Kan knappt förstå det, jag dunkar mig själv i ryggen idag och ska fira med en löprunda när jag kommer hem.
Fortfarande inne i en period där jag varvar goda dagar med dagar jag känner mig förvånansvärt deppig och låg. Det positiva är att jag vet att det kommer solsken efter regn.
Det irriterar mig kanske lite att denna sega perioden kommer nu under hösten när man känner sommaren är förbi, dagarna blir kortare, sommaren var ju helt kass vädermässigt så man känner sig lite blåst. Lite osäker på om jag känner mig låg blott pga snusmonstrets bråk eller om jag även själv vill tycka lite extra synd om mig själv. Jag har på känn att det kan vara en salig kombination av bägge.
Tack för kommentarerna jag fått! Ska försöka låta dagarna rulla på utan att tänka på det alltför mycket nu.
Underbart, en av enklaste dagarna hittills på resan!
Kändes speciellt välkommet med två gråa, sega dagar på nacken.
Förhoppningsvis får man bockat av flera av dessa framöver
Grattis mumintrollet 51 dagar är stort. Ja dagarna blir bättre om man sysselsätter sig, med något och avleder snustankarna (även om de kommer ändå). Härligt att höra att det lättar och vänder. Haha, Michael jag svullar också i mig en massa mat. Låt det vara så ett tag vi behöver mat nu, som vi tidigare har ersatt med snus.
Tackar. Vågar nog inte påstå man är helt över krönet ännu, men de lättare dagarna börjar faktiskt kännas… relativt lätta. I starten av resan var nog min definition av en lättare dag synonymt med “mindre tung”.
Jag önskar jag har majoriteten av de riktigt gråa dagarna bakom mig så småningom. Jag är fortfarande beredd på svackor, de tyngsta av de gråa dagarna från de sista två veckorna har inte varit höjdardagar direkt.
Satt i morse och funderade på hur det att öppna en dosa och trycka in ett par portionskuddar under läppen börjar kännas mer och mer främmande hela tiden. Inövad manöver jag inte ens saknar längre. En annan sak jag absolut inte saknar är nikotinhuvudvärken, för mycket snus under dagen som man försöker bota med kombination av värktabletter och mera snus…
Det är uttrycket gillar jag att en lättare dag är synonymt med “mindre tung”. Svackorna kanske inte blir så påtagliga och tätt återkommande för dig som de varit hittills, vad vet jag. Men om man läser t.ex cumulusnimbus dagbok så ser i alla fall jag att det vänder efter 30-40 dagars krisen. Och sen så innehåller ju livet både grå och lättare dagar för alla oavsett snus eller inte. Men det är helt klart bättre utan något snus. Den insikten har du ju redan att det är en inövad “manöver” som är helt förkastlig.
Du resonerar väldigt klokt. Jag fick också huvudvärk av mitt toksnusande, men tog inga värktabletter fast jag mådde riktigt dåligt på kvällarna och sömnen var väldigt dålig. Jag kunde sitta uppe alldeles för länge med snus i käften, för att sen gå och lägga mig helt utmattad och urlakad av snusandet för att sen vakna och stoppa in igen. Den tiden vill jag inte ha tillbaka igen.
Nu har det rullat på några dagar utan större ansträngning och utan djupare svacka, rätt skönt faktiskt.
Ju flera av dessa man får på räkneverket desto behagligare blir resan till slutmålet.
Jag känner så väl igen det du skrev sverker. Toksnusande under dagen och hjärnan helt söndersnusad på kvällen och man fortsatte i princip helt fram tills läggdags, sen startade man igen direkt man vaknade. Jag vill heller inte uppleva den tiden igen.
Det är märkligt hur jag känner att snuset faktiskt ändrade mig som person, jag känner mig på något sätt stabilare och lugnare numera och då är jag inte ens helt i mål ännu. Bara känslan av att ha kunnat kapa bort det extra stressmomentet att bära på sig tillräckligt med snus. Känslan av att man inte längre behöver känna hur abstinensen kommer krypande och man känner sig halvt desperat för att få sin fix.
Glad att ha lagt den tiden bakom mig, för all evighet.
Fått bockat av ett antal dagar till relativt smärtfritt nu. Tanken om snus känns hela tiden mera avlägset och jag börjar faktiskt känna att suget avtagit rejält sista tiden.
Det kommer fortfarande dagar jag känner mig mera låg, ihålig och tom och det känns att något saknas, men det är inte lika starkt som för bara någon vecka sedan.
Redan nu kan jag konstatera att hälsoeffekterna har varit mycket större än jag på förhand kunde ha anat… jag känner mig mycket fräschare, mera utvilad och är äntligen av med den elaka huvudvärken jag ofta slitit med pga. för mycket nikotin. Näsan är inte alls lika tilltäppt, händerna skakar mindre osv osv. Jag kan fortsätta listan i all oändlighet.
Otroligt hur man i starten fick kriga för varje timme, sedan krigade man för att erövra dagar och nu kan man redan lägga dagar, nästan redan veckor bakom sig utan att det känns alltför obehagligt längre.
Jag vill inte påstå det är enkelt ännu, men om snusmonstrets attacker inte blir så mycket värre de påföljande veckorna så känns det inte som ett lika oöverkomligt hinder längre
Till er som är i starten av er resa, kör på, det blir bättre fast det inte alltid känns så!
En milstolpe passerad, en viktig sådan, detta är en av de man hört o sett skrivet så mycket om på förhand
Sista dagarna har jag seglat i behaglig medvind, för tillfället nästan så att man skulle ha det betydligt enklare att inte ens påminna sig om sitt tidigare snusmissbruk, hellre bara låta dagarna rulla på.
Jag hade en riktigt jobbig period på ett ungefär mellan dagarna 37-50, de två veckorna var faktiskt jobbigare än någon av de tre föregående.
Dvs i stora drag: dagarna 15-36 var enklare än 37-50
Nu ska jag bara njuta av medvinden denna söndagkväll!
För att återgå till mitt sista inlägg så var veckorna 6 och 7 för min egen del förvånansvärt tunga. Jag blev faktiskt tagen med byxorna i knävecken eftersom jag inte alls hade förväntat mig det så intensivt så sent i kampen.
Jag var förvånansvärt låg, väldigt tomt och grått. I tillägg kändes det väldigt märkligt och dimmigt uppe i hjärnan, lite som under den allra första tiden när allt kändes overkligt och man nästan hade svårt att prata med människor för man kände sig så frånvarande.
Kanske det faktiskt är så att det är här dopaminnivåerna är lägst och just under denna tiden majoriteten av nikotinreceptorerna degenereras. Det är ju inte så märkligt att det känns väldigt mystiskt uppe i knoppen under den storstädningen.
Jag varvade med några riktigt goda dagar ibland bara för att rasa utför och få många skitdagar på rad. Det var en tung period eftersom jag inte alls visste var jag skulle ha mig nästa dag.
När det släppte till slut så vågar jag nog redan påstå att dessa två sista veckorna har i sin tur varit hela resans bästa. Jag har inte dykt alls på samma sätt längre fast jag haft sämre perioder med.
Mumintrollet: Starkt jobbat - du är nästan hemma och FRI. Ca en månad till bara. Dippen runt 40 dagar är väl dokumenterad på detta forum. Många ger upp då men med kunskap och stark vilja klarar man det. Var förberedd på ytterligare en attack på någon eller några dagar. För varje seger över snusmonstret blir man starkare.
Har du läst dagböckerna här vet du att “bara en, bara en gång” nästan alltid leder till katastrof. Aldrig, aldrig festsnusa. Din hjärna är för alltid omprogrammerad för nikotin och en enda snus är en expressväg till snusträsket. Där vill du aldrig hamna igen.
Ungefär likadan som vilken som helst dag mellan 62-67, det går ganska lätt nu.
Jag vågar väl för första gången påstå att det känns som jag har den sista jobbiga kullen bakom mig. Den bestod egentligen av två pucklar för min del. Första kom kring 37 och pågick ca fem dgr, sen kom en puckel till mellan 45-50.
Snusmonstrets attacker har avtagit märkbart i styrka.
bra jobbat mumin,
håller med om att snusmonsterattackerna avtagit/försvunnit, men jag tycker att den nya fasen är jobbigare,
Tycker att snusmonstret ändrar form till lite laidback och den är svårare att ta spjärn mot,!
den är inte farligt jobbigt men den finns där som en light-sug-på-något?
de vaga gnagandet, saknaden av något, sökandet efter något, mentalt krig mot det osynliga,
jallaz, jag misstänker du själv gör det svårare än vad det egentligen är. Vi är på exakt samma dagantal och även om individuella skillnader förekommer, har allas resor sett någorlunda lika ut.
Visst snustrollet är kvar hos mig också, men det är inte så mycket svårare än att vifta undan en ilsken broms en sommardag.
I övrigt känner jag att jag kopplat ett armlås på snustrollet och vill ha det så.
Det finns inget nytt, det finns ingen mystik, det finns ingen romantik man behöver skapa en längtan efter.
Jag satt djupt i träsket i ganska exakt 20år, jag VILL INTE dit längre. Jag känner jag fick en ny chans att rätta till misstaget, dvs att halka dit för 20år sedan.
Lägg till hälsoeffekterna! No way jag ens överväger ta ett steg tillbaka längre.
Dag 69 firades med en halvmarathon Om man frånser trötta muskler, känns dagen lika lätt som de övriga senaste veckan.
I morgon firar man 10 veckor som snusfri Inte den enklaste resan jag gjort, men definitivt en av de bästa!
Klokt resonerat mumin, “det finns inget nytt, ingen mystik, ingen romantik med snuset”. När man lämnar romantiserandet kring snuset så går resan enklare. Att skriva upp alla nackdelar är något som jag gjort, hur trött och energilös jag var, hur tungt hjärtat kändes, hur seg i hjärnan jag var m.m. 47 år i skiten. Inte lätt att lära en gammal hund nytt, nya beteenden men det går
Grattis till 10 veckor!
Efter ca. två veckor i medvind har det mojnat idag.
Inget seriöst, men ändå lite förvånad över att en dålig natt i kombination med lätt stress på jobbet fortfarande kan trigga ett traditionellt snussug som gjort sig påmint utöver dagen.
Irriterande avbrott i det fina flytet jag haft, tyngsta dagen på 3-4veckor men på inget sätt oöverkomligt.
