Ajajaj Himmelstrutz. Det där låter fruktansvärt farligt. Du har ju kommit jättelångt redan!
Snusmonstret lurar i vassen och spelar enbart på din känsla av vikt och maktlöshet!
Låt bli den där tussen nu direkt. Vad gör den för nytta egentligen??? om du fortsätter så kommer du snart att ha bytt ut den där tussen mot det svarta giftet igen och då ångrar du dig rätt rejält!!
Lite viktuppgång gör väl inget, du kommer att vända den också, och det är SNART!
Lägg undan den där nu på en gång.
Allt handlar om hur Du VILL leva resten av Ditt liv.
Är du nöjd med att behöva styras av Swedish Match och den svarta sörjan, eller vill du leva ett problemfritt liv utan gifter?
jag tror nog jag vet vilket du vill välja…
Att gå upp i vikt är inte farligt nu när du har kommit så här långt. Det är mycket farligare att bli en periodare på snuset. Kroppen vet varken av eller till hur den ska reagera. Med eller utan gift. Nej nej nej.
Vikten kommer du att få ordning på. 2 månader har du redan klarat av, bara en enda månad till sedan är du ju hemma. Efter 3 månader vänder det med en enorm nerförsbacke. Visst är det värt att kämpa för?
Tids nog kommer du att få ordning på vikten, men ge det en månad till så ska du se att det vänder på riktigt!!
Jag tycker nog ändå du är en smula hård mot dig själv. Jag har inte lagt ner mina “Extra” tuggummin med lakritssmak helt. Det är inte så att jag “överkonsumerar” dem eller bränner ett par påsar i veckan men ibland (vissa veckor mer än andra) tuggar jag lite tuggummin för att stilla begäret. Det händer även att busiga jag trycker upp tuggummit under läppen en liten stund (även om det glider ner efter typ en minut)… Fan, jag vet att jag själv förespråkat totalt snuttefilt-förbud men med 155 dagars perspektiv så säger jag ändå att om en papperstuss hjälper dig under en svår period så är väl inte det hela världen? En svår period följs av en lätt period och då gör du det såklart inte. Nä, se till att försvarsadvokaten får plats på axeln också, inte bara åklagaren…
Stort GRATTIS till 2 månader himmelstrutz.
hoppas verkligen att du har fått bukt med viktuppgången, annars får du se att det är lite mer klädsamt och att du har fått lite mer pondus!
Dag 66: har slarvat med dokumentationen på sistone. Blev tvungen att gå tillbaka i dagboken och räkna på fingrarna hur många dagar jag varit snusfri. Lite kaxigt är det, eller hur!? Har börjat resa en del inom jobbet igen. Har fått prova på hur det är att sitta i flygplansstolen med händerna i kors utan att vara dunderladdad. Märklig känsla. Gick förvånansvärt bra ändå. Tycker att livet som snusfri går allt lättare. Häromdagen tänkte jag inte ens på snus förren klockan 9 på morgonen. Tanken var mer på att jag inte tänkt tanken än på snuset i sig. Trots det känns det ändå som att jag har den där kalla skuggan bakom mig. Något som saknas. Tomheten/saknaden vill inte riktigt släppa. Man glömmer väl förhoppningsvis. Hoppas i alla fall på att tiden slätar över den känslan.
En tanke är att den där tomhetskänslan skulle kunna vara att man fortfarande inte till 100% är helt övertygad om att du inte vill ha en snus, att det hänger ihop med att känna saknad (och tomhet som sagt). Man saknar någon man tror varit en kompis, inte t ex en cancertumör eller förkylning. Det kan väl säkert ha fler eller helt andra anledningar men en tanke bara.
Det är en av riskerna Allen Carr beskriver med att tänka att man slutar på “viljestyrka”, för då tror man på nåt sätt fortfarande att man är stark nog att avstå (från något man vill ha) snarare än att ha lyckats hjärntvätta sig väl nog att man inte vill ha det. Lättare att avstå något man likställer med att dricka arsenik (lite överdrivet men ni fattar väl) det ser man ju knappt som att avstå utan mer som att klara sig undan, jämfört med att avstå något man ser som en påse chips framför tv´n.
Dag 83: herregud vad tiden går. Jag som bara skulle fixa med några saker och sedan skriva igen så gick 17 dagar. Ett krig i Europa kom emellan också vilket förminskade mina egna problem. Annars fortsätter det snusfria livet galant. Blir fortfarande en tuss hör och där men det får vara så. Lite tråkigare är det allt men det är väl med tiden övergående får man hoppas.
himmelstrutz, himla bra även om det såklart inte är bra i det stora hela (i världen), alltså att man hittat något större utanför en själv och inte tyckt att snusandet varit värt så mycket fokus : )
Ja en tuss lär ju inte vara hela världen, det är väl snarare vad som försiggår i ens hjärna. Hade varit mer skeptisk till grejer med nikotin eller mag-dåliga/frätande saker i
Riktigt bra! Också ett tecken på bra progress - när 17 dagar helt plötsligt passerat. I början var varje timme en kamp, sen en dag, sen en vecka, en månad och snart siktar du på nästa hundring dagar (för första 100 har du nu inom räckhåll).
STORT TACK Lurarn! 3 (TRE) månader! WOW! Hade faktiskt tänkt gå in i går och bränna av några raketer för att fira denna milstople. Det gjorde jag också på sätt och vis också eftersom högtiden sammanföll med min dotters födelsedag. Ziid skrev så klokt att det är ett tillfrisknande i sig att det ibland går dagar/veckor utan att man känner tvånget att skriva av sig. Håller med om det då varenda vaken sekund är en kamp i början.
Hoppas att alla ni andra kämpar i medvind och framförallt att ni är uthålliga!
Back to work!
3 månader är när de flesta (forskare osv) verkar överens om att hjärnan till största del ska ha reparerat sig från sina beroendeskador. Väldigt stor milstolpe, kanske den största i mina ögon!
Tack irenpanik och ziid! Blir stolt som en tupp för alla gratulationer och lovord. Nervositeten och knarkarbeteendet har nu lagt sig. Snustrollet ligger i Törnrosasömn, men är långt från död. Nu måste den nya livstilen förvaltas klokt. Finns många fällor & snaror längs vägen. Får hoppa från tuva till tuva ett tag till innan jag kan känna att jag verkligen är på fast mark.
Tack Lurarn. Galant är nog inte ordet som beskriver min slutasnusresa mest rättvist. Har raglat fram som en drucken men ändå hittat hem på något sätt. Just idag har jag faktiskt en kass dag. Känner mig lite seg och har alldeles för många surdegar att ta tag i. Inbillar mig att allt skulle bli mycket bättre och enklare om pappa (= jag) bara fick dunderladda sig med en dubbel portion innan grovgörat.
Min klena tröst är att jag intalar mig om att ni andra där ute säkert upplever samma sak.
Detta är tillfälligt. Snart tittar solen fram igen…
Så är det för oss alla och det är därför lite farligt att glömma resan och om varför man har slutat snusa för tidigt. Men du kommer att fixa till det. Med all den kunskap som du har skaffat dig om att sluta snusa numera så vet du, precis som du skriver, att det här stadiet snart går över.
Förmodligen är du inne i din sista riktigt svåra känsla för när du passerat 100 dagar kommer det att gå galet mycket enklare för dig.
Heja Heja Heja!!!
himmelstrutz, kom ihåg att rösten i huvudet ljuger. Inget skulle bli enklare med snus, det är ett gift som ger dig problem, den löser inga problem. Du kanske tror att den ger dig energi, men nej, den möjligtvis omfördelar nyttjandet över dagen om man inte kedjesnusar, men den gör ju också så att du tappar energi när den försvinner = tar mer än den ger, liksom alla andra inbillade fördelar.
Var inte ledsen över att du går miste om något, det du går miste om är ju gift. Var glad att du slipper skiten. Lättare sagt än gjort förstår jag, men då blir det som en god cirkel istället för tvärtom.
Dag 96: igår hände något mycket obehagligt. När jag öppnade handskfacket i min frus bil rullade det ut en full dosa Knox white Blue. Hade fullständigt glömt av att jag kastat in den där för dryga 3 mån sedan. Jag insåg såklart att jag måste bli av med den. Fort! Att greppa tag om dosen gav mig samma känsla som jag tror att Gollum ( sagan om ringen) fick när han hoppade runt nere i grottan och plötsligt hittade sin ring (MY PRECIIOUS) i det grunda vattnet.
Vad gör man nu då? Titta höger och vänster, höger vänster en gång till. Bra, ingen ser. Av med locket nu. Vrid av det bara och lukta lite grann. Det var inte en liten sniff heller. Mer likt det djupa andetag som matadoren, i tjuren Ferdinand, gör när han luktar på en bukett blommor som den vackra senioritan kastade ner. Doften fick även mig att lyfta och lämna jordskorpan för ett kort ögonblick. Blev nog helt salig i blicken.
Som sagt var, det gillras fällor för oss överallt. Det var på håret men jag klarade testet även denna gång…
Fan, jag vet att jag själv förespråkat totalt snuttefilt-förbud men med 155 dagars perspektiv så säger jag ändå att om en papperstuss hjälper dig under en svår period så är väl inte det hela världen? En svår period följs av en lätt period och då gör du det såklart inte. Nä, se till att försvarsadvokaten får plats på axeln också, inte bara åklagaren…
Så glad för din skull!