Lappelpp: Nej man ska inte förbjuda sig allt i livet. Men jag tror att för mycket internet och tv gör att man går miste om andra saker i livet som är bättre. Tänk så många timmar man kunde använt på ett bättre sätt än att kolla film, forum etc. Jag har numera satt en restriktion på max 2 timmar om dagen för teve och internet som inte är bildande eller har med jobbet att göra. Nu lägger jag mer tid och kraft på matlagning, fotografi, styrketärning, löpning, musik etc än vad jag gjorde innan. Det är verkligen en befrielse att inte sitta och slöa framför en skärm så fort man har lite tid över. Men det är förmodligen mycket av en generationsfråga. De äldre generationerna kanske inte är lika fast i det som de yngre.
Pandora1: Självklart att man går miste om så mycket annat i livet, om man bara hänger bakom en skärm nästan hela sin vakna tid. Dessutom blir sömnen rubbad även av att göra det, försent på kvällarna t.ex. Jag har också tröttnat på denna evinnerliga dator. Har varit med på olika forum men känner att det tar alltför mycket energi och tid att, ägna sig åt det. Har också satt upp en gräns på max 3 timmar än så länge. Finns som sagt mycket annat att göra, som att teckna/måla, laga mat, träna både styrka och kondition. Jag tillhör inte någon yngre generation, snarare snart övre medelåldern, har aldrig varit förtjust i varken teve eller datorer. Så det gäller att se upp, för timmarna har en tendens att bara försvinna när man sitter bakom en datorskärm eller tittar på onödiga teveprogram.
Önskar dig och din familj en riktigt god första påsk utan snus… njut och le… för det gör jag…
Tack för det, jag önskar detsamma! Snus är så integrerat med allt man gjort, så allt blir första gången utan snus under det första året. Inget mer 2.5-3 timmarssittande igenom Matteuspassionen under påsken med en rinnande snus och ingen möjlighet att lägga ut den 
40 veckor har gått… Lika länge som en graviditet… Kvinnor talar om hur jobbigt det är att föda barn, men att klämma ut 40 stockar Ljunglöfs Ettan lös ur systemet har inte varit en dans på rosor precis 
40 stockar x 10 dosor x 42 g = 17 kg snus! Det är som 5 nyfödda bebisar!
Vad jag gillar räknaren! Man blir som ett barn som samlar dagar. Den gör att man aktar sig, för hur kul är noll?
Nu hägrar 300, sen 1 år. Det borde dock vara logaritmisk skala på räknaren. Framstegen i första veckan räknas i timmar. Skillnaden mellan timme 10 och timme 30 är större än mellan dag 100 och dag 300. Så att nå 100 dagar är en riktigt viktig hållpunkt, något en hel svärm av er snart gör!
Har legat på ungefär samma konsumtionsnivå som dig. En dosa Ettan lös om dagen, la in spottade ut la in igen och spottade ut. Nej, någon dans på rosor har det sannerligen inte varit. Men, just nu i de här dagarna så känner jag mig glad 
man får glädjas åt dem.
Räknaren tickar på och 300 dagar och året närmar sig. Livet blev mycket enklare efter att jag beslöt mig att även skippa alkohol ett tag. Bara tanken på att alkohol kan användas som en nödbroms mot överdosering av snus och kaffe gjorde att jag tidigare inte bromsade i tid med kaffe eller snus. Nu när det alternativet är stängt så dricker jag betydligt mindre kaffe och livet har blivit lättare.
Är även väldigt medveten om vad jag äter numera. Jag äter samma saker som tidigare men proportionerna har ändrats radikalt. Mindre junk, mer grönsaker, mindre pasta, bröd och potatis, mer fisk, radikalt mindre animaliskt fett och mjölkprodukter. Mindre läsk, chips, choklad och godis. Det är ett allmänt axiom att “När man slutar snusa/röka så går man upp i vikt”… I mitt fall stämde det de första månaderna, men nu är jag 6 kilo lättare än när jag började och samtidigt har gymmandet gjort att jag fått mer muskler. Så proportionerna har ändras från fett till muskler på ett glädjande sätt, även om det finns en hel del kvar att göra.
Jag ville sluta snusa, jag hade inte räknat med att det skulle bli inkörsporten till en radikal livsstilsförändring…
Värt det? Absolut! Busenkelt? Inte ett dugg…
En dyngdag idag. Har varit seg och vips kommer tankar kring socker, snus, kaffe och alkohol. Sanningen är att min kropp har glömt hur det är att vara helt ren från droger. Reptilhjärnan är tjatig och envis, men det har den ingeting för
Jag hoppas dagarna mellan 100-300 är betydligt enklare i jämförelse än t.ex dag 10-100.
Enklare betyder på inget sätt enkelt det vi alla som gör denna resa.
Snart 300 dagar. Imponerande! Du har liksom jag hyfsat tjockt pannben.
För mig var 100 dagar en vändpunkt och allt blev oändligt mycket lättare efter det. Det blir också lättare och lättare hela tiden, men framstegen tar också längre och längre tid. Jag inbillade mig att jag efter 300 dagar skulle vara helt botad från snus, men det fungerar tyvärr inte på det viset. I alla fall inte för mig.
Även personer som varit asketer hela livet går igenom toppar och dalar, vilket är en del av att vara människa. Som snusare kopplar man istället allt elände och firande och lösningarna till eländet till snus. Okoncentrerad, ta en snus… Ledsen, ta en snus… Fira, ta en snus… Efterätt, ta en snus… Sova, ta en snus… Irriterad, ta en snus…Arbeta, ta en snus… Förfördelad, ta en snus… osv i det oändliga… Lägg sen till socker, kaffe och alkohol och använd det på liknande sätt, och kombinationsmöjlighetrna att tjuvkoppla reptilhjärnans belöningssystem blir oändliga. Lägg till att detta beteende pågått i stort hela livet och det är sen kanske inte så konstigt att man blir vilsen när man klipper bort drogerna.
Jag har helt klippt med snus, jag har valt att vara helnykter till jul, jag har dragit ner på kaffe till en låg nivå och och är mycket försiktig med socker och snabba kolhydrater. Nu blir kaffe och socker istället vad reptilhjärnan tjatar om. Som om att här finns det en liten glänta i dörren som den kan lirka med. Den vet hur tjurig jag är och nu när nikotindörren och alkoholdörren är stängd så får de vara ifred.
Vad som gör mig besviken, är att detta inre krig inte tar slut. Om jag skulle klippa helt med socker och kaffe, vad kommer att plötsligt poppa upp då? Sexberoende, spelberoende, tråningsnarkomani, internetberoende eller vad? Hela organism har varit programmerad på att vara beroende och jag är grundligt trött på det. Nu när jag börjat frigöra mig från slaveriet under Swedish Match, så vill jag inte vara dräng under någon ny herre. Jag vill vara min egen lyckas smed och en fri man. Jag vill vara o- beroende.
Du har många intressant tankar. Min relation till snuset är i princip helt avslutad men det har lämnat enorma spår efter sig och jag ser klart, precis som du att jag hela tiden är beroende av kickar för att få igång belöningssystemet. Jag skulle önska att jag helt kunde bryta med alkohol också för en längre tid men det är jättesvårt. Jag känner mig verkligen berövad av allt om jag inte tillåter mig att dricka ibland. Jag är en beroendemänniska, helt klart.
Frågor jag ställer mig när du säger att du vill vara helt oberoende. Är detta möjligt? Finns det människor som är helt oberoende? Kan det vara så att du (jag, vi) har snöat in så mycket på detta med att ta död på alla beroende att det i sig har blivit ett beroende? Måste man ta allt på en gång? Räcker det inte med att “bara” ta bort nikotinet och fylla ut tomrummet med något annat mer meningsfullt? Måste man jaga bort kaffe, bärs och småkakor också? Din fru och dina (eventuella) barn, är dom helt oberoende? Alla kanske har beroenden som man bär med sig men det är inget problem förrän man ser det som ett problem. Jag såg alrig mitt snusande som ett problem förrän jag försökte sluta. Innan var det mer en del av mitt liv.
Det jag menar är hjärnan belöningssystem är “beroende” av yttre påverkan när allt kommer omkring. Vi behöver yttre faktorer som triggar igång den. Jag kan tex. komma på att jag mår bra som fan när man får igång en rolig diskussion tillsammans med vänner och skrattar tillsammans. Jag får en kick och blir på gott humör. Hade jag suttit där själv utan någon att prata med, något att läsa, titta på eller äta så hade jag inte fått nån kick. Mitt beroende i detta fallet är socialt umgänge eller något att syssla med.
Det är nog precis som det är. Den yttre påverkan som triggar belöning ska ersättas med skratt tillsammans med vänner. Närhet. Träning. Socialt umgänge med personer som gör en glad. Njutningen av välkokt mat. Lek med barnen. Kantarellplockning. Grillkvällar. Alla lågintensiva vardagskickar som tillsammans adderas ihop till en livskvalite som tillförda kemikalier inte kan ge. Att slutligen växa upp och fatta att det inte behövs nervgift för att uppleva adrenalin/dopamin/endorfinkickar i vardagen för att må bra. Att ge kroppen och själen tid att öva upp känsligheten för vardagskickarna. Sensitivisering för de små triggarna av kroppsegna signalsubstanser istället för habituering till överdoser av yttre tillförda kemikalier som tjuvkopplar belöningssystemen. Att fatta att rytmer är cirkadiska och lära sig leva med både anspänning och avspänning. . Att inse att dalarna behövs för att topparna ska upplevas som toppar och ge den belöning som man så intensivt jagar. Att hitta balansen igen som man sabbade med kemikalier redan när man var tonåring. Att förlåta sig själv och gå vidare. Att förstå att det här handlar om en grundlig make-over som kommer att ta sin tid. Att aldrig glömma att masterdrogen snus varit motorn i allt detta destruktiva. Genom att hålla det utanför sitt liv så faller såsmåningom pusselbitarna på plats i stort sett av sig själv. Det är inte bråttom, vi har resten av livet kvar att skapa livskvalitet för oss själva, våra kära och för våra vänner. Det är vi värda.
DET CumulusNimbus - DET var årets inlägg!
Tack Ziid, förr eller senare når vi dit…
I väntans tider på att lågintensiva vardagskickar ska adderas ihop till en livskvalite som snus inte kan ge. Tadamtadam tadam… Som att kolla på färg som torkar…
Färg som torkar får i alla fall inte dig att vakna svettig på morgonen och sträcka dig efter dosan med darriga händer så att du kan lägga inte brun stinkande gegga i munnen, allt för att styrelsen på swedish match ska kunna flyga privatjet och dricka dompa :).
Visst är det så Pandora1. Har inte mått bättre än jag gör nu på mycket länge och min kropp har inte varit i så bra skick på de senaste trettio åren. Så det finns bara vinster. MEN… Snustrollet ger sig inte och tycker att resten av livet är lite väl långt och att nu när jag varit så duktig i snart 300 dagar så… osv.
Vid obalanser i själen så är en naturlig reaktion att backa tillbaka till det trygga man redan känner till. Mitt i allt det lidande och elände snuset skapat, så har en av de få saker som varit konstant i livet varit Ljunglöfs Ettan. Sorgligt men sant… En vän sa till mig för mycket länge sedan att det skulle stå på min gravsten att :“Här vilar en snusare”. De flesta definierar mig som inbiten snusare och mycket få människor har känt mig som icke-snusare. För en apa på marken sitter det i ryggmärgen att klättra upp i träden då leoparden kommer på besök. För en snusare är snuset mirakelmedicinen som funkar för alla krämpor och festligheter. Oavsett biverkningarna vill man ha sin medicin. Till vilket pris som helst.
Att stå naken kvar på marken och stirra faran i vitögat är inte vad reptilhjärnan förespråkar, så det gäller att sitta still i båten när det blåser upp. Men efter regn kommer solsken och sakta men säkert lär man sig att surfa på livsvågen både på upp- och nedgång. I väntans tider kan det dock kännas som att det tar lite väl lång tid att se på när färgen torkar. Och att grått inte är världens sexigaste färg… Men alternativet är förskräckligt, ett icke-alternativ…
Köp boken “Morberg lagar husmanskost” och laga honungsglaserade revbensspjäll. Jag kan lova dig att de inte är grå på något sätt ;).