Vi som slutat snusa men inte vågat blogga!

Den 15 april 2014 var det exakt 1 år sedan jag slutade snusa. Jag är 47 år och har snusat sedan jag var 19 år, alltifrån en hel dosa lössnus per dag varvat med portionssnus. Gjorde ett uppehåll i 1,5 år under 2003 och 2004 dock med skillnaden att då ficka jag ”festsnusa” … Denna gång har jag dock inte rört snus på 1 år. Jag bestämde mig för en cold turkey där jag hade trappat ned med portionssnus mini.

Jag ber om ursäkt till er alla för att jag snyltat på era berättelser och inte delat med mig av mina egna upplevelser, men jag har helt enkelt varit rädd för att inte kunna sluta snusa. Att då skriva ned sitt slutasnusaliv och sedan på ett förnedrande sätt efter några månader få erkänna att man inte klarade det hade jag inte klarat. Så tack alla ni därute som jag följt Perseus, Slut2013, Cumulusnimbus, Nybrocorner, Lappelpp och ni andra som jag glömt, för att ni delade med er av era berättelser.

Kanske är ni fler som jag som inte vågade skriva i denna bloggen under slutasnusaresan men som lyckats ändå?

Ni är säkert många som gjort resan paralellt med oss… och som inte skrivit…
För mig hr det varit tvärt om… om jag inte blottat min strupe och skrivit så blottande som jag gjort så hade jag säkert slutat upp med att sluta många gånger… och skitit i allt…
Du behöver inte skämmas vi är olika, men jag blir glad att läsa om dej nu…
Och du GRATTIS… !!!

Ni är säkert många som gjort resan paralellt med oss… och som inte skrivit…
För mig hr det varit tvärt om… om jag inte blottat min strupe och skrivit så blottande som jag gjort så hade jag säkert slutat upp med att sluta många gånger… och skitit i allt…
Du behöver inte skämmas vi är olika, men jag blir glad att läsa om dej nu…
Och du GRATTIS… !!!

Grattis till året!

Grattis och bra jobbat ! :slight_smile:

Kan inte säga att man känner någon större magi, men idag är det 500 DAGAR sedan jag lade snuset på hyllan. YIPPPIIIIIII!!! Lite stolt är man ändå :slight_smile:

500 är stort… Grattis!

Hej alla slutasnusare!
Idag är det 1.5 år sedan som jag tog min sista snus Tjohooo!! Som överskriften på min tråd så har jag länge varit ödmjuk om jag ska klara detta. Nu tror jag faktiskt att jag kommer kunna sluta snusa för gott, men jag måste alltid vara på min vakt.

Värst var att min mage helt verkade sakna en egen funktion när man tog bort nikotinet. Under drygt 1 år fick jag uppleva en svullen mage. Den vara bara enormt svullen och den kändes som att den saknade helt någon process för magsmältning. Det spelade ingen roll om jag åt en brakmiddag eller bara ett salladsblad, den var fortsatt bara svullen och inget hände. Idag har svullnaden gått ned men jag kan inte som när jag snusade exempelvis äta en hel pizza utan att magen svullnar upp igen. Känns som att magen fortfarande inte återhämtat sig efter att varit nikotinberoende.

Som flera skrivit tidigare så tror jag också att personligheten förändras när man slutar snusa. Som snusare kunde du alltid fira något bra med en snus, koppla av när det var stressigt med en snus, trösta dig med en snus när saker gick emot dig … Helt plötsligt har du inte snuset och du måste hantera situationerna utan att droga dig. Inte underligt egentligen att personligheten förändras och jag som snusat i nästan 30 år börjar fundera på om det var så här jag var innan jag började snusa…En personlighet som jag faktiskt trivs mycket bättre med!!!

Det var inte för pengarna som jag slutade snusa men kan konstatera att enligt min lilla excelsnurra så har jag sparat 26 304 kr på att inte snusa under 1.5 år :slight_smile:

Det var någon som sa att när man slutar snusa så kommer hålen i tänderna. Har varit hos tandläkaren för 2 veckor sedan och fick bara beröm och hade inga hål.

Något som flera av er berättat om är fantomsmärtan i snusgropen under läppen. Det är inget som jag känt av dock. Annars tror jag att jag upplevt allt annat i kroppen som ni andra slutasnusare.

Kan konstatera att jag fortsatt somnar mycket tidigare än innan om kvällarna. Är jättetrött vid 22-tiden mot tidigare då man kunde ligga och titta i taket med en snus under läppen till långt in på småtimmarna, och vaknar utvilad på morgonen.

Jag gick upp 8 kilo när jag slutade och har nu gått ned hälften av dessa. Fick oturligt nog reda på att jag hade höftartros mitt i allt så det var bara att lägga av med springandet. Tog ett tag men nu har jag hittat rullskidor som ett sätt att få tillbaka en hyfsad kondition utan att riskera att förvärra artrosen och behöva byta höftkulan inom kort. Ska köra vasaloppets öppet spår nästa år.

Summa summarum: Jag är både stolt och glad att jag lyckats sluta snusa! Nu kör vi vidare mot 2 årsdagen!!!

Härligt att läsa om dina erfarenheter och jag kan skriva under på de flesta av dem och i synnerhet personlighetsförändringen som var en bonus och helt oväntat för mig.

Bra jobbat och fortsatt lycka till!

Tja SnusLegenden! Vill börja med att säga grattis och bra skriven summering!
Jag fastnade delvis för det där du skriver om svullen mage… Det gick jag också genom under ca ett halvårs tid. Det är nu bättre dock, men inte riktigt 100 ännu. Funderade inte på att det hade med nikotin att göra, utan kopplade det samman med en generell viktuppgång. Men nu när jag läser din text så ser jag att det var precis så…att det gick inte äta någonting utan att magen svällde upp!
Känner även igen det där resonerandet med en själv, om man verkligen har slutat för gott eller ej…för det finns ju en del aspekter av sin personlighet som kanske faktiskt mådde bra av att snusa. Jag har själv efter ett samtal med min mor fått upp ögonen för att jag skulle ha ett ADHD-drag, vilket inte slagit mig alls förrän i medelåldern. När jag läste lite om detta så såg jag att nikotin skulle kunna ha en mycket lugnande effekt på en sådan personlighet/diagnos… Helt plötsligt började jag analysera varför jag blev så otroligt fast i nikotinet, medan andra har kunnat hålla detta på en lägre nivå. Min spekulation blev att belöningen var så mycket större för mig med min person, än tex. för en person med en annan typ av personlighet.
Ytterligare… Du är inne på vem man var som snusare och vem har man blivit nu… Väldigt intressant ämne tycker jag! De psykologiska effekterna av nikotinbruk är långt mindre diskuterade än de rent fysiologiska. Precis som du så såg jag en person som var lite “snällare” mot sig själv, med mindre självdisciplin generellt. Funderar fortfarande på vilken person jag gillar bäst. Men precis som du, så ser jag inte att det finns någon väg tillbaka till det gamla “nikotin-jaget”, för att jag vet att det skulle bli mitt fördärv på ett eller annat sätt. Så grattis till dina sparade pengar och hoppas att du spenderar lite av dem på något som kan motsvara din framgång som icke-nikotinist! Grattis!

Hej alla duktiga slutasnusare!
Idag är det 666 dagar sedan jag slutade snusa, eller number of the beast som några kanske skulle säga. Det har varit som att bli av med en riktigt läskig best som hängt över en. Men till er som nyligen bestämt er för att sluta så kan jag säga att livet blir härligare ju längre man håller sig borta från snuset. I mitt fall så har jag inte ens vågat röka en cigarr på nyåret för att jag varit rädd att åka dit igen – Förmodligen gäller devisen lång tid framöver “En gång nikotinist alltid nikotinist”. Men jag kan också meddela att idag känns det inte så uppoffrande att inte ens få smaka utan det känns så himla bra att tacka nej helt enkelt. För min del var det beroendet som var den stora anledningen till att jag slutade och det har jag övervunnit.

Nu för tiden är jag sällan inne och läser på detta forumet, men det har hjälpt mig mycket i mitt slutande. Tack alla ni som skriver om ert slutande!

Snart firar jag 2 år – Tjohoo!

P.S. Nova, du är nog den jag känner igen mig mest i på forumet. Tror vi snusat lika länge och har uppnått samma ålder också. Det du skriver kunde jag själv ha skrivit under på :slight_smile: D.S.

Idag är det 900 dagar som snus- och nikotinfri!!!
Idag tänker jag nästan aldrig på snus och jag kan säga ärligt att jag inte längtar så mycket heller efter en snus. Jag är dock fortfarande på min vakt, vågar inte ens röka en cigarr vid högtider.

Är nästan aldrig här inne på forumet nu, men återigen tack till alla ni som skriver här. Det har hjälpt många av oss som inte vågade skriva så mycket. I mitt fall var det pga rädsla att misslyckas.

Lycka till allesammans, det går att sluta. Det tar bara lite tid.