Ja, vad gör några kilo hit eller dit, viktigast att fixa snuset nu. Vill inte bli nån hälsonörd bara för att jag slutar snusa.
Några kilon hit eller dit gör inget. Dessa kan man ta sig an när nikotinmonstret lämnat kroppen. En del blir ett freak som ska sluta med allt och utmana sig själv på allt. Tour de france på cykel, Vasaloppet, simma över Atlanten osv. Det slutar med att de börjar snusa igen och återfaller tillbaka i träsket.
Hellre några kilo extra än att fåna sig med överdriven fysisk aktivitet, jag tänker leva ungefär som vanligt under mitt slutande och jag är säker på att det är det bästa för mig. Träning är bra ingen tvekan om det, men att späka sig är inget för mig. Viktigast att man hittar det man trivs med, både vad gäller mat och andra aktiviteter.
Dag 39.
Jag är riktigt förkyld, och det är ju inte så kul. Men inget ont som inte för något gott med sig.
Tänker mindre på snus, och sen har jag funderat på om man blir infektionskänsligare när man slutar.
Jag tror det. 45 års “skydd” av nikotin finns inte längre, och självklart så reagerar kroppen med olika signaler, då den håller på att reparera allt elände som snuset har medfört.
Jag märker redan av lite mer glädje i livet, känner mig lugnare och har fått höra det också. Sånt piggar upp, och det blir lättare att fortsätta på den inslagna vägen, som ickesnusare.
En dryg månad är inte mycket i det här sammanhanget, men det är fan så mycket bättre än inga dagar alls…
Hur går det? Kämpa på nu. Då det blir ännu bättre med fler dagar på kontot.
Hej,
Tuffa dagar sen jag skrev här senast. Ett oförtröttligt snus sug från dag 43 till igår.
Alla dagar är inte blå. Aggression, trötthet och ett svalnande intresse för livet har präglat mina dagar och det har varit jobbigt att skälla ut folk utan någon anledning. Värst var när jag bad min morsa att dra åt helvete, likaså min bror och sen be om förlåtelse. Jag tänker på snus flera gånger varje dag. När fan blir det bättre, blir det någonsin bättre?
Känns som att jag har en ADHD, för jag är överaktiv nästan dygnet runt. Tränar fast jag just nu inte finner nåt nöje i det och när jag kommer hem börjar tankarna mala “går det här, hur länge, finns det något alternativ osv”.
Med säkerhet så vet jag att jag har styrka och hård nacke, för att fixa det här men det är på livstid nu.
Visualiserar att jag ser bättre ut som gubbe och ickesnusare - inga grå strån. Har jävligt lätt att öppna hela mitt känsloliv. Allt.
Jag tar inte ut något i förskott, och aktar mig noga för att ge mig själv några skyhöga löften. Jag är nöjd med varje dag som går utan snus och så tänker jag EN DAG I TAGET. LEV OCH LÅT LEVA.
Att samla dagar som du säger @Fisk är vad det handlar om, eller att låta dagarna och tiden bara gå med innehåll, och att fylla dom vettigt med sånt som jag har glädje och nytta av.
Kämpa!
Ja visst är det så Tålamodet är inte så stort.
Allt detta du beskriver har med hjärnan att göra Det tar tid för den
att koppla/ställa om efter Du slutat med nikotin.
Så där 90-100 dgr. Då är du fri.
Sysselsätt dig med något du brinner för.
Du ska vara såå stolt för varje dag som du tar dig igenom.
Ge aldrig monstret nöjet att du viker ner Dig.
Ger du upp.Då har du kämpat till ingen nytta.
Visa lite mera vad Du beslutat för Dig själv i ditt liv.
Stå upp för Dig själv 
Vante Ante
Grymt Inkognito!
Ja, flera dagar i rad sug är inte att leka med. Kämpa på och lita på att det blir bättre. Låt inte “monstret” övertyga dig om annat.
Självklart så blir man starkare av att gå igenom kriser och sug, då blir det lättare att hantera när det dyker upp i framtiden.
Jag har målbilden klar för mig och den innehåller inget snus alls. Det är att stå upp för sig själv, och aldrig vika ner sig.
Det känns bra mycket bättre nu, när jag vunnit mot monstret och det beror på att jag aldrig lät mig argumentera med det.
Bara att fortsätta gnugga på, och lägga dagar bakom mig.
Ha en bra helg bröder och systrar!
2 månader Inkognito
Grattis
Var stolt över Dig själv.
Det här kommer bli en fantastisk höst helg
Ta vara på den/
Vante Ante
Dagarna går fort när jag tänker eller har mina svåraste sug, så använder jag Nicorette munspray vad andra tycker om det bryr jag mig inte. Det handlar om att finna sin egen väg och gå den, jag mår utmärkt och det är jag övertygad om beror på att beslutsamheten i att verkligen göra upp med mitt förflutna har med att göra. Idag var jag och hälsade på min avlidne far, han skulle vara stolt över det jag utför nu. Sen, träning, träning, träning och att interagera med mitt nya jag.
Till er som är i början, besluta dig när du gjort det så har du redan vunnit. Även om segern inte kommer på en gång, så har du redan vunnit mycket redan när du står fast vid ditt beslut.
POFF! Vad hände nu, vaknar efter 2 timmar och känner mig klarvaken. Och jag måste tillstå att jag drömde om snus, att jag hade hela munnen full. Läskig dröm och att den kommer nu, men det kanske inte är så ovanligt som jag tror?
Bara att kämpa vidare, och gå och lägga mig igen. Har läst om andra här som haft liknande upplevelser så det är en tröst.
Tur att dagboken och forumet finns, i såna här lägen…
Bra jobbat, nu har du snart magiska hundra på räknaren, jag tyckte det blev markant lättare efter tresiffrigt. Sen ska man inte bli lamslagen även om det är lite uppför ännu fram till halvåret, men då är det mest enstaka skitdagar och inte det samma svettiga eländet man hade framför sig i starten.
Det med att drömma om snus kan hända mig fortfarande fast det blivit mindre, egentligen är det inte så märkligt. Hade man som mig över 7000 dagar som snusare bakom sig eller som dig över 16000 (!) dagar så är det inte så märkligt att det kan ta upp till ettusen dagar eller mera att sluta tänka på snus, det är ändå så djupt tatuerat någonstans inombords.
Idag tänker jag mycket sällan på snus längre och det bästa av allt är att det inte irriterar mig längre på samma sätt som det gjorde de första åren. Det tar tid att nå dit, men allt eftersom månaderna och åren går så bleknar det bort mera och mera.
100 dagar!
Grattis till mig själv!
Det har lättat betydligt vad gäller snussuget nu, även om det finns där varje dag.
Jag ser till att göra saker jag tycker om, tränar vilket är ett bra vapen för att hålla snustrollet borta.
Har slängt ut gamla “snusmöbler” och investerat i ett helt nytt hem, nya möbler, nya pikanta detaljer som lyfter hela hemmet.
Äter regelbundet för att hålla blodsockret på en må bra nivå!
Går på intressanta föreläsningar och lär mig nya saker om hur man löser problem.
Den värsta tiden var mellan dag 30-50 inklusive den första veckan.
Jag är ändå realist och inser att det här kommer att bli ett långvarigt livsprojekt.
@Mumintrollet jag inser att det kommer att ta några år, innan allt vad snus är och har betytt för mig i livet bleknar bort ju längre månaderna och åren går. Jag är i alla fall tacksam över mig själv som har tagit mig ända hit, känner mig riktigt pigg och alert nu. Man måste tillåta sig själv att känna glädje över att ha nått så här långt.
Grattis till dina 100 dagar!
Låter bra med nya möbler som belöning, och att göra nya intressanta och roliga saker.
Nu har det gått en månad till och jag är fortfarande snusfri. Sover gott om nätterna, orkar och vill inte sitta uppe för länge på kvällarna. Kan ibland gå och lägga mig kl 21 och sova till 5-6 på morgnarna. Snustankar finns varje dag, speciellt när jag kommer hem från jobbet och sitter ensam. Jag är dock så pass aktiv både på jobbet och efter, så jag tänker inte på snus då.
Det blir min första snusfria jul på 45 år och det känns riktigt tillfredsställande. Jag tror att jag kommer att klara det här, men vill inte bli för stöddig och högmodig. Tar en dag i taget och läser sinnesrobönen minst 2 gggr/dag. Brukar titta mig i spegeln på morgonen och säga till mig själv: Jag är bra jag har makten och tycker att jag ser bättre ut nu, friskare ansikte och en enorm skillnad på hur mycket jag orkar mot vad jag gjorde när jag snusade.Träningen har gett goda resultat och både andningen och pulsen är betydligt lugnare nu. Jag trodde väl aldrig att jag skulle komma på tanken ens att sluta, men nu har jag klarat 130 dagar och känner mig mäkta stolt. Det går att sluta om man ger upp och inser att man bara underhåller en abstinens, oavsett hur länge man har snusat. Mitt liv känns riktigt bra nu, och som sagt till er som är i början det går om ni verkligen bestämmer er på djupet att ni vill sluta.
Kämpa på allihop och God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla!
Härligt Inkognito Du har lyckats.
Släpp aldrig medvetenheten över vad du stoppar i munnen
så kommer du klara framtiden bra.
Visst blir vi “snyggare” av att sluta tillföra kroppen
nikotin, absolut sant. Allt syns utanpå även om vi inte
tror det…
Många ser mera dessutom.
En God Jul & Gott Nytt 2019
Vante Ante
Nu börjar det likna riktig snusfrihet. Jag tänker knappt på det längre, däremot kan jag ibland tänka på varför jag inte slutade tidigare. Men bättre sent än aldrig och att sedan självmedvetandet har blivit betydligt skarpare och klarare, är en extra bonus.
I februari närmare bestämt den 10:e så har jag klarat 6 månader! Det kunde jag aldrig tro om mig själv, så jag sträcker på mig lite extra (så känner jag mig längre också, haha…) är ganska lång ändå, men visst kände jag mig som en “för krympt gubbe” när jag snusade. Har tänkt en del på vem jag skulle ha varit om jag inte snusat, börjar söka mina rötter och den ursprunglige pojken jag var innan jag började snusa. Ganska intressant att känna att jag kan utvecklas även i den här åldern. Tycker att det faktiskt varit lättare än jag trodde att sluta snusa, än så länge…
Grattis Inkognito,
Bra joobat, nu är vi nog igenom det värsta. Jag hade en riktig dipp mellan 120-140 dagar där jag var riktigt nere, men sedan har det varit en lätt resa.
Jag har också haft mina dippar från och till, men eftersom jag vet vad det beror på så fokuserar jag på de bra sakerna. Finns så många som skriver om vilket helvete det är, att sluta snusa. Vi ligger på samma tid du och jag, och nog vore det fan själv om vi ger upp nu. Vi ska fixa det här, allt annat är uteslutet men det gäller att ha tålamod och det har du. Nu tar vi en dag till.