Ta endast en dag i taget nu, precis som i starten, varje dag är en vunnen dag. Tänk inte längre än så.
Snusmonstret bråkar men det är bara att ignorera.
Du håller på att klättra upp mot den sista kullen nu. Jag hade själv den absolut tyngsta perioden just där omkring, men innan du vet ordet av kommer det soliga dagar…och många på rad.
Det finns inget bra med snus doktorn, det är ett beroendeframkallande gift som det är fullkomligt onödigt att slösa mera pengar på.
Kriga på nu!
Tack för peppen, Jallaz och mumintrollet. Efter att ha skrivit förra inlägget satte jag mig och läste gamla veterandagböcker för att söka inspiration. Som redan har sagts så är det väldigt vanligt med en tuff period här omkring och sedan blir det lättare när hjärnan har ställt om nikotinreceptorerna. Detta känner jag ju till sedan tidigare men det gick in i skallen mer när jag läste dagbok efter dagbok där denna period var kämpig och sedan kom glädjen tillbaka tillsammans med stoltheten över att ha stått emot snustrollet. Efter att ha läst det känns det ju verkligen idiotiskt att ge upp nu när jag är så nära nerförsbacken. Jag roade mig med att plotta jobbiga dagar hos åtta dagboksskrivare (iceman, Perseus, mumintrollet, sverker, messi, VanQuijote, BobaFett, LinaMie) för att se hur denna “snustrollets andra andning” ser ut. Resultatet ses i bilden nedan, och lustigt nog hamnar den absoluta peaken där flest har det jobbigt vid 35-38 dagar, dvs precis där jag är nu. Denna lilla kvasivetenskapliga undersökning stärkte motivationen igen!
http://s28.postimg.org/y5422jmb1/snussug.png
Förutom att läsa gamla dagböcker fick jag enorma cravings och gick loss på smörgåsrån, lakrits, tuggummin och bebisens majskrokar innan jag slutligen tog kastrullen med överbliven gröt från frukosten och slevade i mig utan tillbehör… när jag mådde lätt illa av grötfull mage släppte äntligen det värsta suget.
Hahaha, bebisens majskrokar! Been there 
Fortsätt kämpa! Och jag tycker absolut att du ska belöna dig själv nu, på något påtagligt sätt, för alla de dagar du redan gjort. Kanske ett restaurangbesök, en bio, en konsert, en flaska fin rom, ett nytt tv-spel eller vad du nu gillar. 37 dagar, det är fantastiskt bra gjort och det är värt att fira. Och som både Jallaz och Mumintrollet påpekar så finns det ju egentligen inget i snuset som är bra, eller som kommer att lösa livets upp- och nergångar. Det är en drog, som skapar ett stenhårt beroende som ständigt måste tillfredställas bara för att du ska hålla dig på en normalnivå där du mår någorlunda okej och balanserat. En riktig skräpdrog, med andra ord.
Tjena Dr.Snus: Intressant artikel om nikotin och receptorer du visade i något inlägg. Nu var detta gjort utifrån cigarettrökarens avvänjning. Betänk då vad som händer i knoppen för oss f.d. snusare som utsätter sig för ett ännu större intag av nikotin. Har ju snusat sedan 1974, så det tar nog några decennier att normalisera hjärnan. Tre och en halv vecka nu och CL-match ikväll på puben. Tufft!
Boba Fett: Ja, det kanske inte vore så dumt med nån slags belöning. Ska fundera på vad jag önskar mig.
Kistatatzan: Ja det kan nog skilja sig lite mellan snusare och rökare, men jag tänker att det ändå bör vara ungefär samma. Antagligen har det väl att göra med hur snabbt/långsamt receptorerna omsätts, och det borde ju vara ungefär lika oavsett.
Idag har varit en bättre dag. Hade energi kvar för hela dagen med barnen istället för att drabbas av den förlamande tröttheten vis tresnåret. Sömnen hos bebisen har varit helt ok senaste nätterna så det känns som att vi (jag och hustrun) har jobbat upp lite marginaler i humöret igen. Snussuget har också varit mindre påträngande även om det allmänna suget efter saker att stoppa i munnen fortfarande är påträngande.
Det där skulle jag aldrig ha sagt. Inatt blev jag först väckt av hunden kl 02:25 som ville gå ut (hon löper och vill springa ut och ragga i kvarteret så ofta hon bara kan). Efter nattlig promenad vaknade bebisen och somnade inte om förrän 04:45. Vi turades om att vyssja henne men det är ändå svårt att somna när hon är uppe och härjar så det blev ingen sömn dessa timmar. Så nu är tröttheten och surheten tillbaka i ett slag. >:-(
Bäste DrSnus!
Du kämpar bra ska Du veta
M e n är det inte alltid lite upp och ner
på vägen vi trampar ?
Du är segare än så…
Advents ljus i mörkret/
Vante Ante
40 dagar eller 960 timmar, check!
De senaste tre dagarna har varit riktigt trevliga, förhållandevis. Fortfarande lite dålig sömn och blandade småbekymmer, men överlag en helt annan livsglädje och det känns nu avlägset att jag var så nära att falla tillbaka för några dagar sedan. Blir nästan lite komiskt hur det stämmer med diagrammet ovan där dagarna 41-44 är fria från jobbiga dagar. Bäst alltså att förbereda sig på en backlash vid dag 47-49 och se fram emot lugnet efter 50…
Fortsatt lugnt… lugnet före stormen?
Starkt jobbat!
Tja, det är inte helt otänkbart du redan har kommit dig över den sista puckeln.
Det är bara att fortsätta att bocka av dagar som tidigare, inte långt kvar till 2 månader nu!
Tack mumin! Ja, man kan alltid hoppas på fortsatt gott mående. Vill inte släppa på garden för mycket dock. Men jag känner mig ganska övertygad om att de allra värsta perioderna är bakom mig. Nu gäller det att ha i huvudet att jag inte vill göra om denna resa. Utmaningen är ju att låta bli att snusa varenda minut i resten av livet. Det kan räcka med ett svagt ögonblick för att trilla dit igen!
Läste igenom inläggen från dag 36 och 37… insåg att det jag ville med dessa inlägg var inte så mycket att få pepp att hålla mig på banan utan snarare att bana väg för att börja igen! På något sätt att om jag har skrivit “nu är det tungt, har många tankar på att köpa en dosa” så blir det “logiskt” att lite senare skriva “aj aj aj, där föll jag till föga och köpte en dosa!”
Kommer ihåg att min spontana reaktion var irritation när jag läste de peppande svaren: “håll i nu och ta en dag i taget!”. Som att jag innerst inne hade velat få svaret “stackars dig, du har kämpat hårt, jag tycker du förtjänar att börja igen…”
Återigen känner man hur lurad och manipulerad man är av snustrollet. När han till och med kan sätta sig ned och skriva i ens namn för att lägga upp bollen till straffspark. Om det är något snustrollet hatar så måste det vara det här forumet, är övertygad om att skriva här ökar chanserna att lyckas flera gånger om.
Kan nog säga att detta forumet har hjälpt mig till iallafall minst 30-50% att sluta med snusen, bara att kunna gå in här när det väl behövs är för mig väldigt nyttigt.
Hade kanske gått oavsett om sidan funnits eller inte men det hade varit bra mycket svårare att hålla sig på banan
bra jobbat!
Jag håller med, antagligen kunde det ha gått i alla fall. Faktum är ändå att för mig blev resan så mycket enklare när jag dels kunde skriva av mig samt dels läsa och jämföra hur andra dagböcker såg ut kring samma dagantal när jag var inne i jobbiga perioder.
Hehe, rolig reflektion där DrSnus just hur mycket man måste kriga med/mot det undermedvetna,
Man känner sig rätt labil ibland men det stärker en nog att lära känna sig själva och ens undermedvetna.
Träffade en gammal arbetskompis i veckan som jag inte träffat på ca 10 år, han hade börjat med skitet igen efter 7års!!! uppehåll… trilla dit på en nyårsfest och 2 dagar senare var han på full dos och som att han aldrig slutat?
GIFTIGT SKIT…!.,!
Sjukt! Efter sju år borde man ju känna sig ganska trygg, men uppenbarligen måste man vara på sin vakt resten av livet.
Dagarna 47-49 bjöd inte på några obehagliga överraskningar, och idag firar jag smått magiska femtio dagar. Känns bra!
Kollade idag facit för vad mitt tidvis hejdlösa hetsätande har gett för resultat på vågen. + 3,4 kg sedan snusslutet. Det känns ändå hanterbart, bör kunna gås ned igen i vår när det allmänna suget förhoppningsvis är lite mer stabilt.
Efter krisen för ett par veckor sen känns det nu alltmer avlägset att snusa. När jag tänker på det känns det lite som ett gammalt intresse man har haft eller ett band man har gillat men som inte längre faller en i smaken. Man kan minnas hur det var att gilla det men samtidigt känns det främmande att hålla på med.
Fokusera inte för mycket på vikten de första 100 dagarna. Inte så att du måste hetsäta. Snusmonstret använder ofta vikten som argument för att du ska börja igen. “Du vet väl hur lätt du kan gå ner igen…Köp en dosa…”
Hälsovinsterna är stora med att sluta snusa även om du har några kilo mer. Efter 100 dagar kan du ta tag i vikten. Snusmonstret är då försvagat. Själv gick jag upp fem kilo när jag slutade. Har ett par kilo kvar att gå ner men det går åt rätt håll.
Kämpa på och bli inte övermodig. Du klarar INTE att ta EN snus utan att hamna tillbaka i snusträsket.
Mer än 50 dagar gjorda! Grattis doc, suveränt bra jobbat.
Håller nog med Iceman där, att det kan vänta ett par månader till med vikten.