Intressant historia 
Känner igen mig en hel del i den.
Känner även igen att i början av nikotin karriären piggar nikotin upp på morgnarna. Detta övergår dock i något skede till det motsatta. Nu som nikotinfri känner jag mig mera utvilad och pigg än på år och dar med snuset.
10 dagar, bra kämpat, bara att knega vidare
Det är alltid spännande att höra andras nikotin-historia, särskilt då så många mönster och tankar verkar vara lika, oavsett individ…
Du har fattat rätt beslut och du har redan kommit långt, bra jobbat!!!
Tack jaeger och VanQuijote! Det var intressant att bena ut för sig själv hur det har varit egentligen också.
Nu till ett annat ämne. Jag tycker mig ha anat ett mönster bland snusare: de är sköna typer! Laidback, avslappnade, hetsar inte upp sig för småsaker. Har ni någonsin träffat en nervöst lagd eller kolerisk snusare? Det är nästan så att jag tycker mig kunna känna igen snusare på deras framtoning, och när de plockar upp dosan ur fickan och langar in en prilla får jag min fördom bekräftad.
Om nu detta stämmer undrar man vad som är hönan eller ägget. Vi vet ju alla hur en snus kan lindra irritation, uttråkning, trötthet, ja snart sagt alla negativa känslor. Är det bara så att snuset jämnar ut humöret så att man blir en sån där lugn, sympatisk typ? I så fall ligger vi slutare illa till. Men jag vill nog snarare tro att det är såna lugna, sympatiska typer som oss som får smak på snuset, eftersom det förstärker vår naturliga läggning och därmed hjälper oss att vara oss själva. Någon som är van att hetsa upp sig kanske skulle tycka att snuset fungerade som en obehaglig känslomässig broms?
Jag är nog ute på ganska hal is med dessa teorier men det känns ändå som att det finns nånting där. Eller vad säger ni?
Över två veckor nu!
Godisätandet har eskalerat. Jag har varit frikostig med lakrits och salmiak, framför allt turkisk peppar och lakrisal. Det frekventa sockerintaget leder dock till ökat sockersug. Igår tryckte jag i mig överblivet halloweengodis, center, bullar, gamla kärleksmums från frysen, glass osv. Så kan vi inte ha det. Nu blir det därför en sockerfri vecka (i alla fall uppenbart socker som godis, kakor, glass, läsk osv). Jobbar hemifrån idag. Sitter nu och knaprar på en morot efter att det kliat i fingrar och tänder efter nåt sött.
Så småningom vill jag helt bli av med det här drivet att stoppa saker i munnen (förutom vanlig mat då, hungern tänkte jag ha kvar). Men tills vidare får morot duga.
Det vore oerhört starkt att klara en sockerfri vecka i den fas du är just nu. Jag var helt chanslös och kastade mig över alla former av sötsaker och snabba kolhydrater. Nu har jag lite mer kontroll på läget. Tuggar ingefära dagarna i ända, men det ska ju bara vara nyttigt så det får vara ett tag till.
Kör sockerfritt så länge du inte riskerar att ersätta sockret med nikotin!
Ja man får passa sig för att bli för överambitiös! Men jag kände hur sockret drog iväg till att bli samma tvångsmässiga intag där man aldrig blir nöjd och det slutar med att man sitter och mår illa av godiset och åt sig själv. Det har dock varit ett par väldigt “sugna” dagar det senaste. Har gått och skurit av en bit hushållsost och tryckt i mig och sånt. Summan av lasterna är konstant…
Haha, jag känner igen mig så väl. Har verkligen mulat in allt från turkisk peppar, lakrits och fishermans friend till lösgodis och choklad sedan jag spottade ut den sista snusen. Första veckan hade jag en “allt är tillåtet”-filosofi, och jag har inte direkt reviderat den sedan dess. Jag har nog bestämt att det för egen del är okej ett tag till. Fast jag börjar faktiskt bli lite trött på smaken av turkisk peppar, eller av starka halstabletter för den delen. Samtidigt som jag upptäckt att jag gillar den där starka, lite peppriga smaken från färsk ingefära. Så mitt recept bli nog att stegvis växla över från godis och snask till bitar av ingefära och annat nyttigare. Med betoning på stegvis då, sitter här med flabben full av saltlakrits just nu
Intressant att du tar upp att vi snusare är lugna, sympatiska laidbacktyper. Jag känner igen dragen hos mig själv, och är i grunden en väldigt lugn person. Tror att det är just därför jag drogs till snuset mer än cigaretter. Har aldrig känt mig nervös eller kolerisk, däremot blir man nästan för mycket laidback av snuset. Åtminstone så blev jag väldigt slö och oföretagsam av det de senaste 15-20 åren om inte tidigare. Nu däremot så känner jag mig också lugn men på ett annat vis, men har samtidigt ett större behov av att vara social mer än tidigare då jag snusade. Det händer mer nu sedan jag la ner snusandet, och det har med ökad energi att göra. Kan inte sitta still på samma sätt längre och känna mig tillfreds på samma sätt. Är mer engagerad i olika saker nu, och har ett större behov av att röra på mig som jag inte hade som snusare.
Liten uppdatering. Hemma med båda barnen hela dagen idag, dvs ingen förskola. Går och försöker söva den lilla just nu medan den stora kollar på youtube. Har hållt mig ifrån godis och sånt men känner mig sigen och hungrig mest hela tiden. Så fort barnen äter mellanmål trycker jag in mig en macka, frukt, pannkaka jag också.
Då har vi passerat tre veckor! Känns bra. Det kommer tillfällen då jag blir rejält sugen på snus, men det är nog inte mer än ett om dagen i snitt. En känsla jag saknar är tryggheten i att “vilken situation jag än hamnar i, kan jag klara den bara jag har min snusdosa”. Snuset var ju universalkur för varje motgång och negativ upplevelse eller känsla. Men jag saknar inte det tvångsmässiga kedjesnusandet och hur man var tvungen att stoppa in en ny stup i kvarten för att inte “halka efter”. Som en flytväst eller livboj, skönt att slippa ha på sig den och ha rörelsefriheten, men läskigt att släppa tryggheten.
Börjar närma mig en månad, och det var ganska exakt då jag föll till föga i våras. Då hade jag dock inte samma “commitment”, berättade t ex inte för min fru att jag hade slutat och hon noterade inte det heller. Då var det en mindre tröskel till att gå och köpa en dosa när det bar emot. Kommer dock ihåg att känslan var riktigt jävlig då, som en riktig depression där hela livet känns meningslöst och jag gick runt och hade ångest. Jag stod dock inte ut länge i den känslan innan jag gick och köpte en dosa, kanske hade den blåst över inom något dygn? Hoppas att jag står starkare denna gång om det kommer igen.
Commitment är bra! Och det låter som att du gör det här alldeles fantastiskt bra doktorn!
Du närmar dig den sista jobbiga fasen (30-40 dagar), när dopamin-nivåerna är som allra lägst. Det gråa novembervädret är gråare än vanligt. Rejäla attacker kan komma och det är bara att hålla sig till en strategi. För snus löser inga problem!
Kör hårt!
Tack för peppen VanQuijote!
Denna dag blev en verklig prövning. Eländig natt, med flera uppgångar med bebisen och tvååringen som vaknade halv sex. Sedan hela dagen hemma med båda utan någon förskola. Kunde inte åka till öppna förskolan då bebisen är brakförkyld och gnider in snor i allt hon ser. Hällregn ute så inga lekparksbesök. Största delen av dagen således inomhus, dödstrött och snussugen. Bebisen vägrar sedan somna på eftermiddagen, jag går runt med henne timmavis, hon blir efterhand övertrött och skrikig men ska tydligen ändå inte sova. Frun går dessutom på AW efter jobbet, mycket välförtjänt och sedan länge inplanerat men oturligt tajmat.
Tror ni inte då att tvååringen hittar en gammal bortglömd snusdosa nånstans i en vrå och triumferande visar upp den! “Titta pappa, det är snus här!” Ett tiotal prillor kvar. Det blev ju nästan komiskt, som en kosmisk konspiration av snustrollet. Lyckades som tur var be henne att gå och slänga den.
Puh, vilken dag!
Riktigt låg idag. Energilös, håglös, trött, sur, lättirriterad osv. Har tänkt väldigt många gånger under dagen att jag skulle vilja ta en snus och må som folk igen. Förhoppningsvis är det den sista stora striden mot snustrollet. Nikotinreceptorerna som uppreglerats sjunger på sista versen: http://www.drugabuse.gov/news-events/nida-notes/2009/10/abstinent-smokers-nicotinic-receptors-take-more-than-month-to-normalize
30 dagar! Igår och idag har humöret varit betydligt bättre. Sömnen har varit bättre även om det är långt från hela ostörda nätter. Ikväll blir det att kolla på Danmark-Sverige i avgörande EM-kval-playoffmatchen hos en kompis som är snusare. Borde inte vara några problem att hålla sig från dosan. Men jag kan inte förneka att det fortfarande känns gött att fantisera om att bara släppa allt och snusa ohämmat hela kvällen.
Doktorn, grattis med en månad!!
Fantasier om att skita i allt och börja snusa igen tror jag alltid kommer att finnas där. Det viktiga är att man inser att det bara är en löjlig fantasi utan någon anknytning till verkligheten.
Det är bara att kriga vidare. Varje dag du får på räknaren är en vunnen dag.
Fortsatt mycket upp och ner. Vissa dagar känner jag mig hyfsat pigg och glad, andra känner jag mig djupt nere i skiten och som att jag inte orkar med kraven i mitt liv. Även med snus hade det varit en prövning med två småbarn under tre år varav en sover jättedåligt just nu. Både min hustru och jag är tämligen känslomässigt labila, hon får mer ilskoutbrott medan jag går mer åt det depressiva hållet. Men jag tror och hoppas att detta är peaken på dålig sömn under småbarnsåren och att det kommer gå lättare framöver. Just nu känns det i alla fall väldigt skört och tankarna på att ge upp och köpa en dosa är många. Jag tar en dag i taget.
Bra resonerat, men framför allt en bra slutsats! En dag i taget gör att det rullar på. Och om bara någon vecka kommer du att märka att principen en dag i taget faktiskt gör att det passerar två, tre och ibland kanske fyra dagar utan konstigheter. Och vips har det gått en vecka till, och en till…
Jag lovar, det KOMMER att kännas lättare än vad det gör nu! Även med småbarn och sömn…
Hoppas det VanQuijote! Senaste två nätterna har faktiskt varit bättre, inatt vaknade sov den lilla obrutet mellan kl 23 och kl 5. Jag tog mig också ett återfall i lakrits- och salmiaksmaskande, åkte iväg och köpte 4-5 olika sorter som jag har frossat på. Det känns lite stabilare nu i meningen att jag just för tillfället är längre från ett återfall till snusdosan. Samtidigt känner jag att den stora motivationen har runnit av mig, känner inte samma starka övertygelse längre att jag ska vara snusfri så det finns en risk att jag trillar dit nästa gång vardagslivet går i moll. Många tankar från snustrollet om att jag ska tillåta mig att snusa under de värsta småbarnsåren och sluta sedan när det blir lite lugnare. Något som kanske är ett tecken på att snustrollet har flyttat fram sina positioner är att tankarna inte längre handlar om “bara en , sen inget mer” utan “börja igen nu, sluta senare”.
Samtidigt vet jag ju förstås förnuftsmässigt att suget kommer minska framöver och att jag gått igenom det värsta redan. Det är skönt att slippa tänka på var snusdosan är hela tiden och jag slipper lägga en massa onödiga pengar på denna last. Himla dumt att börja igen nu. Men det hänger på en skör tråd. Tanken att redovisa att jag börjat igen här på forumet samt berätta för min fru att jag fallit till föga är en del av det som håller mig tillbaka. Igår när suget var som värst var det också tröskeln att ta med båda barnen ända till affären som höll mig ifrån det.
Ja, ni märker att mitt snusslut hänger på en skör tråd just nu och jag kan bara hoppas att jag klarar det. “Nyslutarentusiasmen” har lagt sig och nu är det en hård strid på kniven mellan ett försvagat snustroll som gör attacker och en försvagad motivation som behöver hålla sig i för att inte tappa balansen.
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, Det gör det fortsättningsvis med eller utan snus!
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, när jag var åtta år så hade jag inte snus men livet gick upp o ner då oxo?
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, men varifrån kom snuset in i mitt liv? och varför? inte för att boota nergångar?
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, ingen snus i världen kan stoppa det!
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, minns o tänk efter varför man slutade. kan inte finnas ett bra svar!?
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, snussuget kommer att göra sig påminnt när livet går neråt, men snuset bootar inte!
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, vill inte vara avtrubbad med nikotin(låter hemskt)
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, kämpa, det blir bättre!
Livet går ibland uppåt och ibland neråt, gå in på Swedish Match hemsida http://www.swedishmatch.com/sv/ och kolla o läs lite! brukar göra att jag iiiinte vill trilla dit igen!
37 dagar är respekt så sluta inte nu när du är på torra sidan!!! FIGHT