Ok, lite väl drastisk trådrubrik men va fan, det är precis så jag känner idag…och idag är det 295 dygn utan nikotin. Inga substitut, ingenting.
Men VARFÖR i helvete är det så jobbigt nu? Det känns som det vore första veckan om igen…hungrig konstant, irriterad och allmänt hängig.
Hjärnan har också börjat med det gamla vanliga (därav rubriken) - varför sluta?
Men faktum är att jag mår varken bättre eller sämre utan snus så hjälp mig med motivationen - varför ska jag fortsätta leva utan snus?
Hej svejs kära MikkoK, Jag slutade snusa i januari i år. Har gått igenom alla faser som beskrivs i andra trådar, av andra som slutat. Har kommit till det stadiet när jag nästan aldrig tänker på snus eller saknar det. Funderar dock på framtiden, jag tror säkert att det kan bli som det blivit för dig framöver.
Man vaknar en dag och tycker att, “Vad tusan, att snusa var väl inte så farligt. Det skulle ge mej det lugn jag så väl behöver just nu” . Jag hoppas då att jag kan gå in här på forumet och att någon säger till mig:
Var inte en idiot! Du har kommit ifrån skiten. Kroppen behöver inte ta hand om en massa gifter längre. Du har ett tandkött som är friskt, du luktar gott och behöver inte längre nervöst kolla att dosan är med alltid, överallt. DU ÄR INTE LÄNGRE BEROENDE - VAR NÖJD MED DET!!!
Tro inte att snus är räddningen på allt. Det är ingen räddning alls, bara snuskigt och avtrubbande och dyrt och beroendeframkallande och farligt.
Funderat lite till och undrar varför ni ens tror att jag är ett troll? Anledningen till att jag inte skrivit här på slutasnusa.se tidigare är för att det gått lätt som en dans hittills och nu när jag väl behöver skriva av mig av mina känslor som uppstått nästan 300 dagar utan nikotin så blir jag misstänkt för att vara ett troll? Härligt forum verkligen.
Det var inte forumet som undrade om du var ett troll. Det var jag som undrade det. Jag frågade därför att systersiten slutasnusa.info blev totalt trashad av lustigkurrar och folk lämnade därför siten. När du dyker upp från ingenstans efter 300 dar och snackar abstinens och Onico, då blir i alla fall jag misstänksam. Här kämpar vi för våra liv och tar sluta snusa projektet på största allvar. Jag frågade av omtanke för de jag lärt känna här det senaste året. Jag skrev också i en senare tråd att jag ber om ursäkt om jag misbedömt det hela. Vilket jag fortfarande inte är riktigt säker på om jag gjort. Men det är jag som tänker så och andra får tala och tycka för sig själv. Nog diskuterat om detta från min sida, om du läser trådarna här så tror jag att du kan få många ledtrådar till varför just du har det kämpigt nu efter så pass lång tid.
Jag känner igen mig. Just nu funderar jag också på varför jag slutat. Jag känner mig trött på att kämpa mot, och jag känner mig varken piggare eller gladare eller friskare. Men jag kämpar på. Antar att det är snusmonstret som försöker lura mig.
Vissa kan ha det lite kämpigt innan semestertider, man känner sig lite stressad, trött o hängig. Det kan inte vara nåt sånt du känner av?
Anledningen till min fråga rörande Onico var helt enkelt för att jag till och med hållt i en prilla, på väg att stoppa in under läppen för att sedan hejda mig.
Men men, idag (och igår) är/var en bra dag och nu är det lugnare igen. Tack och lov.
Jag har använt mig av papperstussar när suget varit som värst. Men både papperstussar o Onico är ett litet litet steg bakåt…
Skönt att du känner dig lugnare nu. Det kommer dagar då o då som är kämpiga. Varför vet jag inte. Det har ju gått så lång tid… Men nu vet du att det går upp o ner o att det finns ett lugn efter stormen
Allt går nu mycket lättare efter min enorma svacka och igår slog det över 300 dagar. Så high five till mig, jag slutar att skriva nu men återkommer ifall jag får någon mer svacka…
Nu är jag där igen. Nyfödd dotter hemma = sömnbrist och stress till tusen och ett större snussug än någonsin förut.
Jag har till och med köpt en dosa snus…
Hjälp. Peppa mig att inte ta den där enda snusen som behövs. Snälla.
Värt att tillägga är att jag inte känner igen mig längre. Deppig vissa dagar och svårt att vara lycklig överlag. Jag är hungrig hela tiden och otroligt lättirriterad emellanåt. Jag har varit utan något som helst nikotin i över 1,5 år…
Hej MikkoK,
Jag kopierade texten jag skrev i fjol till dig:
“Var inte en idiot! Du har kommit ifrån skiten. Kroppen behöver inte ta hand om en massa gifter längre. Du har ett tandkött som är friskt, du luktar gott och behöver inte längre nervöst kolla att dosan är med alltid, överallt. DU ÄR INTE LÄNGRE BEROENDE – VAR NÖJD MED DET!!!”
Tar du en snus kommer du bara att må sämre - det vet du. Bit ihop!
Jag inbillar mig ju att jag blir både mer lycklig och mindre hungrig om jag börjar igen.
Jag vet att jag varken mår bättre eller sämre utan snus rent fysiskt, den enda fördelen jag kan komma på idag är att vilopulsen är lägre.
Jag tänker på mat mer eller mindre hela tiden och har jävligt svårt för att gå ner i vikt.
Ja, jag tränar (löpning ett par gånger / vecka) men det hjälper bara för stunden. Såklart man mår bättre av att röra på sig men det går ju över till dagen efter…