Hej allihopa, för ungefär ett år sedan ställde jag mig på vågen och såg att den visade 104kg, det gjorde mig både förvånad och helt ärligt lite deppad. Aldrig trodde jag att jag skulle väga över 100kg. Till en början gjorde jag små förändringar som inte riktigt höll för jag hade inte hjärtat i försöken…
Istället för att skriva hela min livshistoria här ska jag sammanfatta lite kort. Jag väger idag 83kg och har som målvikt att nå ungefär 76 kilo. Vikten i sig är inte det viktiga, utan det är midjemåttet, jag vill ha en mage jag tycker ser bra ut.
Jag har under de senaste 11 veckorna gått ner 11kg och inte ätit godis, kakor eller andra sötsaker. Jag har även börjat motionera jag går mellan 5km till 11km varje gång jag är ute och går och det blir mellan 3 till 7 gånger i veckan.
Och nu är jag har på slutasnusa, för att det är dags att gå in på nästa steg i min livsförändring, och det är att få bort den underbara men samtidigt ohälsosamman vanan jag har att sluta. Jag har snusat i ungefär 8 år och jag snusade en dosa portion om dagen. Nu för ungefär 100 minuter sedan tog jag bort portionssnusen jag just satte in för jag tänkte, om jag ändå ska börja leva hälsosamt, varför har jag inte gjort något åt snusandet?
Jag är inte en person som brukar börja med saker och sedan ger upp, så detta kommer förhoppningsvis bli det enda riktiga försök jag behöver göra för att få bort vanan. Jag testate hur det var att vara utan snus i några dagar förut, men på grund av psykiska problem så tyckte doktorn att sluta snusa då inte var aktuellt på grund utan hur jobbigt min vardag redan var. Nu mår jag bättre och snusen ska bort.
Tack för att ni lästa detta, och lycka till allihopa!
// Niklas
Det tuffar på ganska så bra faktiskt. Har inte riktigt något att tillägga, aptiten är normal, rör på mig lika mycket som tidigare, småjobbigt rätt så ofta, men inte mycket nog att klaga på. Får se hur det går frammåt över, och hur ofta jag känner att jag måste sätta mig här och skriva hur det går
Snusbegäret är inte alls lika jobbigt som igår, så jag känner mig nöjd att min mentalitet gör att jag inte blir galen nu när jag inte snusar. Jag är som sagt nu på en diet samtidigt som detta så får inte heller tröstäta och det i sig är relativt tufft. Men jag har märkt en otroligt mycket lättare period varje dag jag varit utan snus så jag hoppas detta håller i sig, för är det inte svårare än såhär kommer jag klara allt galant.
Nu det som oroar mig är dock hur jag ska klara dieten och motionen samtidigt som jag är utan snus, idag har jag varit på en 8km lång gångsträcka och det kändes skönt, kommer fortsätta gå ut mellan 5km-11km om dagen beroende på hur jag mår och hur vädret är… Men maten… fyfan när jag inte får snusa går jag runt och tycker att min mun kännns tom hela tiden skulle ville ha någon godis eller något att suga på som smakar. Men när man har stenhård koll på alla kalorier så är det bara att bita ihop och acceptera läget.
@Nattsnusarn, Tack så mycket, själv har jag slutat cold turkey och extremt spontant dessutom, har fortfarande inte kastat snusen jag har hemma utifall det skulle skita sig, är inte såpass rik så jag kan kansta en full stock… Och jag ser det också som en extra psykisk utmaning. Klarar man se snusstocken varje gång man öppnar kylen får man lite extra träning att stå emot
Nästan 72 timmar. Nästa uppdatering blir väl dag 5-7 där någonstans…
Dieten håller jag med om att det är svårare, men motionen lättare tycker jag.
Blir så rastlös så det är skönt att springa av sig och det lindrar suget.
Har också några dosor i kylen men ska slänga dom nu för jag kommer inte börja igen.
Däremot så har jag lite för mycket 4mg tuggummi kvar tycker jag. Vill hoppa ner nu men är för snål för att slänga dom.
Nu är abstinensen har och bråkar med mig hela tiden, har inte fått sova mycket, fryser som satan vare sig jag är inomhus eller utomhus. Jag var inte psykiskt beredd på att detta skulle bli en sådan här stor press på mig, på ett sätt är jag glad att det tar emot rejält, det visar ju bara hur stor kontroll nikotinet har över oss som antingen snusar eller röker.
Att plågas såhär mycket gör mig också glad för det kommer ge mig en oerhört stark motivation att aldrig snusa igen, för jag vill inte gå igenom detta fler gånger, en gång är nog så jobbigt. Och jag måste säga till er som har försökt sluta flera gånger, jag är oerhört imponerad att ni orkar försöka flera gånger. Jag har nog inte mentaliteten att försöka sluta flera gånger.
Planen var inte att skriva hör varje dag men ibland känns det bara som att man behöver skriva ner det man upplever så man sedan om kanske en vecka när det också känns jobbigt, läsa hur det kändes tidigare, och det ger en själv en extra kick i att fortsätta…
Får se hur jag mår kommande dagar och när nästa inlägg blir.
@Nattsnusarn Absolut, jag hoppas innerligt att du klara det här också, hur mycket tuggumi och sådant med nikotin använder du nu i förhållande till när du bestämde dig för att sluta?
När man är i ditt läge fattar man hur kemiskt reglerar man är. Lyckligtvis så är du förmodligen redan över krönet och från här blir det bara enklare och enklare. Problemet , eller ens smala lycka, är att man lätt glömmer hur grymt jobbiga dessa dagar var.
Att börja snusa är dumt, att sluta snusa mer än en gång är riktigt stenkorkat faktist…
Sitter nu här någon minut innan midnatt då jag börjar skriva detta, och idag har varit en relativt bra dag i jämförelse med de första dagarna, känner absolut att suget är där större delen av dagen men det kontrollerar inte alla mina tankar. Jag tror att jag har gått ner i varv sedan jag slutade snusa vilket är bra då jag alltid haft en skrämmande hög vilopuls och det var en av anledningarna till varför jag slutade med snusen…
Det jag dock har märkt är att min stubin idag har varit extremt kort, minsta lilla sak har gjort mig mycket irriterad, men jag kan ta 3 sekunder andas in och ut och sedan är det över igen. Så som tur så är jag inte långsint i alla fall. Nu kommer snart första helgen sedan jag slutat och planen var att det skulle bli fest där, men jag tror jag avstår all alkohol då det är för tidigt, tror risken vore alldeles för stor om jag drack något nu och då vaknar jag nog upp med en snusdosa i famnen.
Edit:
Glömde också lägga till att nu är ångesten och bråkar med mig varje dag, det är sjukt hur mycket psykisk påfrestning detta är, går vardagligen på lugnande och annan typ av medicin och har blivit lite extra nu för att klara av det här med att sluta snusa. Tror dock inte att det kommer bli värre än nu och så länge det inte blir tuffare kommer jag klara det… Men ja det är fullt upp med saker som händer nu i helgen så förhoppningsvis får de mig på andra tankar och där vid söndag kväll lär ju allt fungera mycket bättre.
@cumulusnimbus - Absolut, känner att jag helt klart har gjort rätt val att sluta snusa, och aldrig igen ska jag fan ta en snus. @nattsnusarn - Ah, så när ska du gå över till att vara helt nikotinfri då?
Jag har tidigare använt psykofarmaka under långa perioder, men det är många år sedan sist. Det jag har märkt med min sluta-snusa-resa är att min personlighet förändras. Till det bättre.
Det är svårt att förklara, men då jag inte ger min kropp och hjärna nikotin längre måste jag förhålla mig till den sorgen/förlusten genom att helt enkelt tagga ner och acceptera situationen. Jag måste klara mig utan. Snuttefilten är borta. På det stora hela har insikten om snus-stoppet fått mig lugnare och jämnare i humöret. Jag tror att det kommer att ta lång tid ännu att se hur personligheten förändras på sikt, men det ser lovande ut (bortsett från sporasiska psyk-bryt, men de går snabbt över).
Det jag ville säga är att förhoppningsvis kommer din hjärna att bygga om sig till något riktigt bra efter din kamp mot snusmonstret och du kan börja ta dig an verkligheten utan hjälpmedel i form av nikotin eller medicin.
Har inte bestämt det än. Det får ta den tid det tar.
Andra gånger jag slutat så börjar jag igen. Så för min del tror jag det här funkar bäst.
Men jag har tänkt sluta inom snar framtid.
Woohooo, Nu har jag varit utan snus i en vecka, det har varit en intressant resa såhär långt, abstinensen är under kontroll nu men suget efter en prilla har ökat igen, är dock betydligt lättare nu än hur det var första dagarna. Idag ska det tydligen bli kräftskiva med massa pilsner och dylikt, får tyvärr avstå all alkohol för skulle vara körd direkt om jag får i mig alkohol…
Något som jag får hålla uppsikt över är sömnen, den är annorlunda nu än när jag snusade, nu tänker jag inte på insomningen som tar längre tid än vanligt då man tänker på nikotin så ofta, jag kanske inbillar mig men har jag lättare att vakna och sover jag bättre nu utan nikotinet? Måste kanske föra en sömndagbok för att se hur påverkar mig…
Nu är det bara att blicka fram mot 10 dagar utan snus och se hur allt ser ut då!
Första riktiga milstolpen är jag framme vid nu. Som jag nämnde sist så var det kräftskiva här för någon dag sedan, och det gick riktigt bra, bestämde mig för att dricka öl den kvällen och jag tänkte inte på snus en enda gång under hela kvällen, dagen efter när man var bakis så saknade jag dock snusen mer än någonsin förut…
Om jag bortser festen och kollar hur det ser ut nu dag tio… Tuggar en del extra just nu och måste säga att så länge jag har det att tugga på tänker jag inte alls på snusen, men skulle det vara så att tuggummit tar slut eller något då blir det tufft igen… Det är väl den där känslan alla snusare har att någon ska vara i munnen och smaka hela tiden?
Har ju också varit på en diet senaste 12 veckorna och det fick en smärre backslag sedan jag slutade med snusen, men jag hoppas att runt dag 14-16 av nikotinförbudet så kommer jag vara på samma vikt jag var när jag började den här processen… Annars tycker jag det känns bra överlag, hoppas att allt fortsätter såhär nu och det värsta är över… Men vi får se nu blickar jag fram emot 20 dagar som blir nästa milstolpe…
Woohoo, nu är 2 veckor avklarade och det känns riktigt bra, abstinensen verkar minska för varje dag som går så det är jag oerhört nöjd över. Vikten har varit lite problematiskt gått upp 3kg på 2 veckor, det är dock inte 3kg rent fett utan jag har bara ätit lite mer (har ju varit på diet, så vikten jag nu gick upp kommer försvinna oerhört snart igen). Har som sagt fått fuska lite nu första veckorna när jag slutat snusa, men nu är det slutfuskat, dags att gå ner de extra kilon jag lagt på…
Annars inte så mycket mer att tillägga… Nu siktar jag mot en månad… Men det blir en dag i taget…
Oj har det redan gått en hel månad, vad tiden går fort när man inte tänker på snus hela tiden. Jag måste säga att senaste veckorna har varit otroligt lätta, visst tänker man på snus ibland men det går över otroligt fort. Jag har märkt att jag gått upp ungefär 3 kilo senaste månaden och det är ingen fara, var på diet innan jag slutade med snusen och ska om någon dag börja med dieten igen.
Känner att det inte är så mycket problem med abstinens och dylikt nu så jag kan fokusera helhjärtat på diet/träning och sådant.
Annars har jag inte så mycket att tillägg. Lycka till allihopa!
Jag gjorde det! Nu har det gått 100 dagar sedan jag slutade snusa och det känns oerhört bra. Har aldrig ens varit nära på att ta en snus sedan jag slutade för jag vet hur jobbigt det var att sluta, och jag vill inte gå igenom det igen. Suget för snus är i helhet borta men absolut när man ser andra människor i sin omgivning snusa eller när jag nu kommer in på den här sidan så absolut är det lätt att blunda och tänka tillbaka på hur det var som snusare.
Jag känner inte riktigt att jag behöver skriva något långt meddelande då allt flyter på oerhört bra nu, så jag ska bara blicka vidare nu mot ½ år utan snus.
Nu måste jag erkänna att jag inte längre tänker på den här sajter mer… Jag har kommit så pass långt att ens tanken på att vilja snusa känns motbjudande. Jag är nu också tillbaka på dieten, samma diet som fick mig att sluta snusa för 188 dagar sedan, dieten fick ta en paus då jag fokuserade på nikotinbegäret istället och det var för mycket med både och. Men nu känner jag mig så mycket piggare och gladare när jag inte längre har begäret…
Tricket för mig att bli av med begäret var att verkligen vara säker på att det är det jag vill göra. Många människor säger att de vill sluta snusa för ekonomiska anledningar eller andra trycker på dem att sluta eller så är det helt enkelt inte redo att göra ansträngningen som krävs för att bli nikotinfri. Det är inget du gör över en månad, det är ett beslut du måste leva med resten av livet. Så om andra vill ha tips hur jag klarade av att bli nikotinfri, så säger jag bara detta, var verkligen säker på att det är det du vill, tänk efter, känn efter, var säker. Processen att bli nikotinfri var oerhört jobbigt första veckorna jag tror inte att om jag hade misslyckats att jag skulle försöka en gång till, för det var så plågsamt. Jag är dock oerhört glad att jag var så säker på mig själv och visste att jag innerst inne ville sluta. Och tack vare det har jag kunnat pusha mig själv var dag och äntligen kommit till en stadium där jag skulle säga att: “Jag klarade det!”
Men detta lämnar jag er för denna gång, och vi ses på nytt förr eller senare!
305 dagar… Idag kan jag tyvärr meddela att jag tog en snus… sitter nu här och skäms med en snus under läppen, senaste 2 veckorna har jag i princip tänkt på snus hela tiden. Kan knappt fatta att det skulle bli såhär jobbigt igen, såhär lång tid efter att man slutat… Men jaha… kände som att jag behövde skriva ett inlägg och säga att allt sket sig tillslut…
