Som titeln lyder, så har det varit som att sitta fängslad i 45 år. För mig har snusandet inneburit total avsaknad av aktivitet, förutom när jag som yngre sprang mycket - något jag inte kan utöva längre p.g.a olycka för några år sedan.
Att jag nu har valt att sluta, finns i ett beslut som är välgrundat och som har växt fram under de senaste åren. Vi fattar beslut dagligen men för att lyckas med att sluta med ett långvarigt missbruk, så krävs det frågor: Vad ger snuset mig, vad kan bli bättre, får jag mer energi, kraft, mod och stimulans om jag slutar? Svaret på den frågan är tveklöst JA!
Jag har så långt jag kan minnas, inte gjort annat än suttit och sugit på snus, som en bebis suger på sin napp.
Även om jag inte kan träna särskilt mycket rent fysiskt, så har jag andra intressen (som fått stå tillbaka) p.g.a mitt snusande.
Har i princip snusat hela dagarna, förutom uppehåll för måltider och sömn.
Är en mycket ensam människa, vilket gjort att jag snusat mer, har även missbrukat alkohol i perioder men slutat med det sedan 7 år tillbaka. Så jag vet vad nolltolerans är för mig och var mina personliga gränser går.
Slutade morgonen den 10:e augusti, utan kaffe och några hjälpmedel. Cold turkey och har inte haft större besvär än svettningar, och att jag känt mig allmänt mosig och efterbliven än så länge…
Nu fortsätter jag resan fullt inställd på att klara den resten av livet.
Lycka till ni andra medresenärer, den här resan ska vi klara!
Tack Vante Ante!
Har försökt sluta tidigare, hoppas att det här blir den sista gången.
Annars så har den här dagen, varit en riktigt dålig dag. Känns som om jag är senil, glömmer lätt saker
men det blir väl bättre med det också. Och suget har kommit och gått mest hela dagen.
Tack ska du ha Fisk!
Ni ligger mycket före mig som slutare, men jag tror att det saknar egentlig betydelse på det stora hela.
Har mina dagliga floppar när snuset gör sig mer än påmint, det är här som jag tänker: Vad vill jag, är det värt att utsätta mig för giftet? Alltså, att ständigt föra en inre dialog med sig själv, är det bästa man kan göra.
Och aldrig vika ifrån den tanke jag hade, från första början. Att vara envis och se det positiva med allt är inte alltid lätt, men det går.En mycket bättre dag idag än igår. Att ge upp nu vore det största sveket mot mig själv, även om jag stundtals känner mig vek, för att i nästa stund ha en enorm kraft. Gäller att åtminstone för mig själv att aldrig gå i polemik med snustrollet.
Förr eller senare så vinner det. Så vad ni än gör diskutera aldrig med det!
21 dagar!
Det som förvånar mig mest, är hur pass snabbt energin återvänder. Från att bara ha suttit, vill jag nu göra något mest hela tiden.
Ett gott tecken
Jag känner mig lätt i kroppen, just nu. Stundtals lite trögare i knoppen inte på något nedsättande vis, men är ibland inte riktigt skärpt och med (behövs inte heller), viktigast att jag känner mig tillfreds nu. @mumintrollet det tror faktiskt jag också, att jag gör utan att gå händelserna i förväg så känns beslutet väl förankrat.
Måste erkänna att jag varit lite lat, vad gäller att läsa era andras dagböcker. Ska göra det för det är intressant att läsa om hur ni andra, tänker och agerar när det är tufft respektive lite lättare. Livsprojektet fortsätter i oförminskad skala.
En rolig sak idag, träffade en mycket gammal man har du snus?
-Nej, hurså?
Du ser ut som en snusare…
Idag gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag någonsin, skulle göra. Jag var på gym för första gången, fick ett instruktionsschema och började träna lite lätt. Passade också på att köpa ett halvårskort till att börja med, jag känner mig så stolt över mig själv bara av det att jag börjat träna. Då får jag utlopp för mycket ilska och andra nersnusade/dolda känslor.
Jag har inte druckit en enda kopp kaffe, sedan jag slutade. Det är så förknippat med snus för min del, så jag väntar ett tag med det. Kämpa!
Tog ett lätt pass på förmiddagen idag, men måste säga att suget efter snus börjar kännas enerverande påtagligt.
Är “smekmånaden” över nu? Hursomhelst så tänker jag inte köpa något, får försöka hitta på något i helgen.
Det här forumet var det då ingen action alls i. Är det alltid så här?
Om man som jag varit storsnusare i hela mitt liv, så är det inte konstigt att jag får mina skov med snusbegär ganska ofta.
Den här helgen har varit jobbigare än jag kunde föreställa mig, ingenting att hymla med att suget varit starkt och dragit mig hit och dit i tankarna. Är det värt det här, vad blir bättre och när? Är frågor jag ställt mig själv. Men jag vill fullfölja mina beslut och framförallt fortsätta att känna min nyvunna energi. Kan inte påstå att jag blir sugen när jag ser snusdosor i affären, det är mer av minnes karaktär vid vissa tillfällen som det känns jobbigt. Som alltid efter mat, när jag kollar en bra film och även efter ett träningspass. Då vill hjärnan belöna mig. Är säker på att smekmånaden definitivt är över nu, och att det riktigt hårda arbetet börjar nu. Så för mig personligen så betyder det här ordet mycket:
Det är värt det. Du simmar just nu uppför ett vattenfall. Längst där uppe finns den blåa lagunen. Vattnet är runt 30-40 grader och helt spegelblankt. Bara du tar dig upp dit så…
Tack för det lufttork!
Visualiseringar är bra, att ha en bild framför ögonen eller i sinnet.
Känns betydligt bättre idag, eller ja i vart fall lugnare vad gäller sug.
Pannben och träning är nyckeln, jag lovar dig!
När du smugit igång så kör lite konditionsträning, det sänker stressnivån i kroppen ordentligt.
Själv närmar jag mig ett år och träningen har helt klart varit nyckeln för mig.
Är du dock inte van att träna så skynda långsamt även om man vill mycket.
Skador är tråkigt och tråkigt ökar suget för snus
Det är jag också införstådd med, hårt pannben och träning är oerhört viktigt.
Jag har inte tränat sen jag var 26-27 år, men jag minns hur bra jag mådde då. Jag får förnimmelser från den tiden, när jag tränar nu.Jag tror att man har en fördel om man tränat hårt som yngre nu när man som jag kommit upp lite i åren, så känner kroppen igen att man tränat tidigare. Bra att du påminner mig om just konditionsträning, det ökar uthålligheten och som du säger sänker stressnivån.
Jag märker att jag är en aning ivrig i mitt tränande, och borde nog försöka hejda mig lite där. Skador som ger upphov till snusbegär vill jag absolut inte råka ut för. Tack för tipsen! Och stort Grattis till att du snart klarat året!
Har hela tiden sen jag slutade haft problem med vad jag ska stoppa i munnen, så det har fått bli lakritskulor både under läppen och att suga på. För övrigt så äter jag som en tonåring, som jag visserligen tränar bort. Bra att få ordning på mathållningen, jag har aldrig ätit särskilt bra till förmån för snus.
