Jag är snart 39 år, snusat i ca 20 av dem och rökt några år innan dess (slutade röka genom att börja snusa)
På kvällen den 27 feb innan jag gick och lade mig så slutade jag helt oplanerat att snusa. Jag hade haft ont i tandköttet ganska länge och tittade efter lite mer noggrant på kvällen den 27 februari. Ingen rolig syn, mycket tänder och lite tandkött, inte alls som på skräckbilder man ser på nätet, men ändå tillräckligt för mig att börja tänka på tandlossning vid 40 osv. Nu var det fan dags!
Jag har provat att sluta snusa två gånger tidigare, båda gångerna har jag inom en månad belönat mig själv med att feströka, hela livet blir ganska snabbt en fest efter det. Två månader senare förklarar sambon för mig att jag röker på heltid och då går jag tillbaka till snuset, för jag vill ju inte röka…
Den 28 februari, min första snusfria dag, började sådär. Min son 2.5 år vaknade kl 0600, min sambo började jobba kl 07 och min dotter snart 6 år hade feber. Jag försökte i 2 timmar efter jag blivit väckt, men klockan 08 så började jag snusa igen… Jag var givetvis besviken på min urusla karaktär, det var ju dags att sluta nu, jag måste ju. Men jag gav inte upp och detta blev inte en sådan där “jag misslyckades sluta snusa idag igen” dag, när man bara gottar sig i sin egen misär och otillräcklighet. Jag fortsatte vara fokuserad, tänkte på mina tänder och mitt tandkött hela dagen (försökte mentalt övertyga mig själv om att jag kommer att få tandlossning inom kort om jag inte slutar), stoppade in en portionssnus istället för två. Började planera inför morgondagen, när jag VERKLIGEN skulle sluta snusa!
Sambon började jobba kl 07 även söndagen den 1 mars, men jag hade lånat ut dottern (som kände sig bättre) till mina föräldrar, så det var bara jag och lilleman. Bättre förutsättningar än dagen innan, mindre “irritationsmoment” (eh jag vet, så får man ju egentligen inte kalla sina barn, tror dock dagen man bestämt sig för att sluta snusa är undantagen 
förlåt gumman, du skall få en häst om jag blir rik)
Jag var så fokuserad och bestämd att dag 1 och 2 passerade ganska enkelt, klart det var jobbigt, men jag var väl förberedd. Dag 3 däremot var ett rent helvete, kunde inte koncentrera mig på jobbet, kunde knappt läsa, all text bara flöt ihop. Obeskrivligt trött och magen var helt havererad pga av allt jävla V6-tuggummi som jag stoppat i mig under dag 2. Jag gick och lade mig kl 18 dag 3 och sov till morgonen efter.
Efter dag 3 blev allting lättare, jag känner fortfarande stor saknad efter något under min läpp, men det känns som det bara blir bättre och bättre, enklare och enklare. Idag är det dag 10 utan snus och jag är mer motiverad än vad jag varit någon gång tidigare. Denna gången skall det fan gå!
Jag har läst en hel del på slutasnusa ända sedan dag 1, fått mycket hjälp härifrån. Anledningen att jag själv skriver här nu är väl för att sätta lite extra press på mig själv, man vill ju inte vara den som misslyckas, som bara slutar svara, som blir en snusare igen. Eller det där blev nog fel, snusare är man nog alltid, precis som alkoholist, det gäller bara att vara en “nykter” snusare.
Kör hårt och lycka till!
men upp till bevis och ge mig ett långt finger om du lyckas! Lycka Till!