Alright, nu är jag sedan en dryg vecka in i en ny fight mot snusdjävulen. Förra ordentliga försöket var för ca 6, 5 år - då klarade jag nästan 4 år innan jag föll dit igen av olika orsaker. Gjorde ett försök i somras, men efter en semestervecka var min fru så less att hon bad jag börja igen - och utan stöttning från hemmafronten är det jäkligt tufft. Förra gången skrev jag en hel del här, kommer ihåg att det verkligen hjälpte. Både att känna att man inte är ensam i fighten, men också att skriva av sig - som ett sätt att hantera abstinensen och kanske teoretisera lite vad det här som händer i kroppen…
Nu har jag ca en månad kvar till ett nytt jobb och fick plötsligt för mig att det var ett ultimat tillfälle. Kommer ha det lugnt på gamla jobbet och är förhoppningsvis i hyfsad shape om några veckor när jag börjar nya.
Förra gången körde jag Cold turkey. Tror egentligen mest på det men den här gången var jag nära att testa champix istället. SLutade med det här upplägget i stället under första veckan:
Nästan ett dygn Cold turkey
Ett dygn ganska generöst med nikotintuggummin (typ 8)
Skarp nedtrappning av nikotuggumin, fram till sista i morse.
Rökte även två cigg i fredags och två cigg i lördags när jag var ute och drack öl
Känns än så länge ganska ok. Tränar/springer så mycket jag bara hinner (nästan varje dag), papper under läppen, vanliga tuggummin, halstabletter etc. Tyvärr börjat småäta en hel del, och en del godis. Känner mig fast besluten, men kom ihåg att det värsta kom efter typ 2 veckor, en sån tomhet. Nu känns tomheten mindre för själva fighten är så intensiv…
Dag 2 helt nikotinfri. Inser att hoppet från bara 2-3 nikotintuggummin per dag till inget nikotin alls blev tuffare än jag hade räknat med. Först nu som jag har börjat bli så där slö i huvudet, trög. Och betydligt sämre humör nu, mycket vresigare. Kör papper under läppen, tuggar vanligt tuggummi och småäter. Det går inte att tjata för mycket om att träning är det enda som verkligen hjälper - som kan ge en timme av total frånvaro av snussug. Har börjat träna två gånger om dagen ibland, lite extremt men det är en extrem period.
Känner mig ändå vid ganska gott mod. Har ju klarat detta en gång tidigare. Då började jag efter fyra år. Första tiden är såklart värst, men samtidigt är i alla fall jag så besluten om att ta mig igenom det här. Det blir svårare, när snusfritt är normaltillstånd och inget man behöver kämpa för.
Härligt drjake, välkommen tillbaks. Tråkigt att du trillade efter 4 år fri, men shit happens. Rätt beslut att hoppa upp på hästen igen.
Då är du mitt uppe i den intensiva fighten just nu. Ge inte efter, nita den jäveln tillbaka bara. Betalningen kommer att komma i form av hälsa och livsglädje,i sinom tid. Och om några dagar är du ute ur den värsta dimman. Tomheten tar vi hand om senare. Bra att du kör hårt med träningen, funkar för mig också.
Som du säger, klart du kan fixa det om du klarat 4 år tidigare!
Men klokt att inse att man får ta dag för dag och inte ta något för givet.
Intressant att du tycker det var värst vid ca 2 veckor. Kommer inte riktigt ihåg det sen tidigare försök, men däremot att jag trillat dit någon gång vid 3v förmodligen av samma anledning som du beskriver, att det blev ännu tuffare när man har den mentala tomheten kvar men inte är upptagen med att kämpa med det fysiska. Har också hört påstås att 3 är de magiska fallgroparna; 3 dagar, 3 veckor, 3 månader, (3 år?) kanske för att de ofta är nya platåer i utvecklingen? Men det är säkert individuellt. Och med bra nog med stöd och motivation klarar vi alla fallgropar!
Tack så mycket martinb och irenepanik! All stöttning är uppskattat! Det betyder faktiskt mycket att tänka på att många går igenom samma skit, eller redan har gjort det.
Typiskt att man skriver här när det känns som mest motigt. Har nu varit snusfri över två veckor och helt nikotinfri över en vecka. Tycker att det faktiskt har gått ganska bra. Fram tills för ett par sen. Nu har den fysiska abstinensen lagt sig tror jag. Jag kör på ingefära och papper under läppen. Småäter mycket. Halstabletter och all möjlig skit. Nu är jag i den fasen att det mest akut fysiska är borta. Men det här är nästan värre tycker jag - jag känner mig nedstämd, irriterad, ledsen, sur. Och sorgsen över att inte få ta en snus. Längtar efter det snarare än känner att jag måste ha nu nu nu.
Jag är inte kul att leva med. Varken för fru eller barn. Idag fick jag första ordentliga känslan av att jag kanske ska skita i det här, att ge efter. Kommer inte det, men har tappat den där självklara inställningen att det här ska jag bara klara…
Måste öka träningsdosen ännu mer. Funderar på att anmäla mig till Stockholm Marathon. Då kan jag köra riktigt långa löppass som suddar bort abstinensen…
Kom ihåg att även om tiden känns jätteseg ibland och om allt känns skit, så är det övergående! Sen i efterhand kommer man säkert känna sig lite fånig över att vad som kändes som “en evighet” och “hopplöst” och som man kanske var orolig för skulle vara för evigt, flugit förbi ganska snabbt när man har det i backspegeln.
Tror det är jätteviktigt att ta en dag i taget, ibland t o m en minut i taget, för det är inte alls säkert att nästa minut känns lika jobbig.
Kämpa på, du klarar det!
Idag två veckor nikotinfri, tre veckor snusfri. Det går ändå ganska ok. I alla fall de senaste dagarna tycker jag det har känts som det har lättat lite, känner mig inte fullt lika påverkad. Mycket träning och mycket ingefära och papper under läppen. Har funderat en del på det där att stoppa ett substitut under läppen. Hade gärna skitit i det, och visst håller man kvar vid själva vanan. Men det hjälper ändå såpass mycket och är inte jätteorolig för att det ska vara sätt att locka tillbaka mig till snuset. Och det är i stort sett gratis och jag stödjer inte Swedish match. Vad har ni andra för erfarenheter av substitut?
Om man bara har som mål att sluta med substitutet också inom en relativt snar framtid, och det är något nikotinfritt som papper under läppen (eller ingefära, eller tuggummi osv) så tror jag säkert det kan vara bra i början så man får sina fighter lite mer uppdelade. Först ta itu med nikotinabstinensen, sen vanan. Men kanske är smart att ta tag i vanan ganska på en gång när den värsta nikotinabstinensen börjar gå över, så man inte skjuter den fram tills man redan börjat “slappna av”.
Men folk är olika. Huvudsaken är väl hurpass motiverad man är att aldrig börja med snusen igen.
Om man bara har som mål att sluta med substitutet också inom en relativt snar framtid, och det är något nikotinfritt som papper under läppen (eller ingefära, eller tuggummi osv) så tror jag säkert det kan vara bra i början så man får sina fighter lite mer uppdelade. Först ta itu med nikotinabstinensen, sen vanan. Men kanske är smart att ta tag i vanan ganska på en gång när den värsta nikotinabstinensen börjar gå över, så man inte skjuter den fram tills man redan börjat “slappna av”.
Men folk är olika. Huvudsaken är väl hurpass motiverad man är att aldrig börja med snusen igen.
Fem veckor snusfri. Fyra veckor nikotinfri. Det går upp och ned. Mår generellt bättre nu. Inte lika irriterad etc. Framförallt när jag kan träna hysteriskt. Spontankörde Vasaloppet öppet spår tex.
Men. Mitt problem är nog att jag kör ingefära/papper, och att jag gör det mer och mer. Tror det försvårar att bli av med abstinensen. Nu kan jag nästan längta efter att lägga in några skivor ingefära till morgonkaffet. Klart det är bättre än snus - men själva mindset, att man måste förgylla vissa stunder i livet (ffa avslutningen av måltider) med att lägga något under läppen.
Så bör väl skära ned på även detta, även om det känns surt…
Du slutade bara några dagar efter mig så jag vet precis vad du går igenom. Cold turky för min del. Ett par nikotintuggummin på hela tiden. Det är allt. Förutom alla läkerol som gått åt som läpputfyllnad.
Idag är det inte lätt.
Fan tycker det har kommit en rejält tung period nu över en månad senare. Börjat tappa den där inledande jävlaranamma. Att swedish match fan i mig inte ska diktera villkoren för mitt liv. Att jag ska tränga ut all gift ut min kropp. Varenda droppe.
Men nu. Provade att helt sluta med något under läppen ett par dar. Men nu har jag börjat igen, papper och ingefära. Känns som det första nederlaget på den här resan. Första steget tillbaka. Och senaste dagarna, veckan. Har liksom gått tillbaka till irritation och fixering på snus. Har för mig jag hade en sån här period förra vändan också, men osäker när det var.
Måste hitta tillbaka till den där självklara känslan att en snusfri väg är den enda vägen. Har börjat darra lite. Fan.
Se det inte som första steget tillbaka, du är inte på väg att börja snusa igen bara för att du har papper eller ingefära under läppen! Försök se det som första utmaningen eller första chansen att dra lärdom för resten av resan istället!
Du har klarat dig såhär länge utan nikotin, och du har redan kämpat massor för det, nu är det ingen återvändo! Försök komma ihåg varför du ville sluta, eller åtminstone lita på att den idén var en bra idé, för det är den.
Låt inte dom inprogrammerade missbrukar-tankarna lura dig! Du fixar det här!
Nämen var tog tiden vägen? Riktigt så enkelt har det inte varit förstås. Men vill ändå skicka ut några uppmuntrande ord till alla som sliter och kämpar i början. Det blir bättre. Rejält. Och det är värt det. Jag har dock fram till för ett par dagar sen kört med ingefära och nikotinfri snus. Det har hjälpt. Men samtidigt måste jag bryta även med det. Och nu tror jag att jag är tillräckligt stark för det. Har snussug ibland, efter maten oftast. Och när jag dricker alkohol. Några få gånger har det varit förjävligt. Men det lättar. Jag hann ju inte ens fira 100 dagar snusfri!
Jahaja, då var man här igen. Började snusa igen efter sommaren. Varför? Ja vad ska man säga. Något slags logiskt resonemang i mitt huvud att nu hade jag minsann ett krävande chefsjobb + tre barn + pendling. På något sätt måste jag ju ändå vara värd att ha detta snusande. Något i den stilen. Har kört på sen dess, utan några konkreta tankar på att sluta. Men så kom 1 februari, då jag “slutade” förra gången. Påmindes. Och vips, igår så snusade jag min sista portion på morgonen innan jag bestämde att det ska vara dags. Lite cynisk har jag ju blivit. Även om jag klarar första tiden, det vet jag ju. Men sen. efter tre månader, ett halvår. Hur ska jag kunna ha kvar motivationen på längre sikt.
Men det får komma sen. Nu kör jag nikotinplåster och tänker inte ha nåt under läppen. Wish me luck.
Alla dessa fina diskussioner man har med snusdjävulen, ganska intressant hur man manipulerar sig själv för att kunna ta en drog som inte alls är bra för en.
Detta kommer du fixa galant! Ta en dag i taget och se alla tidigare försök till upplärning
Snart 50 dagar utan snus och typ 30 utan nikotin (körde plåster, med ganska tvär nedtrappning - funkade grymt bra!). Helt ok ändå. För mig kommer det svåraste sen. Alltså början är ju hemsk (men som sagt, mkt lindrigare med plåster). Men då har man motivationen och gnistan. Eftersom jag föll dit efter fyra års uppehåll en gång så känns det lite hopplöst. Att det alltid kommer sväva över en.
Bara kämpa på Dr Jake, så går vi mot en nikotinfri vår och sommar ihop. Jag har slutat och börjat tidigare, men denna gången får det vara sista gången. Jag är på dag 80 nu och är inne i en jobbig period där jag saknar snuset. Jag ska inte ta en snus, det är inte som första dagarna, men det finns en gnagande saknad.
Skönt när man har den här rubriken på sin tråd - då är det bara att börja om. Höll upp typ 5 år denna gång. Men så föll jag dit. Började festsnusa. Började stugsnusa. Började helgsnusa. Började helgsnusa inkl måndagar för de är ju så jobbiga.
Nu snart två dygn utan. Thepåsar. Har ingen tydlig strategi med nedtrappning eller hjälpmedel. Bara kände en dag att det var dags. Låg snus i sängen. Min fru hittar alltid snus i tvätten. Ligger i alla möjliga fickor. Och ekonomin, är riktigt stressad av vår situation just nu med höga lån och nyköpt stort hus som ska värmas. Well well.
Kanske kommer mitt snusliv gå i dessa cykler. Snusa nåt år, hålla uppe fyra år. Eller så klarar jag mig längre denna gång.
Hmm. 4,5 dygn in. Tuff abstinens. Har kört the och papper under läppen men inget nikotin. Nu har jag gjort detta så många gånger att jag vet för och nackdelar med olika strategier. Spelar inte så stor roll, man placerar de jobbiga stunderna vid olika tidpunkter bara.
Det svåra är förstås att inte börja igen, efter några månader, ett halvår, ett år.
