Firar i år 10 år som snusare, det ska firas med att sluta. Jag har ett gediget försök bakom mig där jag var fri från snus i 8 månader.
Jag slutade snusa i samband med att jag började plugga datavetenskap på universitetet. Då var det mycket alkohol inblandat i leken som det kan vara som ny student. Garden släppte när jag drack och jag tog någon cigg ibland vilket medförde att jag tillslut köpte ett paket cigg på någon fest. Jag kämpade hårt på vardagar och vissa helger men vissa fester blev de för stort sug och garden släppte.
Den tiden är förbi och jag gör examensarbete för tillfället vilket kräver en hel del fokus. Jag lärde mig en del från mitt förra försök. Dels att det är mycket jobbigare än väntat och dels att jag blir deprimerad.
Det är depressionen i samband med att sluta som jag är mest orolig för. Man vill ju inte föra sig in i en depression medvetet.
Jag har i alla fall bestämt mig för att sluta igen eftersom det är ett helt värdelöst nervgift man stoppar i sig enbart för att inte känna abstinens. Jag är som sagt lite orolig för dopaminbristen som kommer infinna sig men får hoppas att den inte blir så långvarig. Hur länge hade ni problem med dopaminbrist?
21 februari tog jag sista snusen och började använda nikotinplåster för att få ett mildare avsked av nikotinet. Jag tar för tillfället en fjärdedels 21mg plåster. Sista plåsterbiten tar jag på torsdag, då nollställs även mätaren för sista gången.
Välkommen vagge till kämparnas skara…
Stort grattis till ett bra beslut.
Läs runt i dagböckerna så får du svar på
många frågor som kan uppstå.
Betr. dopaminet;
90 dygn efter du slutat sägs det att
hjärnan behöver för att ställa om sig.
Men det kan gå fortare också
Som sagt läs runt så får du svar på
mycket.
Jag ser fram emot din rese berättelse här
emot friheten.
Lycka till/
Vante Ante
Härligt att du hittat hit! Här slutar vi snusa på riktigt.
Som Vante Ante sa 90 dagar eller tresiffriga 100 dagar, är en rätt bra mål att sikta på.
Sen delar man in dessa tre månader i mindre delmål där man firar delsegrar. En katt kan flås på många olika sätt men ett exempel skulle kunna vara:
1 dygn, 3 dygn (nikotinet helt ur systemet) 1 vecka, sen veckovis, 1 månad, 2 månader, 3 månader. Speciellt värt att fira är när man passerar 40 dagarspuckeln som många beskrivit.Många torskar omkring där eftersom degenereringen av nikotinreceptorer verkar ha en peak då och de extremt låga halterna av dopamin gör att man blir deprimerad. Men sen vänder det om man tar sig igenom det. Vid 50 dagar är man halvvägs och oftast redan i nedförsbacken ända hem emot 100.
Vid hundra har man redan vunnit och om man inte blir övermodig så är det mer eller mindre nedförsbacke hela året ut. Du hittar säkert dins egna bemärkelsedagar. Det viktiga är nog att man delar upp slutandet i mindre mer lättuggade bitar.
Tack för eran pepp, betyder mkt! Ska läsa igenom din dagbok Vante Ante!
Jag har nästan läst hela din dagbok cumulusnimbus och jag gillar hur logiskt du plockar isär vissa delar av beroendet. Exempelvis de där med “målarsodan + tuss + nikotin = snus”. Nollställa alla tre måste man och hittills är ingenting helt nollställt för min del förutom möjligtvis målarsodan. Stoppar inte medvetet i mig något åt salmiak- eller lakritshållet. Var hittar du all info om sånt här? det vore intressant att läsa mer.
Ikväll nollställs nikotinet för min del och de första 4-5 dagarna får jag tillåta mig att peta lite tuss under läppen.
Har sett fler säga att runt 90 dagar tar de för dopaminet att vända från nedåtspiralen. Det får bli ett stort delmål. Först blir de räkna dagar och sedan veckor.
Jag har använt nikotinplåster för att jag har behövt fokus i mitt examensarbete jag gör för tillfället. Blev så sjukt trött på snus 21 feb och bestämde mig för att slänga dosan åt helvete. Ville avvänja hjärnan från belöningarna man hela tiden får av snuset. Har haft en deppig känsla i kroppen så hoppas att jag inte behöver börja om helt från noll med avvänjande från belöningar när jag rycker nikoplåstret. Men det är mycket möjligt.
igår kväll ryckte jag nikotinplåstret och tog inte på något nytt idag. Känner mig såklart dum i huvudet och yr idag men det är inte samma plåga som när jag körde cold turkey senast. Dom gånger jag har försökt sluta så har det varit värst dag 2 och trappats ner under dag 3. Så förväntar mig en jobbig dag imorgon.
Har varit ute och sprungit idag vilket är det bästa mot abstinens enligt mig. Det är ungefär 3 år sedan jag försökte sluta snusa senast, en bra sak jag fick med mig från det var löpningen som jag fortsatt med året runt sen dess. Jag lever hyfsat hälsosamt och tycker att trycka i sig en massa snus inte passar den livsstilen. Speciellt eftersom man enbart gör det för att slippa abstinens. Fåtal snusar är njutning. Även fast jag inte har några stora bieffekter av snus förutom ett beroende att underhålla är det så ovärt att snusa verkligen. Jag antar att det bara blir svårare och svårare att sluta ju längre man snusar också, så hoppas innerligt att jag klarar detta trotts depressionen som kommer infinna sig.
Vill inte heller byta ut beroendet mot något annat, förutom möjligtvis träning. Men dom första dagarnas nikotinfrihet ska ja unna mig det jag vill förutom nikotin. Så nu blir det att dra och köpa lite choklad.
Fjärde dagen som helt nikotinfri, värsta dagarna över. Måste ju säga att dag 1-3 så mådde jag så sjukt konstigt. Självklart var jag helt yr och hade jobbig abstinens. Hjärnan simmade runt i filmjölk. Men samtidigt mådde jag så jävla bra? Var typ manisk.
Jag tror det är rastlösheten och tomheten som gör att jag får sån energi. Den försvinner bara via motion för mig. Så jag kommer ju vara träningsnarkoman den första månaden. Rastlösheten är den jobbigaste känslan som jag minns från tidigare försök att sluta. Den molande känslan som bara gör att det spritter i benen.
I fredags (dag 1) blev det 6 km intervaller
Lördags 50 min promenad
Söndag 10 km löpning
idag 30 min promenad hittills. Tur att jag är ledig idag för fokusera kan jag inte än.
Har unnat min allt möjligt i sockerväg i helgen, det är ju inte hållbart i längden så på veckodagarna ska jag försöka hålla det sockerfritt. Bra att jag motionerar mycket tror jag. Stora utmaningen blir på kvällarna när jag kollar på tv-serier etc, då blir rastlösheten stor.
Fysisk aktivitet och bra sömn är verkligen nyckeln för att ro det här i hamn för min del tror jag. Igår fick jag sån sjuk abstinens på kvällen att jag va tvungen att belöna mig med nåt. Blev våfflor och sen en löprunda.
Jag får en väldigt konstig craving när jag slutar med nikotin - GRÄDDE! - blir så sjuk sugen på grädde. Förra gången så gick jag upp rätt mkt i vikt och grädden var en bidragande faktor.
Sen senast jag skrev här har jag försökt sluta snusa papperstussar, vilken kan ha bidragit till att abstinensen är ganska hög för mig fortfarande. Första dagarna var jag yr och ofokuserad och hade ett ordentligt sug. Suget och det dåliga fokuset är fortfarande kvar.
jag tror på @cumulusnimbus formel:
nikotin + soda + tuss = snus
Just nu är jag nästan nollställd på alla tre. Jag vet inte så mycket om soda men undviker lakrits- och salmiakprodukter. Tuss är nästan nollställd. Jag tuggar väldigt mycket tuggummi där något tuggummi åker upp under läppen ibland.
Känner mig inte deprimerad ännu, tror dock att jag kommer bli lite nedstämd snart för det blev jag senast jag försökte sluta. Enda positiva med att man genomlidit detta en gång innan är att man vet vad man ska undvika att göra.
Stoppa inte in något med nikotin i munnen. Var restriktiv med främst alkohol. Kaffe kan vara ett bränsle till snussug men det är en typ av belöning jag valt att fortsätta med. Kan öka rastlöshetskänslan dock.
Min hjärna letar väldigt mycket efter belöningar i andra saker vilket blir mat och godsaker. Jag måste hålla försöka vara restriktiv här också. Därför mäter jag min mat för tillfället. Inte all mat men främst pasta. Vill inte äta för mycket pasta. 70g torr pasta är en normal portion vilket blir ungefär 150g när pastan är kokt. Försöker hålla mig hyfsat nära dessa siffror. Fett, protein och grönsaker mäter jag inte.
Jag förstår och känner igen en del av det du skriver.
Se bara till att inte skada dig i all din aktivitet
för det kan vara förödande för slutandet.
Mitt sug kom på kvällen också.Jag planerade
in hur jag skulle förhålla mig till detta
med en del knep.Skrev en lista så blev det
inte bara tankar.
Som jag även tog till senare när suget
bara slår till som en blixt ifrån klar
himmel.
Du är fortfarande kvar i lyckan över att
sluta fasen.
Deppigheten kommer för mig senare, tyvärr.
Tack Vante ante!
Jag försöker tänka på att inte skada mig. Brukar få problem med benhinnorna när jag ökar för snabbt med löpningen. Därför springer jag inte varje dag utan 2-3 dagar löpning i veckan och resterande dagar powerwalks. Fysisk aktivitet är verkligen nödvändig för mig i detta.
Angående knep på kvällen så dricker jag koffeinfritt te och äter ungefär 2 morötter per kväll. Detta fungerar ganska bra om jag har varit fysiskt aktiv under dagen.
Jag tror att nedstämdhet kommer komma till mig också ganska snart. Men det konstiga var att jag slutade snusa 21 feb och tog 6,125 mg nikotinplåster och fick massa deppkänslor då. Inte intensiv nedstämdhet men lite. Sedan slutade jag helt med nikotinplåster för 8 dagar sedan och då fick jag väldigt mkt lyckokänslor istället.
Jag var helt säker på att detta lär vända runt dag 4 men det gjorde det inte. Känner mig inte jättestabil i huvudet men inte heller speciellt ledsen än. Vilket jag ska försöka njuta av istället för att invänta någon depression haha.
Min “formel” snus = nikotin + soda + tuss är tänkt på lång sikt och det viktiga är att först avsluta nikotin, sen soda och sist tuss.
Många gör felet att de inte sätter upp ett slutdatum för de olika delarna. Det verkar vanligt att när man slutar så börjar man med nikotinhjälpmedel utan att riktigt bestämma hur nikotinet ska fasas ut och när man definitivt helt ska vara utan nikotin. När man sen kommer till noll nikotin, är man redan utmattad och den ursprungligt höga motivationen har sjunkit till en farligt låg nivå.
Väl utan nikotin knarkar många Onico, salmiak etc. på samma sätt. Ingen tydlig plan hur det ska trappas ned och en del fortsätter med Onico i månader eller till och med år. Jag har genom mina år här aldrig sett ett enda exempel på någon som inte återfallit till snus, om de fortsatt med Onico en längre tid.
Väl framme vid sista fasen, så är på något märkligt sätt tussen väldigt svår att bryta med för många. Maniskt tuggande på ingefära, pappersbitar i gropen osv. verkar hålla kvar ett psykologiskt beroende som gör det svårt sen när man utsätts för dippar i det vanliga livet. Många torskar då när någon “Black Swan” händelse inträffar i livet. Hunden dör, partnern gör slut, man förlorar jobbet, skadar sig osv. och tussen räcker inte som snuttefilt längre.
De som verkar ha bäst prognos är de som kapar snuset direkt, gör en “cold turkey”. När man bestämmer sig på djupet att den här gången är det på riktigt. Man tar ett djupt andetag, spottar ut, sköljer munnen och bestämmer sig att inte stoppa in nikotin, soda och tuss alls. För resten av livet. Punkt.
Man är inte så uppkäftig i några veckor, men de flesta som kommer över de första 40 dagarna verkar faktiskt klara av det riktigt bra. Sen har vi olika sätt att minska abstinensbesvären, men jag tror man ska inte oroa sig för mycket över viktökning och sånt, för det är enkelt att fixa till det senare om man inte överkompenserar med tokmycket godis eller nåt. Lagom är nog bäst, men var och en vet bäst vad som är lagom för den.
Jag upplevde en ökad motivation när jag väl fasade ut nikotinet helt. Före det så var det inte lika mycket kämpa eftersom jag fortfarande fick i mig lite nikotin. Men det är säkert fler som klarar sig när man kör cold turkey eftersom nikotinplåster och sådant drar ut på plågandet lite.
Men eftersom jag inte behövde kämpa så jättemycket när jag hade nikotinplåster tror jag att de kan varit bra för mig att påbörja avvänjandet av snuset. Det var inte heller samma plåga första veckan utan nikotin som när jag körde cold turkey.
Idag är 11e dagen utan nikotin och än så länge mår jag ganska bra. Har fortfarande ett sug nästan dygnet runt som tär på en. Men bara att kämpa på!
Jag är också väldigt rädd för att bli heldeppad nu…inne på fjärde dagen. Vet ju hur jag reagerar från tidigare gånger jag slutat. Men eftersom jag nu går in i detta halvdeppad pga andra omständigheter i livet så är det stor risk för att man ligger som en blöt pöl på golvet någon dag. Men ja, det får väl vara så då tänker jag…detta ska jag ta mig igenom och klara dag för dag!
Botar liksom dig med rörelse, PW varvat med löpning, brukar sitta och cykla inne i lägenheten på min racer…rörelse är en bra lösning på mycket.
Precis rainbowdash, förmodligen kommer deppiga känslorna att komma men det är bara att försöka komma att de ganska snart blir bättre. Som culumbusnimbus och många andra säger brukar det vara som värst runt dag 30-40 så det blir stor mål i min resa. 1 månad och sedan 40 dagar.
Ja rörelse är det enda som fungerar bra på de där ihållande suget för mig. Igår tog jag en löprunda på 14 km vilket gjorde att jag inte orkade röra på mig idag. Idag fick jag belöna mig med köpemat och glass istället.
Låter härligt med löpningen! Hoppas jag kan komma igång ordentligt jag också snart, har haft problem med vaderna annars kunde jag ge mig ut på 2 mils rundor…då blir man inge sugen på snus inte!
Ja en månad känns som första målet här också …sen 10 dagar vidare liksom. Jag kommer vara väldigt på min vakt vid 60 dagar då det var där jag torskade sist och köpte en dosa…
löpning och promenader är det enda som hjälper mot suget för mig. Jag känner speciellt på kvällarna att jag är sugen på någonting. Men är ingen idé att köpa massa godis eller snacks för det är ju ändå inte det jag är sugen på. Men av någon anledning hjälper fysisk aktivitet.
Surt att få återfall vid 60 dagar! jag är rädd för att man någon gång ska få återfall på fyllan eller något. Det var det som sabbade för mig senast, tog en cigg på en fest. Sen blev det att jag rökte nästan på varje fest i några månader och då var det ju lika bra att gå tillbaka till snus för ville inte bli rökare. Denna gången har jag mer koll.
Senaste dagarna har jag märkt att jag är mycket hungrigare nu än när jag snusade. Kan bli hungrig två timmar efter jag ätit något. När man tar något med nikotin så frisätts socker, som höjer blodsocker. Detta gör att sockret rusar ut i blodet och hungern minskar. När man slutar med nikotin så får man en minskad frisättning av socker under en övergångsperiod. Vilket bidrar till en ökad hunger och ökad sug.
Så för att undvika detta funderar jag på att börja ta druvsocker för att slippa detta.
Kan du inte testa att äta nåt utan kolhydrater då? Ägg tex? Så slipper du iaf blodsockerjojon? Tänker mig att den kan ställa till det i suget? Vet inte, lider inte av det på samma sätt. Jag har ju mitt satans socker jag blir sugen på.
Ja man har de märkligaste sätt att övertala sig att någon annan form av nikotin går bra. Har också feströkt men det slutar ju jämt på samma sätt att man är tillbaka med den kära snusen.
Ja alkohol ja. Lurigt det där, jag har ju sammanknippat alkohol och nikotin sen jag var 16 och började gå på fest och dricka etc…och det sitter så jävla starkt i mig så det är väl bäst att bara inte dricka ett tag och sen väldigt försiktigt.
Jag har inte testat att äta enbart ägg. Men blivit några äggmackor. Kanske kan testa bara ägg och se.
Det låga blodsockret skapar för mig både ett sockersug och hunger. Nu senaste dagarna har magen börjat protestera med sura uppstötningar också. Måste nog köpa någon medicin mot det för på natten fräter de på stämbanden så är rätt hes och har ont i halsen nu.
Jag tar också det lugnt med alkohol men har inte nolltolerans, kan kontrollera små mängder nu när motivationen är på topp. Kommer nog få akta mig lite mellan dag 30-40 om jag har en dipp då.
Jag fruktade också kombinationen alkohol + snus men redan första helgen gick det upp för mig att det inte hade någon inverkan på mig. Det var i stället nästan lättare att glömma bort suget. Antagligen är det ändå individuellt hur man reagerar.
Löpning fungerade väldigt bra även för mig och det verkar som det är flera av oss som är inne på samma spår. Även jag har slitit med framförallt vadproblem vilket är en typisk “gubbsjuka” när man kommer upp i åren. Det tog i vart fall mig ett tag att förstå att en +40 åring inte återhämtar sig lika snabbt som 20-30åringen. Numera försöker jag träna smartare, jag skulle gärna löpa 15-20km i hårt tempo varje dag men det fungerar tyvärr inte.
Tack mumintrollet! Jag var ute igår och förra helgen och drack en del. Förra helgen snusade jag papper men har ju försökt avvänja den vanan så det gjorde jag inte igår. Det gick bra, hade inget större sug.
Jag har ju bestämt mig för att jag inte ska snusa och jag brukar vara ganska bestämd när jag väl bestämt mig för något. Det jag inte tänkte så mycket på förra gången jag försökte sluta snusa var det här med “att bara ta en cigg” på fest. Jag hade inte fattat att det är autobahn tillbaka till nikotin. Jag trodde att en skulle räcka. Jag hade ju som sagt bestämt mig för att inte snusa och det gjorde jag inte på 8 månader. Men jag fuskade med att röka på fest och även om någon bjöd på vardagarna.
Men att gå runt med rätt jobbig abstinens i 8 månader var ju sjukt jobbigt och inte bra för psyket och kroppen(dvs gick upp mkt i vikt) så jag valde tillslut att börja snusa igen.
Denna gången är jag mer medveten om detta och kan övertala min nikotinhjärna att röka är totalt ovärt. Men jag är rädd att jag om några månader när garden sänkts att jag kommer ta en cigg på en fest. Och att jag kommer tycka att det är härligt och inte tacka nej till det när det erbjuds. Eller kanske till och med tigga om det.
I övrigt är jag ganska trött idag. Det väcker suget ganska mycket. Vill ha en snus som piggar upp.
