En gång för alla

Dagbok
41

40 dagar ja, det är så märkligt hur snabbt dagarna går när man tänker tillbaka på det.

Om det nu finns någon som råkar läsa genom min dagbok och har funderat på saken, bara ta beslutet och gör det, inte i morgon, ÖVERRASKA DIG SJÄLV, BÖRJA NU!
Det finns en orsak till att du är här, antingen är du en av de som redan gjort samma resa själv och vill läsa genom eller så är du en av de som har tänkt över saken och läser hur resan kan kännas.
Jag var själv inne här 2-3 gånger under 2-3års tid innan jag plötsligt märkte jag var en slutare själv.

Det som förvånat mig mest under min resa så här långt är egentligen hur plötsligt beslutet att sluta kom. Det kom i princip över en dag/en natt, bestämde mig bara för att nu fan håller det, med två påbörjade snusdosor och 7st till i kylskåpet.

Det finns nog ingen rätt eller fel metod att sluta på, själv kände jag hursomhelst att det kändes väldigt rätt att sluta tvärt när tanken en gång slog mig. Skulle varit betydligt värre att göra ett beslut att denna stock får vara den sista eller att slå fast ett datum i framtiden. Jag vet att det inte skulle fungerat för mig.

Det är inte lätt att sluta, men det är ändå lättare än man tror, jag tror alla oavsett snusår håller med mig. Jag är rimligt säker på att Iceman, cumulusnimbus och andra veteraner med betydligt flera år på nacken än mina ca 20 år håller med om det.

Största nyckeln till att sluta är att man SJÄLV VERKLIGEN VILL SLUTA Det är fullständigt onödigt att komma in halvhjärtat och försöka sluta eller försöka minska på det, det går inte, vi är många som provat och vi alla vet hur det går.

Stödet från forumet har varit överraskande stort, man har kunnat skriva av sig och läsa på sig om andras resor. Dock som jag nämnt ovan, beslutet ska komma från en själv, man kan varken lyssna på en klagande fru eller kompisar som försöker få en att sluta.

Till trots mina “klagovisor” under min resa har jag inte varit ens nära ett återfall, jag har varit 100% seriös från dag nr 1, jag vägrar ge upp, detta ska bara gå! Jag har haft lust att dokumentera min resa och varit oerhört tacksam för alla som kommenterat i dagboken min.

Är jag helt på det torra nu?
Inte helt, men jag börjar sakta och säkert ana att jag kommer att greja detta. Om jag skulle börja igen vet jag inte när tanken skulle slå mig att försöka sluta igen. Det kan ta mig 10 år igen innan nästa seriösa försök, det är det inte värt. Har redan “snusat bort” halva mitt liv. I tillägg skulle jag inte vilja uppleva vecka 1 igen, blotta tanken avskräcker oerhört :slight_smile:

42

Just så är det mumintrollet. Att man själv måste vilja sluta, att sluta för någon annans skull går inte.
Du är duktig både på att uttrycka dig, och att du nu har klarat 41 dagar!

Heja dig!

43

Tack sverker, vi krigar vidare!

Dag 41 var lyckligtvis en betydligt enklare dag igen, riktigt lättad över det. Kändes verkligen som jag behövde det nu.

44

Jag slutade också plötsligt. För mig har det inte heller fungerat att bestämma en dag i förväg. Precis som du skriver är det den egna viljan som är avgörande. Däremot vet jag inte om det för mig har varit lättare än jag trodde innan. Råabstinensen i början var lättare än förutsett. Men det psykiska, sega, långdragna… det var jag inte beredd på. Då har det varit extra skönt med forumstödet.

Och du, jag tycker lätt att man ska säga att man har slutat för gott. Det är ju det man måste utgå ifrån.

Bra kämpat!

45

Hej misja! Du har helt rätt, man borde egentligen redan från de allra första dagarna konstatera att man har grejat det. Det finns ingen poäng i det hela annars.
Jag har hunnit överskrida 1000 timmar nu, känns väldigt konstigt när det inte alls känns länge sedan man räknade de första timmarna och dygnen.

Har haft lättare dagar igen efter den tunga perioden jag upplevde förra veckan.

46

Dag 44

Det slog mig faktiskt första gången igår och ännu starkare idag att jag de sista dagarna tagit ett rejält kliv framåt!

Efter 40-dagars svackan förra veckan känner jag mig faktiskt nu starkare än jag någonsin gjort!
Det som tidigare var en relativt linjär kurva framåt har sista dagarna börjat peka ännu brantare mot det bättre.

Det existerar absolut ingen sorg eller bitterhet längre över att jag aldrig kommer att kunna ta en snus längre, tvärtom det är bara en suck av lättnad.
Suget som ändå kommit till en viss grad när man tänkt över det kommer ju inte alls längre. För nån vecka sen gjorde det sig ännu påmint på ett helt annorlunda sätt när man satt och tänkte över det.

Det känns faktiskt otroligt bra för dagen!

Måste absolut fira denna go’känslan på något sätt ikväll :slight_smile:

47

Starkt jobbat! Du följer det vanliga mönstret för att sluta snusa. Efter en avklarad snusattack, som du fick förut, känner du dig mycket starkare. Du klarade av snusmonstrets fula försök att lura dig tillbaka till snusträsket.

Du kan få fler attacker fram till 3 månader men de kommer allt mer sällan och du kan lättare hantera dem. Det snusfria livet känns allt bättre eftersom tiden går. Akta dig bara för fällan “bara en - bara en gång”.

Glöm inte fira framstegen. Du sparar ju massor av pengar som den girige staten inte knycker av dig längre :slight_smile:

48

Dag 45

Väldigt fort man blir påmind om att man inte är helt där ännu.
Deadlines och stress på jobbet och plötsligt dyker det upp tankar om hur man brukade lösa denna situationen tidigare.
Dubbelsnusen, en på varsin sida av överläppen och så är man klar för fight igen.

Helt så enkelt var det ju inte, men det var så det kändes.
En dag som denna man verkligen önskar man hade betat av många dagar fler för att känna sig mer komfortabel.

49

Du har kommit långt, det var som iceman skrev tidigare du går tillväga på ett traditionellt och framgångsrikt recept.

Unna dig en riktig belöning, det gör jag. Och glöm för fan inte bort dig själv mitt i allt detta.
Köp något för snuspengarna, unna dig god mat och vad som just du känner för.
Bra jobbat!

Sverker

50

Tack iceman o sverker.
Det känns så galet, igår kände jag att jag tagit storklivet framåt, idag har jag känt mig väldigt liten och ynklig igen.

Helt klart ropade jag hej innan jag är över bäcken och fick verkligen vad jag förtjänade, snusmonstret har bråkat intensivt med mig hela dagen.

När jag nu kikar tillbaka på min resa kan jag konstatera att den absolut värsta triggern för mig är utan tvekan stress. Idag hade jag en väldigt stressig dag och det är enkelt att se hur det hänger ihop för mig.
Precis som jag även minns iceman skrivit så har alkohol i motsats till vad jag skulle trott INTE haft någon som helst triggande effekt.
Kaffe, morgonsnus, bilkörning, eftermatensnus … nope, icke dessa heller har visat sig vara ett hot för mig.

Stress och kanske även nervositet, dessa två är nog i särklass värsta bovarna där jag sökt tröst från snusdosan min.

51

Så som du känner så kommer det att fortsätta ett tag. 45 dagar är inte så lång tid trots allt, och att det svänger humörmässigt känner jag igen. Ibland blir jag sjukt galen på sug. Stress är den värsta faktorn som finns, när man vill förändra något. Stress och nervositet är direkt sammankopplade till negativa upplevelser. Har du ett stressigt jobb ? Man kan bli stressad av att vara inaktiv också. Det bästa man kan göra är väl att ta reda på vad det är, som man blir stressad av. Jag känner igen mig själv i det där.

52

Exakt, framförallt stress på jobbet jag menar. Dock smittar det lätt av sig till annat i vardagen också, gärna vill allt klumpa ihop sig när det väl börjar. Stress på jobbet -> punktering på bilen -> oväntad räkning osv osv. Just nu stressar jag även lite för att jag inte hunnit löpa så mycket som jag önskat, har Lasse Viréns årliga lopp i Mörskom ett stenkast undan den 12:e september :wink:
Ska dock inte löpa det loppet men har ett annat jag inte hunnit alls träna till så mycket jag hade tänkt mig.

När de tunga dagarna kommer med otrevliga attacker skulle man gärna önska man hade flera dagar bakom sig på räknaren.

53

Saker som stress på jobbet kan jag förstå, hade ett jävligt stressigt jobb fram till 60 årsåldern som höll på att formligen knäcka mig som människa. Att det sedan jävlas med bilen, gör inte det hela lättare. Ibland har problemen en förmåga att “klumpa” ihop sig samtidigt. Oförutsedda utgifter, då är det bra att ha en buffert som man kan ta av, skaffa dig en sån med snuspengarna för de kommer du alltid att ha nytta av oavsett om det dyker upp en oväntad räkning, eller inte. Att ha ett extrakapital är det bästa som finns.

Tycker inte att du ska stressa upp dig i onödan, för löpningen. Den kan du använda när du vill, förutsatt att du inte ska löpa en stor tävling. Jaså, har Lasse Virén ett eget lopp uppkallat efter sig, det var mer än jag visste. Mörskom ligger det i Finland, bor du där? Ja, men du vet att de tunga dagarna avklingar med tiden, det är bara att bita ihop och trampa vidare så plötsligt så är vi uppe i 3 månader på räknaren och då går nog allt mycket lättare. Du har ju klarat den värsta krisen redan. Viktigast är att du fungerar i alla fall. Det blir bättre ju längre tiden går. Bara att acceptera det faktumet. Du kommer att klara det här, det är jag säker på. Jag också. Godnatt.

Sverker

54

Känner också igen det där med stressen. När man snusade tyckte man att man blev väldigt effektiv och kunde klara vad som helst med hjälp av nikotinet. Men undrar om det är hela sanningen, ändå. Tror att man ofta kände sig “på tå” när man snusade lite extra för att hjärtat slog lite extra och blodtrycket höjdes. Vi kan säkert vara lika effektiva nu, fast lugnare. Att man är jävligt uppe i varv behöver ju inte betyda att msn jobbar bra egentligen.

Och oavsett: om mitt jobb kräver att jag drogar mig för att klara av det, ska jag kanske inte stanna?

Sov gott alla tappra!

55

@sverker Ja det stämmer. Har faktiskt tänkt mig löpa just där någon gång men i år blir det ännu inte av.

Även jag är helt övertygad om att man enbart inbillade sig att det gick bättre med snus i stressituationer. Kanske man kände sig speciellt sårbar just då och desperat försökte finna tröst i form av snuset under läppen. Självklart fungerade det , som det mesta när det kommer till placebo.

Något som jag överhuvudtaget inte har förstått är däremot hur snus och alkohol hänger ihop. Medan jag snusade gick det alltid minst en dosa extra när man drack. Numera känner jag överhuvudtaget inget samband mellan dessa två när jag tar mig en öl eller flere.

Jag har försökt fundera över vilka permanenta skador man orsakat sin kropp av det långvariga missbruket. Tandköttet har tagit lite stryk och läppen känns fortfarande väldigt skrovlig på insidan, bortsett dessa vill jag mena att många av de skadorna jag hade har försvunnit när jag slutade.
Jag förstår även hur oerhört barnslig jag varit med att försvara mitt snusande när någon ifrågasatt något. NEJ, skakande händer och snus har inget samband, NEJ stundtals rinnande och stundtals helt tilltäppt näsa har överhuvudtaget inget samband.
Bägge gick helt hand i hand med mitt missbruk, lätt att erkänna idag och neka som missbrukare :slight_smile:

56

Jag var helt säker på att jag skulle bli ineffektiv utan snus, nu inser jag att det är en lögn jag har levt på. Man blir mer effektiv utan snus under läppen. Jag känner hur kroppen faktiskt blir piggare och dessutom klarare i hjärnan. Ja du vet placebo effekten då fungerar det bättre med snus - tror man, men det är en riktigt stor lögn. Alkohol kan jag dricka lite av ibland utan snus. Är ganska van att ta ett glas ibland, har ett barskåp med olika sorters sprit. Att ta en drink emellanåt är väl egentligen också en dålig vana.
Jag känner inte heller någon skillnad när jag tar en öl till maten eller en whiskey på kvällen.

Vad gäller skador så är mitt tandkött nästan helt förstört, men jag tror nog att det läker med tiden. Magen tar mycket stryk och det var en av anledningarna till varför jag slutade. Hela min kropp är söndersnusad, barnsligt att tro att man mår bättre med snus och dessutom förverka sin kropp såna lidanden. Hade ingen tanke på detta tidigare, men vet mer nu när jag läst på mycket om hur det påverkar både kroppen och hjärnan negativt. Det finns bara vinster att plocka på att aldrig mer ta någon snus. Man har haft en jävla förmåga att bota allt med snus, som inte har något samband alls med det man känner. Missbrukare förnekar sig aldrig, bra då att man kommit så här långt och tar hand om sig själv. :wink:

57

Detta med att magen tar stryk upplevde jag också. Fast det var inte förrän jag slutade snusa jag förstod det. Helt säker om orsak är jag inte men magen är definitivt stabilare och lugnare nu utan snus. Men det kan ju vara indirekta effekter också. Snus ökar adrenalinet som stressar dig och påverkar magen. 44 år med snus som rinner ner i magen känns inte hälsosamt.

Har inte hittat något i litteraturen om att snus påverkar magen. Men tänker man efter så rinner snusen (efter ett stund) och det kommer ner i magen. Men det är mest långsiktiga effekter (tror jag). Det skulle nog behöva göras några vetenskapliga studier på detta. Inte heller har jag läst att de andra “slutasnusa” veteranerna tagit upp magen. Skulle vara intressant att höra andras synpunkter och då de som snusat i minst 20 år.

Mitt tandkött är Ok även om jag snusat i många år.

58

Dag 48
Betydligt lättare än dagarna 45-47 som var märkligt sega.
Sågar väldigt mycket upp och ner nu. Varvar tunga dagar med väldigt goda dagar utan någon form av större logik. Visst allt kan inte skyllas bara på snuset, men jag har verkligen känt att jag stundtals varit deppig utan någon orsak alls. Det måste till dels bero på vad som sker uppe i min hårddisk med receptorerna som degenereras.

Märkligt att man fortfarande stundtals kan känna ett rejält sug av snus. Även ofta enbart tomma, töntiga, ihåliga, avsaknaden av någonting som jag inte helt vet vad det är. Inte så himla kul när den känslan inbefinner sig.

När man skummat genom lite vad som blivit skrivet här, så var det någon som var inne på tajmingen att sluta. Det är väldigt enkelt: Alla dagar på året är rätt att sluta och alla lika bra. Det att invänta någon årstid eller semester eller dylikt är bara en dålig ursäkt och betyder att du inte är klar att sluta ännu.
Dock när jag tänker tillbaka på det så skulle jag gärna inte välja att sluta på semestern :slight_smile: Den semesterveckan kommer att kännas väldigt bortkastad, mycket bättre att försöka jobba även om det känns svårt och man är relativt ineffektiv.

Mitt råd är att glöm det med att slå fast ett datum att sluta, gör dig själv en tjänst, sluta nu i stället. Som så många andra så rekommenderar även jag cold turkey metoden. Kanske andra metoder kan fungera för någon, personligen ser jag inte logiken bakom det. Tugga nikotintuggummin, trappa ner eller försöka köra snuttefilt med nikotinfritt snus, jag har ngen tro på någon av dessa. Processen måste ju bara förlängas, billigt blir det ju inte heller.

Dag 50 får bli nästa delmål och sen 2mndr om inte alltför länge. Känns som jag trampat vatten denna veckan så jag hoppas det blir lite fart på räkneverket de påföljande veckorna :slight_smile:

59

Det svajar upp och ner där du är nu, men när du ser tillbaka på den här tiden om ett par månader, kommer du att märka att när man väl är över kullen kring 40-50 så blir det lättare och lättare och attackerna inte lika djupa och långa. Vid 3 månader är du hemma. Låt det bara rulla på så går det väldigt fort sen!

60

Härligt att höra att det vänder vid 3 månader, och att man är hemma då. Jag ska låta det rulla på och ser med tillförsikt framemot den magiska 3 månaders gränsen. Känns väldigt avlägset just nu.