motivationen - håller fast vid den tanken. Tack för pepp!!!
Allmän statusuppdatering:
Flåset känns tokbra. Ibland sitter jag bara och häpnar över hur annorlunda min andningsrytm känns.
Känns som att mitt hjärta håller på att omkalibrera. Min puls har aldrig varit hög på något vis, men jag har länge
misstänkt att den kunnat vara lägre.
Den meningslöshet som många dagböcker beskriver börjar redan kännas av. Hade inte möjlighet att träna idag, så det är
möjligt att det är därför jag känner av det tydligare. I vilket fall är det min största oro. Jag får väldigt svårt att
hantera stress när jag är nedstämd, och jag vill varken kompromissa på skolan och övrigt ansvar, eller på Projekt
sluta snusa.
Ska donera blod imorgon = bra motivation! Vill ju inte ge bort nikotinblod…!
Tankarna på snus är nere på 3-5 isolerade gånger om dagen, och är inte ens särskilt intensiva. De första dagarna var inte helt lätta, men de senaste dagarna har det bara blivit bättre och bättre och jag vågar nästan säga att jag redan nu mår bättre än när jag snusade.
Jag är såklart lite nedstämd och har en vag känsla av tomhet någonstans där inne, och även fast jag förstår att den beror på snusstoppet så triggar den inget vidare sug. Jag väljer att vända det till en bekräftelse på att det jag gör mig av med var dåligt för mig.
Jag tränar mer, jag är mer produktiv, och jag äter bättre. Summa kardemumma så verkar ni ha haft tokrätt: 1. Desto kortare period du snusar och desto yngre du är när du lägger av, desto lättare blir det. 2. Det är verkligen ett av de bästa beslut man kan ta att lägga av med nikotin. Bara att köra på tills nedstämdheten släpper och jag helt glömt hur det kändes att vara snusare.
Hoppas verkligen att du klarar det Dionysos! Så väldans mycket bättre om du blir av med skiten redan nu. Jag är lite i samma sits som Inkognito att ja nog inte ens tål snusen längre. Mår mest skit av det men ändå har det suttit så långt inne med att sluta. Ca 35 år tog det
Häng i nu och se till att fixa det! Hur går det med tentapluggandet?
Tack för de fina orden Berra! Jag tjänar nog mer än jag kan föreställa mig på att lägga ner med skiten nu, inte minst för att slutandet blir så pass mycket enklare.
Tentaplugget i sig går utmärkt! Känner mig väldigt trygg för att vara en tenta i biokemi på 24 högskolepoäng (stress). Däremot är snus ganska tätt kopplat till själva plugg-processen, så jag upplever mer sug nu än för någon vecka sen.
För övrigt hade jag min första snusdröm inatt(??) Skumt - inte en enda sådan på 3 veckor, men sen helt plötsligt.
Fortsatt positiv. Bara att ta genom tentan så tror jag att jag på allvar är igenom min sista större prövning.
