Det var ju busenkelt

Dagbok
421

Grattis till 400 passerade dagar, det var ju busenkelt, eller hur!

Jag har inte varit yrslig av alkohol sen jag la ner nikotinet och jag kommer att fortsätta vara mer eller mindre nykterist. Jag tål inte skiten och får stans baksmälla efter bara nåt glas eller två så det är lätt att avstå för mig. Men om jag skulle bli ordentligt onykter - nä, jag litar inte riktigt på vad jag skulle kunna hitta på…

Däremot är jag otäckt beroende av socker och det måste jag göra någonting åt. Det är inget som har kommit nu efter nikotinstoppet utan har funnits länge men förut kunde jag stävja det genom att trycka in snus istället för socker. Suck. Men, jag brukar avgifta mig från socker i ett par veckor och sen är det “bara” att fortsätta avhålla sig.

422

Grattis till dina 400 dagar…
Festen med snus, cigg, kaffe, godis chips osv skulle jag inte kunna säga att jag skulle hantera… jag skulle falla som en fura, psykist iaf…
Nya mål e bra… och du har din gamla resa att ta spjärn emot… vad jag gör och inte gör så vill jag inte hamna där…
Just nu tillåter jag mig nästan vad som helst… men då vardagen går in så skall det bli balans för nybrocorner också…
Tillbaka till minimalt med alkohol, inget socker, absolut inget kaffe alls… inga alkaliska godsaker…
Är det för det alkaliska som jag älskar bubbelvatten… läste att kolsyran bildar soda…

423

Härligt att vara tillbaka i stan igen. Efter en nikotinfri sommar där jag mer och mer släppt kontrollen på mat, kaffe och motion, är det härligt att känna musklerna värka och magsäcken krympa igen. Jag vet nu att jag kan släppa kontrollen på föda och träning utan att det startar en nedåtgående spiral som slutar i nikotinmissbruk. Det har tidigare varit orsaken till återfall, men nu när det gått så pass lång tid och även motivationen är på topp, har det gått bra. Samtidigt så är det oklokt att utmana snustrollet för mycket… Väck ej det troll som sover!

424

Drömde i natt att jag var i en snusdosa och grävde, men jag lade inte in någon snus i alla fall. Vad kom det ifrån?

425

Sådana drömmar har jag också haft från och till, och då har dosan varit väldigt stor än vad den i vanliga fall är, 42 g blir större och innehållsrikare. Hjärnan bearbetar och jobbar undermedmetet med gårdagens händelser, och även med det som ligger längre tillbaka i tiden. Var det något särskilt som utspelades igår, eller var det allmän tristess? Vi har snusat lika länge och detta får vi leva med, utan att börja igen. Det är ett livsprojekt som för vissa går lättare att uthärda, andra faller tillbaka, men inte du och jag.

426

Efter så pass lång tid är det lätt att tro att man är botad… Det är bara att inse att det finns psykologiska trådar som vävts under en mycket lång tid. Mönstren går inte ur så lätt, ungefär som en mycket gammal ful tatuering. Färgerna bleks och konturerna flyter ut, men den sitter där den sitter och går inte iväg av sig själv i första taget.

Samtidigt gör varje snusfri dag en starkare och starkare. Det finns inte på kartan att börja snusa igen. Minnet av hur dåligt som den drogen får en att må räcker för att avstå

427

Efter så pass lång tid är det lätt att tro att man är botad… Det är bara att inse att det finns psykologiska trådar som vävts under en mycket lång tid. Mönstren går inte ur så lätt, ungefär som en mycket gammal ful tatuering. Färgerna bleks och konturerna flyter ut, men den sitter där den sitter och går inte iväg av sig själv i första taget.

Samtidigt gör varje snusfri dag en starkare och starkare. Det finns inte på kartan att börja snusa igen. Minnet av hur dåligt som den drogen får en att må räcker för att avstå

428

Funderar mycket kring varför snusare som hållit uppe länge plötsligt faller igenom och börjar igen. Jag vet att det är jobbigt för de som precis slutat att se att det hänger folk här 14 månader efter de slutade. Överliggare ger en orolig känsla att det inte kommer att gå över så lätt som man trott. Att kampen är nu, pågår i några månader och sen är man frisk. En del här säger att det är så för dem, i sådana fall är det bara att gratulera.

För andra är det mer långdraget än så, 38 år missbruk är 456 månader, så då är 14 månader bara 3%. I det perspektivet så är man fortfarande rätt grön i sitt projekt. Även om jag blir starkare för varje dag så finns en stor respekt kvar för giftet. Sista gången jag seriöst försökte sluta föll jag igenom efter 18 månader. Jag har läst tillräckligt många exempel på samma erfarenheter hos andra för att se att på något psykologiskt plan finns det alltid en plan B inprogrammerad, betingad och intecknad. När sprinten på handgranaten är dragen, är det svårt att få i den igen. Så länge man krampaktigt håller fast smäller det inte, men om greppet släpps, är det sekunder till detonation… Att gå omkring som en levande bomb i skarpt läge är helt enkelt inte en långsiktig säker strategi. Så vad göra?

Hypnos verkar fungera för en del. Kontroll av sömn, träning, reglera socker-, kaffe, alkoholintag funkar för andra. Att ödmjukt påminna sig själv att nikotinist är man för livet är min huvudsakliga strategi. Om man fattar att man är kroniskt beroende av nikotin, så är det lättare att ta till sig att man aldrig kan ta en snus eller cigarett igen. Inte en enda, så länge man lever. Det är tufft att veta att en enda liten prilla sannolikt skulle vara starten på en destruktiv kedja som suddar ut ens 3% över en natt. Att i ett slag återvända till den olyckliga ofria tiden där suget efter drogen överordnades allt annat. Dit vill vi inte, till något pris. Kämpa på alla hjältar!

429

Det skulle väl vara samhällsekonomiskt försvarbart att hypnotisera alla ungdomar INNAN dom börjar med droger? :slight_smile:

430

Att hänga kvar här på forumet är för mig som att gå på AA-möten. Jag är för alltid en ödmjuk fd nikotinist. Om jag skulle börja igen kommer jag förmodligen aldrig mer orka sluta med skiten igen. Att läsa på forumet hjälper mig att komma ihåg hur jobbigt det var att sluta, det är lätt att glömma bort hur kroppen och själen reagerade när den inte fick sitt gift. Riktigt läskigt! Det är otroligt jobbigt och få som klarar att sluta ett beroende men det går!! Om jag förväntar mig att alkolister och narkomaner “ska ta tag i sitt liv”, ja då ska väl jag inte pipa om en så sketen sak som att sluta snusa!

431

Letade efter min tråd och hittade den långt bak… En hel månad har gått sen jag sist skrev något i min tråd, och det måste vara nytt personligt rekord i slutasnusa.se avhållsamhet… En månad hit eller dit spelar ingen stor roll efter 458 dagar, men den första månaden fick delas upp i timmar för att uthärdas. Ni som kämpar nu i början ska veta att svårare än som ni har det nu blir det aldrig. Med ett undantag… Om man kastar in handduken och provar snus igen, så är det som att hamna på fel ruta i monopol: Gå i fängelse utan att passera gå. Att resa sig då och sluta igen är smått heroiskt och något som de flesta inte mäktar med. Därför är jag grymt på min vakt mot farliga återfallssituationer. Utanför puben där feströkarna håller till är inget bra häng då man är på lyran, till exempel… Om man kan vara mentalt steget före så blir man inte förvånad och situationerna blir rätt harmlösa. Botat blir man aldrig, man bara glömmer bort snus längre och längre tidsperioder. Det gäller att komma ihåg hur ogärna man vill tillbaka till snusslaveriets helvete och ofrihet, för det behövs bara en prilla för att avgrunden ska öppnas… Det är tufft men sant… Man får aldrig glömma det…

432

Usch, du har rätt. Man blir inte botad…Det hade nog gått bra att ta EN snus, men det är tyvärr omöjligt…för visst blir det två och tre …fast. Snart 50 dagar som fri för mig.

433

483 dagar som jag ar grymt stolt over. jag trodde det skulle vara ett 2 manaders stalbad och sen skulle man vara botad. en festcigg da och da skulle aven vara mojligt… Sa blev det inte, istallet en inre resa dar jag tvingades utvecklas och mogna. Idag lever jag ett vardigare liv och fattar att jag formodligen ar en nikotinmissbrukare for livet. fast en nykter nikotinist. En festcigg, en testprilla, langre bort an sa ar formodligen inte slaveriet. Mina bojor ar brytna och jag aktar mig noga for att satta in huvudet i garotten igen.

Det ar busenkelt att sluta snusa. Det ar en helt mental grej. Nar man bestamt sig sa kan man sluta. for mig tog det 38 ar att fatta. Forhoppningsvis gar det fortare an sa for er alla. Hang i, det har fixar vi!

434

Väl talat! och grattis!!

435

Tack för att du finns och för att du räddat mitt liv…
För utan din kamp hade jag aldrig orkat… vi har haft jämna takter hela tiden… och följt varandra i varandras fotspår…
Nu tar jag tag i denna dagen gladare än igår… bara för att du finns…

436

Att det är en mental sak att sluta snusa, håller jag fullkomligt med dig om. Brukar då och då fundera över varför det skulle ta 38 år, innan jag tog itu med att sluta. Varför så lång tid, det är en hel mansålder som har gått förlorad. Funderar ibland över hur livet skulle ha varit utan snus under dessa 38 år, som jag missbrukade. Man får försöka att inte tänka så mycket på det, utan ta tillvara på de år man har kvar och leva i nuet, lättare sagt än gjort kanske men visst fixar vi det!

437

Cumulusnimbus, du har helt rätt i dina analyser! Du är en mycket klok man :).
Tack för att du delat med dig!

438

:slight_smile:

439

Har tänkt mycket kring varför återfall är så vanligt och så nedbrytande för motivationen och självtilliten.

Jag var bergfast i min övertygelse att sluta snusa för 30 år sedan, och höll upp i 18 månader innan jag klappade igenom… Det tog trettio år innan detta nya utbrytningsförsök skedde. Jag menar, efter 18 månader, vilka mekanismer är i spel som styr en ner i gropen igen? Och sen får en att stanna kvar där?

Att dessa negativa mekanismer finns inom vissa är ett faktum. Annars hade man provat snus en gång, blivit yr, blivit illamående och sen konstaterat: “Been there, done that, bought the T-shirt“ och sen tyckt att snus är äckligt och gått vidare i livet som snusfri. Inte för alla… En grupp utvalda fortsätter med att banka huvudet i väggen år ut och år in. The Winners of the Darwin Award…

Eftersom det snarare handlar om timmar än månader innan nikotinet lämnar kroppen så kan det inte vara en fysisk grej. Att det tar 3 till 6 månader att återställa dopaminbalanser i kroppen till default, förklarar varför man är så låg ett tag rent psykologiskt, men efter över ett år? Vilka spöken är det som snitslar vägen ner i gropen då? Och hur parerar man det?

Klassisk psykologi använder analys, man går tillbaka i sitt förflutna och blir medveten om vilka omedvetna mekanismer som styrt ens tankar, känslor och handlingar. När man sen är medveten, frisätts bunden psykisk energi och man kan hantera situationer annorlunda utifrån sin nya insikt. Verkar kanon, läkningen är permanent men tyvärr tar processen lång tid och kostar mycket pengar.

Mer poppis idag är kognitiva metoder, där man inte fokuserar så mycket på varför processer leder en i en viss riktning, utan mer på hur man hanterar situationer som dessa omedvetna processer triggar. Behandlingen är snabb och billig men man behandlar egentligen bara symtom istället för underliggande orsaker. Ungefär som att ta en Alvedon mot huvudvärk. Smärtan lindras, men orsaken till varför man hade huvudvärk finns kvar.

Så vad gör man? Drar ur den värkande tanden med roten eller käkar Alvedon? Eller slutar helt med att äta godis?

Jag säger ja till alla tre… och försöker lära mig mer om mig själv, försöker att konsekvent förhålla mig till suget på ett strukturerat och moget sätt, och försöker att förebygga och undvika situationer som skapar sug.

Det har fungerat i 499 dagar, men ändå känns det som att flyga en JAS 39 Gripen. Tyngdpunkten är totalt felplacerad och utan komplicerade reglersystem som jämt fungerar, så är man rökt…

Det är bara att fortsätta som vanligt, en dag i taget, spotta ut, skölj munnen, stoppa sen inte in någon nikotin igen så länge man lever. Busenkelt…

440

Grattis till 500 dagar!