kämpa kämpa , du vill väl inte bli en slav under snuset monstret ? ge snusmonstret fingret !
Tack nufardetvaranog, jag behöver all pepp jag kan få. Lite, lite lättare idag faktiskt men det har varit några tuffa dagar. Jag ger mig aldrig!!!
Kämpa! Du klarar det! Du har kommit så långt. Plocka fram pannbenet och kom ihåg att livet inte startade med nikotin som förutsättning för överlevnad och välbefinnande. Det är ett gift som krupit in i de hemligaste vrårna i hjärnan och som ska motas bort till den mörka fläck där inne där det försvinner som i Bermuda triangeln! Jag tror på dig! Du är galet duktig!
Det var ett tag sedan jag skrev i min egen tråd. I snart en vecka har det känts mycket, mycket bättre. Flera timmar går utan att jag tänker på snus eller otillfredsställelse eller meningslöshet. Jag känner mig inte tom utan bara helt…vanlig. Vis av erfarenhet vet jag att det kan förändras hastigt men för varje kris verkar den efterföljande goda perioden bli längre och längre.
Nu är jag gräsligt förkyld med feber och hosta (för andra gången sedan jag slutade) och ligger och ömkar mig i sängen. Särskilt bittert efetrsom vi precis köpt en valp som jag vill ta med ut i världen. Det tar några dagar till men sen… 
Nästan en vecka till utan sug och tomhet. Jag har iofs lunginflammation men tror faktiskt inte att det har med saken att göra. Grymt besviken över lungskiten bara. Nya löpskor står i hallen och världens gulligaste valp vill uta och plöja i skogen. Jag går sakta, sakta med honom (han är fem månader och en stor ras så det är inget litet knyte) men blir andfådd för minsta lilla.
Jag känner sån tacksamhet över forumet och alla fina medslutare. Utan er hade jag inte klarat det här. Det är så fruktansvärt skönt att vara fri och det är en insikt jag önskar alla. Lite som att det finns faktsikt en skatt vid regnbågens slut. Amen.
You go!
Ta det lugnt med lunginflammationen, det är inga grejer att leka med så krya på dig ordentligt i lugn och ro!
Mysigt med hundvalp!
Så fint att läsa “…fruktansvärt skönt att vara fri…” 
You Rock! Keep it up!
Krya på er grabbar!! Jag har också gett mig in i kampen nu, cirka 50h sedan min sista snus. Är helt kallsvettig nu men fu snus, nu är det nog.! Håller mig nog borta från alkoholen i helgen också!!
Kämpa på ni andra, vi klarar det!
ThumusP skriv gärna en dagbok om hur det går för dig! Gratulerar till ditt bästa beslut och kämpa!
Hur går det misja? Är du fri från lunginflammationen?
Åh, tack! Det gör mig så himla glad att titta in här och mötas av dig och den positiva stämning du sprider.
Jag är mycket bättre och tar långa promenader med hunden. Har haft det lite tufft med abstinens i ett par dagar men det känns som om det lättar nu. Lättare anfall än tidigare och mitt enda problem just nu egentligen är att jag fortfarande har svårt att fokusera på jobbet. Jag skriver text i ganska snabb takt och växlar mellan olika uppdragsgivare och texttyper. Utan snus är jag mindre effektiv och det är fortfarande som om att hjärnan går på halvfart. Jobben tar längre tid och jag blir stressad vilket skapar ännu mer sug. En sak är säker, jag är helt beroende av forumet för att lyckas.
Önskar ibland att du hade sagt allt innan jag ramlade, men om det hade stoppat mig? Nej förmodligen inte… Lina Mie försökte… Hon gjorde faktiskt allt man kan begära… Jag föll trots det Men DU ska veta att jag inte glömt det du och Lina och mina sluta-snuskompisar MichaelB o Nkotin Nils … gjort för mig.
Genom Eld o Vatten typ…
Tror på ett sätt att vi alla här har väldigt nära till känslorna…
Kanske var det därför vi föll då? För att känslorna inte gick att tämjaNu kör jag fullt ut! Ledig
Jag var 13 då…
Nu kör jag fullt ut…ledig en vecka så…Öl, whisky o snus…
Förlåt alla.
Ta mig som ett dåligt jävla exempel…
Älskar ER/Mic
FAN. FAN .FAN
Mic! Alla har känslor som går i spinn emellanåt… Ta dippen, motgången, man gör fel om och om igen i livet. Men se för fan till att fortsätta kämpa för det du uppenbarligen tror på. Du kommer inte ha en gnutta självrespekt om du fortsätter med öl, snus och whiskey som om inget hade hänt. Jag har varit där själv, jag har misslyckats efter 6månader vid ett tillfälle. Mådde jag bra av det? Ja, ett par dagar, sen mådde jag skit igen.
Nu när jag klarat såhär länge och ställt in mig på att aldrig någonsin ta en till snusjävulen så mår jag bra mkt bättre och känner mig stark istället. Jag styr mitt eget öde nu. Förlåt om jag är hård, men ge för fan inte upp!
Grotta ner dig i snuset, whiskey och ölen en kväll, men sen kör du igen!!!
Messi! Att just du kom förbi o peppade! Känns som en tanke! Min andra “last” förutom snuset då… är ju fotboll så… 
Serious?! Sjukt glad att just du kom förbi o peppade…har läst hela din dagbok o kunde någon få mig på rätt köl så är det du!
Som du sa…nu är det No way back ikväll–kör fullt ut…men…
Kan ju uppenbarligen inte släppa denna sajten…
Och kanske är det min vinstlott efteRsom ni är så sjukt sköna!
Imorgon är en annan dag right?
Whatver Happens
Du måste stå för något Du måste står för något… annars faller du för vad som helst!!
Eller hur…
Lova Ya / Mic
Härligt att höra att du mår bättre misja! Förstår känslan av nedsatt tempo… Det blir bättre tror jag! Håll ut!
mic, döm inte dig själv för hårt!
Bryt ihop och kom igen!
Du kan och du vill!
Jag vill börja igen. Nej, egentligen inte men jag är så förbannat trött på att vara sugen på något hela tiden. Helgen har varit tuff och jag har ingen lust längre. Vill bara sitta i en koja nånstans och snusa. Ingenting känns lika mysigt som vanligt och jag är gnällig och sur och tycker mycket synd om mig själv. Urk.
Konstigt, när jag känner så här och läser mina tidigare positiva inlägg blir jag bara sjukt irriterad på mig själv och min klämmighet.
Egentligen vill jag inte snusa. Jag vill bara vara av med det här missnöjet. Jag vill tycka att det är mysigt med kaffe och skrivjobb, att gå ut i stallet och mocka, att köra bil. Jag vill vara mig själv igen.
Visst är det så. Jag har svårt för svängningarna och blir galet irriterad på att det “aldrig går över”.
Jag vill snusa. Iaf känns det så. Ekonomi, alla ögon jag har på mig, barnen, det här forumet, att vara nån slags förebild… det är vad som hindrar mig. Men i djupet av det som är jag VILL jag snusa. Det är det realistiska förnuftiga tankesättet som sätter stopp. För mig.
Du kan misja. Jag tror på dig. Bryt ihop och kom igen. Det är inte värt det och det kommer från en som har väldigt svårt att motivera det här slutandet för sig själv på riktigt… Från en som känner lite att fan vad bra si och så många dagar och blir glad av pepp och hejarop…men som någonstans hoppas på att sen… nån gång… då kanske… Skämskudde på mig. Typ.
Kämpa!! Du kan. Jag kan. Tillsammans kan vi!
kämpa på misja ! Jag känner oxå att när det blir jobbigt och svårt då blir suget större , var väl alltid lösningen förut jobbigt = snusa mera ,men man får ta tjuren i hornen och härda ut ,vilket inte är så lätt alla gånger ,men man får ta en skit dag och hoppas nästa blir bättre .ge aldrig upp !!
Jag kan ju egentligen inte säga någonting… För jag kände ju exakt så jag också för en vecka sen. Nu har allt vänt igen och jag mår dåligt vi bara tanken på snus. Hur djävla sjukt det är att jag (och ni) har blivit så lurade av nikotinet att det på riktigt känns som något sjukt “normal-läge”. Det är INTE det! Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det är en drog som vi mår fan så mycket bättre utan. Egentligen. Eller hur?
Hoppas ni kör på och inte ger er! Jag kan ju säga att du kan falla ganska hårt om du faller nu Misja! Du kommer ångra dig. Tro mig! Håll ut så vänder det.
Kram Mic
Det går över och blir lättare och lättare att stå emot. Det värsta är gjort nu!
Jag blev så otroligt rörd när jag tittade in här efter mitt utbrott. Ni är helt fantastiska och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan er här på forumet. Inte sluta snusa i alla fall, den saken är säker. Största kramen till er. Ni är bäst!
För trettio år sedan snodde jag och en kompis blå blend av hennes mamma. Vi satt på en bergknalle i skogen. Rökte och kände oss fria, tror jag. Vuxna. Sedan dess har jag varit beroende av nikotin. Inte så konstigt att det tar tid att bli helt fri. Jag förstår det rent logiskt. Ska bara jobba på acceptansen.
Om jag ska försöka beskriva hur det har känts på sistone så är det som om abstinensen sakta mal ner mitt motstånd. Tidigare har jag mer känt tvärtom. Att jag mal ner abstinensen. Nu har jag i en period känt mig i händerna på något annat. Maktlös.
Ja, jag tänker för mycket. Men som en sista reflektion: Det här har utvecklats till så mycket mer än att bara avsluta ett beroende. Det har väckt existensiella frågor och känslor om vem jag är och vad jag vill. Det har fått mig att stanna upp på något sätt.
Det är fint att dela allt detta med er.