Alla som testat att sluta snusa efter ett ordentligt beroende vet att det är en jävla kraftansträngning. Behöver skriva av mig lite eftersom jag nu varit utan snus i 2 veckor och den värsta abstinensen är över för min del. Menar den när man knappt kan sova, svettas och känner sig så rastlös att man vill vidare till nästa grej vad man än sysslar med. Det enda som funkar riktigt bra är att träna tycker jag! Då glömmer man bort det ett tag.
Jag har snusat i nästan 20år och det är inte häftigt längre. Sista åren innan jag nu bestämde mig snusade jag enbart för att jag inte trodde att jag skulle klara av att sluta… En onödig jävla stress att alltid se till att ha snus. Att stoppa in en ny snus efter en annan för att man tror att det ska ge effekt… Men icke då! Då bestämde jag mig, nu får det fan va bra, nu får det räcka.
Jag drog ner på snuset till vita portion, det känns som att ju torrare snus, desto mindre nikotin tas upp. Eller så är det bara psykologiskt. Sen bytte jag till minisnus och det va jobbigt för kroppen, men det gick. Sen efter ett par månader så slutade jag helt och använder bara 1mg sugtabletter som man köper på Apoteket. Det funkar hyfsat.
Vinsterna med att ha slutat är bättre aptit, finare tänder, lägger inte lika mkt pengar på skiten. Fräsch känsla i munnen. Kan ana en lite bättre självkänsla emellanåt, känner mig duktig.
Baksidan med att sluta: rastlös, huvudvärk då o då, svårt att fokusera på saker, känner mig stundtals helt jävla disträ och efterbliven. Irriterad på alla idioter och lite annat smått o gott.
Även om jag vet att jag gjort det rätta och att jag verkligen vill det här… Så känns det ibland övermäktigt. Det skulle ju va så lätt att ta en snus och att det kändes sådär bra igen. Men det tänker jag givetvis inte. Nu är det färdigsnusat och nu får andra se till att swedish match går med vinst. Jag tänker inte göra det!
Ville bara va med på ett hörn på den här sidan, eftersom det hjälper att läsa här när suget kommer.
Har gått 3 veckor nu och jag känner mig fortfarande seg. Har en malande känsla av att allt skulle kännas bra om jag tog en snus. Det går upp och ner… Oftast tänker jag på snus, men då och då glömmer jag bort det. Har haft en dipp nu och jag känner att jag inte är riktigt mig själv humörsmässigt. Blir snabbare och mer irriterad. Tydligen är det bara att bita ihop, varför kom man på den här usla idén att sluta snusa.
Lite stolthet känner jag då och då ändå ochbjag hoppas att den känslan växer till sig och att dom dåliga känslorna ger med sig snart.
Eller ännu hellre; varför komma på idén att börja, in the first place…? Men om man ändå varit korkad att en gång börja, så sluta för en gång skull också…! Det kommer att vara svinjobbigt…! Alla vill innerst inne vara nikotinfria…för vem vill underhålla ett beroende? Var en av dom som lyckas förändra ngt som kan ha mycket långtgående positiva effekter…!
Kämpa på! Ta timmarna en efter en…o visa vem som fattar besluten!
Först och främst tack för peppen Nova. Det är ju så lätt att låta den där jävla dosan fatta besluten åt en, men inte mer.
Gick in och läste på din tråd nova och jag tror precis som du att man gör upp med sig själv. Min känsla är att det är då man har störst chans att lyckas. Att bara förändra snusningen är nog svårt, det är en så inrotad vana att det måste till förändringar på fler plan för att lyckas.
Precis som du så tar jag fler smällar på en gång… eller rättare sagt, vill åstadkomma fler förändringar i mitt liv för att göra det bättre. Snusning är en viktig del i det och att det är jag som vill sluta nu.
Jag separerade för 11 mån sedan och det va en tuff separation känslomässigt, men vi har bra kontakt och är resonliga och bra föräldrar till vårt gemensamma barn.
Ca ett halvår efter separationen kände jag att jag måste komma igång med nåt. Inte bara sitta med paddan och snusa… så jag började helt sonika att träna. Både springa och styrka. Jag fick energi av det och efter en tid när jag kände mig starkare så kom iden att jag skulle sluta snusa igen upp. Jag har tänkt det sååååå många gånger, men inte vågat helt enkelt. Snuset gav mig inget positivt egentligen, jag hade fastnat i känslan av att nästa snus skulle det kännas sådär bra igen. Det va på sin höjd morgonsnusen och efter man käkat på kvällen som va lite goa att stoppa in. Resten va en rutin som jag va beroende av för att inte må dåligt.
Jag har också en känsla av att snusningen “bedövar” individen lite. Jag blev förbannad på en grej häromdagen och nu utan snus så kände jag att jag blev sur på riktigt och sa att det inte va ok. Det kändes bra och jag är annars lite för snäll är min gissning. Det är inte det enda tillfället, så nu kommer jag väl göra mig osams med alla i min omgivning haha men det känns gott att stå upp för sig =)
Nu är inte allt så lätt som det låter. Stundtals så känns det som att känslan av att lägga in en nybakad, våt general skulle kunna liknas vid en dubbel dos av heroin just nu =) haha … har aldrig testat herion, men ändå
Men jag har bestämt mig nu. Jag måste ju kunna ha stake nog att bestämma över mig själv och inte låta en dosa snus göra det.
Det kämpas på överallt runt om i Svedala =) Jag önskar jag kunde va en av er som slutat för mer än ett år sen… så skönt det måste kännas! Att titta in här och se hur folk kämpar och veta att man redan gått igenom och klarat av det där. Känn er stolta alla som tagit er igenom den här skiten.
Halkar man dit igen, så skulle jag känna mig rätt kass just nu så det finns inget alternativ annat än seger i det här skedet!
Efterbliven är helt rätt ord. Efter 56 dagar börjar jag på allvar tro att jag blivit både dement , manodepressiv och halverat mitt IQ och EQ.
En förstående familj är minsann viktigt. Lycka till alla.
Sant! Man kan ju bara skratta åt eländet. Men går man igenom det här och sen faller tillbaka in i snusningen… Ja, då har man utstått allt i onödan och då är man ju efterbliven på riktigt:)
4 veckor nu och det har inte varit kul alls. Ingen direkt yrsel längre, däremot disträ och låg fortfarande. Halvdepp väljer jag att kalla det. Tror att det ska va värst efter nån månad innan alla jävla signalsubstanser och skit har rättat till sig… Får väl ta den här tråkiga och malande känslan ett tag nu. Man vet ju iaf varför man känner som man gör!
Har gått dryga månaden nu och jag måste säga att det är rätt slitit emellanåt. Jag har ju använd 1 mg sugtabletter för att fasa ut nikotinbegäret. Vet inte om det är så bra ide trots allt. Man drar ju till viss del ut på lidandet… Men samtidigt så kvarstår ju ett visst beroende och att man tex inte sparar så mkt pengar som man skulle gjort annars. Så lite av motivationen försvinner samtidigt som man inte kan säga att man är helt clean
Sagt o gjort drog jag ner på tabletterna som mest ger mig halsbränna o körning mage! Och idag har jag inte tagit någon tablett överhuvudtaget.
Bästa sättet att få tankarna på annat är att träna, helt klart! Så nu ska jag iväg o springa en runda. Ha det gott alla som kämpar mot nikotinet!!!
Grymt jobbat messi!! Kör hårt i löpslingan och ge inte upp. Tror faktiskt att det är lika bra att köra på utan nikotinsubstitut, tror det lönar sig i längden :-).
Tack för peppen! Va ute och sprang igår och det känns alltid bra efter det. Annars är det lite segt just nu. Men att man känner sig lite låg får en ju bara att inse ännu mer hur mkt snushelvetet har påverkat mig. Kämpa på till er alla nu!
Dryga månaden utan snus och klarat 3 dagar utan nikotinersättning nu. Kan bara konstatera att man kan dra ner på snusmängd och så innan man slutar. Men att köra nikotinersättning ger inte ett skit. Förra gångn jag sluta körde jag nikotintugg i 3-4 månader och gick tillbaka till snus sen. Genomled ändå en del abstinens utan någon som helst framgång. Snarare tvärtom, kände mig kass att jag inte lyckades med att sluta då.
Har varit helt clean nu i 3 dygn och det känns mer på riktigt nu när man inte tillför nåt substitut. Jag är iofs mkt mer taggad denna gång och det hjälper ju såklart!
Tänker mkt på snus, fast både bra o dåliga saker. Ibland skulle det va skitgott med en snus och ibland känner jag mig jättestolt att jag har slutat. Skön känsla i munnen, inget jagande efter snus eller tom sitta o snusa begagnad snus på kvällen för att man har panik över att inte ha en ny dosa hemma… Sen känns det så bra att spara ca40kr/dag nu när man inte ens köper nikotinersättning.
Kan avsluta med att det är jobbigt som fan, men att det nu inte finns nåt alternativ att sätta sig i skiten(börja snusa) igen!
Tja Messi…
Bra att du har slutat tugga nikotinersättning… Själv höll jag på med det on och off i säkert 10 år! Det enda jag gjort är att stödja de som säljer nikotin i “andra” former…och dyrt är det också! Denna gång slutade jag rakt av… Provade visserligen Onico någon enstaka gång, men tyckte det inte blev så värst mycket bättre av det. Nu är jag inne på 200 something och tänker fortfarande på snus minst ett par gånger om dagen och yes, jag har gått upp lite i vikt och yes, den energin som jag hade i början när jag slutade har väl ebbat av lite… Men finns det ngn väg tillbaka som snusare/blandmissbrikare…? För mig finns det inte det! Vill fan inte gå genom detta ytterligare en gång. Synd bara att man inte gjorde detta tidigare!
Kämpa på nu och tänk på att det finns många som stöder ditt beslut att sluta!
Tjo Nova! Finns inget mellanting … När man slutat nu är det helt finito för alltid. Aldrig mer nikotin! Att gå igenom detta lilla helvete med att sluta vill man inte göra igen.
Jag har dock haft en rätt ok dag idag och det är inte så vanligt just nu bara o njuta av det!
En dryg vecka nu utan något nikotin alls i kroppen. Den värsta abstinensens släppte på 3-4 dagar… Efter det har det varit mer segt, men ändå ok för att ha slutat snusa får jag säga. Jag har ju dragit ner och slutat i flera etapper, men det har varit tufft ändå. Ska iväg i 10 dagar nu och det kommer inte finnas nåt snus då, får se om suget gått ner ytterligare efter den trippen:)
Bra beslut att klippa nikotinet helt! Jag tror bara man förlänger eländet och ökar risken att misslyckas genom nikotinersättningspreparat. Du verkar ha samma erfarenhet.
Du får nog ta och räkna från dagen du slutade med tabletterna. De olika avvänjningsfaserna kommer sannolikt förhålla sig ifrån den dagen du lade av helt.
Japp! Nikotinersättning är oftast skit. Kanske kan vara bra för vissa, men då är det ett måste att sätta slutdatum även för det. Annars kommer man bara byta till ett annat beroende!
För egen del va det stärkande att fjällvandra en dryg vecka. Tänkte knappt på snus, men tankarna kom tillbaka igen när jag kom hem. Känner mig lite känslig och off ibland. Men det finns bra känslor oxå, så det går lite upp och ner just nu.
Jag tror oxå att jag får sätta mitt slutdatum från det att jag la v med nikotintabletter… Tyvärr
KÄnner mig helt galen nu. Instängd i en bubbla. Som i ett vakum. Otroligt trött och disträ. Blir orolig att jag drabbats av andra sjukdomar… Funderar på att börja igen!! FAN! Nån mer som känner/känt samma??
haha men det känns gott att stå upp för sig =)