Jag snusar tobaksfritt och har nu bestämt mig för att sluta med nikotin och denna gång för alltid. Det är verkligen inte lätt denna gång!
Jag slutade att snusa första gången då jag upptäckte att jag var gravid och höll upp hela graviditeten och amningen. Då var det inga problem att sluta, jag kastade alla dosor och sen hade jag slutat. Sen efter att min son hade slutat amma så var jag på en fest och jag tog då en snus eller två snus. Slutade med att jag köpte en egen dosa och tänkte sen att det var synd att kasta och att jag kunde använda upp den och bara snusa lite bara ibland utan att bli beroende.
Ganska snabbt så var jag uppe i 3-4 dosor i veckan.
Nu vill jag sluta för gott! Det ger mig inget positivt egentligen om man tänker logiskt. Tog den sista tobaksfria snusen kl 22:00 lördag kväll. Söndag vid lunch började det bli jobbigt. Då gick jag tillsammans med min sambo och kastade alla dosor jag hade kvar i en soptunna i parken så jag inte skulle kunna rota fram dem igen.
Nu måndag så har det inte varit lätt på jobbet. Ångesten trycker över bröstet så det stundtals känns tungt att andas, rastlös i hela kroppen och är yr. Det var inte lätt att koncentrera sig på jobbet idag men försökte så gott jag kunde.
Känns som jag bara skulle vilja sätta mig och gråta och är nervös för typ allt!
Ikväll efter jobbet sprang jag en mil på löpbandet och det hjälpte mot yrsel och ångest. Timman efter löpningen var den bästa timman sen jag slutade snusa.
Äta mat är riktigt jobbigt! Någon ökad aptit har jag inte märkt av snarare värt om då ångesten i bröstet och saknaden efter snus är som värst just efter maten. Åh vad jag saknade att ta en snus då!
Så konstigt att det var så mycket jobbigare att sluta nu än förut då jag var gravid och var tvungen att sluta. Då hade jag snusat mycket längre tid än nu. Har mycket värre abstinens nu än jag hade förra gången jag slutade. Mår verkligen skit just nu! Förvånad själv över att jag mår så pass dåligt denna gång. Det har varit 2 riktigt jobbiga dagar nu. Blir det inte bättre snart så vet jag inte hur jag ska stå ut!
“Blir det inte bättre snart så vet jag inte hur jag ska stå ut!”
En klassiker. Man ger sig själv en liten “way out”… blir det inte lättare så klarar inte jag av det och har därmed all rätt att ge upp. Ett sätt att redan nu förbereda hjärnan på att misslyckandet är nära och man ber också omgivningen att förstå att det här är faktiskt inte lätt och det är inte mitt fel om jag börjar igen… Been there done that - för många gånger.
Nä. Ryck upp dig nu… Det handlar om en enda sak. Vill du sluta snusa eller vill du inte sluta snusa? Din vilja är 10 000 gånger starkare än all abstinens och alla dina snusritualer sammantaget. Med andra ord - vill du sluta så kommer det här inte vara något problem för dig och redan efter en vecka känns det betydligt lättare. Om du däremot tvivlar på beslutet så kommer det bli en mycket tung resa som troligen slutar runt dag 40.
Kan låta som hårda ord men det är nog ingen ide att försöka påstå att det är enkelt att sluta… Det är tufft men det blir lättare för varje timme som går
Jag behöver lite hårda ord för att inte komma på ursäkter till mig själv. Nu är jag på 3:e dagen så snart borde det vända. Vill inte förstöra allt nu så jag måste börja om igen och då har jag mått så här dåligt i onödan. Funderar däremot på att se om det finns nikotin fritt vitt snus i typ mint eller liknade. Låter kanske konstigt men saknar verkligen den där ”tryggheten” av att kunna lägga något under läppen ibland. Vanliga sockerfria tuggummi tuggar jag nästan hela dagen men blir så knas i magen av en påse tuggummi.
Du har med andra ord snart klarat av det värsta. Men det är som Ziiid säger. Antingen vill du sluta snusa och arbetar dig frammåt minut för minut, timme för timme och dag för dag. Snart blir det då också märkbart mycket enklare även för dig.
Sätt ner foten och kör! det är det enda som duger.
Tufft ABSOLUT men verkligen inte omöjligt. Tanken försätter berg!!
Det svåra är att man varje minut, varje timma och varje dag måste göra ett val att inte snusa. Speciellt den första tiden då abstinens är som värst. Vill bli snusfri då det inte ger mig så mycket förutom ett beroende. Vill kunna må bra utan gifter! Funderar lite på nikotin läkemedel med lägsta styrkan ibland för att lindra besvären och göra det lite lättare att kunna koncentrera mig på jobbet. Samtidigt orolig för att jag bara drar ut på lindandet och ska förföra nu när jag varit utan i nästan 3 dagar. Verkar som det man köper på apotek är mest till för att sluta röka.
Fattar inte att det ska vara så här jobbigt och att abstinensen får en att känna sig så låg! Tänker på snus nästan hela tiden flera gånger i timman. När jag inte tänker på snus så har jag den där ångesten och oron i kroppen som gör att jag tappat nästan all matlust. Det är bara att fortsätta hålla ut och vända på bättre tiden!
Det går sådär! Har inte fått några återfall men mår så fruktansvärt dåligt psykiskt att jag är rädd för att ge upp. Ångest, oro och helt tappad matlust och livslust 24/7. Det blir inte bättre av att inte kunna sova heller. Börjar fundera på att börja med nikotin läkemedel lägsta dosen för att lindra besvären för annars kommer detta inte bli hållbart för känner att jag har svårt att hantera vardagen med jobb och familj.
Har all respekt för din situation och hur du mår. Det låter inte roligt och vi har nog alla varit där i början av vår resa.
Jag skulle ändå bara vilja ge dig en liten “ögonöppnare”… Ibland tenderar man att vara så förblindad av sitt beroende att man faktiskt inte ser/hör/förstår sig på sin egen situation. Läs detta citat (från dig själv):
“Ångest, oro och helt tappad matlust och livslust 24/7. Det blir inte bättre av att inte kunna sova heller. Börjar fundera på att börja med nikotin läkemedel lägsta dosen för att lindra besvären för annars kommer detta inte bli hållbart för känner att jag har svårt att hantera vardagen med jobb och familj.”
Ovan är alltså vad giftet snus gör mot dig. Det är giftet som reglerar din mat- och livslust. Giftet gör att du kan sova och utan gifter kan du inte sova. Du nämner att du nog behöver en lättare variant av giftet för att klara av att hantera din vardag och din familj. Utan giftet nikotin har du svårt att hantera en vanlig dag i livet…
Om man funderar lite på innebörden av dom orden - och jag var ju där själv för 160 dagar sen - så inser man att det är sjukt det man gör. Det tankesättet fungerade för mig, hoppas det gör det för dig med.
Det är så hemskt att man har stoppat i sig sådant gift! Hemskt vad det gjort med mig😥
Vill så gärna bli fri från det och inte känna att jag behöver gift för att kunna funka. Jag vill kunna känna mig lugn och trygg i kroppen utan att precis ha tagit en snus. Jag ska komma dit men måste kanske låta det ta lite tid. Är tyvärr inte där ännu!
Idag är jag inne på 7:e dagen och jag känner mig fortfarande otroligt nere. Jag har varit i kontakt med sluta röka linjen (dom kan vara till stöd även för oss som snusar) Så är det inte bättre efter helgen så tror jag att en nedtrappning med låg dos och en tydlig plan skulle kunna funka bäst för mig för att det här ska bli hållbart i längden. Har så mycket på jobbet nästa vecka och har inte tid att må som jag gjort under denna vecka. I fredags (igår) höll jag på att ge upp och var så nära att köpa en dosa när jag var och handlade. Jag orkade helt enkelt inte må dåligt längre. Bestämde mig för att köra kondition på gymmet och sen åka och köpa dosan om jag kände att jag behövde den. Kondition tycker jag brukar kunna ge nästa samma effekt som snus då det tar bort stress och oro men är så mycket mer hälsosamt.
Får se hur det går på måndag. Nu har jag en plan med nikotin läkemedel ifall jag inte skulle må bättre. Förhoppningsvis är det bättre än den här hemska veckan och jag slipper ta dem och kommer kunna jobba och funka iallafall.
Ni som kört med onico som är tobaks- och nikotinfritt tycker nu att det funkar bra då snus suget blir stort eller är det något som bara gör att man behåller den dåliga vanan?
Bra jobbat, du är benhård i din vilja och det behövs verkligen med det här uppdraget som du har just nu.
Att ge efter är inte din melodi, däremot att hitta nya vägar framåt för att till slut vinna kampen, det är bara bra!! Stor eloge till dig!
Ja att må så dimmigt som man gör i början av kampen, och dessutom kunna utföra ett produktivt arbete är tufft, nästintill omöjligt emellanåt, men du kommer att greja det!
nu när första veckan är avklarad så kommer du att märka att andra veckan går betydligt enklar, men långt ifrån bra, men enormt mycket bättre än förra veckan.
Finns många varianter på ersättning, och först behöver man fundera på vad man är ute efter. Jag skulle nog ha valt nikotinplåster. Dels för att du samtidigt bryter en vana och får i dig en mindre mängd nikotin, som kan göra det enklare för dig. men framförallt så tror jag att det bästa är att bara köra på. Det kommer bli bättre så otroligt, redan om bara några få dagar, mycket bättre.
Återigen - har respekt för din situation. Jag hade själv mycket svårt att klara jobbet första två veckorna även om det gick. Men det gamla klassiska “det finns ingen bra (eller dålig) tidpunkt att sluta snusa” stämmer. Skulle du ge upp nu för jobbets skull och försöka senare kommer det vara något annat som ligger ivägen.
“Jag tar det efter semestern istället”
“Jag tar det efter att jag bytt jobb istället”
“Jag tar det efter den stora festen som alla längtat till”
“Jag tar det efter att jag klarat milen under 50 min”
“Jag tar det efter barnen slutat förskolan”
“Jag tar det efter…”
Du har redan klarat den tuffaste biten som är dag 1-7. Nu blir det bara lättare.
Nu var det ju några dagar sedan men jag hoppas det fortfarande tuffar på!
Jag skulle absolut inte rekommendera att gå över till nikotinläkemedel efter att redan ha varit utan i 7 dagar eller mer (eller någonsin egentligen). Då fortsätter man mata monstret i hjärnan på samma sätt som om man tror man kan ta en längre dos snus per dag och klara sig på det och sen få det lättare att sluta helt, men i slutändan matar man “det stora snustrollet” som gör att man tror att man vill ha eller behöver snus och som är mest långdraget/svårt att göra sig av med.
Kan väl tillägga att jag har full respekt för att man får ha sin egen “tro” i frågan, men det är så jag har lärt mig Kan rekommendera Allen Carr- Äntligen icke-rökare, mycket bra bok. Går ganska bra att översätta till snus.
Om det är så att du trillat/trillar dit igen kanske det är läge att läsa den inför eventuellt nytt försök?
Det har faktiskt börjat vända och abstinensen har börjat försvinna allt mer. Det går fortfarande upp och ner men har stunder just nu där jag inte känner av något alls. Har inte fallit tillbaka och är fortfarande helt nikotin fri. Nu har det gått över en vecka och jag hoppas nu att det värsta är över. Det är stor skillnad mot förra veckan. Hela första veckan var så jävla hemsk så det är inget jag vill höra om igen.
Något som hjälpt väldigt mycket och dämpar abstinensen enormt är konditions träning. Jag har sprungit en halvmil varje eftermiddag för att må bra. Jag tycker träningen har nästan samma effekt som att ta en snus, då abstinensen försvinner och jag känner ett lugn i kroppen.
Trotts att jag verkligen vill bli snusfri så finns det stunder jag verkligen saknar mitt snus jätte mycket! Ni vet den där mysiga trygga känslan av att ta upp en dosa öppna den och lägga in en under läppen. Har även lösning på detta för nu har jag hittat ett nikotin- och tobaksfri variant som liknar mina tobaksfria ”godis snus” jag brukade använda. Nu kan jag ta en sådan och det funkar faktiskt helt ok.
Lite avis, jag älskar egentligen konditionsträning (jogga långturer i skogen t ex) men hälsan/skickat sätter rejäla begränsningar, och det är inte alls lika kul att lägga jobbet på att byta om osv och ta sig ut bara för att palla gå-jogga i en kvart utan hopp om förbättring.
Men inte konstigt att det funkar, du matar ju då hjärnan med dopamin fortfarande, bara från annan källa än snus. Samma med socker t ex.
Om några timmar så har det gått 2 veckor sedan jag slutade. Sista veckan var mycket lättare än första. Det är skönt att slippa ha ett beroende och känna att man måsta ha snus för att må bra.
Vissa stunder känns det som att abstinensen är helt borta. Känner mig lite mer känslomässigt instabil nu när slutat. Tar åt mig mycket mer och motgångar känns jobbigare. Fick inte ett dröm jobb jag sökt och kommit väldigt långt i rekryterings processen och går fortfarande och är nere pga av det.
Jag har blivit mycket mer självkritisk och har mer negativa tankar om mig själv än vad jag hade innan. Kan det fortfarande vara lite av abstinensen som är kvar? Eller så har jag tidigare alltid tröttat mig själv med en snus. Nu måste jag klara motgångar och livet generellt utan att ta stöd av att kunna ta en snus som för stunden ger en lugnande effekt. Någon som känner igen sig?
Ja, inte abstinensen egentligen men när du tar bort något du varit beroende av tippas “vågen” över till smärta/lidande-delen av hjärnans funktion. I minst en månad har man obalans i skallen, ca 3 månader är vanligare att höra för riktigt beroendeframkallande grejer vilket nikotin är.
Om du har tid över är det väldigt intressant att googla intervjuer/föreläsningar med addict-/dopaminexperter på youtube, haha
Btw så sa den dopamin-experten att det bästa vore om man kunde vänja sig att inte behöva vara så glad och pepp ett tag, men hellre långvarigt bra saker och fördröjd (långsiktig) belöning. T ex om du tränar så kanske inte kicken infinner sig varje pass men man får också den långsiktiga kicken av att märka att man blir bättre. Om man jobbar med relationer kanske man inte heller får någon direkt belöning men långsiktigt lär man må bättre. Det var alltså tänkt som ett par bra exempel hellre än att söka snabba kick-substitut.
Men tillade hon, vissa är faktiskt i behov av psykolog-hjälp och kanske anti-depp-medicin.
En egen teori är att om du hamnat i fällan att fortfarande tro/känna det som att du tappat en kompis (snusen) och iom det känner tomhet, så blir man mycket deppigare än man hade behövt vara om du lyckas övertyga dig själv om att en snus är icke en kompis eller något du alls vill ha, någonsin, du har inte förlorat något utan vunnit din frihet. Fast är förstås medveten om att det där är lättare sagt än gjort, och nog lätt hänt att man tror att man är mer övertygad än man egentligen var när man börjar lyssna på känslorna.
En annan kul grej jag hittade är ett enkelt knep för att förbättra självkänslan. Göra en high-five med sig själv i spegeln varje morgon xD Glad blir man iallafall, och lite känsla av empowerment.
Nu försöker jag ju överkompensera för att jag trillat dit så många gånger, försöka förebygga kanske 10 ggr mer än vad jag normalt sett hade gjort, men jag har börjat med små check-listor varje dag på grejer som påstås vara bra att göra när man är en addict. Punkterna kommer inte se exakt lika ut varje vecka men idag t ex ska jag försökt få gjort dessa;
Något fysiskt eller psykiskt utmanande (HIIT-jogging i morgonkylan blev det för mig, ta en kalldusch är ett annat exempel). Tåligheten stärker en på något vis även om det först låter lite konstigt.
Visualisering, försöker sätta sig i bra sinnesstämning (bra musik en stund först t ex) och visualisera några grejer i sluta snusandet som flyter på bra och känns bra. Är man grisless på det efter x antal dagar kan man ju ta några minuter och visualisera hur man skulle vilja dagen blir eller något annat mål. Tror det blir lättare att komma tillbaka till positiva tankar om man aktivt gör något för att bryta dom negativa tankarna och åtminstone känna sig lite nöjd en eller några gånger om dygnet. Så att bara komma ihåg att aktivt tänka på något man uppskattar ett par gånger per dag kan säkert göra nytta det med.
Meditation, jag blir som en fiolsträng annars om jag inte gör något liknande det iallafall
Något lärande eller som stämmer med bilden av hur man vill vara, dvs något litet som gör att man upplever att man växer som människa eller in i sin självbild.
Tack för många bra tips! Det går verkligen lättare och lättare nu. Reflekterade idag hur skönt det var att jag inte behövde ha en snusdosa med mig även om jag skulle bestämma mig för att vara iväg hela dagen. Det var verkligen en frihetskänsla🙂
Däremot så är min mage fortfarande helt knas och matlust existerar knappt. Har hört att många blir mer sötsugna och hungriga men jag är snarare tvärt om. Jag är aldrig sugen på något och känner mig mätt nästan direkt. Inte ens chipsen en fredagskväll är speciellt intressanta längre.
Är det någon som känner igen sig? Brukar matlust komma tillbaka efter ett tag?
Det handlar om en enda sak. Vill du sluta snusa eller vill du inte sluta snusa? Din vilja är 10 000 gånger starkare än all abstinens och alla dina snusritualer sammantaget. Med andra ord - vill du sluta så kommer det här inte vara något problem för dig och redan efter en vecka känns det betydligt lättare. Om du däremot tvivlar på beslutet så kommer det bli en mycket tung resa som troligen slutar runt dag 40.
Grymt jobbat!