En gång för alla

Dagbok
1

Nu får det vara nog efter ca 20år av snusande så förklarar jag mig nu färdig. Sista snusen spottades ut ca 21:00 den 20juli2015, det är nu ca 31h sedan och jag ligger sömnlös och vänder mig i sängen.

Vad gör man, jo i stället för att vrida sig i all evighet så öppnar vi laptopen och delar med oss av denna kampen. Kanske man en dag kan gå tillbaka till denna öppningsposten och konstatera att det lyckades till slut. Jag hoppas även att detta kommer att hjälpa någon annan i dennes kamp mot nikotinmonstret.

Det var svårt att finna nån bra rubrik på detta projekt. Klockan är 04:05 och har suttit och knackat på denna posten bra länge redan.

Kanske man försöker sova ett par timmar innan klockan ringer, känns visserligen omöjligt…men kanske man försöker iaf. Lär knappast bli den sista sömnlösa natten.

Ska i nästa post skriva mer om hur mina första timmar varit…och hur jag kom på idén att nog får vara nog.

2

Vi kan glömma det med sovandet, det blev inte av iaf.

Dag -1 söndag 19.juli: Vad gör man, jo man kikar på potentiella flyg från Helsingfors till Stockholm OCH potentiella Silja- och Viking Line resor från både Helsingfors och Åbo till Stockholm.
Jag har ju enbart 7 dosor kvar, nästkommande helg är det uppsnusat och jag är TOTALT lost. Inga bekanta på väg till Sverige, har inte möjlighet att åka själv heller och det med att köpa under disk kan vi bara glömma. Senast jag hört har det väl legat på kring 8eur dosan, kanske även mer.

Min egen smärttröskel kom mot nånstans vid 6euro, skulle jag nånsin behöva köpa för över det skulle jag hellre sluta. Det intalade jag mig själv kanske 5-6år sedan. Märkligt nog höll det löftet, men inte att min snuskarriär skulle varit över i allafall.

Dag 0 måndag 20.juli:
Klockan ringer vad gör man, jo istället för att köra klassikern dvs in med första snusen i samband med snoozen från mobiltelefonen så stiger man upp. Ingen fara än så länge, detta löjliga testet har man ju skojat med kanske 50ggr i sitt liv tidigare bara för att få belöna sig med en liten fördröjning "oj vad duktig jag är, jag kunde hålla mig halvtimman extra :smiley: "
Jag har ju redan insett det är kört, 7 dosor kvar och jag har ett hundratals ggr sett hur dosorna minskar och desperationen stiger vid varje dubbelsnus som ryker under läppen. Just det ja, två portioner under läppen ska det vara.

Jag kom mig till jobbet i måndags, det gick si sådär, senast på väg till jobbet skulle dubbla kuddarna suttit som gjutna under läppen. Sutta på dagens första, de som i regel alltid smakade bäst och jag kunde hålla längst i munnen.

Men nehej, nu ska vi köra ett tortyrtest, VARFÖR? Jag har ännu ej förstått varför jag skulle utsätta mig för detta. Jag hade 2st snusdosor med mig på jobbet och väljer att börja må dåligt i stället.
Första tunga abstinensbesvären började nog krypa på kring 09.
Tiden mellan 09-12 var absolut FRUKTANSVÄRD, kände mig ärligt talat full på jobbet. yrseln var kraftig, har upplevt den vid ett par tillfällen tidigare men i regel alltid lyckats låna snus av nån kompis vid dessa Mayday situationer.

Klockan var strax efter 16, dags att åka hem. Måndagen var ju sjuk, utsatte mig för heldagstortyr på jobbet med 2 snusdosor framför mig “varsågod, knäck fegis om du vill”. Skrattade glatt, det var ju fruktansvärt men jag klarade det OCH stoppar 2 belöningskuddar i munnen, MUMS!
Plockar bort de ur munnen efter enbart 5sek, har portionerna på handflatan och stirrar…vad gör jag, du höll så länge men vad vill du göra nu gosse? Stoppar tillbaks snusarna under läppen iaf och åker hem, får nån form av välbehag som alltid tidigare, MEN jag känner även en märklig besvikelse och skam jag aldrig känt tidigare.

Kommer hem spottar ut blåa Kalibersnusarna, käkar middag och slänger sedvanligt in vad som blivit mina hittills sista snusar kring kl 19.45 måndagen den 20juli, kl 21:00 känns de tomma för nikotin och spolas ned i toaletten.

Klappar mig själv på axeln, vilken dag!!! Jag klarade mig på blott 4 portionskuddar, normalt ligger jag på 1,5 dosa pr dag.

Tisdag 21juli:
Dvs igår. Genast jag vaknar upp känns det som… det ligger i luften. Det är idag det skall ske!!!
Det kom som en blixt från klar himmel, tanken har funnits där i säkert 15år, det vore bra att minska på mängden eller sluta helt o hållet. Viljan har dock saknats, nu finns även den för första gången efter det löjliga testet jag utsatte kroppen för igår.

Hur kändes då gårdagen i helhet? Det kändes inte bra, inte bra alls, jag kände mig fortfarande riktigt groggy. Måndagen var ändå värst och då belönade jag mig iaf med 4st portioner på eftermiddagen/kvällen. Jag kände mig fortfarande rejält “full” även igår. Känns märkligt att använda termen full på jobbet, men det är nog den närmaste beskrivningen jag kan komma på.
Hela gårdagen känns eg som om den inte ens existerade, märklig tomhet, allt kändes overkligt. Även löprundan när jag kom hem kändes overklig.

Ca 33h bakom mig nu sedan min sista snus. Förra natten gick ju åt helsinki :wink: , men ok, det ska väl komma lättare nätter framöver. har totalt ca 2-3h sömn bakom mig och dags att dra på jobbet snart.

Läget just nu känns, helt OK.

3

36h avklarat.
När man läser veteraners inlägg där man överskridit barriärer på 30dgr 100dgr eller 1000dgr känns det oerhört löjligt att sitta och räkna timmar, men alla var väl tvungna att börja därifrån?

Sista 2 timmarna har varit överraskande jobbiga av nån anledning. Nästan så det kändes enklare att fokusera när huvudet var totalkarusell, nu börjar värsta yrseln försvinna. Det är ju inte klart i knoppen ännu, men jag känner mig ärligt talat inte lika “berusad” längre.
När försvinner yrseln helt och hållet?

4

Det är absolut inte löjligt att räkna timmar… Det är en överlevnadsstrategi! Man måste besitta en väldigt tjurskallig och envis inställning för att klara det här. Dessutom kunna stå ut med lite nervösa, oroliga och rastlösa perioder… Men det lägger sig så småningom, det lovar jag dig! Jag skulle aldrig vilja byta plats med dig och göra om den här resan nu, men är enormt glad att jag stog ut!

Lycka till!

5

Tack messi, det var en dylik uppmuntran jag behövde! Väldigt glad någon vågade in sig o kommentera och att inte min jobbiga resa på forumet och mot snusdemonen blir en enda lång monolog.

Började fundera på när jag egentligen började snusa, jag tror jag testat första gången nån gång 1995-1996 på fest, 1997 fanns nog första dosorna redan i kylskåpet. Dvs 20 års jubileum blev det aldrig, däremot aktivt snusande i 18-19år. I starten kunde jag antagligen vara utan en dag eller två, men ganska snabbt blev det en daglig idiotisk hobby.

Det värsta av allt är att jag var över 20år när jag började ??? Hur idiotiskt är inte det!

Sista timmarna har varit hårfint lättare igen. Det som känns märkligast av allt är att knoppen börjar kännas allt klarare.
Knappt 40 timmar gick i totaldimma, yrsel, helt oförklarligt snurrig, kommer knappt ihåg vad man pratat. Allt har känts overkligt nästan helt fram till nu.

Ett par lättare timmar till skulle kännas välkommet, missuppfatta mig inte, JAG ÄR SERIÖS, nog är nog. Dock känns det som man förtjänar att få glida lite efter att ha jobbat hårt i snart 40h.

Har även idag med mig mina 2 dosor på jobbet, det känns som en säkerhet på nåt sätt. Jag vet att valet är 100% mitt eget.
Det skulle varit betydligt värre att ha snusat sig tom först, osäker på om det skulle funkat alls för mig, beslutet skulle funnits hos nån annan än mig själv i så fall…eller tja så känns det i alla fall.

6

Bra beslut! Det tar ett tag till innan du är ute på andra sidan och börjar märka vinsterna men det kommer! Och det är fantastiskt hur mycket bättre man mår som icke nikotinist. Ibland tycker jag att jag har slarvat bort 30 år av mitt liv medan jag snusade men det är egentligen inte viktigt. Det viktiga är att jag inte längre snusar i resten av mitt liv!!

Så kämpa på och räkna timmarna, det har vi garanterat alla gjort :slight_smile:

7

Snart 45 timmar och tivolit är stängt. Iaf är karusellen stängd som snurrade de första 30 timmarna.
Jag är nöjd, det fick verkligen räcka till.

Märklig känsla, även märkligt att försöka klura ut hur diverse signaler i kroppen skall tolkas.
Är detta hungerskänsla?
Är detta sug efter snus?
Tidigare dämpade jag samtliga signaler med dubbla snuskuddar.

Vad som oroar mig allra mest just nu är att det inte känns SÅ himla illa i allafall.

Jag var inställd på att en nästan 20år lång snuskarriär är näst intill omöjligt att bota bort.
Vid alla helgona kommer ev. första lilla ljusglimten,annandag jul kommer en lite bättre dag osv.

Jag var verkligen inställd på ett helvete i minst ett halvår.
Därför har jag nu väldigt svårt att acceptera det faktat att jag inte mår alls så illa för tillfället.
Jag mår bättre än i morse…
Är det tillåtet att må lite bättre redan så här tidigt?
Det känns som om jag inte vore värt det.

Känns som smakerna kommer fram lite bättre i allt man tuggar.

Allt som jag på förhand hade föreställt mig skulle vara det jobbigaste har inte alls varit SÅÅÅ förbaskat omöjligt.

  • Kaffe, har jag märkligt nog inte alls förknippat så kraftigt med snus
  • Efter-maten-prillan-suget har inte varit så illa som jag trodde
  • I tillägg var jag fullkomligt övertygad om att nikotinabstinensen skulle vara helt omöjlig. Visst, kul var det ju inte, men ändå inte så illa som jag hade tänkt mig.

Cold turkey är det som gäller här med, inga tuggummin o tabletter, jag är säker på att det är allt el inget som är det enda som funkar för mig med.

8

Jag räknade stolt mina timmar i början! Varje timma är ju en vinst och absolut inte fånigt. Det är en kamp, det här att sluta snusa.
Resan ser lite olika ut för oss alla men den är definitivt värd att genomföra. För mig var de första 4 dygnen lätta. Sen kom det. Ordentligt.

Heja dig och grattis till en verkligt bra beslut!

Cold turkey är en bra väg. Håll i, håll emot och kämpa!

9

Tack alla! Känner hur varje meddelande av er faktiskt har överraskande stor betydelse och ger krafter att fortsätta.

Nu kommer vi upp i 48timmar utan snus, dvs snart börjar det tredje dygnet ticka på uret.
Gick faktiskt lite fortare än vad jag hade tänkt mig.

Nu är jag ändå tvungen att medge att för allra första gången hittills fick jag alldeles nyss ett riktigt sjukt sug efter ett par påsar under läppen. Det vattnades i munnen på mig… eeeh är detta normalt? Suget var så stort att jag fick fighta ordentligt. Jag gick ut o promenerade 20mins o nu känns det lite bättre igen.

Jag hann redan bli lite överdrivet självsäker på att detta med att sluta kanske bara är “a walk in the park” men jag blev rejält nedbrottad på mattan och påmind om att kampen kanske bara har börjat än.

Suget nyss var faktiskt onödigt tungt att stå emot, var ju inte alls kul… Har jag mycket av detta framför mig ännu?
Nästan så jag funderar på att slänga iväg alla burkar jag hade kvar bara för säkerhets skull. I morse var jag ännu av den åsikten att det bara är skönt att ha burkarna hemma och känna hur jag är herre på täppan…

10

60h and counting…

Hmmm, det är bara lite över ett dygn sedan jag satt och skrev mina första inlägg.
När jag nu läser igenom vad jag skrivit förstår jag knappt texten. Känns som jag hade väldigt svårt att formulera mig och få till begripliga meningar. Inte en chans att jag kommer att redigera texten, allt får stå exakt lika klantigt och fjantigt och svårbegripligt som det ser ut, det har varit en del av avgiftningsprocessen…som fortfarande pågår.

Kändes faktiskt rätt skönt att läsa igenom inlägg från LinaMies dagbok där du beskrev att du upplevt något av det samma. Jag är/var lite orolig det var nån permanent skada man åstadkommit uppe i hjärnan, men kanske det inte är det. Det tar bara lite tid att lära sig skriva o tänka igen när man både skrivit och tänkt med gift i hjärnan de senaste 20 åren.

Både förvånad och ickeförvånad över att jag sov som en stock förra natten.
Med ca 3h sömn natten innan denna känns det naturligt att kroppen var tvungen att sova ikapp lite av sömnskulden.
Något som förvånade mig var att det kändes som om kvalitén av sömnen var hur djup och skön som helst(?) Även om jag vaknade en gång kring kl 04 så somnade jag bums igen.
Något annat som förbryllade mig var hur snabbt jag somnade igår, jag minns absolut ingenting av insomningsprocessen. Jag brukar ligga o tänka i allt mellan en halvtimme och 2timmar innan jag somnar. Igår tog det mig inte mer än en halvminut, jag är helt övertygad, jag var borta på en gång. Jag kommer inte ihåg när liknande skulle skett mig senast.

Märkligt nog infinner sig inget sug alls efter snus för tillfället, känns relativt balanserat. Har haft 3 riktigt behagliga timmar sedan jag vaknade i morse. Gårdagens elaka sug på kvällen håller mig ändå på alerten, får absolut inte känna mig alltför behaglig och avkopplad ännu.

11

Du är så fantastiskt duktig.

12

70 timmar, tror det är dags att ändra timmarna till dagsmått även här fr.o.m i morgon.

Hur har dagen varit i helhet? Jag är inte helt säker faktiskt…

Öppnade starkt, gick någorlunda bra tills kl 14-15, sen kom en riktigt tung period som varade i 2-3timmar, nu känns det lyckligtvis lite bättre igen.

Det som är mest märkligt är att jag faktiskt inte känt något speciellt sug efter snus ännu idag. Däremot börjar det krypa på andra egendomliga känslor som jag kanske tidigare förknippade med avgiftningsprocessen, men har jag fel?

Är det normalt att det kryper på en tom, töntig, lobotomerad känsla någonstans mitt uppe i huvudet? Det känns som någonting är bortplockat, men jag vet inte vad. Allt känns väldigt meningslöst. Är det meningen det ska kännas så här tomt och töntigt mina sista ca. 40 levnadsår?
Jag har för mig att den känslan skulle försvunnit om jag skulle gått till dosan och tryckt upp två st. saftiga prillor på varsin sida i läppen, men helt övertygad är jag naturligtvis inte.

13

Ja det är normalt. Vi är flera som upplevt det, även jag men mina största problem har inte legat just där. Har för mig att misja här har haft svårt med meningslösheten, läs hennes dagbok! Nej det kommer inte vara så resten av livet. Snus löser ingenting mer än extremt kortsiktigt och med ett mycket högt pris. Läs gärna cumulusnimbus dagbok, där har jag hämtat mycket nyttig pepp och förståelse. Finns många fler veteraner som skrivit värdefulla saker för oss som kommer efter, läs deras dagböcker!

Håll ut nu mumin! Det kommer bli bättre. Och sämre och bättre igen. Men det viktiga är att det blir bättre på riktigt till slut! Och då är det så jävla värt det!

Jag tror på dig!

/LinaMie

14

Lättare dagar, svårare dagar - lättare nätter, svårare nätter.

Jag hann redan skryta om förrförra natten hur enkelt det var och hur fantastiskt djupt jag sov. Denna natten var däremot svår, så pass svår att den fortfarande pågår och jag är tvungen att ge upp fast jag borde ha sovit i 3 timmar till.
Av dessa 5 timmar jag fick under bältet har man vaknat nånstans mellan 10-20 ggr. Min hjärna har varit helt upptagen av snus, drömt om snus, drömt om avsaknad av snus mm. mm.

Lånat från wikipedia:
Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Han bor i ett tält lite varstans, dock ses han ofta sittande på bron i Mumindalen spelandes på sin munharmonika. Han bär halvslitna, gröna kläder med en slokhatt som huvudbonad och karakteriseras av sitt mångfaldiga historieberättande. Han röker pipa och avskyr skyltar med förbud.

Snusmumriken är Mumintrollets bästa vän och lite av en idol för honom på grund av sin klokhet och erfarenheter om det mesta. Trots deras vänskap trivs dock Snusmumriken med att få vara ensam ibland, något som Mumintrollet kan ha svårt att acceptera.

Snusmumriken påstår att han skulle vara trött på äventyr och bara vill leva ett lugnt liv men de som har läst berättelserna om Mumintrollen och analyserat Snusmumriken märker att detta inte alls stämmer. Snusmumriken kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig nästan hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Vad som händer på hans långa resor brukar sällan framgå. Det enda man vet är att han i stort sett har rest jorden runt.

Till skillnad från flera andra figurer i muminberättelserna bryr sig inte Snusmumriken om materiella saker, han menar att det bara blir krångligt när man ska äga och bära runt på saker.Hans nomadiska livsstil, djupa kunskap om det mesta och mystiska utstrålning gör att man kan se honom som en tolkning av guden Väinämöinen från den finska mytologin.

din lömska jävel. Har haft dig med mig på ett ungefär hälften av mitt liv och nu vill jag bli av med dig en gång för alla. Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag snusat upp i mitt liv, jag blir bara så förbannad på mig själv. Drygt 18 bortkastade år med snuset blir det för min egen del.

Första 5 åren var det General lös som gällde, sen blev det utbytt till General portion omkring sommaren 2001. Genast var det dubbelprilla som började gälla, en kudde på varsin sida. Vid detta laget började vi också snitta över en dosa per dag, min uppskattning blir på ett ungefär en stock pr vecka eller lite mer. På fyllan var det alltid minst 2 dosor, jag brukade alltid ha med mig 3 för säkerhets skull.
Senare föll väl snusdosornas innehåll ett antal ggr i samband med skattehöjningar och vid det laget så började man gärna snitta på över 2 dosor per dag i vilket fall… 25gr blev till 21gr som blev till 18gr eller hur?

Diametern på en snusdosa är 7cm, då blir det att addera lite och jag kommer fram till följande chockerande resultat. Jag har under mitt liv snusat upp ungefär 128meter med lössnus samt ca 665meter med portionssnus. Det blir ungefär 800meter med snusdosor, i höst när jag kollar på Finnkampen ska jag fundera över det, 2 varv på olympiastadion med snusdosor radade efter varandra.

Vi tar gärna exemplet även på höjden, ställ alla min uppsnusade dosor på högkant så får vi en mängd som uppnår ganska exakt bägge 2 WTC tornen bredvid varandra!!!

Tack förresten alla ni för era inlägg och uppmuntran! Jag hade inte förstått hur stor betydelse det har haft innan jag själv märker andras inlägg i min dagbok. Känns vid detta laget ännu lite svårt att själv gå in och dunka nån på ryggen för 50 dagar när man inte själv har ens 5dgr på kontot och det hela känns ännu väldigt jobbigt.

Har dock på känn att jag snart känner mig stark nog att göra det och framförallt hjälpa och uppmuntra nya slavar som traskar in på kliniken, då är det jag som blir veteranen på samma sätt som ni alla kring mig är nu.

15

Och så inbillar jag mig att det är lite svårare att kasta in handduken när man har flera som ser en :slight_smile:

16

Dag 4 startade som en riktig skitdag, dåligt med sömn o kände mig otroligt trög… fram till nu :slight_smile: , mer om det senare.

Jag ska redan nu ta en kort sammanfattning åt mig själv och eventuellt åt någon som kommer att traska i mina fotspår en vacker dag i framtiden.

Ångrar jag på beslutet nu när jag snart ska påbörja det femte dygnet? Svar: NEJ, överhuvudtaget inte och det här racet kommer jag att köra i mål, jag är redan nu helt övertygad.

Jag vet jag kommer att glömma bort massor med detaljer redan inom ett par veckor, därför vill jag dokumentera det nu.

Jag tog en form av prolog redan på måndagen som sedermera blev ett definitivt beslut senare samma kväll. Första 4-5 dagarna var tunga, det går inte att komma från det. Första 2-3 dagarnas “ruskarusell” är riktigt jävla vidrig, jag kommer vagt ihåg den från tidigare men jag har alltid lyckats dämpa den med nytt snus eller batteri av nikotintabletter el tuggummin tidigare. Jag var redan förberedd på den, förberedd på det absolut värsta.

Vad som förvånat mig hittills är att jag faktiskt varit mindre sugen på snus eller nikotin än vad jag på förhand hade tänkt mig. Jag trodde jag skulle ha ett så stort skrikande behov som skulle vara näst intill omöjligt att hantera, märkligt nog har det inte alls varit så. Jag har ännu mina dosor på bordet och i kylen, det har bara inte känts som ett alternativ.
Vanorna har ej heller varit ALLS så jobbiga som jag på förhand hade tänkt mig, kaffe+snus, prilla på maten, första snusen i munnen direkt väckarklockan ringer osv.

Det känns bara som missbruket har fört med sig en massa biverkningar som känns väldigt tunga att jobba bort.
Jag har haft oerhörda koncentrationssvårigheter på jobbet, känns som jag måste lära mig mina uppgifter igen, men nu utan snus, vilket jag ännu inte kan eller är van vid.
Det kändes jättejobbigt att löpa på tisdagen och i går, jag har aldrig löpt “nykter” bara som snusmissbrukare med nikotintankarna fulla. Blir btw väldigt intressant att se vad jag löper in en halvmaraton på i morgon :slight_smile: , skulle förvåna mig stort om det blir rekordtid.

Humörsvängningarna har varit stora, det har varit mycket dimma de första 4-5 dagarna, mycket har känts som en märklig dröm utan någon anknytning till verkligheten. Det är ju där snusdjävulen kommer med i bilden, jag förstår ju det, ta dubbelsnusen så är du normal igen.
Fast allt varit fullkomligt hanterbart vill jag poängtera att det har varit oerhört krävande och tagit mera energi än jag trott. Inte en chans att jag skulle orkat lösa ett korsord eller storstäda eller liknande, jag har varit relativt utmattad. Det är säkert individuellt, men jag har varit helt slutkörd.

Det finns en sak jag tycker är väldigt viktig att nämna som jag inte kanske sett skrivet i någon annans dagbok speciellt mycket. De allra flesta verkar vara eniga om att starten är helt jävlig, JA det stämmer MEN det finns även ljusglimtar med nästan direkt från start!
Redan dag 2 eller 3 fick iaf jag chansen att börja blicka in bakom gardinerna på vad som komma skall. Mitt i allt det miserabla kommer en skön känsla av eufori som jag inte ens kom ihåg existerade.
Jöss, vad gott apelsinjuice kan smaka! Det var ju riktigt kul att nästan gurgla med den över alla smaklökarna i munnen som man hade glömt att existerade. Existerat kanske, men hämmade av nikotinet. Smaker och dofter kommer mycket mera med i leken igen.
Munhålan känns ren hela tiden, vad skönt! Tycker ej heller maten kilar sig fast mellan tänderna lika mycket som tidigare.
Jag har alltid varit så bitter över mina skakande händer, ALDRIG har jag tänkt på ett samband mellan snus och skakande händer, i alla fall ALDRIG så jag skulle accepterat det som en orsak. Bullshit, det är helt uppenbart nu…

Jag är förberedd på att det kan finnas mycket skit framför mig ännu, men när det känns jobbigt kan det vara skönt att komma ihåg att gardinerna kommer att öppnas helt en dag igen, det är kul att få tjuvtitta lite ibland redan nu :wink:

17

Och ljusglimtarna blir fler ovh fler. För min del, jag hade ingen aning om hur snuset faktiskt har ändrat min personlighet. Trött, lat och slö låg jag hellre i soffan och zappade mellan kanalerna än var aktiv. Nu känner jag igen mig själv igen som en nyfiken, glad och alert tjej som är och vill vara aktiv! Helt otroligt! Nikotinet har, tror jag, tryckt ner mina känslor i så många år och jag har trott att det är den person som jag är. Nikotin är en hemsk drog!! I varje fall är den det för mig och jag tänker aldrig utsätta mig för den igen!

18

de e vackert med snus-poesi, ett osynligt krig som man vill sätta ord på

19

@issen
Väldigt glad du tog upp det, jag hade faktiskt själv hunnit fundera på det samma och detta enbart efter ett par dgrs tid!

Dag 5 och Dag 6

Igår var det åter lite dimmigt i knoppen när jag vaknade, jag hoppas verkligen detta försvinner så småningom.
Var relativt spänd på hur mitt löplopp skulle gå, jag var helt förbryllad, pb så det bara small om det och löpte sista 45minuterna i en sådan eufori som jag inte upplevt på… jag minns ärligt inte ens när.

Exakt som issen skrev ett par poster ovan, det känns även för mig som nikotinet har tryckt ner mina känslor utan att jag ens märkt det. Detta var det största lyckoruset jag upplevt på länge.
Snusandet har hållit mig i en märklig status quo, zombie mode utan att jag förstått det.

Jag var lite nervös inför kvällen igår när jag för första gången skulle dricka alkohol efter att snusdjävulen fått rött kort. Märkligt nog skedde ingenting, det hade överhuvudtaget ingen triggande effekt på mig. Jag tyckte däremot att jag var mycket skarpare utan snuset även med många öl inombords…märklig känsla.

Hur skulle jag hantera lätt baksmälla nu i morse?
Baksmällan var ju hur mycket mildare som helst utan de 2 dosorna man skulle normalt snusat i går kväll :slight_smile: I tillägg fanns överhuvudtaget inget sug efter “tycka synd om” snusen heller.

Jag är nu lite oroad, ska det verkligen börja kännas så här mycket lättare efter endast en vecka?? Jag minns ännu när jag bara några dagar sedan satt o räknade timmar.

20

Ganska exakt en vecka sedan man spottade ut sin sista snus :slight_smile:

Dag 7 har varit den absolut enklaste hittills för mig, inget annat att tillägga idag.