Förstår att du tycker det känns hopplöst ibland. Du skrev 8 bra saker i belöningssystemet, funkar inte de så gör något annat gå ut i solen och försök att inte fundera för mycket. Var stolt över dig själv, skapande är bra om du bara skapar lite du kanske har talang för det vad vet jag. 5 månader ska du inte förstöra. Fokusera på något som ger dig utbyte gör det som du tycker om. Visa upp din bästa sida. Lättare sagt än gjort kanske, men du har kämpat hårt för det här och du är värd att få må bra. Kämpa på och ge inte upp!
inatt för första gången på dessa fem månader så drömde jag om snus o att jag snusade. i morse la jag för första gången på några månader in en papperstuss. det går bakåt! om jag har någon energi över när jag kommer hem från jobbet så ska jag ut o röra på mig. får nästan gåshud av tanken, motionera, hua! 
Jag kom på att jag bara är här inne o skriver när jag har det kämpigt, när jag har en dålig dag. Idag har jag en bra dag! Jag känner mig glad o pigg. Snussuget har dykt upp men försvunnit lika snabbt 
Halvåret är äntligen gjort!! 
182 dagar fixade. 6076 kr sparade (eller rättare sagt uppätna). Räknade ut en cool sak. 6076kr(sparade) / 42kr(en dosas kostnad) =144 st snusdosor x 24(antalet prillor i en portionsdosa)=3456(prillor som jag inte lagt under läppen) 1 portion väger 1 gram…alltså 3,456 kg snus som jag inte rört.
Under detta halvåret så har jag haft mina personliga kriser, min vanliga vinterdeppresion, besked om barnlöshet, ett förhållande som krisat, tagit slut o påbörjats igen… o 30 års krisen. Det har varit som en känslomässig berg- o dalbana. Så det känns skönt att ha kommit så här långt samtidigt som våren börjar smyga sig närmare.
Mina händer o fötter är stundvis varmare än förut. Min puls har lugnat sig ordenligt. men det bästa med allt är att ha fått tillbaka friheten. Att inte behöva planera sitt missbruk, att slippa räkna snusarna o slippa åka iväg till macken vid lustiga tider på dygnet 
Mitt substitut blev ju socker, vilket ledde till några extrakilon. Men det har lugnat sig lite nu…
Jag kan fortfarande känna snussuget men det brukar vara vid samma tidpunkter o stunder t.ex när jag är väldigt trött, arg o ledsen. Oftast så försvinner suget väldigt snabbt. Steget till att köpa en dosa är väldigt långt. Vet ju att om jag tar en snus så är jag fast. Så jag låter bli!
Är riktigt stolt över mig själv!
Fortsätter att kämpa på!
helt plötsligt så slår snussuget till. har dom senaste dagarna varit sjukt snussugen. jag känner mig tom o uppstressad. knölade ihop en papperstuss o la under läppen idag, men det gjorde nog bara saken värre… 
Heja dig kickan! Hur gick det igår, lyckades du rationalisera dig ur det dumma i att använda papper som ett substitut för ett gift…? 
En dag i taget, det är allt en behöver klara.
Hej Kicka, kul att du dök upp igen. Hoppas du haft en fin vår, visst är det trist när snussuget plötsligt kommer, men nu är vi så mycket starkare att hantera det. Snart får vi alla en välbehövlig semester så vi kan stressa av, det är den bästa medicinen. Kämpa på!
Tja!!
Det gick skitbra med papperssnuset. Spottade ur tussen o tog mig en chokladpralin istället o blev så lycklig så
Dom flesta dagarna så tänker jag på snus, men tanken försvinner efter nån minut. Vissa dagar är suget så starkt att jag vill lägga mig på golvet o gråta. Men jag skulle inte kunna tänka mig att köpa en dosa, vet att jag skulle spy av första snusen.
Våren har varit jättehärlig o fin. Det har hänt att jag varit ute o joggat t.o.m Har åxå blivit singel, ett steg i rätt riktning för att må bättre, o det har gjort att jag umgås mer med vänner o bekanta.
Lite har det hänt iallafall
Jag känner mig stark o stolt
Fortsätt med det! Starkt att stå emot snuset när det samtidigt stormar i relationen. Det är nog det sista man behöver när man slutar snusa, ända så har du fixat det. Starkt gjort!
Tack! Det struliga 13åriga förhållandet med killen är över. Och mitt 10 åriga förhållande med snuset är över
Hur går det för dig Cumulusnimbus?
Tackar som frågar! Fortfarande i ett förhållande Fast inte med snus. Det här har varit det jävligaste året på många sätt men också det bästa. Jämfört med bilder för ett år sen ser jag friskare och yngre ut. Samtidigt är jag tidvis en folkilsken surgubbe. Huvudet har blivit äldre och kroppen yngre på något skumt sätt. Nedräkningen till den 26 juni har börjat, sen när mitt sorgeår är över får det bli nya tag upp emot nästa nivå, vad den nu är…
haha…skönt att höra att frugan stått ut med sin surgubbe.
hur menar du med att huvudet blivit äldre? att du ser yngre o friskare är väl inte så lustigt, har följt dig o nybrocorner när ni skrivit om era träningsrutiner. själv har jag bara blivit knubbigare, men det kan vara bra att ha några extrakilon…ifall man blir sjuk…eller köper för stora kläder.
det måste vara skönt att snart ha ettårs jubileum. kan man kalla sig för f.d snusare när man nått ett år? hur kommer du fira?
Cigarr och Champagne? Näe… blir nog inget av med det… Jag flyttar då och har ett plan att passa dagen efter så det kommer att vara hektiskt värre så det blir att tänka på det längre fram…
Odopad är jag inte lika snabb i huvudet. Tidigare var jag påtänd mest hela tiden av kaffe och snus och synapserna klickade snabbare i hjärnan. Komplexa problem med många bollar i luften på en gång var möjliga och gick snabbare. Jag har helt enkelt blivit så gammal som jag är. Det är en naturlig del av åldrandet. Å andra sidan så ger ålder erfarenhet och komplexa saker blir rätt på en gång. ’
Om en arbetsgivare har en femtioåring som utför 25 uppgifter per timme och en tjugofemåring som utför 50 liknande uppgifter på en timme, så är ytligt sett tjugofemåringen dubbelt så effektiv. Men om det blir fel i hälften av fallen för tjugofemåringen, så är båda lika effektiva. Om femtioåringen däremot via doping kan höja mängden uppgifter till 30 per timme och samtidigt gör allt rätt, så spöar han tjugofemåringen i effektivitet. Utan doping blir det jobbigare att hävda sig och konkurrera på en arbetsplats. Då är det lätt att man klassas som en returbock som konservativt sågar tjugofemåringens progressiva nyskapande idéer… När det egentligen handlar om. “Been there, done that, bought the t-shirt”. Klart tjugofemåringen går i låsning för den fattar ju inte hur naiv och grön den är, och att det “fantastiska” förslaget efter utförande och utvärdering senare i eftertankens kranka blekhet kommer att visa sig inte ha varit speciellt bra. Hjulet måste tyvärr allt för ofta uppfinnas igen och igen för att fjunisar ska kunna göra karriär.
Odopad blir man helt enkelt inte lika hotfull och blir då ett lätt ett offer för åldersdiskriminering. Och det ligger då i farans riktning att man blir en argsint avtänd messerschmitt som man då kan klassa som oflexibel och föråldrad på arbetsplatsen. Det gäller att ha det klart för sig att utan snus så kommer man även att behöva ändra sina strategier på jobbet för att hävda sig. Att låta ens äldre hjärna komma till sin rätt och utnyttja erfarenhetsövertaget, för varför låta osnutna tjugofemåringar komma undan med att försöka sätta sig på en?
Egentligen den enda nackdelen med att sluta snusa jag kan komma på faktiskt, man tvingas se sig själv som man är och anpassa sig efter det. Och när jag tänker tanken ett steg till, så är DET ju faktiskt ingen nackdel. Bara ännu en av snustrollets finter att försöka få till status quo igen…
Nu ska jag ta min gamla hjärna och unga kropp och masa mig till jobbet och vara dryg emot någon stackars oskyldig och ovetande tjugofemåring
Hödedu, va snäll mot 25åringarna. Tänk på att du varit där en gång i tiden du med
Jag tror nog att det är snustrollet som kämpar med att hitta en anledning till få nikotin i kroppen igen.
Mitt snusmonster har inbillat mig att jag varken är gladare, piggare eller rikare nu än vad jag var som snusare. Men jag känner mig friare nu
8 månader gjorda idag. Trots att jag inte får på mig mina kläder så ligger vågen på -1 kg sen dagen jag började.
Imorgon är det 9 månader sen jag slutade snusa. Det känns otroligt att jag har kunnat hålla mig ifrån snuset och att jag har kämpat och varit duktig så länge. Men dom senaste veckorna så har det varit kämpigt och jobbigt. Jag har kommit in i en väldigt grå period, antar att det är 30årskrisen, singel barnlös och trött på kommentarer från folk. Varannan dag har jag tänkt tanken att börja snusa igen och kanske bli lite gladare, men på något sätt så tar det emot att köpa den där dosan. Det är ju inte lösningen. Varför har hjärnan snöat in sig på att snuset är en genväg till lycka? Det är ju löjligt…
Nej Kicka, som du själv skriver: en snusdosa är inte receptet på lycka eller framgång. Jag läste någonstans här på forumet att snusen är som en gosefilt. Och lite så är det ju - det är som en tröst att ta till när det känns jobbigt, eller för lite extra motivation eller glädje.
Om två dagar har jag varit nikotinfri en månad, och det som slagit mig är: vad är det jag är så rädd att konfrontera i livet att jag inte kan göra det utan snusen som snuttefilt/sköld? Beroendet bottnar totalt i det mentala, och jag förstår till fullo att det verkar extra lockande med en snus när det känns jobbigt. Men du vet att en tepåse under läppen inte ändrar på något. Håll ut bara.
Hej Kicka, jag hoppas det går fortsatt bra för dig. Jag förstår helt och fullt att tankar om snus som “tröst” kommer när allt inte flyter på i övrigt. Jag känner igen det så väl. Men jag brukar motivera mig själv, när sådana tankar kommer, med att fundera om det verkligen är värt det. “Det borde vara ännu jävligare än så här innan jag tar en snus” brukar jag tänka. Sen vet jag inte hur länge det håller, men jag har fortfarande inte tagit någon ;). Lycka till med din kamp!
Ett sent grattis till 9 månader… Snart 300 dagar och sen rullar det på och ettårsdagen hägrar…
Visst är det så att framstegen går saktare och saktare ju längre man håller på. Som når man kommer till ett bra blåbärsställe och sätter sig ner och plockar. I början när det finns mycket bär så går det riktigt fort att fylla hinken. Man märker resultatet snabbt. Vartefter man plockar blir det svårare och svårare att hitta nya bär. Asymptotiskt går antalet oplockade bär mot noll. Men aldrig till noll fullt ut. Alltid finns det ett liten irriterande bär som man missat, hur länge man än plockar…
Om man tänker tillbaka så har man gjort ofantliga framsteg. Vad man känner efter nio månader är en fis i rymden jämfört med vad man kände efter 9 timmar, 9 dagar, eller 9 veckor sen. Och förmodligen gäller sen samma jämförelse mellan 9 månader och 9 år…
Jag har accepterat att det kommer svackor då och då, men vet att jag nu har kraft att stå emot. Och det har du med… Efter regn kommer alltid solsken… Och din sol är heller inte långt borta, den gömmer sig bara bakom ett litet moln för ett tag….