Jag slutade röka för två veckor sedan och nu har jag bestämt mig för att sluta snusa. En timme har gått…och jag ligger på soffan med panik i kroppen. Hur ska jag klara mig utan nikotin? Har rökt och snusat sen jag var 14 år (är 42 år nu). Vill VERKLIGEN klara det här. Är så trött på att vara beroende och vill inte ha en massa onödiga gifter i min kropp. Ekonomin är en annan stark drivkraft.
Hoppas, hoppas att jag kommer vara tillräckligt stark när abstinensen börjar slita och dra i mig.
Jaha. Då har jag klarat de två första timmarna. Känns mest som om jag väntar på att abstinensen ska slå klorna i mig. Har varit ute en promenad med hunden och varit och handlat. Funderar lite vagt på att ta tag i det här med träningen nu. En rejäl powerwalk i morgon bitti (om jag inte ligger lamslagen av abstinens) får det bli.
Har bestämt mig för att uppdatera här ofta. Ska dokumentera nikotinabstinensen in i detalj 
Bra beslut hanna100, lycka till och kämpa på! Att uppdatera här ofta låter klokt! 
Att läsa andras dagböcker brukar också vara väldigt inspirerande och kan göra så man blir mer förberedd i olika situationer.
Visst kommer det bli jobbigt, men inte omöjligt! Kämpa på!
Min första nikotinfria kväll på MÅNGA år. Känner ett rejält sug nu. Fryser och är yr. Inte roligt. Känner dessutom en vag föraning av hur bottenlöst dåligt mitt humör kommer vara om några dagar. Känner mig liksom smått irriterad…
Tänker verkligen ta en dag i taget. Vet att det här kommer bli helvetiskt jobbigt och att suget jag känner nu bara är början på den tortyr som väntar. Det kommer bli värre, mycket värre, innan det vänder. Men om ett par timmar kan jag gå och lägga mig och lyckas jag somna får jag ju en liten paus innan det det är dags att ta itu med dag 2 som snus- och nikotinfri.
Och stort tack Irenepanik för pepp! Läser inlägg och dagböcker för fullt och suger åt mig av andras erfarenheter.
Grattis till det bästa beslutet du har gjort på mycket länge!
Det är bara att bita ihop timme för timme dag för dag. De första dagarnas brutala råabstinens kommer att försvinna om några dagar, redan då börjar det kännas något lättare. Jag är övertygad över att du kommer att greja detta. Livet är alltför kort och värdefullt för att snusas bort!
Tack mumintrollet. Jag gillar att du skriver “jag är övertygad om att du kommer greja detta”. Det är precis vad jag behöver höra!
Hur kunde jag vara så korkad att jag trodde att jag skulle få sova den här första natten som nikotinfri? Precis som om abstinensbesvären skulle ta paus bara för att jag la mig ner. Nej, jag är givetvis fortfarande klarvaken. Känner mig sjuk, varm och fryser om vartannat. Och sugen på en snus såklart. Och jag tycker himla synd om mig själv. Bara en eftermiddag och en kväll utan snus och jag gråter redan som ett litet barn. Det kan man kalla krigare Försöker tänka att det här “lidandet” som abstinensen innebär inte är någonting jämfört med vad många andra människor tvingas gå igenom. Tyvärr hjälper inte den tanken heller just nu. Jag känner mig som en treåring som vrålar efter sin napp.
Just nu önskar jag bara att någon skulle ta en trasa med eter och trycka över näsan på mig…
Har inte snusat än. Kommer inte göra det heller. Men jag mår skit. Vad ska jag nu trösta mig med? Vad ska jag nu belöna mig med? Och när går abstinensen över? Blir lite rädd när jag läser en del dagböcker här på forumet och ser att det finns dem som fortfarande verkar ha väldigt jobbig abstinens efter flera månader.
Heja hanna 100!
Alla har vi lite olika resor emot friheten så abstinensen kan
skilja sig ifrån person till person.
Men på envishet kommer Du komma långt
Det är bra att ta till en sysselsättning när suget sätter in.
Ta minut för minut, timme för timme i början så är det för de
flesta. Glöm dock aldrig motiveringen till slutandet.
Men att ha en plan framöver med aktiviteter & typ skalade
morötter att stoppa i munnen.
Läs i dagböckerna så förstår du.
Stort lycka till & kämpa gott/
Vante Ante
Nu är det drygt ett dygn sen jag sa hej då till snuset. Jag försöker verkligen bara ta det här minut för minut just nu. Höll på att få ett nervsammanbrott nyss när det ringde på dörren och det stod en hantverkare där som av okänd anledning ville in i min lägenhet. INTE RÄTT DAG!!! Har ägnat förmiddagen åt att svara på ett (1) jobbmail och att gråta floder. Tog mig seriöst en timme att skriva ett svar på ett mail??? Känner mig yr och helt ofokuserad. Och efter det mådde jag verkligen USELT i ett par timmar, både fysiskt och psykiskt. Nu känns det pyttelite bättre. Så jag passar på att andas, bäst att ta ett par djupa andetag innan nästa vidriga svacka kommer 
Kväll nummer två som nikotinfri. Är just nu väldigt glad att jag bor själv. Känslorna är helt bortom kontroll. Gråter, är bottenlöst irriterad och arg om vartannat. Och det räcker med att göra ingenting för att de här känslorna ska utlösas. Hoppas verkligen att det blir lite mer stabilt i morgon.
Jag har även en hel del fysiska symptom - konstigt ont bakom ögonen, ont i leder, huvudvärk, fryser. Men jag har kikat runt lite i andra dagböcker här på slutasnusa och det verkar som att mina abstinenssymtom är helt normala. En liten tröst. Nu tänker jag ägna resten av kvällen åt att tycka synd om mig själv. I morgon ska jag försöka rycka upp mig lite.
Kriga på hanna100, den allra värsta abstinensen kommer att släppa redan imorgon eller allra senast torsdag.
Min start var väldigt likadan, jag vågade knappt köra bil, jag kunde inte koncentrera mig över huvudtaget och allt kändes väldigt dimmigt och overkligt.
När man väl har bestämt sig så är redan halva kampen vunnen, så mycket värre än vad du känner just nu kommer det inte att bli, tvärtom.
I princip är det väldigt enkla principer som gäller när man väl har bestämt sig, under inga omständigheter nikotin.
Sen kommer det ibland att kännas tyngre, ibland lättare och gå en del upp och ner i starten. I det långa loppet blir det ändå bättre. Du klarar det, och kom ihåg, det är värt det!
Tack för stödet Mumin!
Och ja, jag vågar knappt tro det, men det känns aningen lite bättre idag. Är fortfarande yr och har ont i huvudet. Och humöret är ju verkligen inte det bästa, men idag har jag i alla fall bestämt mig för att ge abstinensen en match. Hittills har jag ju mest legat ner i fosterställning. Ska försöka aktivera mig lite mer idag.
Klockan är inte ens halv tio och jag är redan helt slut. Abstinensen suger helt musten ur mig. Jag kommer inte att snusa igen, så är det bara. Men att stå emot tar verkligen ALL energi. Jag tänker på snus och att jag håller på att sluta exakt hela tiden. Det går inte en sekund utan att slutandet är i mina tankar. Tröttsamt, men bara att kämpa på!
Så, nu har jag gjort det jag behöver göra idag och tänker helt enkelt dra ett täcke över huvudet. Tycker just nu så himla synd om mig själv. Och det som hjälper bäst mot abstinensen just nu är att sova. Då går tiden och det blir en liten paus från “lidandet”.
Är så glad att den här dagen lider mot sitt slut och att jag har klarat att hålla abstinensen stången. Men det har varit riktigt tufft. I förmiddags fick jag ett så sjukt starkt sug efter kaffe + cigarett. Såg framför mig hur jag satt på torget i vårsolen med en god takeaway-kaffe i ena handen och en cigarett i andra
Det var skrämmande nära att den fantasin blev verklighet. “En cigarett är ingen fara” och liknande tankar dök upp.
Jag slutade ju röka för 16 dagar sen. Så den här kampen förs så att säga på två fronter.
HELT nikotinfri är målet!
Du kämpar fortfarande på bra ser jag! Man får väl gärna se det som positivt för varje sån utmaning man tar sig igenom, för man kommer nog oundvikligen få gå igenom en del brottande med sin egen skalle om man ska hålla sig snusfri. Och ju mer man tränar på att överlista sig själv/snustrollet, desto bättre blir man på det!
Bli inte avskräckt för att man kan ha abstinens i flera månader. För det första så är den abstinensen inte alls lika extrem som den handikappande zombie-framkallande abstinensen de första dagarna. För det andra så är “flera månader” en väldigt kort del av resten av ens liv, får man tänka på! Framförallt får man låta bli att få det framstå som evigheters evigheter i ens skalle. Visst kan det kännas så, tiden går plågsamts långsamt när abstinensen är riktigt illa, men då får man försöka ta en timme i taget, senare en dag i taget, och glädja sig åt varje liten avklarad milstolpe på vägen. Så kommer tiden gå snabbare och snabbare allteftersom!
Heja på!
Usch, suget känns ju värre än någonsin
Och frustrationen har helt tagit över både kropp och sinne
Försöker glädja mig åt att tiden trots allt går och fokusera på mina mål.
Och tänka på hur äckligt det faktiskt är med snus. Ofräscht!
Och jag vill inte vara beroende!! Känns ju larvigt med vuxna människor som ska behöva en jävla napp för att ta sig genom tillvaron.
Nej, nu ska jag dricka ett glas vatten och sen försöka ta mig igenom den här dagen.
Och tack Irenepanik för peppen!
Önskar att jag kunde säga att det går framåt och att abstinensen har avtagit. Så känns det tyvärr inte
Plågorna är konstanta. Men jag kämpar på och har inga planer på att kasta in handduken.
Tänker dra täcket över huvudet igen och sova en stund.
Förstår inte hur det ska gå nästa vecka då jag kommer att ha betydligt mer att göra än vad jag har den här veckan.
Som det är nu klarar jag ju knappt av att svara på ett mail
Usch, abstinensen gör mig liksom helt handlingsförlamad
Men jag kanske ska vara nöjd med att jag fortfarande är snusfri!
Heja hanna100!
Du krigar emot en tjatig rackare “snus-monstret”
& du ska vara mycket stolt för din snusfrihet
Du har valt sida, ställt upp på dig själv,
& gjort en livskvalitets höjning…
Även om du inte inser det just för tillfället.
Bit ihop-var stolt-le oftare & stort.
Du kommer klara detta galant/
Vante Ante