Kom igen misja! Vi har snart fixat 3 månader, snart fixat magiska 100 dagar! Du verkar otroligt stabil, inte faller du när det blåser lite!!
Jag saknar fortfarande något ibland, men det är inte konstigt efter så många år med en snuttefilt under läppen. När man frångår “normalläget” och känner sig obekväm, stressad, irriterad är det ju som jävligast. Dock blir jag inte så arg längre, men jag har otroligt dåligt tålamod och dömer människor hårdare än vad jag någonsin gjort tidigare
Tack Booka! Jag jobbar för det mesta hemma men i fredags hade jag ett vik. Var så nära att stanna på macken och köpa cigaretter. Att jag inte gjorde det känns som ett mirakel men kanske ska man bli bättre på att dunka sig själv lite i ryggen.
Verkar vara en tuff period för en del där mellan 70-80 dagar.
Klart du klarar det, 100 dagar är inte långt borta nu och du är så sjukt duktig! Kom ihåg det!
Tack, LinaMie!!! Jag kommer att klara 100 i alla fall, det är så långt jag tänker just nu.
Jag pratade med min man idag (han slutade för fem år sen) och han mindes det som jag känner just nu. Att suget är lika starkt som i början men kommer mer sällan. Man glömmer snuset under längre och längre stunder (timmar för min del nu). Min man mindes inte hur lång tid det tog men han sa att de där perioderna som man glömmer snuset bara blir längre och längre utan att man riktigt märker det.
Tjoho, jag är definitivt ute ur svackan för den här gången och räknar kallt med att det blir lättare nästa gång det blir utmanande. Så himla stolt över mig själv faktiskt och det är en skön känsla som gör kampen sååå värd
Hejja bästa misja! Jag är bara inne en snabbis. Tungt tungt för mig, men inte med snuset! Återkommer när jag är starkare. Men Fy tusan vad skönt att läsa! You go! You rock! Keep up the good work!
Det börjar kännas som om jag skrivit allt jag har att säga om den här processen. Jag tittar fortfarande in minst en gång per dag men det är inte lika ofta jag har något att tillägga längre. Samtidigt är det inte över och jag tror att det är viktigt för mig att fortsätta dokumentera. Jag har 30 års nikotinmissbruk i ryggen och hur otålig jag än är och hur gärna jag än vill att det ska vara över så måste jag nog acceptera att det tar tid. Och att det kan ta ÅR innan stigen känns bred och rak (för det mesta).
Nej, 30 år missbruk försvinner ju inte över en natt. Inte ens 93 Du är i alla fall en bra bit på väg och har fixat det otroligt bra så här långt! En vecka till så är du med över 100-strecket! Och som du skrev till mig: ”Vad härligt att vi får njuta av en snusfri sommar!”. Det är så vi måste tänka om och när suget plötsligt ger sig till känna igen…för att tro att det är helt över är nog inte realistiskt. Men du! Vi har kommit en ganska bra bit på vägen!
Och alldeles oavsett vad som händer i framtiden så tänker jag på det du skrev till mig när jag ramlade…att det inte var bortkastat för min kropp hade i alla fall fått vila ett bra tag. Det fick mig verkligen att fundera ett varv till och hjälpte mig i beslutet att kämpa vidare, för jag ville ju absolut ge min stackars kropp lite vila till! Gärna hela livet, men bortkastat blir det ju aldrig! Fint tänkt!
Resan fortsätter. Ibland skrämmande, men definitivt spännande!
Kul att läsa att du också börjat lite smått med löpning. Bättre terapi finns inte i min värld.
Du är en generös person, Mic och jag är så glad över att du är kvar på forumet. Vad fint att få höra att man peppat någon annan på ett värdefullt sätt. Som jag sagt flera gånger förut - jag hade inte klarat det utan er.
misja. En av de här inne som satt djupast avtryck i mig. Tror du är en sån där människa jag skulle tycka om IRL. Du är så galet duktig. Snart 100!!
Jag känner som du lite med att inte ha riktigt lika mycket att säga “om det hela” men jag kikar in här ändå och jag kommer nog fortsätta med det.
Utan er här inne skulle inte heller jag fixat det här!
Jag är fortfarande en smula ur form av andra orsaker än snuset och är lite låg vilket gör det svårare för mig att skriva och uttrycka mig. Men jag vill säga att du är så jäkla bra! Fortsätt kämpa genom att vara uppmärksam och vaken inför det lömska psykologiska suget som nog kan drabba oss även år efter slutandets första datum.
Det glädjer mig att du har det lite lättare med slutandet nu och jag ser fram emot en välbehövlig nedförsbacke för min egen del. Just nu är det rätt lugnt men jag får uppbåda extrema mängder energi för att inte köpa en dosa. Men det går!
Vet du, jag blev väldigt rörd och glad av det du skriver och har tänkt liknande och att det blir tråkigt att tappa kontakten när det är dags för det. Jag läste det igår eller kanske till och med i förrgår men var inte riktigt i form för att svara. Inget särskilt. Har svårt med orden bara, känns det som.
I dag i bilen tänkte jag att jag skulle skita i allt. Man lever bara en gång osv. Men så tänkte jag på barnen och på er och på hur jobbigt att ständigt och jämt underhålla ett förbannat beroende.
Men stort jättetack alla fina! Ni är så fantastiska och vi är hjältar allihop. Jag kan knappt tro att det är sant själv. Men tiden jobbar på och varje dag är inte alltid lättare än den förra men det blir längre och längre mellan de riktigt tuffa perioderna.
KRAM på er allihop och kämpa!!! Vi är värda ett liv utan snus!
Tack fina, fina LinaMie!
Hen är kedjad och jag mår bra. Igår tänkte jag på att jag tror att det skulle vara äckligt att börja nu. Att det gått så lång tid att man skulle få kämpa lite för att njuta. Det är i alla fall vad jag väljer att tänka mig. Fortfarande beredd på att bekämpa plötsligt uppdykande sug.