Hjälp. Hur ska detta gå?

Tack för fina och uppmuntrande ord cumulusnimbus.

Kampen fortsätter. Mitt nästa delmål är en månad.
Det går upp och ner. Vissa stunder känns det nästan okej :slight_smile:
Men sen slår suget till och jag blir handlingsförlamad.

Huvudvärken och smärtan i bihålorna och runt ögonen har avtagit, men inte försvunnit.
Undrar hur lång tid det ska ta innan den typen av abstinenssymptom försvinner?

Efter tre veckor ska alla fysiska symptom vara borta. Har du efter det fortfarande smärtor i bihålorna m.m. har det inte med abstinensen att göra. Du är inte pollenallergiker?

Du kommer att attackeras av snusmonstret under några månader. Men det är mer att du grubblar, ifrågasätter dig själv, känner dig lite tom och nere samt korta stunder får ett starkt psykiskt sug efter snus.

Kämpa på - du kan klara det! Det blir snart lättare. Jag klarade att sluta efter 44 års intensivt snusande. Men lätt var det inte.

Idag är jag bara trött. Har sovit dåligt några nätter och det suger musten ur mig.
Men dagarna går och suget avtar och det är ju bra :slight_smile:

En fråga till er veteraner som har kommit längre på sluta-resan. När försvinner SAKNADEN och känslan av att något fattas? När slutade ni att tänka “livet är meningslöst utan snus”. Efter ungefär hur många dagar slutade själva slutandet att vara det som dominerade er tillvaro?

Hälsningar otålig.

Hej alla :slight_smile:

Slutade snusa för exakt 30 timmar sedan. Har inte varit utan snus en dag på senaste 8 åren.
Arbetsdagen gick sisådär måste jag säga. Jag har varit irriterad, rastlös och nu senaste timmarna känner jag mig helt yr.
Vill åka och köpa snus så fruktansvärt mycket.

Är det här med yrsel en vanlig sak?

John, ja det är vanligt med yrsel första tiden, men det är övergående. Om du läser andras dagböcker får du en bra bild av vad du har att vänta dig framöver. Det kommer bli bättre allteftersom. Lycka till och ge inte upp!

@hanna100

Det blir hela tiden “lite bättre” , men det tar tid. När man till slut har radat upp dessa små små steg efter varandra så börjar man tro det eller ej adaptera sig till ett liv utan snus och glömma bort att man är en slutare.
Kring 50-60 tyckte jag det blev något lättare och kring 90-100 märkbart lättare. Så länge var slutandet väldigt dominant i mitt vardagliga liv.
Själva saknaden av något och/eller känslan av att något är “fel” finns kvar i flera månader, men det blir kortare perioder och attacker som är lättare att hantera.

Kämpa på, det är värt det!

Tack för svaret Citrus.
Ska läsa på lite :slight_smile:

Gud vad jag älskar det här forumet!
Satt här och tänkte för mig själv att jag inte kommer klara det och att suget kommer plåga mig för alltid :frowning:
Men så läser jag det du har skrivit Mumin och blir genast på bättre humör. DET KOMMER ATT BLI BÄTTRE.
Och jag behöver ju inte göra något mer än att låta bli att snusa och röka.
Visst, det är plågsamt mellan varven, men DET KOMMER ATT BLI BÄTTRE.
Bara man står ut! Och det är jag fast besluten att göra!

Hej (och heja!) Hanna100! Ser att du har fått peppning av några av mina absoluta förebilder här på forumet, grattis! Läs igenom deras sluta-resor från dag 0 till där de är nu, så kommer det här att gå alldeles jättebra!

Håll ut och kämpa på! :slight_smile:

Hej VanQuijote!
Jag läser allas dagböcker, det ger massor av ny kraft och förståelse för vad det är som händer när man slutar både i kropp och psyke.
Det har hjälpt mig himla mycket.

Och idag har jag haft en BRA dag. Första dagen sen jag slutade som har känts alltigenom bra faktiskt. Har inte drabbats av sluta-apati, mega-sug eller döds-depp en enda gång. Kommer säkert slå till igen, men så skönt med en dags paus :slight_smile:

Kämpa på!

Värsta dagen hittills. Känner mig rasande, så sjukt förbannad på en person. Och det går inte över :frowning:
Jag kokar, adrenalinet pumpar i blodådrorna och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Har gått världens längsta promenad, har försökt att meditera (gick inte).
ÄR SÅ SUGEN PÅ EN CIGG ELLER SNUS! BEHÖVER NÅGOT ATT “HÅLLA” MIG I.
GGGRRRRRRR

Ena dagen bra, andra dagen ner i avgrunden. Tror inte att det bara beror på avsaknaden av nikotin.
Jag vill ha lugn och ro, harmoni.

Har bestämt mig för att stryka några människor ur mitt liv.
De tillför ingenting mer än dålig, negativ energi.
Ser faktiskt klarare nu utan nikotin, även om det kan kännas jobbig med alla känslor som bubblar upp till ytan.

Belöning när jobbet är gjort = en kaffe och cigarett på balkongen.
Avslappning = en snus i soffan framför tvn.
Tröst = en stunds vila under täcket och en snus.
Njutning = sträcka ut sig på en handduk på stranden efter ett dopp och ta en snus.
Glädje = sommarkväll, grill, ett glas vin i glada vänners lag och en cigarett.

Vill VERKLIGEN INTE börja snusa eller röka igen men känner en sån tomhet :frowning:
Försöker hitta andra glädjeämnen men inget känns i närheten så “kul” eller kan göra mig så glad som en snus eller en cigarett.
Jag förstår ju att det är en del av abstinensen att tänka de här tankarna och att jag bara måste ta mig igenom det.
Mina dopamin-nivåer är inte som de ska :frowning:

hanna100 det är vanligt att känna så i början.

Faktum är dock att det inte finns något bra med snus, det är ett förbannat beroendeframkallande starkt gift som gör dig illa och styr hela din vardag.
Så småningom kommer din hjärna att förstå att den inte får nikotin längre och sakta men säkert kommer det att bli normaltillståndet igen, precis som det en gång var som ung människa med hela livet framför dig :slight_smile:
Det du, det är ganska skönt när det börjar gå upp för en att man verkligen får en andra chans.
Kriga på!

20 dagar idag. Är på uselt humör och känner fortsatt sug + tomhet. Ger mig dock inte. Tar sikte på en månad och hoppas att det blir bättre.

Tack för pepp Mumin! Önskar dig en fin snusfri vecka. OCH STOR-GRATTIS TILL 300 DAGAR!!

Ser att du kämpar på bra fortfarande hanna100! Bra jobbat!

Hur många gånger man än läser vad andra skrivit om deras abstinensproblem så är det en helt annan sak när man upplever det själv! :stuck_out_tongue:
En dag i taget! Nu borde du vara nära nästa krön när det blir ännu lite mindre handikappande besvär. Heja!

Det kan alltid bli lite värre. Började dagen med att storgråta. Gick ut med hunden och fick pressa tillbaka tårarna hela promenaden. Suget efter både snus och cigaretter hur stort som helst. Det känns som om nikotinmonstret försöker knäcka mig psykiskt?? Jag känner mig så nere, så nere. Ont i huvudet också. Ska lägga mig och vila en stund nu, hoppas att det känns bättre efter det.

Kämpa på! Känslorna blir lättare att kontrollera längre fram. Det kommer kännas som en berg och dalbana i början.

själv blev jag oxå något av en känslo människa när jag slutade ,både arg och lessen om vart annat , det är nog en omställning kroppen gör, men om du fixar det kommer du komma ut starkare än förut . Jag känner mig mer lugn i stressiga situationer nu än när jag snusade. Kämpa på ,det blir lättare efter dryga 100