Varje dag utan nikotin är en dag närmare det nikotinfria livet som vi alla egentligen ska leva, grattis och kämpa på!
Ingen vidare natt, kämpat mot snusmonstret.
Sen dag 3 har jag haft ont i bihålorna, runt näsan och ögonen. Har blivit bättre, men inte helt bra än. Någon som känner igen det?
Tittade mig precis i spegeln och kände inte riktigt igen mig själv.
Mina ögon ser större ut och ansiktet är liksom lite “kantigare”.
Men inser nu att det är så här jag ser ut när jag inte är nikotin-svullen.
De senaste åren har jag ju varit mer eller minera konstant “förkyld” med rinnande näsa och en snorproduktion (usch) utöver det vanliga.
Antagligen har jag haft en mer eller mindre kronsik bihåleinflammation.
Men nu har näsan slutat rinna 
Usch, idag håller snusmonstret mig i ett fast grepp. Har en vidrig ångest. Inte något direkt sug, bara känslan av att jag inte kommer komma ut på “andra sidan” och att jag kommer må så här dåligt för alltid. 
Jag hade också problem med tilltäppt näsa och rinnande näsa om vartannat medan jag snusade. Det blev märkbart bättre nästan genast när jag slutade.
Min varma rekommendation nu är att du koncentrerar dig mera på det positiva som du känner istället för att tycka synd om dig själv. Du har klarat “redan” 9 dagar och inte “bara” 9 dagar. Vrid om tankesättet och bara det kommer att göra resan mot det snusfria livet lättare. Tvåsiffrigt i morgon!
Jag vet inte om jag tycker synd om mig själv. Försöker bara så ärligt som möjligt beskriva hur JAG känner och hur slutandet påverkar mig mentalt. Jag kan lova dig att jag försöker se det positiva och gör mitt bästa för att inte deppa. Men tyvärr så känner jag att jag inte har så mycket att sätta emot just nu och att det mest handlar om att härda ut. Jag motionerar, mediterar försöker äta rätt etc. men mår hur som helst skit. Tror aldrig att jag har mått så här dåligt psykiskt! Jag skulle såklart kunna ljuga och säga att allt känns mycket bättre nu efter nio dagar, men det gör det inte. Men när det känns bättre PÅ RIKTIGT kommer jag att berätta om det! Jag tror att vi alla har vår individuella resa och att slutandet påverkar oss olika. Om jag klarar det här kanske det kan hjälpa någon annan att se att det INTE vänder för alla efter tre eller fyra dagar, men att det kan vara värt att härda ut i alla fall
Att sluta snusa handlar främst om att bryta ett invant beteende, en dålig vana. Efter en vecka är själva nikotinberoendet borta, därefter drar den psykologiska abstinensen igång på allvar. Låt inga hjärnspöken få grepp i dig. Du har verkligen ALLT att vinna på att sluta. Lycka till!
Jag skulle säga att det tar månader att bli av med nikotinberoende. Den värsta fysiska abstinensen kanske klingar av efter en vecka, men den psykiska, som också har med nikotinberoende att göra tar betydligt längre tid. Den som ger humörsvängningar och deppighet. Själva vanan är en annan sak. Den kan man ersätta med onico eller liknande rakt av, men att göra det efter en vecka kommer inte göra att man är botad.
Hur som helst, jag mådde som sämst efter typ en vecka, sedan gick det upp och ned, men vid varje svängning en millimeter mer upp och en millimeter mindre ned. Det är inte roligt att må dåligt, men det blir bättre! Kämpa på!!
Tio dagar idag. Ska fira med en glass i det fina vädret.
Känner mig trött och sliten efter första ronden mot snusmonstret.
Men jag leder med 1-0. Och jag tänker inte vika ner mig.
Funderar. I tjugoåtta år har jag använt snus och cigaretter för att hantera, eller snarare trycka undan, jobbiga känslor. Besvikelser, sorg, misslyckanden, ensamhet, irritation, oro, rädsla, ilska osv. har hanterats antingen med några cigaretter eller en snus. Nu har jag inget att ta till så jag tvingas möta de här känslorna. Det jag har tryckt undan genom åren bubblar upp till ytan. Gamla jobbiga minnen knackar på dörren.
Jag låter det komma. Och försöker se det som en del av en “reningsprocess”. Att sluta med nikotin är steg ett i att förändra mitt liv till något bättre. Jag vill må bättre, känna mer glädje och mindre ångest. Det är målet.
Dag 11. Har nu tagit mig igenom både restaurangbesök och ett bråk med familjemedlem utan att få återfall
Det första och sista jag tänker på varje dag är fortfarande snus och cigaretter.
Jag är spänd och stel i kroppen av att hela tiden vara på min vakt mot mig själv.
Trött på att sluta snusa/sluta med nikotin.
Du krigar bra emot “monstret”
Var stolt över all den insatsen Du gör
Ja visst är det som du skriver; Att sluta med
nikotinet är ett nytt sätt lära sig hantera &
leva på.
Vi har gjort något med alla knepigheter/trevligheter
Men nu behöver vi lösa detta på ett annat sätt.
Allt blir som för första gången Det är det som är
friheten.
Du väljer andra vägar nu.
Allt gott/Njut värmen solen & Våren
i frihet/
Vante Ante
Tack Vante Ante och ha det fint du också i solen
Du närmar dig året, stort!
Efter tjugoåtta års nikotinberoende har jag varit utan min drog i tolv dagar.
Dag 1-9 var verkligen vidriga. Ville bara dö och var övertygad om att jag skulle misslyckas. Har aldrig mått så dåligt psykiskt.
De två senaste dagarna har varit lite lugnare, jag mår ok, men det är fortfarande väldigt jobbigt.
Sömn hjälper. Och att gå långa promenader i det fina vädret.
Jag fortsätter att ta en dag i taget.
Jag har märkt att det FAKTISKT känns lite bättre för varje dag. Abstinensen avtar och apatin släpper. Men det går liksom oändligt, oändligt långsamt. Två pyttesmå steg framåt och ett tillbaka varje dag. Tror att det är det som får många att ge upp? Att kampen mot nikotinmonstret kan kännas SÅ SEG och liksom tröstlös. Man vill liksom snabbspola framåt, men det går inte. När man tänker så hjälper det verkligen att läsa andras dagböcker och få bevis för att det blir bättre och att allt bara handlar om att härda ut och låta dagarna gå! Jag mår dåligt nu, men det kommer inte vara så för alltid! Och det blir långsamt bättre!
Det absolut värsta med att sluta med nikotin tycker jag är ENSAMHETSKÄNSLAN. Känner mig liksom oändligt ensam och övergiven sen jag slutade. Ett så himla fult knep av snusmonstret att få mig att känna så! Det hela går så klart ut på att jag ska trösta mig med en snus eller en cigg… MEN NEJ, det kommer jag inte göra!!!
Härligt kämpat! Bara att fortsätta!
Det är nog som du säger, att många tycker det blir för segt, och ger upp. Därför det gäller att verkligen ha bestämt sig så man har en chans att vinna de jobbiga fighterna med sin motivation, särskilt de diskussioner man för med sig själv om det verkligen är värt det. Den sega processen sållar de som verkligen VILL från de som t ex gör det för utmaningens skull men när marken skakar för mycket hellre hade velat haft kvar sin snuttefilt.
Jag har också känt som du när det varit riktigt jobbigt, att man helst hade velat gå i ide tills det är över. Men faktiskt tror jag det är bra att ta sig igenom det, och göra så gott man kan med att “leva” ändå, även om det kan vara helt ok med perioder där man inte får mycket vettigt gjort. När man väl tagit sig igenom det kommer det vara bra att ha utsatts för utmaningar, att få lära sig hantera sin vardag och jobbiga situationer utan snuttefilten nikotin, och att få lära om sina vanor i vardagen.
Men än lär du få många tillfällen att träna på det, man måste såklart inte ta allt på en gång när det är som jobbigast!
Kämpa på! Du gör det bra!
Ja, jag tror du har rätt Irenepanik! Man måste leva ändå. Går man i ide går det ju aldrig över. Tror att det är precis så som du skriver - att man måste utsätta sig för utmaningar och lära sig hantera vardagen med upp och nedgångar utan nikotin. Det är alltså bara att kämpa på! Hittills har jag ju mest legat ner som en halvdöd och liksom känt panik utan snus och cigaretter. Men i morgon när jag når mitt lilla delmål 14 dagar ska det bli ändring. Då tänker jag ta mig i kragen och tvinga mig själv att göra det jag behöver få gjort!
Två veckor idag. Börjar så smått kännas som att ja har en möjlighet att klara det här
Fortfarande sug efter både snus och cigaretter mest hela tiden, men det är mer hanterbart nu.
Första veckan var ju helt vidrig!
Har också haft enstaka ögonblick här och där då jag har kommit på mig själv med att INTE tänka på snus och cigaretter.
Idag ska jag ta tag i det här med motion på allvar.
Mitt beslut att sluta med nikotin är ju, som jag skrivit tidigare, en av flera saker jag vill göra för att må bättre, känna mig gladare och mer nöjd med tillvaron.
Kämpa på alla slutare!
Nu börjar jag “få kläm” på hur snustrollet och nikotinmonstret jobbar. Så fort man tänker “nu känns det lite bättre” visar de sina fula trynen.
I morse kändes allt ok, suget var under kontroll. Och vad händer då? En jättejobbig ångestattack och ett sug från helvetet.
Känslan av att ALLT är meningslöst. Usch, det kämpigaste är att hela tiden svaja hit och dit humör-mässigt. Och att de här attackerna så totalt överrumplar mig. Snusmonstret är givetvis där direkt, klappar tröstande med sin lurviga tass och håller fram snusnappen.
MEN NEJ, TÄNKER INTE TRILLA DIT!!!
Det blir lite “två steg fram-ett steg bak” i början… Jobbigt, men sakta går man framåt med myrsteg… Men för varje steg blir bottnarna lite grundare och topparna lite högre. Att det känns som du känner nu, betyder att allt är ok och att det du gör fungerar.
Det är din sommar som börjar nu. Våren kan ge soliga varma dagar, men snabbt slå om och ge gråmulna kalla dagar då allt känns vinter igen. Men det går över, om en månad ungefär kommer du över krönet och barndomens oändligt långa fria sommar är här igen. När hösten kommer är du redan på väg tillbaka till den du egentligen varit hela tiden, men tappat bort ett tag på vägen… Det är så värt det, det här fixar du.