Med risk för att låta pessimistisk; så var det dags igen då
Jag har velat sluta i många år och gjort ett antal mer eller mindre lyckade tillfälliga försök. Motivationen är det inget fel på iallafall.
Skriver här för att göra det officiellt (för mig själv) då jag lyckats ett antal gånger bara det senare året att tänka “nä jag tar det imorgon istället” eller dito fast nästa vecka/månad osv, t o m när jag redan varit utan ett tag. Senast igår, och i förrgår, så tänkte jag att det var dags men lyckades vurpa direkt. Har iaf förberett mig bättre mentalt nu känner jag.
Orsakerna/motivationerna är många.
De största som faktiskt känns som giltiga skäl “inifrån” är hälsoskäl och hälsoeffekter i allmänhet, men sen finns det såklart andra stora bonusar (eller nästan krav i livet) som kan verka lite motsatt om jag fokuserar på dom så väljer att försöka fokusera främst på hälsan. Jag tror förvisso inte att snus hör till något av de värre saker man kan pyssla med ur hälsoaspekt, men jag har märkt tillräckligt med grejer för egen del för att veta att jag mår klart bättre om jag gör mig fri. Har snusat så mycket så man har ju också nästan konstant känt att det bränt under läppen och fått som träningsvärk i käkmusklerna, betydligt mer obehag än vad man haft nöje av det. Och jag vet ju att jag inte bara kan skära ner, isåfall är det 100% sluta som gäller.
Vid midnatt nu natten mot Onsdag sa jag hej då till snusen, hoppas vi aldrig ses igen!
Har ni förresten bra tips på huskurer mot dom akuta sluta-besvären i början så tas det tacksamt emot! Eller bara knep för att hantera läget. Har försökt göra en lista redan utifrån det jag kan komma på men det finns säkert fler smarta knep.
T ex mot att man blir hård i magen, huvudvärk, ont i nacken, svårt att fokusera, trött osv.
Kan tänka mig att det där med hård mage är liknande mot om man skulle missbrukat laxermedel varje dag, så det kanske måste få läka ut av sig själv, men brukar kunna få riktigt krampaktigt ont ibland när man gått så ett tag. Har för mig det brukat släppa efter ca 3 veckor vid tidigare försök, och sömnlösheten på nätterna ungefär samtidigt (skriver delvis för att komma ihåg det själv under tidens gång).
Ca 15 timmar in, dag 1 startar. (Edit: var så seg när jag skrev så nu är det snarare 16 timmar in haha)
I natt var det svårt att sova, mot slutet (dvs lagom till att byggarbetet utanför startade vid 6-7 på morgonen) var jag toktrött samtidigt som man ändå inte kunde somna, lite motsägelsefullt.
Lyckligtvis ingen viktig tid att passa så jag tog dom timmars sömn man fick på förmiddagen och jag blev nog iallafall mer utvilad av dom få timmarna än motsvarande timmars sömn med snus.
Jag stötte direkt på en av mina fiender under snus-stopp; sociala tillställningar. Det är lite “damned if you do, damned if you don´t” över det. Å ena sidan både vill jag och känner att man borde dra med och ta en öl (polare som fyller år), trodde inte det skulle bli något eftersom jag inte hade hört något förrän nu. Inga pengar kvar (i budgeten, finns ju men ska sparas), garanterat tok-snus-sug om man ens smuttar på en öl, och i allmänhet mitt i hjärndimma/svårt att fokusera och diverse andra abstinensbesvär som oförutsägbart går lite i vågor.
Samtidigt som en del säger att det är bra att leva som vanligt och att röra på sig (får ju gå flera km dit isåfall). Fin balansgång det där för även om man vill vara optimistisk och tänka att det inte kommer hända är just sociala evenemang där man vill gå att umgås med och med nära till närmsta tobaksaffär/kiosk nog bland det mest risky jag kan tänka mig
Bortsett från ovanstående som jag fortfarande inte riktigt vet hur jag ska göra med så är det relativt lindriga problem just nu. Tror en del tillfälligt gått över sen inatt och en del inte satt igång än, snustrollet kanske inte riktigt hajat till att hen får va utan permanent.
Bra där Irenpanik! Välkommen till krigarnas kamp här på forumet. Du kommer inte att ångra dig. redan om ett par tre dagar så har du förstått att du har tagit ditt livs bästa beslut.
Tack Lurarn!
Hoppas du har rätt, försöker personligen att inte tänka i dag si kommer det vara så, inte alltid funkat så linjärt, man kan ju bli besviken då på dag x då när den och den grejen fortfarande inte är bättre och dippa i motivation men absolut, jag ångrar mig inte redan nu haha. Äntligen fri liksom.
Timingen hade kunnat vara bättre… Men som väl fler sagt, det verkar ju aldrig finnas någon riktigt bra tidpunkt att sluta. Man kanske ska vara glad för allt man får chans att träna på tidigt.
Det har varit ganska tufft ikväll men inte så konstigt förstås. Både lättare och svårare än man förväntat sig på samma gång.
Jag brukar alltid få minst en eller fler omgångar under de första dagarna då jag likt en besatt spårhund söker igenom precis hela lägenheten efter nån snus jag missat att slänga xD Om jag städat/förberett för dåligt så man hittar något kan det sabba rejält, blir så himla besatt i det läget och tänker inte rationellt. Haft två såna episoder ikväll, lyckligtvis har det lindrats lite av att jag inte trott jag faktiskt skulle hitta något, hade ju redan städat i typ 3 omgångar, haha!
Tidsperspektivet blir också skevt. Dagarna känns långa när man helst hade snabbspolat fram till om några dagar. Nätterna är väl längst förstås eftersom det lär ta ett tag att kunna sova på nätterna som folk.
Jag har varit nikotin fri över en vecka nu. Första veckan var riktigt hemsk men det blir bättre! Slutade en lördagkväll förra veckan då jag och sambon kastade alla dosor och nu 11 dagar senare så är abstinensen ibland borta. Det Det går lite upp och ner men efter en vecka så var det stor skillnad. I början så hade jag ångest och allt kändes deppigt. Det är tillfälligt!
Med motivation så kan du!
Tänk att du gör något bra för kroppen och din hälsa då abstinensen är kroppens sätt att rensa ut alla gifter. Sen om det blir tufft så ta en rask promenad eller ta en löparunda. Träningen fick mig att stå ut och jag tränar fortfarande varje eftermiddag för att må bra nu efter snus stoppet.
trisent08: du gör det bra som tagit dig så långt Tack för tips/pepp!
Dag 2 då. Herregud är det bara dag 2?! Gårdagen och natten kändes för långa för det, haha! Men mest tidsperspektivet/-uppfattningen än att det skulle varit jätteplågsamt på något sätt.
Huvudet och muskler utanpå skallen har varit missnöjda, antar att det är kemiska obalanser som gör det, eller hjärnan som luras.
Magen har börjat bubbla. Kunde varit värre för den gör inte ont, men lite förebyggande så drack jag ett glas magnesium-vatten.
Har lagt till med en ovana som jag funderar på om den är bra eller dåligt långsiktigt. Om jag blir sugen så låtsas jag att jag tar en snus genom att öppna en (tömd) gammal snusdosa och lukta inuti. Antingen är det jättedumt för att man väcker receptorerna bara av att lukta på det och påminner hjärnan, eller så är det genialiskt eftersom ingen nikotin faktiskt kommer in i kroppen, och inget under läppen som ju också är en del av original-ovanan.
Jag tror Siberia är en riktigt stor utmaning att sluta ifrån, både för egen del personligen liksom, och i allmänhet eftersom den är så sjukt stark. Folk påstår att stor-kedjesnusare inte kan få niko-kickar och använder det som argument för att sluta (att snusen inte ger något), vilket inte riktigt funkar som argument med Siberia. Tog man två samtidigt eller hade varit utan bara över natten t ex så fick man den där snusfyllan som jag faktiskt gillade, just då, sen stämmer det ju att det är svårt att få till nå många gånger för man kommer ju slentriansnusa däremellan, och det finns ju många andra faktorer som gör att det egentligen inte är värt det. Men man märker att snusmonstret i skallen försöker hjärntvätta mig hur mycket jag saknar den där snusfyllan och göra mig så besatt att jag glömmer allt det logiska/rationella runt omkring som gjorde att man valde sluta. Tror det är det som gjort att jag trillat dit dom sista femtielva gångerna, haha!
Så jag för en aktiv mot-hjärntvätt i huvudet och hoppas innerligt att det ska räcka.
Har kommit till första riktiga orosmomentet.
Snusmonstret har fan sjukt mycket makt över mig och mina tankar!
Just exakt nu är det ju ganska lugnt, men hade det inte varit efter stängning så hade jag följt infallet och knallat iväg till kiosken och köpt en dosa. Även om förnuftet vet att det är en riktigt dålig idé så svarar fysiken så starkt åt andra hållet vid tanken på det så det är sjukt frestande att följa den lätta lustfyllda impulsiva vägen.
Inte just nu som sagt, men dom öppnar ju igen imorgon, och det är i situationer som denna jag brukar trilla dit.
Haha det är det jag tyvärr har svårt för, det räknas ju inte när klockan är mitt i natta så man inte kan få tillgång till snus ändå… “Historiskt sett” är det sjukt farligt så fort man tillåtit sig tänka minsta lilla millisekund på att gå och köpa och ta en snus, även om det inte går att få tag på då så har det lilla fröet hela natten på sig att gro (särskilt som det brukar vara svårt att sova också, men man ändå blir trött, så man pallar ju inte argumentera mot sig själv precis hela natten. Tror som sagt det är extremt just för Siberia, för mig iallafall, vi snackar mega-snusdjävul istället för -monster eller -troll tror jag.
Jag ser det som att man fortfarande lär hur man funkar i den här situationen, om man kanske har nåt mantra eller tankesätt som biter hårt nog, och beroende på vilket stadie man är i.
Enbart förnuft verkar inte göra det om det där primala mega-suget väl smyger sig på. Instinktiva reaktioner är väl helt enkelt mycket effektivare än ord, förnuft, resonemang, även om det räckte gott och väl när man tänkte att man skulle sluta som motivation. Alltså om man tänker sig en heroinist som vill ha sin sil, det är verkligen på den nivån, en riktig junkie vet om hur skadligt det är i längden, hur mycket man kanske sårar folk runtomkring och sätter krokben för sig själv, och gör det ändå för just då känns det som att det ändå är värt det.
Tror seriöst att jag hade behövt bli inspärrad och mot-hjärntvättad i minst 3 veckor xD
Jag har redan trillat dit igen Det tar emot att skriva men ett steg i att bryta ett beroende är ju att vara brutalt ärlig sägs det. Och det var egentligen något jag “visste” skulle hända redan igår när jag fick dom där grillerna i huvet.
Men jag ger inte upp än, bara att börja om. Självförtroendet i bott men det var det innan också
Den största oron är väl att nu kommer jag ha “börjat om” väldigt snart inpå att jag måste åka till skolan och faktiskt fungera normalt nästa vecka. Men brutalärligt igen så kommer jag hellre skita i att åka och ta “släpet” på uppgifter/förlorade reskostnader osv som en dyr läxa om det känns övermäktigt på Måndag. Pallar man så kan ju miljöombytet å andra sidan vara hjälpsamt.
Jag tänker inte heller att det är börja om från ruta 1 så startar inte om dagboken osv, för vissa grejer har man ju fortfarande påbörjade även om det stora värsta monstret i huvet bara är matat ännu mer. Till exempel så tror jag magen/snusgropen/muskulatur (brukar ju bli väldigt stel/öm i muskulaturen) hunnit bli mer bättre än vad man sabbat det igen så att säga.
En annan bonus i misären är ju att man förhoppningsvis lär sig något för framtiden.
Kollade precis på intervju om dopamin där dom bland annat tog upp att 12-stegsprogrammet (som exempel, inte nödvändigtvis exakt det) har en stor fördel på så vis att man får uppgifter att göra, håller sig sysselsatt och följer en plan.
Tänkte göra en liknande översättning med uppgifter till mig själv. Alternativet är väl att gå till en KBT-terapueft men det är väl ungefär det såna träffar går ut på, att få uppgifter för att arbeta med sig själv, så “fattig” som man är så tänkte jag försöka spara dom pengarna.
Steg ½ (imorgon): Komma igång med träningen. Inte mycket och länge utan egentligen bara att ta mig ut och promenera eller jogga.
Resten av stegen är inte något specifikt datum för.
Sen kopierar jag in en lista här helt enkelt på de “riktiga” stegen så får jag klura allteftersom hur man kan göra det i praktiken:
1.Honesty
2.Hope
3.Faith (är ju inte direkt religiös men lär försöka översätta till t ex meditation eller andra spirituell ritual)
4.Courage
5.Integrity
6.Willingness
7.Humility
8.Forgiveness
9.Justice
10.Perseverance
11.Spiritual Awakening (samma här då, men att kliva ur sig själv och tro på något större mår säkert alla bättre av)
12.Service
Den viktigaste detaljen i övrigt blir att tänka att oavsett hur jobbigt det blir om några timmar eller dagar eller veckor för den delen så vill jag att jag ska kunna vara så stolt som möjligt över det jag gör idag och just nu. Så får försöka hitta någon väg att kanalisera det eftersom jag inte har någon konkret person att stå till svars för annan än mig själv. Kanske funkar med “jag om 5 år”, det är den person man har att stå till svars mot varje dag. “Vad skulle jag om 5 år tänka om det här?”
Vad tråkigt att läsa men sant att man ska va ärlig. Du kanske ska prova nedtrappningen jag kör? Bestämma sig för aldrig mer snus utan tråkiga små minizyn? Idag efter middagen var jag nära att springa in till grannen och bomma en dosa men hejdade mig och tog min zyn. Utöver det infallet har det gått väldigt bra. Jag sover sämre och känner att det fattas något men inte galen av abstinens. Nu ligger jag på cirka 8 zyn om dagen så 8•3 mg nikotin är endast 24 mg VS knox white 20 st a 8 mg 160 mg nikotin! Har inget bestämt datum att sluta med nikotin men snus med tobak är jag färdig med. Kanske värt för dig att prova? Lycka till, du kommer hitta ett sätt att bli fri precis som jag eftersom vi inte vill vara snusare egentligen
Var och en blir salig på sin tro, själv tror jag nedtrappning försvårar i det stora hela.
Just nu är jag ganska desperat, så kanske nån slags miljöombyte eller coach/terapeut eller liknande ändå, så man antingen har nån utomstående att få mer personligt stöd från och får stå till svars för, eller kan ta hjälp av miljöombytet under första tiden.
Iofs får jag ju miljöombyte nästa vecka, men dels har jag lite för stenkoll där på hur jag får tag på “min” snus, och dels måste jag ju tänka och vara fokuserad, vilket tvärtom blir en stor utmaning
Kikae runt lite efter möjligheter.
Lite konstigt fram och tillbaka både fysiska besvär och abstinens men ibland nästan åt andra hållet, känner mig “småfull” på en kopp kaffe och halvt euforisk humör i det fina (soliga) vädret. Kände av muskel- och ledinflammationer i käkleder/nacke/skuldror/axlar inatt, var och köpte en smärtstillande gel idag. Dumt att lida i onödan Om den funkar. Det blev en liten gå-jogg och senare en promenad, som planerat. Nöjd att äntligen få tummen ur, men noll ork, pallar inte mycket.
Det verkar svårt att hitta något alternativ som sluta-hjälp nu på helgen, hört av mig till lite olika ställen så lär väl få svar på Måndag. Men det verkar inte så lätt att få till något personligt, trodde var och varannan coach/terapueft skulle erbjuda såna paketlösningar.
Just exakt nu gör skallen lite ont och inuti snurrar det lite, verkar inte kunna bestämma sig om man ska vara superrastlös och kännas som att det saknar något, eller nästan den där “höga” känslan. Ska ta en kopp kaffe så kanske det bestämmer sig, haha
Nu ikväll har det snart gått 2 veckor sedan jag tog min sista snus. Kan också känna den där saknaden och snus mostrar som gör sig påmind ibland. Trotts att jag vet att det inte är värt det så har det varit svårt ibland att låta bli att handla en dosa. Det är bara att stå emot och saknaden blir mindre och det som gör att jag inte bara ger upp är för att jag inte vill sluta igen för att den första veckan var fruktansvärd. Den första veckan kunde jag inte tänka på något annat än att nu hade det suttit bra med en snus. Jag mådde ibland så dåligt av abstinensen att jag var nära på att ge upp för det kändes ibland värt detta. Glad att jag inte gav upp för vill bli snus fri.
Nu 2 veckor efter så har jag noterat att jag känner mig mycket lugnare och sover bättre. Jag blir trött på ett helt annat sätt. Jag känner mig även mer hälsosam nu när jag inte stoppar i mig massor av gift. Så håll ut och gör annat som distraherar dig när snus suget kommer. Första veckan är hemsk bara att acceptera, lite som när man är sjuk man får bara räkna med att må dåligt några dagar.
Det är grymt bra jobbat trisent, det värsta avklarat då! Troligtvis
För mig var det en rejäl skillnad att vara beroende av rapé mot för nu på senare år, Siberia. I jämförelse är det gambling och nästan total maktlöshet emellanåt när snusmonstret slår klorna i mig. Med gambling menar jag att har jag tur med förutsättningarna och timingen kan det ju teoretiskt funka, men det har varit episoder där jag liksom hört mig själv tänka; det här är ju dumt, inte alls rätt val, och ändå inte kunnat göra något åt det, som att beroende-instinkterna tagit över om man hamnat i det scenariot att man plötsligt tror att man vill ha en snus och ingen kan stoppa det skenande tåget på väg mot kiosken, ffa inte logik. Som inte direkt någon tyngre missbrukare i övrigt blir man ju rädd för sig själv och samtidigt på sätt och vis glad att det iallafall “bara” är snus … Men slut ska det bli förr eller senare och på ett eller annat vis.
Jag upplever redan fördelar, hjärnan och pulsen är lugnare bortsett från abstinens-oro, man slipper ha ont i käkarna och brännsår under läppen konstant, jag har svårare att sova och blir jättetrött men känner mig konstigt nog ändå mindre loj, med mera.
Jag använde också en typ av snus sista tiden som var ganska starkt. Använde lyft/velo strong och tog ibland också 2 st samtidigt men hade bara inne i ca 10-15 min för att inte skada tandköttet. Det var svårare denna gång än när jag slutade förra gången för att jag blev gravid. Kan bero på att jag hade börjat använda strong denna gång så abstinensen blev väll värre. Var psykiskt helt ur balans den första tiden med enorm ångest, magen var helt knas och svettades enormt mycket. En sak som jag kanske borde ha gjort innan var att trappa ner lite innan till en svagare sort. Då hade det blivit tråkigare att snusa och kanske något mindre abstinensens besvär första tiden. När man redan genomlidit några helt nikotinfria dagar så är det värsta redan avklarat och och det bästa då är väll bara att fortsätta stå ut med abstinensen för att på snabbast möjliga sätt bli av med den.
Varje gång du är påväg för att köpa en ny dosa tänk då på den här jobbiga första tiden med abstinensen och att du inte vill göra om den tiden, det har stoppat mig varje gång. Jag har köpt nikotin fritt som jag tar när suget och saknaden blir för starkt och det funkar för mig.
Ett bra tips i allmänhet (påminna sig om hur det var från början), tror det funkar bättre i ett lite senare stadie när det fysiska beroendet är borta. I stadiet jag är än så länge hade tvångströja och inlåsning passat bättre, haha xD Fotboja med larm om man passerar porten kanske!
Idag är dag 2 helt utan snus sen omstarten. Känns lite liknande “förra” dag 2. Bubblig och lite orolig i magen, känner mig kall, vilket jag misstänker kommer gå över till frossa/svettningar senare. Hjärnan har svårt att fokusera, det är lite som om det skulle klia inuti hjärnan. Ändå helt OK just nu jämfört med vad jag tror det kommer bli i skov ett tag till.
Fortfarande orolig över imorgon och nästa vecka, vilket skulle vara dag 3 (dagen som oftast brukar vara värst abstinensmässigt), då jag ska åka buss/tåg i ca 8-9 timmar totalt. Sen kommer man ju måsta vara funktionell som människa för skola också i 3 dagar, upp tidigt och kunna koncentrera sig hela dagarna. Är väldigt sugen på att bara skita i det för att utmaningen känns så stor. Och det kommer ju finnas tillgång till att köpa snus, så känns det för tufft är ju den risken mycket större…Om man å andra sidan lyckas genomlida/ta det timme för timme dag för dag och fortfarande vara snusfri när man kommer ut på andra sidan så har man ju trollat bort mycket dagar (och slipper halka efter med plugget). Men just nu låter det som lite för mycket gambling i mina öron!
men absolut, jag ångrar mig inte redan nu haha. Äntligen fri liksom.
Det tar emot att skriva men ett steg i att bryta ett beroende är ju att vara brutalt ärlig sägs det. Och det var egentligen något jag “visste” skulle hända redan igår när jag fick dom där grillerna i huvet.