Kan meddela att rastlösheten fortfarande finns kvar! Gått två dagar nu utan något socker och kände även igår lite lätt rastlöshet när jag skulle gå och lägga mig. Det är i princip som restless legs jag får, det pirrar i benen och jag måste röra på dom.
När jag kommer hem från denna eurotrip ska jag lägga av med tuggummi. Jag äter inte jättemycket tuggummi men känner ändå en liten abstinens när jag varit utan länge. Och det håller ju det här kompensationsbeteendet igång. Det vill jag bli av med men undrar om det ens är möjligt? Har börjat fundera mer och mer på om dessa beteenden ligger väldigt djupt i det undermedvetna?
Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och kan konstatera att jag inte känner mig helt stabil ännu. Jag har fortfarande en kortare stubin än vad jag hade när jag snusade. Kan fortfarande känna en tomhet och rastlöshet, främst på kvällen framför dator/tv.
Socker och tuggummiätandet får säkert min beroendehjärna ur balans lite grann. Jag ska försöka sluta upp med tuggummi nu. Socker ska jag också försöka hålla lite koll på men tar en sak i taget
I övrigt så ska jag väl säga att jag fortfarande är nikotinfri och har inte känt något större sug på ett bra tag nu. Det kan komma någon saknad ibland där man känner att det vore lite gott med en snus/cigg. Men dom är inte alls lika intensiva som i början så dessa tankar är lätta att avfärda.
Idag är det 6 månader sedan jag började ta nikotinplåster förresten, så har varit snusfri 6 månader. Nikotinplåster tog jag i 5 veckor, så nästa vecka har jag varit nikotinfri i 5 månader.
Ungefär så upplevde jag det också stundtals mellan 3-5månader, dock kände jag aldrig att jag skulle saknat snus, främst bara den märkliga tomheten som tuggade på någonstans mitt uppe i huvudet.
Dvs du har absolut inget att oroa dig för, om någon månad kommer den känslan att försvinna, sen går det ju allmänt lite upp och ner också i livet så ibland kan det vara lite svårt att sätta fingret på vad som är snusrelaterad låghet och vad som beror på annat.
En artikel om forskning på abstinens på råttor som visar att nervcellssignaleringen i hjärnan hade fullt påslag 4 månader efter nikotinstopp. Detta kanske inte är så hoppfullt att läsa om man precis slutat men jag tyckte att det var att ha i bakhuvudet att man inte ska ge upp efter 3-4 månader. Kampen är ju en barnlek nu mot början. Om det ens ska kallas kamp längre.
Som du skriver mumintrollet så kan det vara verkliga livet som påverkar också. I mitt fall har jag varit lite låg sen jag kom hem och det kan helt klart påverka mitt temperament
Inte tuggat något tuggummi idag heller och kan meddela att den abstinensen inte är i närheten av nikotinabstinensen
Tack Vagge för artikeln.
Jag tror vi alla är olika känsliga.
Det gäller även eller inte minst i slutar sammanhang.
Personligen slutade jag i ett kaos skede
i livet.
Men jag ansåg att då hade jag i alla fall
annat att tänka på.
Jag var inte tålmodig eller snäll i alla
lägen.
Men inte en enda snus hade kunnat lösa alla
de problemen då.
Jag tänker att;
Hur länge vi använt/missbrukat
nikotin & hur länge vi varit fria, tidsmässigt ?
Har vi då verkligen givit kroppen en chans
att återhämta sig helt ?
Eller lyder vi under hjärnas nycker?
När vi faller åter i nikotin monstrets utsträckta
armar…
Ha stort tålamod med Dig själv.
Det är Du värd./
Vante Ante
Nu har jag passerat 6 månader! så jävla skönt va väldigt osäker på om jag skulle klara det i början av resan med tanke på ett misslyckat försök tidigare. Men jag har varit väldigt fokuserad och övertygad om hur onödigt ett nikotinberoende är. Det är bara belöningar som hjärnan aldrig tröttnar på, hur mkt man än knarkar nikotin så vill hjärnan ha mer. Så skönt att bryta det beteendet!
Jag skrev i senaste posten att jag inte kände mig helt stabil ännu. Det har blivit mycket bättre, jag vet inte om det har att göra med att jag slutade med tuggummi. Dock ska jag säga att jag fortfarande kan känna en liten rastlöshet och att jag vill ha något att tugga på/belöna mig med. Äter oftast en morot per kväll och det skadar ju inte direkt! Men det är som sagt bättre och jag antar att denna känslan bara kommer bli svagare och svagare.
Det är så skönt att inte tänka så mycket på nikotin längre, vissa dagar tänker jag inte någonting på det. Håller dock garden uppe fortfarande för jag har känt ett litet sug någon gång ibland, även fast det är extremt sällan nu för tiden. Jag kan även sakna något att skärpa mitt fokus med ibland på jobbet.
Sammanfattningsvis så känner jag mig väldigt stolt över att jag lyckades sluta! Tycker det är ett bevis på en styrka och målmedvetenhet. Att kunna se igenom missbruket och bryta det, känns stort Ska nog ha som mål att försöka öka träningen något nu framöver.
Lycka till allihopa, ni är grymma som kämpar med detta!
Grattis, härligt att höra!
Du har helt rätt, allt snusrelaterat kommer sakta men säkert att ebba ut. Det är en fantastisk känsla när man på djupet inser att man verkligen har klarat av det. Livet är så mycket bättre utan snus.
Håller helt med mumintrollet, du har gjort en fantastisk resa! Snus kommer att bli en allt mindre och mindre del av ditt liv ju mer tid som går från det datum du slutade. Det är bara att köra på!
Tack så mycket hörni! Jag vill ge lite extra tack till framförallt cumulusnimbus för ditt logiska sätt att bryta ner beroendet på som jag blev inspirerad av. Läste hela din tråd vilket tog ett tag eftersom den är så lång, haha.
Vill även ge stort tack till mumintrollet, Ante Vante och rainbowdash som varit inne och peppat mycket!
Jag tänker inte så mycket på snus länge som jag sagt tidigare, men jag kan verkligen sakna något att boosta hjärnan med. Det har blivit att jag dricker mer kaffe och te som kompensation, 2 koppar vardera per dag brukar det bli. Sedan gillar jag musik väldigt mkt, så det ger också en boost när man är lite trött. Dock har jag inte hittat något knark utan biverkningar jag kan ta än!
Kul att läsa din resa, du verkar vara en stark människa där nederlag inte är med i beräkningarna. Jag har i mitt nu lite mer än 5 veckor på benen så har fortfarande min väg att vandra.
Nu har det gått två år sedan jag gav upp snuset, och jag tänker aldrig på snus längre. Någon gång de senaste åren har jag tagit en cigg på någon fest, men det är inte att rekommendera för det väcker nikotinmonstret i en. Man blir lite småsugen kommande vecka och man lever lite med en handgranat i handen.
Man behöver ju belöningar i någon form, och träning, mat och umgänge med personer man gillar har varit mina belöningar. Skulle säga att jag inte hade klarat av att sluta om det inte vore för träningen. Men ni som är i början av er resa skulle jag säga att steppa upp träningen långsamt. Jag gick till en sjukgymnast i höstas eftersom jag åkte på en skada efter att jag ökat på löpningen lite för snabbt. Han sa att ett vedertaget recept är att öka 10% per vecka.
Tex. springer man 5 km vecka 1 så ska får man öka till 5.5 km vecka 2.
Jag gick upp ca 10 kilo i vikt det året jag slutade snusa. Dels pga glad i mat och större sockersug, men även att jag blev klar med utbildning och fick ett kontorsjobb. Stillasittande, mer stress och ökat sockersug var ingen bra kombo :). Nu äter jag mer hälsosamt och tränar mer och är nöjd med det!
Har det ganska flexibelt med tider i jobbet så jag tränar ofta på lunchen och får lite extra energi till eftermiddagen.
Kul att se att många veteraner fortfarande är inne och peppar också! Ni hjälpte mig extremt mycket när viljan sinade ibland.
